I stort håller jag med dig, men utanförskapet i att vara 35 år utan jobb, utan utbildning och utan kontakter är nog likadan idag som för 30 år sedan. Med ett enda undantag. Då fanns det fortfarande sk hjälparbetarjobb att få. Dvs arbeten som inte kräver utbildning och har en uppstart på ngn timme.
Den typen av arbeten lyser med sin frånvaro idag vilket försvårar för dem som inte kan svenska, inte kan läsa eller skriva och inte har någon passande yrkeserfarenhet. Där har du , enligt mig, grundorsaken till dagens utanförskap.
Självklart handlar allt om arbetstillfällen - kvalificerade som okvalificerade.
Dels som främsta styrmedel för människors trivsel och mående men sett till landet Sveriges signum som välfärdsstat nr 1 har arbetstillfällena inom den privata sektorn gett den ekonomiska styrka som krävs för kunna skörda de framgångar som nu skymtas i backspegeln.
Situationen vi har idag kan möjligen påstås vara en igenkänningsfaktor på steroider ur historiskt perspektiv - en situation som reddes ut tack vare starkt näringsliv och kompetenta politiker.
Men dagens utgångsläge skiljer något helt enormt, ur precis alla perspektiv.