Dejtingtråden 26!

[mandalaki]

Nej precis. Vi kan inte utesluta att det var brittisk engelska och därmed kan vi inte anta att han borde ha använt "gotten".

Han kunde ha använt det. Men hur mycket längre ska vi dra det?

 

[TheRedLightning]

Det gjorde du alldeles rätt i, tycker jag

I och för sig bra att det står i profilen, slipper man ”nasty surprises” senare.

 

[Hedinn]

Känns knepigt. Borde kunna detta då jag läser språk just nu. Skyller på att jag läser tredjespråket via engelska så allt är ett mishmash vad som "känns" rätt.

Haha alltså, jag ska erkänna att jag är skitkass på regler, jag bodde i England som liten så jag lärde mig engelska på samma sätt som svenska, vilket innebär att jag går på hur det låter utan att kunna redogöra för varför det ska vara si eller så.

 

[TygerTyger]

Han kunde ha använt det. Men hur mycket längre ska vi dra det?

Du skrev att korrekt grammatik skulle ha varit

You’ve gotten.

Och det stämmer helt enkelt inte om han skrev på brittisk engelska. Det är väl inte så långsökt? Även om vi i Sverige oftare utsätts för amerikansk engelska så ser vi massor av BrE på TV.

Oh well, jag släpper OT-spåret. Sorry, alla som hellre läser om dejting! Och rätt swipeat hur som helst.

 

[Kirre]

Haha alltså, jag ska erkänna att jag är skitkass på regler, jag bodde i England som liten så jag lärde mig engelska på samma sätt som svenska, vilket innebär att jag går på hur det låter utan att kunna redogöra för varför det ska vara si eller så.

Där var jag i engelskan, tills jag började läsa detta språk. Helt plötsligt drogs paralleller till engelskan och vips tappade jag all känsla och började fundera. Gör inte det!

 

[athena_arabians]

Där var jag i engelskan, tills jag började läsa detta språk. Helt plötsligt drogs paralleller till engelskan och vips tappade jag all känsla och började fundera. Gör inte det!

Samma här, det blir oftast rätt fast jag inte vet varför (jag jobbar mer eller mindre enbart med engelska). Jag tänker INTE börja fundera varför det blir rätt

 

[parellikusken]

Insett att det är orimligt att inleda något nu och samtidigt att det är orimligt att jag inte skulle vilja inleda något när jag är förälskad. Så jag avslutade det med den tjejen ikväll, kändes som det enda rationella att göra.

Känns trist, men jag kan inte ens hantera mig själv, så att hantera en förälskelse känns långt borta.

 

[Wonderwoman]

Insett att det är orimligt att inleda något nu och samtidigt att det är orimligt att jag inte skulle vilja inleda något när jag är förälskad. Så jag avslutade det med den tjejen ikväll, kändes som det enda rationella att göra.

Känns trist, men jag kan inte ens hantera mig själv, så att hantera en förälskelse känns långt borta.

Måste ändå ge dig en eloge för att kunna komma till den insikten. Det är starkt gjort!

Finns alldeles för många som inte har den insikten utan det går istället utöver den andra, har själv varit den som gjort det och som varit utsatt för det. Inget utav det är särskilt bra för en eller den andre

 

[parellikusken]

Måste ändå ge dig en eloge för att kunna komma till den insikten. Det är starkt gjort!

Finns alldeles för många som inte har den insikten utan det går istället utöver den andra, har själv varit den som gjort det och som varit utsatt för det. Inget utav det är särskilt bra för en eller den andre

Vill verkligen inte att min depression ska gå ut över henne, hon är värd mer än så.
Jag har tillräckligt dåligt samvete över att mina vänner får ta hand om mig, även om de säger att de inte känner så.

 

[Petruska]

Vill verkligen inte att min depression ska gå ut över henne, hon är värd mer än så.
Jag har tillräckligt dåligt samvete över att mina vänner får ta hand om mig, även om de säger att de inte känner så.

Men. Är inte det något hon bör få ha lite att säga till om också?

Hon kanske inte tycker att din depression tynger henne?

Min partner var svårt deprimerad nät vi blev ihop, och det har gått helt okej ändå.

Om hens dåliga perioder är för mycket för mig, ser jag som min sak att avgöra.

 

[parellikusken]

Men. Är inte det något hon bör få ha lite att säga till om också?

Hon kanske inte tycker att din depression tynger henne?

Min partner var svårt deprimerad nät vi blev ihop, och det har gått helt okej ändå.

Om hens dåliga perioder är för mycket för mig, ser jag som min sak att avgöra.

Såklart är det som du skriver.
Men samtidigt kan jag inte riktigt rättfärdiga för mig själv att ge mig in i en relation när jag vet hur självdestruktiv jag är nu. Helt ärligt är det på nivån att jag inte kan sova hemma själv nu då jag isf inte vet om jag vaknar nästa dag eller inte.
Så frågan är om jag är förälskad i henne eller i den tryggheten jag känner när hon är hos mig och håller om mig.

 

[Amanda_F]

Vill verkligen inte att min depression ska gå ut över henne, hon är värd mer än så.
Jag har tillräckligt dåligt samvete över att mina vänner får ta hand om mig, även om de säger att de inte känner så.

Jag håller med de andra i det här. Tycker att det låter som att det är din depression och ångest som talar. Inte ditt hjärta! Våga tro på det ljusa, och låta det ta plats. En kan inte vänta på det perfekta tillfället. Det kommer kanske aldrig komma!

Vi får jobba med varandra i stället, inte ensamma. Ensamma är inte starka, tvärtom!

 

[parellikusken]

Jag håller med de andra i det här. Tycker att det låter som att det är din depression och ångest som talar. Inte ditt hjärta! Våga tro på det ljusa, och låta det ta plats. En kan inte vänta på det perfekta tillfället. Det kommer kanske aldrig komma!

Vi får jobba med varandra i stället, inte ensamma. Ensamma är inte starka, tvärtom!

Du har rätt.
Men det är svårt att förstå det känslomässigt.

 

[ptr]

Du har rätt.
Men det är svårt att förstå det känslomässigt.

Ärlighet och medvetenhet är väl det som ska orkas med. Men att bara lämna alltihopa är mer en flykt. Men visst, det gäller att inte fly in i något heller.

 

[Amanda_F]

Du har rätt.
Men det är svårt att förstå det känslomässigt.

Som man känner andra känner man sig själv. Har ett starkt utvecklat flyktbeteende när det gäller relationer. Men jag (i af) måste utsätta mig mer för att våga släppa kontrollen och välja positiva händelser också. Kanske kan du göra upp en plan och förhandla lite med dig själv? Hitta en belöningstrappa och sätta upp målbilder. 1. Våga vara i det bra. 2. Våga säg till dig själv att du är bra som vågar vara 3. Beröm dig själv för att du berömmer dig själv och är snäll mot dig själv.

En kommer ganska långt med affirmationer ibland.

 

[ekra]

Kapet och jag har pratat, på hans initiativ, och jag upplever att vi kanske står på olika platser, och kanske rinner det bara ut i vänskap i slutänden . Han inviterade mig visserligen hem till sig, men jag tror att jag vill betydligt mer än vad han vill. Och att han inte är helt färdig med sitt ex. vilket jag haft på känn. Jävlar. Men jag har ju varit beredd på bakslag eftersom det är lite snårigt.

Jag tar en dag i sänder. Det kan hända att jag övertolkat vad han sa, och att han bara vill skynda långsamt. Men magkänslan säger något annat. Det kommer att visa sig. Jag vill veta mer om vad han tänker innan jag eventuellt kommer på besök.

Han har dock väckt den björn som sovit i många år och både sexlust och raggningslust har vaknat med besked. Gamla Ekra har kommit fram (på gott och ont!) och hon har ett ENORMT undertryckt behov av närhet. Så det är väl på ett vis bra om det inte blir allvar med kapet. Jag behöver kanske egentligen någon som finns i min stad och inte på distans. Han är inte så flyttbar. (Och jag har det så bra nu där jag bor!) Det positiva med distans är att jag kan vänja mig mer gradvis vid att ha någon att vara nära och det inte blir så intensivt att jag känner mig trängd.

Nåväl, det blir kanske inte något av det här. Och samtidigt som det känns skit så är det ju lite spännande att tänka på möjligheterna nu när jag tagit mig förbi några av mina spärrar.

Det visade sig att jag med rätt person inte har några problem alls med fysisk närhet, utan tvärt om känner mig bekväm med att söka den. Sen om det stoppar vid att det var just kapet, eller om det gäller andra män också återstår att se.

 

[Modest]

Kapet och jag har pratat, på hans initiativ, och jag upplever att vi kanske står på olika platser, och kanske rinner det bara ut i vänskap i slutänden . Han inviterade mig visserligen hem till sig, men jag tror att jag vill betydligt mer än vad han vill. Och att han inte är helt färdig med sitt ex. vilket jag haft på känn. Jävlar. Men jag har ju varit beredd på bakslag eftersom det är lite snårigt.

Jag tar en dag i sänder. Det kan hända att jag övertolkat vad han sa, och att han bara vill skynda långsamt. Men magkänslan säger något annat. Det kommer att visa sig. Jag vill veta mer om vad han tänker innan jag eventuellt kommer på besök.

Han har dock väckt den björn som sovit i många år och både sexlust och raggningslust har vaknat med besked. Gamla Ekra har kommit fram (på gott och ont!) och hon har ett ENORMT undertryckt behov av närhet. Så det är väl på ett vis bra om det inte blir allvar med kapet. Jag behöver kanske egentligen någon som finns i min stad och inte på distans. Han är inte så flyttbar. (Och jag har det så bra nu där jag bor!) Det positiva med distans är att jag kan vänja mig mer gradvis vid att ha någon att vara nära och det inte blir så intensivt att jag känner mig trängd.

Nåväl, det blir kanske inte något av det här. Och samtidigt som det känns skit så är det ju lite spännande att tänka på möjligheterna nu när jag tagit mig förbi några av mina spärrar.

Det visade sig att jag med rätt person inte har några problem alls med fysisk närhet, utan tvärt om känner mig bekväm med att söka den. Sen om det stoppar vid att det var just kapet, eller om det gäller andra män också återstår att se.

Jag är lite i samma sits som du, träffat en person som jag tror inte vill lika mycket (eller snarare ofta) som jag. Men håller helt med om att ha fått "känna hur det ska kännas" väger upp för en del av besvikelsen.

Bättre lycka till oss nästa gång!

 

[mandalaki]

Du skrev att korrekt grammatik skulle ha varit

Och det stämmer helt enkelt inte om han skrev på brittisk engelska. Det är väl inte så långsökt? Även om vi i Sverige oftare utsätts för amerikansk engelska så ser vi massor av BrE på TV.

Oh well, jag släpper OT-spåret. Sorry, alla som hellre läser om dejting! Och rätt swipeat hur som helst.

Men alltså, eftersom du fortsätter: enligt din egen länk är det korrekt på amerikansk engelska? Därför förstår jag inte varför du framhärdar om brittisk. Vi vet ju inte vilken engelska han försökte skriva, förmodligen vet han det inte själv. Jag skulle dock hellre spela på amerikansk än brittisk med tanke på vilken engelska han sannolikt kommer i mest kontakt med.

 

[Migo]

Haft en underbar morgon diskuterandes hur gammalt det är att "dra lott", om hur romarna decimerade sina trupper och hur gangsterkultur idealiseras i populärkulturen och vad det får för konsekvenser. Om hur stor skillnad det kan vara i betydelse på ord som enligt ordboken är synonymer och hur svårt det kan vara att lära sig om man inte får med sig det från barnsben/föds in i kulturen.

Jag kan inte riktigt greppa hur osannolik vår kontakt är, men det är verkligen fantastiskt underhållande och härligt.

Vi har en vadslagning om vem som kommer göra bort sig först när vi ses Väldigt likt oss och ett skönt sätt att få lite humor och distans till nervositeten.

 

[TygerTyger]

Men alltså, eftersom du fortsätter: enligt din egen länk är det korrekt på amerikansk engelska? Därför förstår jag inte varför du framhärdar om brittisk. Vi vet ju inte vilken engelska han försökte skriva, förmodligen vet han det inte själv. Jag skulle dock hellre spela på amerikansk än brittisk med tanke på vilken engelska han sannolikt kommer i mest kontakt med.

Enligt min länk är "got", som han skrev, korrekt på brittisk engelska. Du ville rätta det till "gotten", men då är det väl snarare du som gör antagande om vad han siktade mot? Typ "han ville säkert skriva amerikanskt och då är det minsann fel!"

Men som sagt, ska vi släppa OT?