Dejtingtråden 34

[bettysmatte]

Nej, fy fan. Absolut inte. Avskyr det storskaliga och industriella.

Märkligt. När jag tänker på bönder tänker jag på människor med intresse för odling, djur och natur.

 

[Wille]

En sak som slagit mig är att när jag ser mig omkring är att nästan alla som är framgångsrika med det de gör inom sånt jag är intresserad av, har en stöttande partner. Jag kommer bara på en person som jag inte vet om hen är i en relation.

Märkligt. När jag tänker på bönder tänker jag på människor med intresse för odling, djur och natur.

Nej, jag är inte intresserad någon som sitter i en traktor och brukar flera hektar. Det är så industriellt och tråkigt. Jag vill ha småskalighet i allt. Grönsaksodling för husbehov. Nötter och bär för husbehov. Jag vill ha skogsträdgård. Jag vill ha permakultur.

 

[escodobe]

Det blir nog svårt att bli synkade om man inte har samma livsstil. Vill ju ha hjälp med planerandet, med skörden och med arbetet. Och hur ska jag ha tid att umgås med någon som inte vill vara med mig i trädgården? Funkar nog inte så bra om man bara kan umgås på vintern.

Men måste det vara nån som är intresserad av permakultur och skogsträdgård? Hade det inte funkat med nån som snöat in på chili och ovanliga potatissortrer till exempel?
Att intresserna överlappar så att säga.

 

[Eurydome]

Ja så kan det nog vara och jag skrev väl för hastigt för att få in nåt mer uttömmande, så jag har väntat hela dagen på att nån skulle kommentera det

Men för mig känns det som att man inte vuxit upp, om man inte kan interagera med en annan människa så pass att dylika saker inte ska behöva diskuteras i tid och otid. Det kan säkert vara sånt vissa har med sig hela livet, det vet ju inte jag för jag känner inte alla, men jag har nån sorts förhoppning om att jag ska få slippa ha dessa diskussioner på veckobasis om jag träffar nån i framtiden. Min erfarenhet är iaf att de som jag fått diskutera mest med kring såna här "självklara" saker är de som tidigare inte haft en längre seriös relation. Därav min slutsats att om man har begränsad erfarenhet av någon annan människa i en parrelation med en, som tycker saker om det gemensamma levernet, så kommer det i högre grad att innebära snarlika diskussioner. Jag har haft en känsla av att behöva uppfinna hjulet på nytt med flera olika pojkvänner. Jag vill gärna slippa det i en framtid med nån.

hehe och det blev jag då

Nä men jag skulle nog uttrycka det som att det i en relation är viktigt att man gör saker för att visa för varandra att man hör ihop (på ett omedvetet plan alltså), man gör saker tillsammans och som för en närmare varandra. Skapar ritualer, vanor, gör saker för att trivas ihop.

Så där kan jag nog relatera med maten; att man lagar mat och äter tillsammans, gör det trevligt med och för varandra, och samma med städningen, att man gör det fint för att man vet att den andra ska trivas och bli glad och att man lägger omsorg om det gemensamma. (tycker dock att ligga ofta är en sån gemenskaps-skapande aktivitet )

Men det viktigaste är att man kommer överens tycker jag, och att man lyssnar på och respekterar varandra och kompromissar där man kan och vill. Om en bara vill äta skräpmat och den andra vill lägga mer omsorg kring måltiderna osv så kan det bli svårt.

 

[Wille]

Men måste det vara nån som är intresserad av permakultur och skogsträdgård? Hade det inte funkat med nån som snöat in på chili och ovanliga potatissortrer till exempel?
Att intresserna överlappar så att säga.

Kanske eftersom de då odlar. Men jag vill egentligen att min partner ska dela min livsdröm. Som Mandelmanns typ. (Även om jag inte direkt eftersträvar det de gör.)

 

[Eurydome]

Jag dejtar vidare med personen jag träffade för två veckor sedan. Imorgon ska vi på konstutställningar, blir spännande att se hur hen tycker om det.
Jag är rätt emotionellt på annat håll just nu, men är ändå mysigt att träffa någon.
Får se hur och om det utvecklar sig.

Jag har dejtat några konstnärer, det har lite nervöst, har varit rädd att verka obildad och säga något dumt. Hoppas det blir trevligt!

 

[EmmaBovary]

Orkar inte rensa landet själv. Inte vattna heller. Och jag klarar inte av att ta hand om skörden om det blir någon. Och att plantera saker är ett projekt som jag skulle behöva hjälp med. Mina växter blir alltid stående i krukor alltför länge för jag får inte ner dem i jorden. Hur skulle en traktor hjälpa mig med sånt?

Men alltså, det låter snarare som du är ute efter arbetskraft än en kärlekspartner?

 

[Sel]

@Wille Jag tänker lite som @escodobe - måste partner verkligen dela samma väldigt smala detaljintresse? Räcker det inte med att personen gillar att vara ute och fixa och greja generellt? Då kan ni ju hjälpas åt ändå! Men att ställa frågan "Gillar du permakultur,specifikt skogsträdgård? Inte? Nähepp, då är det kört." känns svårt.

 

[_Taggis_]

Jag har samma uppfattning som du. Omges mest av personer som tycker att det du kallar Familjen AB (så himla bra ord dessutom!) är det ENDA målet man ska sträva efter. Alternativt ett fåtal personer som blir arga på de som lever Familjen AB-liv och vill kölhala alla som eftersträvar detta. Jag vill väl egentligen ha något slags mellanting (stabil relation och gärna bo ihop men tveksam till barnbiten) och passar därmed inte in i normen varken hos Familjen AB eller falangen som avskyr allt vad fasta relationer och personer under arton år heter.

Exakt. Kunde inte sagt det bättre själv Det är faktiskt fullt möjligt att vlja dela livet med någon på ett seriöst/exklusivt/tvåsamhets-vis, utan att samtigt vilja ha Familjen AB-livet...

 

[_Taggis_]

+ @Wille

Mina intressen är hund och odling, sambons intresse ölbryggning. Han är tillräckligt intresserad för att t ex ta hundarna på promenad, ha dem med sig ibland när han jobbar osv och trädgårdsmässigt att hjälpa till i trädgården när det behövs. Vattna, skörda, plantera fruktträd, bereda ny mark etc. Jag är tillräckligt intresserad för att kolla av jästunnorna, humla och smaka av.

Jag tycker det är perfekt. Jag hade aldrig velat ha en lika stor hund- och trädgårdsnörd som jag själv till sambo; det hade bara lett till diskussioner och kompromissande. Trädgården och hundarna är mitt eget.

Du beskrev precis exakt hur jag vill kunna ha det. Att ha varsitt nörderi, utan att inkräkta på varandra men samtidigt kunna hjälpas åt lite lagomt. Det vore drömmen. Det inger ju visst hopp när man ser att folk har det så, då är det ju iaf fullt möjligt om man har tur...

 

[bettysmatte]

Nej, jag är inte intresserad någon som sitter i en traktor och brukar flera hektar. Det är så industriellt och tråkigt. Jag vill ha småskalighet i allt. Grönsaksodling för husbehov. Nötter och bär för husbehov. Jag vill ha skogsträdgård. Jag vill ha permakultur.

Fast jag förstår verkligen inte detta . Varför skulle inte någon som försörjer sig på att odla på större arealer samtidigt kunna vara intresserad av småskalig odling för hushållet? Det går väl att skilja på tomt och övrig odlingsmark, tänker jag? Om du räknar bort alla bönder så förlorar du ju en stor grupp odlingsintresserade människor.

 

[_Taggis_]

Det låter som om du borde bo med en bonde?

Alltså jag har insett att en bonde vore det perfekta för mig! Tänk så underbart - aldrig brist på arbete, finns alltid nåt att göra på en gård, det hade verkligen passat mig helt utmärkt eftersom jag är galet rastlös och jobbar mkt för att slippa vara ledig... Men kanske vore det opraktiskt med nån som har mkt djur, det blir ju aningens låst. Men jag kan verkligen tänka mig nån sorts skogsbonde, spannmålsbonde eller nåt sånt som man ändå nån gång ibland kan ta ledigt från, men som erbjuder hur mkt jobb som helst i vardagen... ju mer maskiner de har ju bättre för mig. Nån lastbil, nån lastmaskin, nån grävmaskin...

 

[Kiwifrukt]

Alltså jag har insett att en bonde vore det perfekta för mig! Tänk så underbart - aldrig brist på arbete, finns alltid nåt att göra på en gård, det hade verkligen passat mig helt utmärkt eftersom jag är galet rastlös och jobbar mkt för att slippa vara ledig... Men kanske vore det opraktiskt med nån som har mkt djur, det blir ju aningens låst. Men jag kan verkligen tänka mig nån sorts skogsbonde, spannmålsbonde eller nåt sånt som man ändå nån gång ibland kan ta ledigt från, men som erbjuder hur mkt jobb som helst i vardagen... ju mer maskiner de har ju bättre för mig. Nån lastbil, nån lastmaskin, nån grävmaskin...

Samma här. Jag är ju redan låst av de djur jag samlat på mig helt på egen hand, så för mig hade inte det heller varit en nackdel utan snarare en fördel.

 

[Fruentimber]

Du beskrev precis exakt hur jag vill kunna ha det. Att ha varsitt nörderi, utan att inkräkta på varandra men samtidigt kunna hjälpas åt lite lagomt. Det vore drömmen. Det inger ju visst hopp när man ser att folk har det så, då är det ju iaf fullt möjligt om man har tur...

Ja, utan tvekan fullt möjligt. I och med hans ölintresse tillsammans med ett gemensamt självförsörjningsintresse så är han ju glad åt att jag odlar och han har själv planterat humle och sått korn på en bit av åkern. Så intresset finns i lagom mängd, så att säga. Det är dock i första hand jag som driver självförsörjningen vad gäller odling, ägg, kött och förädling.

 

[Ramona]

Det blir nog svårt att bli synkade om man inte har samma livsstil. Vill ju ha hjälp med planerandet, med skörden och med arbetet. Och hur ska jag ha tid att umgås med någon som inte vill vara med mig i trädgården? Funkar nog inte så bra om man bara kan umgås på vintern.

Jag tycker att du får oförtjänt mycket kritik för vad du skriver. Jag förstår dig helt. Sen kan jag vara tveksam till om du verkligen behöver någon som utför sysslorna och verkligen har samma intresse, eller om du egentligen bara behöver sällskapet och någon som ger dig en spark i röven?

Jag jobbar på vissa sätt mycket bättre med sällskap. Sen får jag kanske mer gjort om jag är själv, men när jag är själv så tenderar jag också att inte göra någonting alls utan lägga mig i sängen och titta på tv istället. Men med sällskap kan jag bygga, odla, renovera och fixa. Många gånger räcker det med någon i telefon så jobbar jag på mycket bättre. Alla mina vänner är vana vid att jag ibland stånkar och stönar i telefon medan jag lyfter eller drar tunga grejer. Skulle inte få för mig att tex mocka hagen eller lösdriften utan att prata med någon. Eller städa kaninburarna. Vilket själadödande arbete utan sällskap. Däremot kan jag pilla i växthuset hela dagen utan sällskap och blir istället irriterad på om någon kommer med käcka tillrop hur jag ska göra någonting bättre i växthuset.

Skulle byta ut delar på rampen på hästtransporten. Jag är fullt kapabel att göra det, men ändå stod den mitt på gräsmattan i veckor utan att jag tog tag i den. Det var inte förrän en person som raggar på mig frågade om han skulle komma och hjälpa mig med rampen som jag fick ordning på den.....med hans hjälp.

Ibland behöver man inte den fysiska hjälpen att få någonting gjort, det är mer sparken i arslet man behöver. Och för det behöver man inte ha samma intressen.

 

[bettysmatte]

Ibland behöver man inte den fysiska hjälpen att få någonting gjort, det är mer sparken i arslet man behöver. Och för det behöver man inte ha samma intressen.

Precis. Eller så är det helt enkelt bra att man är två och kan dela upp det som behöver göras. En klipper gräset och den andra dammsuger. En planterar ett träd och den andre lagar middag. Man behöver ju inte ha samma intressen och/eller göra allting tillsammans hela tiden. Det brukar finnas tillräckligt med sysslor så det räcker till alla.....

 

[Tonto]

Jag tycker att du får oförtjänt mycket kritik för vad du skriver. Jag förstår dig helt. Sen kan jag vara tveksam till om du verkligen behöver någon som utför sysslorna och verkligen har samma intresse, eller om du egentligen bara behöver sällskapet och någon som ger dig en spark i röven?

Jag jobbar på vissa sätt mycket bättre med sällskap. Sen får jag kanske mer gjort om jag är själv, men när jag är själv så tenderar jag också att inte göra någonting alls utan lägga mig i sängen och titta på tv istället. Men med sällskap kan jag bygga, odla, renovera och fixa. Många gånger räcker det med någon i telefon så jobbar jag på mycket bättre. Alla mina vänner är vana vid att jag ibland stånkar och stönar i telefon medan jag lyfter eller drar tunga grejer. Skulle inte få för mig att tex mocka hagen eller lösdriften utan att prata med någon. Eller städa kaninburarna. Vilket själadödande arbete utan sällskap. Däremot kan jag pilla i växthuset hela dagen utan sällskap och blir istället irriterad på om någon kommer med käcka tillrop hur jag ska göra någonting bättre i växthuset.

Skulle byta ut delar på rampen på hästtransporten. Jag är fullt kapabel att göra det, men ändå stod den mitt på gräsmattan i veckor utan att jag tog tag i den. Det var inte förrän en person som raggar på mig frågade om han skulle komma och hjälpa mig med rampen som jag fick ordning på den.....med hans hjälp.

Ibland behöver man inte den fysiska hjälpen att få någonting gjort, det är mer sparken i arslet man behöver. Och för det behöver man inte ha samma intressen.

Oj, ja… alla är vi olika. Jag skulle aldrig vilja behöva en partner som har som uppgift att sparka mig i baken för att komma igång.

Dvs att jag inte skulle göra saker om inte en partner var där och såg till att jag gjorde saker. För mig är det lite som att vara förälder till sin partner. Men jag tolkar säkert fel.

 

[Tonto]

Precis. Eller så är det helt enkelt bra att man är två och kan dela upp det som behöver göras. En klipper gräset och den andra dammsuger. En planterar ett träd och den andre lagar middag. Man behöver ju inte ha samma intressen och/eller göra allting tillsammans hela tiden. Det brukar finnas tillräckligt med sysslor så det räcker till alla.....

Fast ska en laga middag/göra hushållsarbete medens den andra håller på med sin hobby/intresse? Det känns ju inte alls rimligt. (För mig i alla fall.)

Hade jag behövt leva med fördelningen: jag ska diska och dammsuga medens min partner spelar golf/målade/dansade så hade jag dött.

 

[Sel]

Fast ska en laga middag/göra hushållsarbete medens den andra håller på med sin hobby/intresse? Det känns ju inte alls rimligt. (För mig i alla fall.)

Hade jag behövt leva med fördelningen: jag ska diska och dammsuga medens min partner spelar golf/målade/dansade så hade jag dött.

Fast nästa dag kanske det är tvärtom när en har något inbokat och den andra inte, eller också kanske någon gillar att laga mat? Jag känner att jag förstår vad @bettysmatte menar. Inte att serva, utan att hjälpas åt och fördela och göra livet lättare. Jag skulle bli helt vansinnig om jag bodde med någon som insisterade på att vi lagade mat ihop hela tiden också, för att det inte skulle bli orättvist.

 

[_Taggis_]

Oj, ja… alla är vi olika. Jag skulle aldrig vilja behöva en partner som har som uppgift att sparka mig i baken för att komma igång.

Dvs att jag inte skulle göra saker om inte en partner var där och såg till att jag gjorde saker. För mig är det lite som att vara förälder till sin partner. Men jag tolkar säkert fel.

Kan bara svara för mig själv men jag är lite likadan. Jag hatar att göra saker i hemmet ensam. Jag får periodvis tvinga mig att ta tag i saker som att packa upp ren tvätt ur tvättpåsen, rensa ut gamla kläder ur garderoben som ska till återvinning, rensa förråd, putsa fönster.... Men har jag nån med mig är det inga problem. Det kan även funka att ha nån i telefonen. Ja bara hatar det så mkt att jag gör en miljon andra saker hellre, tex jobba. Jag tar alltså på mig extrajobb bara för att slippa vara hemma och då även slippa allt tråk som ska göras hemma. Det handlar eg inte om att jag inte gör nånting, men jag bara gör annat än saker i mitt hem. Har alltid varit sån. tycker generellt inte om att vara hemma