Heja mig! Jag har pratat med kapet igen och rett ut vad han ville. Och sa vad jag ville. Vi ville egentligen samma sak ju! Herregud vad viktigt det är att man vågar säga vad man tänker. Det här hade ju kunnat gå i dass som vi säger här i Norge!
Med tanke på avstånd och omständigheter så är det besvärligt att inleda något seriöst (och jag är inte ens säker på att jag VILL det!) men vi tycker ju båda om varandras sällskap jättemycket! Och har stort utbyte av varandra. Han hade nog varit rädd att jag vill lite för mycket, och var rädd att såra mig, men jag är ju inte så rädd att bli sårad egentligen i nuläget, mer rädd att inte ha honom som resurs att klänga på. Och han vill ju klänga tillbaka
och så får vi se var det eventuellt leder. Ungefär så kan man sammanfatta det hela. Win-win och Yay!
Han ska få tid på sig att komma i ordning med livet. Men inom inte allt för länge åker jag antagligen och hälsar på en helg. Saker var inte alls som jag trodde. Det är väldigt lätt att missförstå andras intentioner!
Jag swipar också maniskt på tinder nu och ska se till att komma ut på dejt så att jag inte har allt fokus på kapet.