Det här med avstånd är inte alltid så lätt att tänka på. Jag gör mitt bästa och håller avstånd, men ibland kommer jag på mig själv med att stå lite för nära, även om det inte är alldeles inpå. Då backar jag.
De där rutorna/klisterlapparna på golven i vissa affärer är bra, de är lätta att följa och lätta att se, men ställen där man bara dragit en tejpbit eller streck på golvet är lätt att missa. Jag har svårt att se de strecken eller tejpstrecken på golvet. Nu tror jag inte folk blir lika vansinnigt arga på mig som några av er här i tråden blir på andra, då jag har en blindkäpp, så det är ju ganska logiska förklaringar till att det kan bli lite fel ibland. Men ibland när jag upptäcker att jag missat strecket eller att jag hamnat utanför lappen så blir jag nervös, faktiskt.
Jag vill ändå bara ge en liten tankeställare, att det är en högst ovanlig situation vi befinner oss i. Vi är vanedjur, det är kanske inte alltid meningen att människor kliver er på hälarna, de har kanske mycket i skallen och glömmer bort sig, helt utan uppsåt. En liten påminnelse till de personerna sitter gott på sin plats, absolut, men att lägga energi att bli irriterad och gapa på dem eller skälla känns lite obefogat. Jag tror faktiskt inte att särskilt många människor har uppsåt att skada någon, man glömmer bara bort sig och gör som man brukar och alltid har gjort liksom.
Jag lyssnade på ärkebiskopens ord inför påsken nu och hon sa att vanligtvis visar man omsorg genom att vara nära varandra, nu ska man visa omsorg genom distans. Hon har ju rätt, vårt beteende nu ska ju vara lite av en motsats till vad det brukar vara, och det känns faktiskt riktigt märkligt att leva livet på det viset känner jag. Trots att jag är introvert och gillar viss ensamhet är jag inte van vid att just hålla avstånd, jag har ju tvärtom fått träna mig i att ta plats, att passa in, att inte dra mig undan. Framför allt nu på nya jobbet, att förstå att jag är viktig och räknas, till skillnad på mot hur det var på förra. Nu ska allt jag tränat upp ställas på ända! Märklig känsla! Olustig känsla!
Nu vet jag att det här jädrans viruset kommer hänga kvar ett bra tag till, men jag längtar tills det försvinner och man kan försöka återgå till ett någorlunda normalt liv igen. Det blir inte som det var, men ändå likt, som man kan trivas bättre med än det här avståndslivet vi lever nu.
men tack för att du håller avstånd. 
