Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fint att läsa att det kan vända.Men samtidigt... Jag har i många år trott att jag var känslomässigt död eftersom jag brydde mig FÖR lite. Det har varit en stor sorg för mig, att inte känna alls nästan. Jag tar nog hellre att vara kär och få nobben, än att inte uppleva sån här tokförälskelse på nästan 20 år.
Precis så!
Jag ser det som en förlust för honom, inte en förlust för mig.
Jag är för bra för att lägga energi på ointresserade män![]()
Men samtidigt... Jag har i många år trott att jag var känslomässigt död eftersom jag brydde mig FÖR lite. Det har varit en stor sorg för mig, att inte känna alls nästan. Jag tar nog hellre att vara kär och få nobben, än att inte uppleva sån här tokförälskelse på nästan 20 år.
Nu har du fått många bra svar, men jag goblet at jag ger mig på ett i alla fall. Det första handlar om att man liksom vänner sig. Tycker fortfarande att det kan vara jobbigt ibland, även om jag kanske inte är rätt person att säga något så jag sällan dejtat någon så pass länge att starkare känslor uppstått. Det andra handlar om hur jag tänker när jag dejtar. Går aldrig in länge med tanken att det är min framtida partner jag träffar, utan jag tänker att jag träffar en individ och så får jag se vad som händer. Det har hjälpt mig mycket.Flickor och pojkar, jag behöver er hjälp. Ni som bara skakar av er att någon inte gillar er, eller inte var rätt, hjälp mig! Jag blir jätteledsen! Även om jag kanske inte ens gillade personen och ännu mer om jag gillade honom. Jag förstår ju att det är det som dejting går ut på lite, man utsätter sig för risken att inte bli omtyckt och vice versa men jag känner mig som jordens mest misslyckade när någon inte vill fortsätta träffa mig, även om vi är alldeles för olika och jag vet det och jag själv har tackat nej till många. Hilfe, någon, hur tänker ni, jag vill lära mig!
Ska förmodligen träffa arbetsnarkomanen idag. Om han inte är allt för trött. Vi skulle egentligen eventuellt ha setts igår men han jobbade hela dagen...
Det är verkligen inte lätt att dejta någon som spenderar alla vakna timmar på jobbet. Men att inte dejta honom alls känns inte som ett alternativ.![]()
Du får ursäkta min cyniska hjärnaDet blev inställt, igen. Blev lite ledsen den här gången. Framförallt för att jag tycker synd om honom, han verkar jobba alldeles för mycket för sitt eget bästa. Men men...
Du får ursäkta min cyniska hjärnaMen hur väl känner du honom, är du säker på att han jobbar?
Är du bekväm med att vara i förhållande med en person du kommer kunna träffa så lite @machafuko ?
Är du bekväm med att vara i förhållande med en person du kommer kunna träffa så lite @machafuko ?
Ja det kan fungera bra men bara för att det fungerar bra för en person så gör det inte det för alla och var därför jag tänker att det kan vara värt att tänka över.Jag träffar i princip bara min sambo på helgerna pga våra arbetstider och ibland så är man ju iväg någon dag på helgen osv och då ses man ju knappt alls. Fungerar bra ändå.
Just det var anledningen till att jag bröt tidigt med en annars supertrevlig man som jag träffade för flera år sedan. Jag insåg att vi aldrig skulle passa sådär överdrivet bra ihop när han hade jobbet som högsta prioritet och gärna jobbade extremt mycket.Det blev inställt, igen. Blev lite ledsen den här gången. Framförallt för att jag tycker synd om honom, han verkar jobba alldeles för mycket för sitt eget bästa. Men men...
Hahaha alltså mein gott! ”Kvinnor är si, män är så”, ”ur ett evolutionärt perspektiv osv”. Han var fotomodellsnygg men samtodigt den mest oattraktiva människa jag dejtat. Men jag hade så roligt! Jag skrattade så vinet sprutade ut ur näsan. Helt klart att detta gjort mig mer pepp på att gå på fler dejter!Antagligen dejt i morgon. Picknick och lite prat bara. Jag har knappt någon aning om vem det är, så det blir spännande
Prata om det. Du kommer bara bli bitter om du ofrivilligt ändrar ditt beteendeJag tror V är svartsjuk på bästis och stör sig på att jag skriver så mycket med honom. Han säger inget men blir tydligt grinig.
Då drar jag ändå ner på skrivandet när jag umgås med V.
Att sluta finns inte på kartan, antingen får han leva med det eller vara utan.
Prata om det. Du kommer bara bli bitter om du ofrivilligt ändrar ditt beteende