Dejtingtråden 34

[Wille]

Men alltså, det låter snarare som du är ute efter arbetskraft än en kärlekspartner?

Nä, jag vill ha någon att dela livet med. Någon att äta tillsammans med, någon att sova med, någon som finns där hemma för en, någon man jobbar tillsammans med, någon som vill samma sak som jag. Jag vill bli ett team.

Jag har provat att ha work-awayers hos mig. Det är inte det jag söker. Då står man där ensam och ska arbetsleda, planera och ge instruktioner. Det är jobbigt och bidrar inte till någon team-känsla.

 

[Eurydome]

Jag matchar väldigt sällan med heteros, tror jag har en väldigt bra gaydar. Och ser väl antagligen rätt gay ut också, vilket bidrar till att matcha med andra som är gay. Av någon anledning.
Men jag förstår helt det där med att söka bekräftelse, eller så är de lite bi-curious, men vågar inte erkänna det.

Jag ser väldigt hetero ut men jag är inte så sugen på att ändra mig för att passa in i någon slags gay-norm. Jag är den jag är liksom, vill gärna kunna duga som jag är.

 

[Eurydome]

Knapplån

Ang par

Fick as we speak YTTERLIGARE en like av en profilbild på en tjejröv i stringbikini och Jajemen!!! ”Vi är ett öppensinnat par som söker…”

Jippi!!

 

[parellikusken]

Jag ser väldigt hetero ut men jag är inte så sugen på att ändra mig för att passa in i någon slags gay-norm. Jag är den jag är liksom, vill gärna kunna duga som jag är.

Såklart du inte ska ändra dig. Det var inte det jag menade.

 

[Eurydome]

Såklart du inte ska ändra dig. Det var inte det jag menade.

Nej jag vet. Blir lite nerslagen bara.

 

[karamelldrottningen]

Intressant diskussion här om intressen och partner.
Jag har hittills bara sett fördelar med gemensamma intressen. Men säkert finns det någon nackdel också. Tiden får utvisa.
Jag är väldigt drivande i stallet och med hästarna och hur det ska vara. Kan absolut ta input från andra men inte att någon annan skulle börja göra lite helt annat som den själv vill och ändra rutiner osv. Nej det skulle inte funka. Han får anpassa sig efter hur det är. Precis som om jag hade gjort det om jag var i någon annans stall.
Fick hjälp nu i veckan med montering av utebelysning som jag tänkt länge på. Absolut inte jag som propsat på det eller så utan han som var drivande och gjorde det. Väldigt uppskattat från min sida mycket bättre än få choklad

 

[Eurydome]

Kanske eftersom de då odlar. Men jag vill egentligen att min partner ska dela min livsdröm. Som Mandelmanns typ. (Även om jag inte direkt eftersträvar det de gör.)

Det fungerar inte så, inte ens för Mandelmanns som lever så nischat eller hur man ska säga.

Jag tror inte att det var så när de träffades att en av dem sa till den andra: "Min livsdröm är att ha en ekologisk besöksträdgård i Rörum på Österlen. Jag vill ha får och fjällnära kor och dammar. Jag vill ha vindkraftverk och solceller och en egen serie i SVT. Är du med på detta JA ELLER NEJ?"

Man skapar väl sin dröm tillsammans och den växer nog oftast fram efter hand. Om man inte ser det som att man är nyfiken på framtiden tillsammans och den andras drömmar och önskningar så blir det nog väldigt svårt.

 

[Wille]

Det fungerar inte så, inte ens för Mandelmanns som lever så nischat eller hur man ska säga.

Jag tror inte att det var så när de träffades att en av dem sa till den andra: "Min livsdröm är att ha en ekologisk besöksträdgård i Rörum på Österlen. Jag vill ha får och fjällnära kor och dammar. Jag vill ha vindkraftverk och solceller och en egen serie i SVT. Är du med på detta JA ELLER NEJ?"

Man skapar väl sin dröm tillsammans och den växer nog oftast fram efter hand. Om man inte ser det som att man är nyfiken på framtiden tillsammans och den andras drömmar och önskningar så blir det nog väldigt svårt.

De har väl ändå varit så synkade att de kunnat skapa något tillsammans. Hade inte förutsättningarna funnits hade det inte blivit något.

 

[bettysmatte]

Det fungerar inte så, inte ens för Mandelmanns som lever så nischat eller hur man ska säga.

Jag tror inte att det var så när de träffades att en av dem sa till den andra: "Min livsdröm är att ha en ekologisk besöksträdgård i Rörum på Österlen. Jag vill ha får och fjällnära kor och dammar. Jag vill ha vindkraftverk och solceller och en egen serie i SVT. Är du med på detta JA ELLER NEJ?"

Man skapar väl sin dröm tillsammans och den växer nog oftast fram efter hand. Om man inte ser det som att man är nyfiken på framtiden tillsammans och den andras drömmar och önskningar så blir det nog väldigt svårt.

Sedan är ju Mandelmanns en TV-serie, icke att förglömma. Hur allting funkar/inte funkar IRL vet ingen. Det ser så puttifnuttigt ut på TV, men jag är säker på att det inte är så i verkligheten. Får man, t.ex., se att de har anställda som jobbar åt dem (jag måste erkänna att jag har tittat väldigt lite på programmet)? Om man googlar så förstår man att det är "big business" och kanske inte alls så småskaligt och vackert som man får intryck av om man bara tittar på TV.

 

[Eurydome]

De har väl ändå varit så synkade att de kunnat skapa något tillsammans. Hade inte förutsättningarna funnits hade det inte blivit något.

Ja men det har förmodligen vuxit fram under åren. Inte att de båda ville exakt samma sak från början. Förmodligen har de båda två kompromissat en hel del med olika saker.

 

[Eurydome]

Sedan är ju Mandelmanns en TV-serie, icke att förglömma. Hur allting funkar/inte funkar IRL vet ingen. Det ser så puttifnuttigt ut på TV, men jag är säker på att det inte är så i verkligheten. Får man, t.ex., se att de har anställda som jobbar åt dem (jag måste erkänna att jag har tittat väldigt lite på programmet)? Om man googlar så förstår man att det är "big business" och kanske inte alls så småskaligt och vackert som man får intryck av om man bara tittar på TV.

Nej precis, jag började skriva något om det också men orkade inte riktigt leta källor. Men det är ju den känslan man får. Samma sak med den där serien med Brita och Kalle Zackari. De bor ju inte ens där på gården utan har kvar sitt radhus i Stockholm där barnen går kvar på förskola etc.

Det är tv och tillrättalagt.

 

[Kiwifrukt]

De har väl ändå varit så synkade att de kunnat skapa något tillsammans. Hade inte förutsättningarna funnits hade det inte blivit något.

Men det är väl skillnad på att ha ett hyfsat likt tänk/hyfsade önskningar om hur livet ska vara, till att vara fullständigt insnöad på ett väldigt smalt intresse som du tyckte var ett krav? Jag skulle inte vilja leva med någon som är svårt pälsdjursallergisk, inte vill leva på landet, älskar att resa, vill hänga på krogen tillsammans varje helg eller vill bo utomlands, för att nämna några saker som inte skulle vara kompatibla med mitt liv och mina intressen.

Men bara för det behöver jag inte enbart leva med ett enstörigt hästfreak som jag, utan så länge det är en person som kan tänka sig att bo på landet, är hyfsat hemmakär/inte vill ut och resa så fort det är ledigt från jobbet och som har förståelse för att mitt intresse tar tid spelar det egentligen ingen roll om hans största intresse är fotboll, bilar eller trädgården. Eller vad som helst annars. Förstår du hur jag menar? Att om du snärjer in dig i att det måste vara en person som är intresserad av exakt samma sak som du, ja, då blir det nästan omöjligt. Men ni kommer långt på hyfsat lika värderingar i grunden.

 

[EmmaBovary]

Nä, jag vill ha någon att dela livet med. Någon att äta tillsammans med, någon att sova med, någon som finns där hemma för en, någon man jobbar tillsammans med, någon som vill samma sak som jag. Jag vill bli ett team.

Jag har provat att ha work-awayers hos mig. Det är inte det jag söker. Då står man där ensam och ska arbetsleda, planera och ge instruktioner. Det är jobbigt och bidrar inte till någon team-känsla.

Det låter rimligt att vilja dela livet med någon etc.
Men annars tänker jag att ytterligare en svårighet med hitta en partner som vill exakt samma sak som du, är att denne kanske redan är rotad vid ett eget hus/trädgård och har väldigt specifika rutiner vad gäller att utföra olika moment på. Även om det i praktiken är samma sak som ni vill, så finns det garanterat småsaker som både du och den potentiella personen tycker olika om. Och om båda verkligen brinner för det, så kan jag se att det skulle kunna leda till konflikter?

 

[bettysmatte]

Men det är väl skillnad på att ha ett hyfsat likt tänk/hyfsade önskningar om hur livet ska vara, till att vara fullständigt insnöad på ett väldigt smalt intresse som du tyckte var ett krav? Jag skulle inte vilja leva med någon som är svårt pälsdjursallergisk, inte vill leva på landet, älskar att resa, vill hänga på krogen tillsammans varje helg eller vill bo utomlands, för att nämna några saker som inte skulle vara kompatibla med mitt liv och mina intressen.

Men bara för det behöver jag inte enbart leva med ett enstörigt hästfreak som jag, utan så länge det är en person som kan tänka sig att bo på landet, är hyfsat hemmakär/inte vill ut och resa så fort det är ledigt från jobbet och som har förståelse för att mitt intresse tar tid spelar det egentligen ingen roll om hans största intresse är fotboll, bilar eller trädgården. Eller vad som helst annars. Förstår du hur jag menar? Att om du snärjer in dig i att det måste vara en person som är intresserad av exakt samma sak som du, ja, då blir det nästan omöjligt. Men ni kommer långt på hyfsat lika värderingar i grunden.

PRECIS så !

 

[sorbifolia]

Man skapar väl sin dröm tillsammans och den växer nog oftast fram efter hand. Om man inte ser det som att man är nyfiken på framtiden tillsammans och den andras drömmar och önskningar så blir det nog väldigt svårt.

Precis så tror jag det är. Och inte minst att man måste vara öppen för att även ens egna drömmar kan ändras under tiden.

Jag har ju själv testat att leva ihop med en partner som "hakade på" min dröm, eller var tillräckligt synkad i sina drömmar, så vi letade gård tillsammans och även hyrde gård i flera år. Delar av den tiden var några av de bästa ögonblicken i mitt liv, men hua vad mycket dåligt där var med... vi var inte alls lyckliga tillsammans, trots att våra liv verkade passa bra ihop och alla såg oss som ett "perfekt par"...

Vet inte om någon minns, men för ett par år sedan var jag på en dejt med en kille som höll på med hästar, både tävling och småskalig avel precis som jag, och ägde en fantastisk fin gård med lösdriftar precis i det området jag skulle vilja bo. Han var trevlig och såg helt okej ut, men jag beslöt ändå att inte träffa honom igen - varför? För att min kompis frågade: Skulle du vara interesserad av honom om det inte var för hästarna och gården? Och jag kände "nej". Så jag har lärt mig att jag måste vara attraherad av människan i sig, inte bara dens interessen och liv. (Men har full respekt om andra prioriterar annorlunda.)

I motsatt ände av skalan så har vi ju DB, som jag aldrig ens skulle "like-at" på Tinder om han skrivit i sin profil att han hade 3 barn... och tvekade angående att träffa honom igen när jag fått veta det. Men som efter ett tag fick mig att känna att jag ville ha både honom och barnen..... (trots att det nu inte blev så). Så om man bara gillar en person tillräckligt mycket så kan man helt plötsligt upptäcka eller utveckla nya sidor med sig själv...

 

[Kiwifrukt]

Det låter rimligt att vilja dela livet med någon etc.
Men annars tänker jag att ytterligare en svårighet med hitta en partner som vill exakt samma sak som du, är att denne kanske redan är rotad vid ett eget hus/trädgård och har väldigt specifika rutiner vad gäller att utföra olika moment på. Även om det i praktiken är samma sak som ni vill, så finns det garanterat småsaker som både du och den potentiella personen tycker olika om. Och om båda verkligen brinner för det, så kan jag se att det skulle kunna leda till konflikter?

Det är lite så jag känner med att det träffa en hästkille. Att vi båda kommer vara så pass nördiga och köra vår stil att det ofrånkomligt kommer bli bråk sen? Undviker hästmänniskor överlag i relationer som egentligen inte har med hästar att göra av samma anledning.

Har en kollega/före detta kollega som är ett lysande exempel på detta. Vi är båda hästmänniskor, i samma ålder, utan barn/familj, har haft häst under större delen av uppväxten båda två och är dessutom båda dressyrfolk. Vi borde på pappret vara BFF. Det gick alldeles utmärkt så länge vi omgavs av andra personer som inte alls är hästintresserade, för då pratade vi väldigt, väldigt sällan häst. När folk runt om oss slutade och vi blev mer eller mindre själva kvar började vi prata häst och sen kunde vi inte prata längre. Vi har häst på helt olika sätt och vill utanför stallet leva helt olika liv, vilket färgar av sig på vårt val av exempelvis stallplats. Hon förstår inte mig alls, jag förstår inte henne heller men respekterar att det är hennes liv och hennes val. Men hon kan inte göra samma sak utan varvar mellan att försöka omvända mig eller att skälla ut mig.

 

[AraSlei]

Gällande intressen så har jag och D ju jakten och hundarna gemensamt, vilket underlättar vårt liv mycket. Vi har sex stora hundar tillsammans och det är liksom lite av ett pussel för att få det att gå ihop på ett rimligt sätt. Jag har fyra hundar själv, så att vara med någon som avskyr hundar hade liksom inte fungerat. Det är ju en viss livsstil också, där man är relativt uppbunden. Jaktligt har vi egentligen inte alls samma preferenser - han jagar i princip bara vildsvin och jag jagar 70% fågel och resten klövvilt. Vi kommer troligtvis inte ha särskilt många jaktdagar tillsammans, men tack vare att vi båda vet vad det innebär finns det en förståelse för att det är något som tar mycket tid

Jag vågar knappt skriva något om hur det går för oss pga att jag inte vill jinxa men jag tycker väldigt mycket om honom. Han är nog den mest genuina människa jag mött

Efter en pissig vecka på jobbet blev jag rätt sur på honom för en grej häromdagen som jag normalt inte skulle reagerat så mycket på, men i kombination med ett hormonöverflöd blev det så han är väldigt hjälpsam och ställer alltid upp till 100% för sina vänner, vilket är så himla fint. MEN ibland tänker han inte längre än till steg 1, vilket gick ut över mig den här gången. Det var vår första lilla clinch och när jag tog upp det sen så reagerade han bara så fint och förstod precis vad jag menade, lyssnade på mina känslor i det och ja, jag kände mig inte alls löjlig och grinig. Dagen efter frågade han mig om det fortfarande var okej eller om det var något mer jag ville lyfta, och jag kände mest bara att, vart har du liksom varit i hela mitt liv?

 

[Wille]

Men det är väl skillnad på att ha ett hyfsat likt tänk/hyfsade önskningar om hur livet ska vara, till att vara fullständigt insnöad på ett väldigt smalt intresse som du tyckte var ett krav? Jag skulle inte vilja leva med någon som är svårt pälsdjursallergisk, inte vill leva på landet, älskar att resa, vill hänga på krogen tillsammans varje helg eller vill bo utomlands, för att nämna några saker som inte skulle vara kompatibla med mitt liv och mina intressen.

Men bara för det behöver jag inte enbart leva med ett enstörigt hästfreak som jag, utan så länge det är en person som kan tänka sig att bo på landet, är hyfsat hemmakär/inte vill ut och resa så fort det är ledigt från jobbet och som har förståelse för att mitt intresse tar tid spelar det egentligen ingen roll om hans största intresse är fotboll, bilar eller trädgården. Eller vad som helst annars. Förstår du hur jag menar? Att om du snärjer in dig i att det måste vara en person som är intresserad av exakt samma sak som du, ja, då blir det nästan omöjligt. Men ni kommer långt på hyfsat lika värderingar i grunden.

Om min partner t.ex. bara skulle gilla att meka med bilar, när skulle vi umgås? Vad skulle vi få ut av varandra? Han skulle liksom bara bli ett bihang till mitt liv som jag också måste skapa tid för och orka med. Har ju liksom redan fullt upp.

 

[bettysmatte]

Om min partner t.ex. bara skulle gilla att meka med bilar, när skulle vi umgås? Vad skulle vi få ut av varandra? Han skulle liksom bara bli ett bihang till mitt liv som jag också måste skapa tid för och orka med. Har ju liksom redan fullt upp.

Förhoppningsvis är väl partnern bra mycket mer än sitt bilmekande och du mer än din trädgård. Annars skulle jag vilja säga att ni nog båda skulle må bra på att vidga både era personligheter och intressen.

De flesta människor som bor ihop har både egna arbeten och egna intressen. På något vis lyckas de ändå tycka om varandra och ha ett bra liv tillsammans. Jag förstår inte riktigt hur du resonerar faktiskt?? Man gör det man gör och berättar för varandra om sin dag över en gemensam middag, till exempel. För att vara konkret.

 

[Wille]

Förhoppningsvis är väl partnern bra mycket mer än sitt bilmekande och du mer än din trädgård. Annars skulle jag vilja säga att ni nog båda skulle må bra på att vidga både era personligheter och intressen.

De flesta människor som bor ihop har både egna arbeten och egna intressen. På något vis lyckas de ändå tycka om varandra och ha ett bra liv tillsammans. Jag förstår inte riktigt hur du resonerar faktiskt?? Man gör det man gör och berättar för varandra om sin dag över en gemensam middag, till exempel. För att vara konkret.

Jag har skalat ner mina intressen för jag hinner inte allt. Och att sitta och berätta om mina projekt för någon som inte är engagerad, skulle inte vara givande. Och så vill jag inte hålla på ensam med mina projekt.