Jag betalar gärna lite mer för maten än lite mindre, om jag, utifrån vad jag vet, tror att det gynnar bättre och mer hållbara produktionskedjor.
Har inget behov av att jaga varje krona och skulle säkert kunna spara en hel del på just mat, men ska jag då använda pengarna till att konsumera än fler prylar eller vad?
En dels tankar om att dyr mat skulle vara status är faktiskt rätt fånig. Ingen mer än just de i mitt hushåll vet vad jag lägger på mat och jag behöver liksom inte hävda status för min man och mina barn.
Jag betalar vad det kostar för bekvämligheten att åka till närmsta butiken, som jag är bekant med, och betalar vad den mat jag önskar äta kostar. Inte konstigare än så när inkomsten med marginal överstiger utgifter. Ni behöver inte krångla till det med tankar på status och annat.
Med det sagt åker jag till Coop med min gamla bil från -94.
För mig handlar det verkligen inte om status utan att det är bekvämt och att jag är kräsen gnällspik. Jag tänker inte plåga i mig äcklig mat för att spara pengar när jag inte behöver
Bor med sambo utan barn i en billig hyresrätt med låg elförbrukning, har inga lån, min bil är 15 år gammal. Min status är inte särskilt hög