Dejtingtråden 22

[pepp]

Någon som har dejt planerad på Alla hjärtans dag?

För tidigt för mig att fundera över egentligen, men hade varit mysigt. (Och ja, det är ett kommersiellt jippo, som man inte behöver bry sig alls om men jag gillar att fira saker ).

Jag älskar alla hjärtans dag.
Ska på middag med min bästis.

 

[stjarnhimmel]

Haha.. jag har visst startat en tråd om alla hjärtans dag för några år sedan...

https://www.bukefalos.se/threads/det-haer-med-alla-hjaertans-dag.1430863/

 

[pepp]

Militären kommer hit om en timma

 

[onion]

Jobbspanet är fortfarande borta och jag börjar misströsta Tänk om han slutat? Har spanat på intranätet och där finns hans namn dock kvar.

Vad som däremot gjorde min dag var ett samtal med en bilförsäljare som antog en lite flirtig ton, alltid uppskattat med en egoboost

 

[pepp]

Jobbspanet är fortfarande borta och jag börjar misströsta Tänk om han slutat? Har spanat på intranätet och där finns hans namn dock kvar.

Vad som däremot gjorde min dag var ett samtal med en bilförsäljare som antog en lite flirtig ton, alltid uppskattat med en egoboost

Jag hade ett jobbspan för flera år sen, vi hade bara hejjat och småpratat (jag såg ut såhär varje gång för att jag var så förtjust)

Han slutade, jag letade upp honom på messenger, skrev och sen var det vi i 5 år

 

[SaraXX]

Han från i onsdags messar och vill analysera vad som inte klickade. Jag vill inte det. Han messar då varför han inte tyckte att det klickade. Jag vill fortfarande inte men tycker att bra, då är vi ju överens. Han skriver då att jag borde vara en bra medmänniska och ge honom feedback för att hjälpa honom vidare.
Suck. Inte svarat.

 

[onion]

Jag hade ett jobbspan för flera år sen, vi hade bara hejjat och småpratat (jag såg ut såhär varje gång för att jag var så förtjust)

Han slutade, jag letade upp honom på messenger, skrev och sen var det vi i 5 år

haha jag kommer också se ut så när han kommer tillbaka. och säkert rabbla några sjukt pinsamt osammanhängande ord också. Jag hade gärna lagt till honom på fb men han vet nog inte ens vem jag är då vi tillhör olika enheter

 

[the_connemara]

Han från i onsdags messar och vill analysera vad som inte klickade. Jag vill inte det. Han messar då varför han inte tyckte att det klickade. Jag vill fortfarande inte men tycker att bra, då är vi ju överens. Han skriver då att jag borde vara en bra medmänniska och ge honom feedback för att hjälpa honom vidare.
Suck. Inte svarat.

Men gud blocka idioten

 

[Bison]

Fortfarande inte ett dugg dejtingsugen.
För att citera Maggio från favoritlåten.

"Men jag blir aldrig nöjd, nej jag stör mig på allt
Han skriver så fult och han sjunger så falskt
Vilken läskig mustasch, alldeles för lat
Var är hans sinne för humor?
Nej, jag hittar ingenting, ingen groda som blir min prins"

Men i morgon är det aw med bla kollegan och annat kul folk. Det blir bra

 

[Milosari]

Ska träffa Nya på lördag, och hade ett mycket bra samtal med Köpenhamn om det. Vi har ju båda varit ”seriemonogama” tidigare och för hans del handlar det öppna förhållandet om att han inte vill hamna i en situation där spänningen eller ruset eller vad man nu vill kalla det när man är tänd på någon, försvinner. Min upplevelse är samma, att när den första rusiga känslan försvinner, så är det en enda lång nedförsbacke. Min lust dör, det leder till spänningar som dödar de sista resterna, och sen handlar det bara om vem som tillslut gör slag i saken (dvs jag). Det är rätt märkligt det där, för jag ser på mig själv som en väldigt sexuell person, i början av ett förhållande är det alltid jag som vill mest. Men jag har provat det så många gånger nu att det omöjligen kan vara den andre det är fel på. Problemet ligger helt klart hos mig.

Köpenhamn skrev väldigt sött att han absolut inte vill hamna i det läget där det börjar skava med mig, att han tycker för mycket om mig, och jag hoppas hoppas att vi har hittat ett sätt att få det till att funka på sikt.

Någon mer som delar vår erfarenhet? Hur har ni tänkt på det? Vad tänker ni göra annorlunda nästa gång?

(En liten bonus so far med hela grejen är att så fort vi pratar om andra, så följer en strid ström av ömhetsbetygelser från båda håll. Jag tror det är viktigt att göra så men gillar att det är lite halvt omedvetet)

 

[the_connemara]

Dagens bottennapp efter ett gäng äckliga profiler:

"Riktigt kräsen kille är jag. De ska inte bara ha utseende utan du ska även ha personligheten som får mig att smälta.Vill man se hur jag ser ut så har jag kik eller snap. Skriv vad du heter så addar jag dig "

Till det en bild på kanske en matta? Eller någon duk? Nothing more.



Han jag skrev en gnutta med på svenska och svarade på engelska visade sig vara kanadensare boende i Danmark och hade använt Google translate

 

[Milosari]

Dagens bottennapp efter ett gäng äckliga profiler:

"Riktigt kräsen kille är jag. De ska inte bara ha utseende utan du ska även ha personligheten som får mig att smälta.Vill man se hur jag ser ut så har jag kik eller snap. Skriv vad du heter så addar jag dig "

Till det en bild på kanske en matta? Eller någon duk? Nothing more.



Han jag skrev en gnutta med på svenska och svarade på engelska visade sig vara kanadensare boende i Danmark och hade använt Google translate

Leder säkert till många nya kik-vänner. Eller så blir det ytterligare en i raden som gnäller över att allt är lättare för kvinnor

 

[Red_Chili]

Fortfarande inte ett dugg dejtingsugen.
För att citera Maggio från favoritlåten.

"Men jag blir aldrig nöjd, nej jag stör mig på allt
Han skriver så fult och han sjunger så falskt
Vilken läskig mustasch, alldeles för lat
Var är hans sinne för humor?
Nej, jag hittar ingenting, ingen groda som blir min prins"

Men i morgon är det aw med bla kollegan och annat kul folk. Det blir bra

Ungefär världens bästa låt det där

 

[Tranan]

Han från i onsdags messar och vill analysera vad som inte klickade. Jag vill inte det. Han messar då varför han inte tyckte att det klickade. Jag vill fortfarande inte men tycker att bra, då är vi ju överens. Han skriver då att jag borde vara en bra medmänniska och ge honom feedback för att hjälpa honom vidare.
Suck. Inte svarat.

Du har inga skyldigheter att hjälpa honom! Eller vara medmäninska överhuvudtaget.

 

[Elektronen]

Han från i onsdags messar och vill analysera vad som inte klickade. Jag vill inte det. Han messar då varför han inte tyckte att det klickade. Jag vill fortfarande inte men tycker att bra, då är vi ju överens. Han skriver då att jag borde vara en bra medmänniska och ge honom feedback för att hjälpa honom vidare.
Suck. Inte svarat.

Får känslan av att det inte är första gången det händer honom kanske ? Du har ju inga skyldigheter mot honom och jag undrar vad feedback från någon han träffat i dejtingsamanhang 1 gång (?) skulle ge honom. Ska han ändra hur han är baserat på det ?

 

[Elektronen]

Dagens bottennapp efter ett gäng äckliga profiler:

"Riktigt kräsen kille är jag. De ska inte bara ha utseende utan du ska även ha personligheten som får mig att smälta.Vill man se hur jag ser ut så har jag kik eller snap. Skriv vad du heter så addar jag dig "

Jag tror nästan att sånt där kan fungera! Inte på alla såklart men att en viss typ av tjejer måste adda för att se om han accepterar dem? Men jag tänker också att majoriteten av de som är på dejtingsidor, iaf tinder, har ett väldigt stort bekräftelsebehov.

 

[Petruska]

Ska träffa Nya på lördag, och hade ett mycket bra samtal med Köpenhamn om det. Vi har ju båda varit ”seriemonogama” tidigare och för hans del handlar det öppna förhållandet om att han inte vill hamna i en situation där spänningen eller ruset eller vad man nu vill kalla det när man är tänd på någon, försvinner. Min upplevelse är samma, att när den första rusiga känslan försvinner, så är det en enda lång nedförsbacke. Min lust dör, det leder till spänningar som dödar de sista resterna, och sen handlar det bara om vem som tillslut gör slag i saken (dvs jag). Det är rätt märkligt det där, för jag ser på mig själv som en väldigt sexuell person, i början av ett förhållande är det alltid jag som vill mest. Men jag har provat det så många gånger nu att det omöjligen kan vara den andre det är fel på. Problemet ligger helt klart hos mig.

Köpenhamn skrev väldigt sött att han absolut inte vill hamna i det läget där det börjar skava med mig, att han tycker för mycket om mig, och jag hoppas hoppas att vi har hittat ett sätt att få det till att funka på sikt.

Någon mer som delar vår erfarenhet? Hur har ni tänkt på det? Vad tänker ni göra annorlunda nästa gång?

(En liten bonus so far med hela grejen är att så fort vi pratar om andra, så följer en strid ström av ömhetsbetygelser från båda håll. Jag tror det är viktigt att göra så men gillar att det är lite halvt omedvetet)

Jag tänker nog att det där mest handlar om tur. Tur vid urvalet och tur under vägen. Min partner sen 20 år säger detsamma. Tur, och att inte vara alltför så kallat exklusiv, är de "tips" jag kan komma på. Ingetdera är direkt kopplat till sätt att göra saker.

 

[Milosari]

Jag tänker nog att det där mest handlar om tur. Tur vid urvalet och tur under vägen. Min partner sen 20 år säger detsamma. Tur, och att inte vara alltför så kallat exklusiv, är de "tips" jag kan komma på. Ingetdera är direkt kopplat till sätt att göra saker.

Tur som att hitta ”rätt” partner? Märkte du skillnad direkt att nuvarande var rätt, eller är det något man vet med facit i hand?

Jag tänker att det finns några saker man aktivt kan göra. Som att inte bo ihop. Kanske passar det inte alla? Att det sliter för mycket på förhållandet?

 

[Petruska]

Tur som att hitta ”rätt” partner? Märkte du skillnad direkt att nuvarande var rätt, eller är det något man vet med facit i hand?

Jag tänker att det finns några saker man aktivt kan göra. Som att inte bo ihop. Kanske passar det inte alla? Att det sliter för mycket på förhållandet?

Jag kan inte ens föreställa mig att jag skulle tro på mig själv om jag tidigt kände "det här håller". Så om jag kände något sådant noterade jag det inte. Inbördes pratade vi om det som ett experiment ett par år i början. Sen häromåret frågade någon här på buke hur jag vet att jag är ihop med min partner. Mitt svar var att jag inte visste. Sen frågade jag partner, som nog tyckte att vi iaf hade lämnat experimentfasen bakom oss.

Vi var särbo de första tio åren, sen har vi bott ihop i tio. Hur det ser ut framöver visar sig framöver.

Alltså, för vår del tror jag att turen består i att vi båda har rätt lätt för att känna hur vi vill ha det, oavsett vad andra kan tänkas tycka. Och båda är rätt lugna med att båda gör som vi tycker.

Och att vi inte ser oss som ett "vi" i första hand. Inte duochjag. Utan du och jag.

 

[Petruska]

Tur som att hitta ”rätt” partner? Märkte du skillnad direkt att nuvarande var rätt, eller är det något man vet med facit i hand?

Jag tänker att det finns några saker man aktivt kan göra. Som att inte bo ihop. Kanske passar det inte alla? Att det sliter för mycket på förhållandet?

Sen tänker jag nog helt enkelt att om man råkar vara en person som är lite av känslo-junkie, och inte vill eller kan göra något åt det, så tror inte jag att det är i ett långvarigt förhållande som det "behovet" eller den egenskapen företrädesvis blir tillgodosedd. Det verkar vara väldigt ovanligt med konstant emotionell intensitet mellan samma två personer i decennier. Möjligen skulle man kunna uppnå det i en riktigt så kallat "stormig" relation, men sådana verkar ju också innefatta väldigt mycket negativa upplevelser och känslor, tex hemska gräl.

En del människor verkar tända mycket på känslointensitet, inte minst på gräl, men jag gör verkligen inte det och jag vill inte göra det.