Dejtingtråden 23

[rtf]

Flickor och pojkar, jag behöver er hjälp. Ni som bara skakar av er att någon inte gillar er, eller inte var rätt, hjälp mig! Jag blir jätteledsen! Även om jag kanske inte ens gillade personen och ännu mer om jag gillade honom. Jag förstår ju att det är det som dejting går ut på lite, man utsätter sig för risken att inte bli omtyckt och vice versa men jag känner mig som jordens mest misslyckade när någon inte vill fortsätta träffa mig, även om vi är alldeles för olika och jag vet det och jag själv har tackat nej till många. Hilfe, någon, hur tänker ni, jag vill lära mig!

 

[durachiny]

Flickor och pojkar, jag behöver er hjälp. Ni som bara skakar av er att någon inte gillar er, eller inte var rätt, hjälp mig! Jag blir jätteledsen! Även om jag kanske inte ens gillade personen och ännu mer om jag gillade honom. Jag förstår ju att det är det som dejting går ut på lite, man utsätter sig för risken att inte bli omtyckt och vice versa men jag känner mig som jordens mest misslyckade när någon inte vill fortsätta träffa mig, även om vi är alldeles för olika och jag vet det och jag själv har tackat nej till många. Hilfe, någon, hur tänker ni, jag vill lära mig!

De flesta hanterar det så att man vänjer sig alternativt accepterade det väl redan från början eller att man helt enkelt inte är den som visar först så man inte blir dissad.

 

[rtf]

De flesta hanterar det så att man vänjer sig alternativt accepterade det väl redan från början eller att man helt enkelt inte är den som visar först så man inte blir dissad.

Tack för input! Någon mer, det verkar vimla av människor som inte bryr sig i den här tråden... Tacksam för hjälp!

 

[enough]

Tack för input! Någon mer, det verkar vimla av människor som inte bryr sig i den här tråden... Tacksam för hjälp!

Jag tror inte det, jag tror de flesta av oss bryr oss när vi blir dissade. Allt från en liten stolthetstörn som är ganska lätt att släppa om man själv inte var så intresserad, till riktigt jobbiga känslor av besvikelse hjärtekross och sänkt självförtroende om vi verkligen gillade personen. Men sen går vi vidare, lär oss att det är okej att känna men ingen mening att älta. Jag hör till dem som har lättare att ta en diss nu än jag hade tidigare, och det är nog erfarenhet som gör det, kanske delvis att jag är mer förberedd på det och inte lägger lika mycket vikt i varje dejthistoria men också att jag lever lite mer i nuet. Kan njuta mer av att nåt känns bra just nu och att inte se det som ett misslyckande om det visar sig inte funka sen. Det är alltid värt nåt ändå att ha fått lära känna en skön person litegrann.

 

[pepp]

Promenaden i onsdags gick bra

Vet fortfarande inte alls vad jag tycker.
Pratade om det med en på jobbet, hon frågade om jag ville dra hem honom och ligga efteråt. Svaret blev nej.. skulle och jobba osv.
Hon tyckte det var ett dåligt tecken

Vi ska ses i veckan iallafall, och spela minigolf

 

[durachiny]

Tack för input! Någon mer, det verkar vimla av människor som inte bryr sig i den här tråden... Tacksam för hjälp!

Det finns inte riktigt någon magisk lösning på det hela. Antingen så har man inget problem med det från början eller så får man lära sig att hantera det. Det är även oftare folk här dissar än de blir dissade så situationen uppstår inte så ofta.

 

[Bison]

Tack för input! Någon mer, det verkar vimla av människor som inte bryr sig i den här tråden... Tacksam för hjälp!

Jag bryr mig inte så mycket. Det är inget jag kan påverka.
Det finns fler
Om V plötsligt skulle dissa mig skulle jag bli förvånad, lite sur och srn släppa det. Jag har inte tid att gå runt och deppa över någon som inte vill ha mig.

 

[rtf]

Jag bryr mig inte så mycket. Det är inget jag kan påverka.
Det finns fler
Om V plötsligt skulle dissa mig skulle jag bli förvånad, lite sur och srn släppa det. Jag har inte tid att gå runt och deppa över någon som inte vill ha mig.

Tack för input!

 

[pepp]

Jag tror inte det, jag tror de flesta av oss bryr oss när vi blir dissade. Allt från en liten stolthetstörn som är ganska lätt att släppa om man själv inte var så intresserad, till riktigt jobbiga känslor av besvikelse hjärtekross och sänkt självförtroende om vi verkligen gillade personen. Men sen går vi vidare, lär oss att det är okej att känna men ingen mening att älta. Jag hör till dem som har lättare att ta en diss nu än jag hade tidigare, och det är nog erfarenhet som gör det, kanske delvis att jag är mer förberedd på det och inte lägger lika mycket vikt i varje dejthistoria men också att jag lever lite mer i nuet. Kan njuta mer av att nåt känns bra just nu och att inte se det som ett misslyckande om det visar sig inte funka sen. Det är alltid värt nåt ändå att ha fått lära känna en skön person litegrann.

Håller med fullt i detta.
Förut blev jag mer förstörd, nu rycker jag mer på axlarna och tänker att det är hans förlust!

E hade jag dock svårt att släppa, men vi hade träffats såpass länge också.

 

[Hero]

Flickor och pojkar, jag behöver er hjälp. Ni som bara skakar av er att någon inte gillar er, eller inte var rätt, hjälp mig! Jag blir jätteledsen! Även om jag kanske inte ens gillade personen och ännu mer om jag gillade honom. Jag förstår ju att det är det som dejting går ut på lite, man utsätter sig för risken att inte bli omtyckt och vice versa men jag känner mig som jordens mest misslyckade när någon inte vill fortsätta träffa mig, även om vi är alldeles för olika och jag vet det och jag själv har tackat nej till många. Hilfe, någon, hur tänker ni, jag vill lära mig!

Det beror ju på hur intresserad man är av personen.
Men går ju generellt in med inställningen att hon inte ska gilla mig. Eftersom det är det normala, samtidigt som det är sällan jag gillar henne också.

Så ja chansen att båda ska gilla varandra är rätt liten. Så det är ju ingen mening att ropa hej. Försök njuta av det så länge det varar .

 

[Milosari]

Flickor och pojkar, jag behöver er hjälp. Ni som bara skakar av er att någon inte gillar er, eller inte var rätt, hjälp mig! Jag blir jätteledsen! Även om jag kanske inte ens gillade personen och ännu mer om jag gillade honom. Jag förstår ju att det är det som dejting går ut på lite, man utsätter sig för risken att inte bli omtyckt och vice versa men jag känner mig som jordens mest misslyckade när någon inte vill fortsätta träffa mig, även om vi är alldeles för olika och jag vet det och jag själv har tackat nej till många. Hilfe, någon, hur tänker ni, jag vill lära mig!

Jag tänker att det är en fråga om självkänsla och det egna känslomässiga engagemanget. Om det är en person jag är känslomässigt engagerad i, så är det väl självklart att jag blir ledsen om känslorna inte är besvarade. Men att alla inte tycker att jag är fantastisk är inte något nederlag. Vissa klaffar man bara inte med.

 

[Milosari]

Antagligen dejt i morgon . Picknick och lite prat bara. Jag har knappt någon aning om vem det är, så det blir spännande

 

[Killaloe]

Vet fortfarande inte alls vad jag tycker.
Pratade om det med en på jobbet, hon frågade om jag ville dra hem honom och ligga efteråt. Svaret blev nej.. skulle och jobba osv.
Hon tyckte det var ett dåligt tecken

Själv tycker jag det låter sunt Att liksom inte livet/vardagen blir lite skitsamma bara för att en dejtar någon. Antar iofs att det beror på vad en letar efter och hur en vill känna, men för mig (utifrån hur jag reagerar och vill reagera) är det skönt när hjärnan är med och en kan tänka på den praktiska i vardagen också istället för att bli så känslomässigt påverkad att jag släpper allt

 

[the_connemara]

Jag tänker att det är en fråga om självkänsla och det egna känslomässiga engagemanget. Om det är en person jag är känslomässigt engagerad i, så är det väl självklart att jag blir ledsen om känslorna inte är besvarade. Men att alla inte tycker att jag är fantastisk är inte något nederlag. Vissa klaffar man bara inte med.

@rtf

Jag jobbar HÅRT för att tänka såhär. Jag tänker mycket mer på min självkänsla än vad jag dejtar/tänker på de jag dejtar. Just för att jag tycker (fortfarande) det är så sanslöst obehagligt att bli bedömd, både hissad och dissad.

Men det är inget som SKA påverka mig det minsta. Det ska jag fasen se till om jag så ska behöva kämpa för det resten av mitt liv!

Om jag uppfattas som rycka på axlarna så är det nog snarare i lägen där det är tvärtom och jag tror det inte är en helt ovanlig reaktion. Så känn dig inte ensam om det är så du uppfattar många är mitt personliga tips runt just hur "alla andra" verkar reagera

 

[rtf]

@rtf

Jag jobbar HÅRT för att tänka såhär. Jag tänker mycket mer på min självkänsla än vad jag dejtar/tänker på de jag dejtar. Just för att jag tycker (fortfarande) det är så sanslöst obehagligt att bli bedömd, både hissad och dissad.

Men det är inget som SKA påverka mig det minsta. Det ska jag fasen se till om jag så ska behöva kämpa för det resten av mitt liv!

Om jag uppfattas som rycka på axlarna så är det nog snarare i lägen där det är tvärtom och jag tror det inte är en helt ovanlig reaktion. Så känn dig inte ensam om det är så du uppfattar många är mitt personliga tips runt just hur "alla andra" verkar reagera

Tack snälla för ditt svar!

 

[the_connemara]

Tack snälla för ditt svar!

Oavsett vad vi skriver här så tror jag att det viktigaste är att gå tillbaka till sig själv. Vara snäll mot sig själv. Uppskatta sig själv. Då spelar det mindre roll vad andra tycker om en. Var rädd om dig och fokusera på hur bäst just DU är och se om det inte kan hjälpa dig lite ur den jobbiga loopen

 

[the_connemara]

Tack snälla för ditt svar!

Tillägg. Första gången jag gjorden en lite mer flummig yogaklass (för guds skull hemma, skulle aldrig våga göra det in public ) så typ grät jag mig igenom 20 min för läraren var så himla gullig o sa en massa sådana självuppskattande saker. Jag tycker det är en jävla pina men det hjälper mig att bli mer bekväm med att tänka snälla saker om mig själv. Jag tar mindre illa vid mig numera och vågar stå upp för mig själv mer i relationer till andra. Och då tänker jag inte ens särskilt dåliga saker om mig själv annars, det är mest bara väldigt obekvämt att bli bedömd och sedd typ. Och det är ju precis vad som händer när man möter nya människor.

 

[Hyacinth]

Någon som minns "enhörningen" jag raggade upp på en fest förra sommaren? Den snygga, intelligenta killen med en jättefin gård?

Han addade mig på fb häromdan, och skrev plötsligt i messenger helt out of the blue....
Visade sig att hans fru är på resa i USA. Joråså.

Det är i klass med mitt ragg i ungdomen som i bilen på väg till honom glatt berättade att hans gravida fru inte var hemma just nu.
Alltså; de får ha vilken typ av relation de vill, men han blev Oerhört Kränkt när jag krävde att bli avsläppt.

 

[Bison]

Oavsett vad vi skriver här så tror jag att det viktigaste är att gå tillbaka till sig själv. Vara snäll mot sig själv. Uppskatta sig själv. Då spelar det mindre roll vad andra tycker om en. Var rädd om dig och fokusera på hur bäst just DU är och se om det inte kan hjälpa dig lite ur den jobbiga loopen ❤

Precis så!
Jag ser det som en förlust för honom, inte en förlust för mig.
Jag är för bra för att lägga energi på ointresserade män

 

[Milosari]

Precis så!
Jag ser det som en förlust för honom, inte en förlust för mig.
Jag är för bra för att lägga energi på ointresserade män

Men samtidigt... Jag har i många år trott att jag var känslomässigt död eftersom jag brydde mig FÖR lite. Det har varit en stor sorg för mig, att inte känna alls nästan. Jag tar nog hellre att vara kär och få nobben, än att inte uppleva sån här tokförälskelse på nästan 20 år.