Corona, förkylning, vanlig feber, lite allmän nedsathett?

[athena_arabians]

Jag hamnade på akuten till sist. Har fått ett rum och väntar på besked från mina prover. Läkaren var väldigt allvarlig och det rör sig sig om Corona eller lunginflammation tror han. Han sa att det inte är konstigt att jag har svårt att andas för hela lungorna är fulla av slem. Har suttit ett tag med syrgasmask men nu andas jag själv men med möda. Är ganska rädd. Läkaren sa att Corona slagit hårt mot astmatiker, att många kommit in till akuten och låtit som mig på andningen och lungorna. Är så oroligt nu så hoppas få svar snart

Så bra att du åkte in och försök ta det lugnt, det blir lättare med andningen då. Krya på dig

 

[Lobelia]

Pulsen är uppe i 130 och jag skakar i hela kroppen men är samtidigt så sjukt trött. Fast måste medge att det är mitt bästa akutbesök någonsin. Stort eget rum, mjuk säng, egen toalett, relativt snabb hjälp, snäll personal och jag halv sover och lyssnar på en pod. Var ensam i väntrummet också vilket aldrig händer annars men dom har olika ingångar för infektion och andra åkommor.

Du är på rätt ställe nu med snälla människor som ser till att du får vård så nu kan du slappna av och koncentrera dig på att bli frisk. Ta hand om dig

 

[Lillefrun]

Tack snälla ni för omtanken, det är tack vare mina föräldrar jag vågade ringa och nu är jag glad att jag lyssnade på dom. Vad jag måste inse är att jag är dålig på att lyssna på min kropp och ta dess signaler på allvar. Jag blev så rädd bara när läkaren kom in och pratade så allvarligt med mig att jag som aldrig gråter ringde till mamma när jag väntade på läkarens slutgiltiga ord och helt plötsligt började gråta.

Jag fick åka hem men läkaren sa att läget är allvarligt och jag får inte tveka att komma tillbaka vid minsta försämring eller om det inte blir bättre, att dom vill ha mig kvar levande så jag får inte riskera något. Han konstaterade att det med största sannolikhet är Coronaviruset och att jag har lunginflammation, att han träffat på flera astmatiker som blivit väldigt sjuka i Corona och att många låtit som mig. Lunginflammationen är troligtvis virusrelaterad men han vågar inte chansa så jag ska få antibiotika för lunginflammationen och sen kortisonbehandling för att få bort allt slem i lungorna. Han var väldigt proffsig och snabb och snäll.

Att min situation är så pass allvarlig som den faktisk är fattade jag inte förrän läkaren sa att jag måste komma tillbaka vid tvekan, att det handlar om liv och död.

Och en av anledningarna till att jag inte sökte hjälp var just det här med att det inte finns botemedel mot Corona. Men om kortisonet får bort slemmet i lungorna kommer det bli lättare att andas så viruset finns kvar men jag mår bättre. En stor vinst.

Men jag är rädd nu, jag var inte så rädd innan. Tänkte att det ju bara "kanske" var Corona men nu verkade läkaren helt säker och när han sa att det är stor risk att det blir långdraget eller ännu värre och pratade om risken med Corona samtidigt med astma så blev jag rädd. Vet inte riktigt hur man hanterar den här rädslan. Att få en Coronadiagnos och lunginflammations diagnos och få höra att det kan bli en fråga om liv och död. Tacksam dock att jag är stabil nog att få kurera mig med medicinerna och karantänen här hemma istället för att bli inlagd.


Ta hand om er ni också

 

[Lillefrun]

fel

 

[Fraggel_Tess]

Tack snälla ni för omtanken, det är tack vare mina föräldrar jag vågade ringa och nu är jag glad att jag lyssnade på dom. Vad jag måste inse är att jag är dålig på att lyssna på min kropp och ta dess signaler på allvar. Jag blev så rädd bara när läkaren kom in och pratade så allvarligt med mig att jag som aldrig gråter ringde till mamma när jag väntade på läkarens slutgiltiga ord och helt plötsligt började gråta.

Jag fick åka hem men läkaren sa att läget är allvarligt och jag får inte tveka att komma tillbaka vid minsta försämring eller om det inte blir bättre, att dom vill ha mig kvar levande så jag får inte riskera något. Han konstaterade att det med största sannolikhet är Coronaviruset och att jag har lunginflammation, att han träffat på flera astmatiker som blivit väldigt sjuka i Corona och att många låtit som mig. Lunginflammationen är troligtvis virusrelaterad men han vågar inte chansa så jag ska få antibiotika för lunginflammationen och sen kortisonbehandling för att få bort allt slem i lungorna. Han var väldigt proffsig och snabb och snäll.

Att min situation är så pass allvarlig som den faktisk är fattade jag inte förrän läkaren sa att jag måste komma tillbaka vid tvekan, att det handlar om liv och död.

Och en av anledningarna till att jag inte sökte hjälp var just det här med att det inte finns botemedel mot Corona. Men om kortisonet får bort slemmet i lungorna kommer det bli lättare att andas så viruset finns kvar men jag mår bättre. En stor vinst.

Men jag är rädd nu, jag var inte så rädd innan. Tänkte att det ju bara "kanske" var Corona men nu verkade läkaren helt säker och när han sa att det är stor risk att det blir långdraget eller ännu värre och pratade om risken med Corona samtidigt med astma så blev jag rädd. Vet inte riktigt hur man hanterar den här rädslan. Att få en Coronadiagnos och lunginflammations diagnos och få höra att det kan bli en fråga om liv och död. Tacksam dock att jag är stabil nog att få kurera mig med medicinerna och karantänen här hemma istället för att bli inlagd.


Ta hand om er ni också

Vila och vätska är viktigt nu Du är ju hemma och det är gott tecken!

 

[Niyama]

Krya på dig @Lillefrun

 

[Happimess]

Krya på dig och hoppas du snart känner dig bättre! Jag måste bara fråga; testades du för Corona? Jag förstår det som, på dina svar, att du inte gjorde det men att läkaren trodde att det var det. Men jag tänker att det ju är helt avgörande om du skulle bli sämre och behöva söka för inneliggande vård om de redan vet om du är infekterad eller inte. Så det verkar ologiskt att inte testa?

 

[Philosophia]

Jag har börjat känna mig risig idag med muskelvärk och rinnande näsa. Men jag är pigg så jag vet inte vad jag ska tro. Jag försöker förklara det med att muskelvärken beror på att jag låg vaken igår natt från kl. 2 och att den rinnande näsan är pollenallergi. Eller det är inte riktigt muskelvärk, utan mer sådan där molande och pirrande känsla i kroppen. Usch, jag känner mig helt hypokondrisk.

 

[Miks]

Hur är det med dig nu @Lillefrun ? Känns det som att medicinen hjälpt? Krya på dig!

Mvh Miks

 

[Luff]

Jag är så trött på det här. I onsdags hade jag ont i halsen, lite sådär. Skulle jobba helg tors-mån - sjukskriven såklart. Det blev rejält ont i halsen i fredags för att på lördag försvinna.
Perfekt att jag då skulle ha ledigt tis-ons. Då hann jag ju bli helt frisk.
Jag såg fram emot att jobba tors-fre enligt schema...då börjar jag hosta lite sådär på måndagen. Tisdag, jo ännu lite mer hosta. Onsdag - nu hostar jag upp tjockt snor.
Har varje dag rört på mig och det har känts helt ok men idag var det tungt att gå och hostan är där hela tiden.
Har de sista nätterna haft entimmes hostattacker. Inget allvarligt men sådär så en inte kan sova. Ingen feber. Nu hoppas jag kunna jobba på måndag men vem vet.

 

[Lillefrun]

Är så otroligt frustrerad på vården. Var tvungen att söka vård idag igen, visade sig dock få två nötter till läkare på jourcentralen. Dom visste ju inte ens hur man tar tempen (höll termometern utanför örat så att den inte ens kändes när den egentligen ska in en bit i hörselgången) och hade ingen aning om hur Bricanyl och Symbicort fungerar vilket ändå är väldigt vanliga mediciner vid astma så dom satte sig och googlade och tittade på bilder.

Dom konstaterade återigen att jag har lunginflammation och nedsatt andningsförmåga framförallt på vänster lunga och när jag uttryckte min rädsla då jag suttit hemma hela dagen och känt det som att jag ska kvävas ihjäl konstaterade hon bara att ja, men det är ju Corona du har så det finns inget som vi kan göra. Så nu sitter jag här fortfarande och alla säger att det är lunginflammation och Corona men jag blir ju inte bra, det är så långdraget det här.

Jag frågade hur länge man kan ha feber i och med Coronan och då sa dom några dagar, jag hade då 5 minuter tidigare när dom frågade ut mig lite berättat att jag haft feber över 38 grader i 17 dagar. Och att hon då säger att man kan ha feber några dagar känns ju lite sisådär, lyssnade dom ens på mig? Sa igen att jag haft feber i 17 dagar och då reagerade hon och sa att hon förstod att jag var trött och sliten efter så lång tid. Jag hade dessutom 130 i puls, för låg syresättning och hostar och ändå kändes det som att jag slösade deras tid.

Jag VET att man inte kan bota Corona men om man har en rädd patient kanske man kan prata lite med den? Jag sa att jag behöver någon sorts hjälp med andningen så jag fick en mask och ett rör som jag ska puffa in min Symbicort i och sen andas i det röret.

Dom säger att jag ska återkomma igen till vården om det inte blir bättre men ingen vet ju vad dom ska göra. Jag ska prova med den nya masken ett par dagar men blir det akut eller inte bättre måste jag som sagt ta kontakt igen.

Man känner sig så ensam och utsatt, rädd. Idag har varje andetag varit som att försöka gräva en grop i sand med en liten sked istället för en spade. Jag tycker Corona är en riktigt läskig sjukdom och jag är så glad ändå att dom säger att dom flesta bara kommer få milda symtom.

Men det är obehagligt med en sjukdom som inte går att bota, nu får jag hoppas att andningen blir lite bättre (under dagen var jag hemskt dålig men nu får jag ner lite luft iaf) och jag förstår extra mycket varför man ser på Corona som en så allvarlig sjukdom. Att dom flesta kommer få milda symtom är toppen och jag hoppas verkligen att alla följer råden om karantän och gör allt dom kan för att inte föra smittan vidare.

Jag har inte varit så här dålig under så lång tid på hur länge jag kan minnas.

 

[MiniLi]

Är så otroligt frustrerad på vården. Var tvungen att söka vård idag igen, visade sig dock få två nötter till läkare på jourcentralen. Dom visste ju inte ens hur man tar tempen (höll termometern utanför örat så att den inte ens kändes när den egentligen ska in en bit i hörselgången) och hade ingen aning om hur Bricanyl och Symbicort fungerar vilket ändå är väldigt vanliga mediciner vid astma så dom satte sig och googlade och tittade på bilder.

Dom konstaterade återigen att jag har lunginflammation och nedsatt andningsförmåga framförallt på vänster lunga och när jag uttryckte min rädsla då jag suttit hemma hela dagen och känt det som att jag ska kvävas ihjäl konstaterade hon bara att ja, men det är ju Corona du har så det finns inget som vi kan göra. Så nu sitter jag här fortfarande och alla säger att det är lunginflammation och Corona men jag blir ju inte bra, det är så långdraget det här.

Jag frågade hur länge man kan ha feber i och med Coronan och då sa dom några dagar, jag hade då 5 minuter tidigare när dom frågade ut mig lite berättat att jag haft feber över 38 grader i 17 dagar. Och att hon då säger att man kan ha feber några dagar känns ju lite sisådär, lyssnade dom ens på mig? Sa igen att jag haft feber i 17 dagar och då reagerade hon och sa att hon förstod att jag var trött och sliten efter så lång tid. Jag hade dessutom 130 i puls, för låg syresättning och hostar och ändå kändes det som att jag slösade deras tid.

Jag VET att man inte kan bota Corona men om man har en rädd patient kanske man kan prata lite med den? Jag sa att jag behöver någon sorts hjälp med andningen så jag fick en mask och ett rör som jag ska puffa in min Symbicort i och sen andas i det röret.

Dom säger att jag ska återkomma igen till vården om det inte blir bättre men ingen vet ju vad dom ska göra. Jag ska prova med den nya masken ett par dagar men blir det akut eller inte bättre måste jag som sagt ta kontakt igen.

Man känner sig så ensam och utsatt, rädd. Idag har varje andetag varit som att försöka gräva en grop i sand med en liten sked istället för en spade. Jag tycker Corona är en riktigt läskig sjukdom och jag är så glad ändå att dom säger att dom flesta bara kommer få milda symtom.

Men det är obehagligt med en sjukdom som inte går att bota, nu får jag hoppas att andningen blir lite bättre (under dagen var jag hemskt dålig men nu får jag ner lite luft iaf) och jag förstår extra mycket varför man ser på Corona som en så allvarlig sjukdom. Att dom flesta kommer få milda symtom är toppen och jag hoppas verkligen att alla följer råden om karantän och gör allt dom kan för att inte föra smittan vidare.

Jag har inte varit så här dålig under så lång tid på hur länge jag kan minnas.

Har du pratat med 1177 igen? Du kanske behöver söka akut om du har så svårt att andas. Oroväckande att det inte blir bättre!

 

[westernsuzie]

Är så otroligt frustrerad på vården. Var tvungen att söka vård idag igen, visade sig dock få två nötter till läkare på jourcentralen. Dom visste ju inte ens hur man tar tempen (höll termometern utanför örat så att den inte ens kändes när den egentligen ska in en bit i hörselgången) och hade ingen aning om hur Bricanyl och Symbicort fungerar vilket ändå är väldigt vanliga mediciner vid astma så dom satte sig och googlade och tittade på bilder.

Dom konstaterade återigen att jag har lunginflammation och nedsatt andningsförmåga framförallt på vänster lunga och när jag uttryckte min rädsla då jag suttit hemma hela dagen och känt det som att jag ska kvävas ihjäl konstaterade hon bara att ja, men det är ju Corona du har så det finns inget som vi kan göra. Så nu sitter jag här fortfarande och alla säger att det är lunginflammation och Corona men jag blir ju inte bra, det är så långdraget det här.

Jag frågade hur länge man kan ha feber i och med Coronan och då sa dom några dagar, jag hade då 5 minuter tidigare när dom frågade ut mig lite berättat att jag haft feber över 38 grader i 17 dagar. Och att hon då säger att man kan ha feber några dagar känns ju lite sisådär, lyssnade dom ens på mig? Sa igen att jag haft feber i 17 dagar och då reagerade hon och sa att hon förstod att jag var trött och sliten efter så lång tid. Jag hade dessutom 130 i puls, för låg syresättning och hostar och ändå kändes det som att jag slösade deras tid.

Jag VET att man inte kan bota Corona men om man har en rädd patient kanske man kan prata lite med den? Jag sa att jag behöver någon sorts hjälp med andningen så jag fick en mask och ett rör som jag ska puffa in min Symbicort i och sen andas i det röret.

Dom säger att jag ska återkomma igen till vården om det inte blir bättre men ingen vet ju vad dom ska göra. Jag ska prova med den nya masken ett par dagar men blir det akut eller inte bättre måste jag som sagt ta kontakt igen.

Man känner sig så ensam och utsatt, rädd. Idag har varje andetag varit som att försöka gräva en grop i sand med en liten sked istället för en spade. Jag tycker Corona är en riktigt läskig sjukdom och jag är så glad ändå att dom säger att dom flesta bara kommer få milda symtom.

Men det är obehagligt med en sjukdom som inte går att bota, nu får jag hoppas att andningen blir lite bättre (under dagen var jag hemskt dålig men nu får jag ner lite luft iaf) och jag förstår extra mycket varför man ser på Corona som en så allvarlig sjukdom. Att dom flesta kommer få milda symtom är toppen och jag hoppas verkligen att alla följer råden om karantän och gör allt dom kan för att inte föra smittan vidare.

Jag har inte varit så här dålig under så lång tid på hur länge jag kan minnas.
[/QUOTE]

Stackare, vad tufft du har det! Låter riktigt jobbigt. Jag håller tummarna att det vänder och du börjar bli bättre nu!!

 

[Lillefrun]

Har du pratat med 1177 igen? Du kanske behöver söka akut om du har så svårt att andas. Oroväckande att det inte blir bättre!

Ja jag pratade med 1177 och dom skickade mig till den här jourcentralen men där blev det ju inget vettigt gjort. Kände mig så dåligt behandlad och inte tagen på allvar. Läkaren på akuten var helt annorlunda så behöver jag hjälp i veckan ringer jag nog min vårdcentral eller i kris åker upp till akuten som läkaren i måndags sa att jag skulle göra.

Kämpar på lite till här hemma, provar den nya andningsmasken en eller några dagar och så tar jag en dag i taget eller ett par timmar i taget och får kontakta vården igen. Men det läskiga är ju att jag fått kortison mot slemmet, antibiotika hjälper inte för att det är ett virus och jag vet inte vad dom ska göra för mig och det verkar dom själva inte veta.

Men ja, akuten finns som alternativ i bakhuvudet, om det blir som under dagen idag borde jag inte vänta så länge som idag.

 

[aiquen]

@Lillefrun Åh, ta hand om dig! Ta dem på orden och ta kontakt med 1177 igen eller sök akut om det blir för outhärdligt. Jag hoppas att det snart vänder för dig!

 

[Lillefrun]

Tack för alla fina svar, jag hoppas verkligen det vänder snart. 17 dagar så här sjuk tär på en, det var knappt att jag orkade ta mig till vården utan bara ville få hjälp i min soffa så jag slapp ge mig iväg. Det verkar gå lite upp och ner här. Mådde lite bättre tidigt på morgonen och trodde det gick åt rätt håll men sen blev det så här illa igen. Det känns som att det är ett virus som klänger sig fast med näbbar och klor.

 

[Lobelia]

Ja jag pratade med 1177 och dom skickade mig till den här jourcentralen men där blev det ju inget vettigt gjort. Kände mig så dåligt behandlad och inte tagen på allvar. Läkaren på akuten var helt annorlunda så behöver jag hjälp i veckan ringer jag nog min vårdcentral eller i kris åker upp till akuten som läkaren i måndags sa att jag skulle göra.

Kämpar på lite till här hemma, provar den nya andningsmasken en eller några dagar och så tar jag en dag i taget eller ett par timmar i taget och får kontakta vården igen. Men det läskiga är ju att jag fått kortison mot slemmet, antibiotika hjälper inte för att det är ett virus och jag vet inte vad dom ska göra för mig och det verkar dom själva inte veta.

Men ja, akuten finns som alternativ i bakhuvudet, om det blir som under dagen idag borde jag inte vänta så länge som idag.

Säger du samma saker saker som du skriver här? Eller snofsar du upp dig och spelar tapper? Det låter som du hör hemma på sjukhus, har de föreslagit att du ska läggas in? De kanske inte kan göra så mycket rent medicinskt men hålla koll på dig. Har du problem med andningen kanske det blir lättare med syrgas och de kan ta hand om dig så du kan koncentrera dig på att bli frisk.

Ta hand om dig

 

[Sassy]

@Lillefrun , visst har du astma sen tidigare? Har du fått lära dig några strategier för att hantera allvarliga anfall, eller tycker du det här är väldigt annorlunda mot ett akut astmaanfall annars? Känslan är ju att försöka springa upp för en backe gång på gång, med bara ett sugrör att andas igenom, men om man vet hur man ska röra sig för att underlätta för kroppen att andas så effektivt som möjligt tycker åtminstone jag att själva känslan av att inte få någon luft lugnar väldigt mycket.

En stor del av upplevelsen av att inte få luft brukar vara relaterat till hur stressad man blir av det, men om du inte fått hjälp med sånt på astmamottagning tidigare är det såklart svårare att tillämpa nu.

(Ursäkta om jag helt förväxlat dig med någon annan, och hoppas innerligt att det lättar snart!)

 

[Lillefrun]

Säger du samma saker saker som du skriver här? Eller snofsar du upp dig och spelar tapper? Det låter som du hör hemma på sjukhus, har de föreslagit att du ska läggas in? De kanske inte kan göra så mycket rent medicinskt men hålla koll på dig. Har du problem med andningen kanske det blir lättare med syrgas och de kan ta hand om dig så du kan koncentrera dig på att bli frisk.

Ta hand om dig

Ja alla jag pratar med hör ju hur jag låter och hur svårt det är för mig att andas och när läkarna nu 3 (oberoende av varafåndra) gånger konstaterat att det hörs att det är fel på lungorna när dom lyssnar på dom med stetoskop och att det i kombination med feber och hosta och Corona inte är någon vidare bra situation. Jag försöker ta in det och inte klanka ner på mig själv och tycka jag är dålig.

Jag bruka be om ursäkt för att jag tar upp deras tid och så där men igår var jag tydlig med att jag behöver hjälp, jag orkar inte ha det så här. Att jag knappt inte kunnat andas på hela dagen utan fått kämpa för varje andetag. Sen blev det inte så mycket av det hela men i måndags på akuten fick jag ju syrgas så det är väl det som återstår att göra, annars verkar dom inte kunna hjälpa. Hade verkligen behövt syrgasen igår i vissa perioder.

 

[dobbis]

Ja alla jag pratar med hör ju hur jag låter och hur svårt det är för mig att andas och när läkarna nu 3 (oberoende av varafåndra) gånger konstaterat att det hörs att det är fel på lungorna när dom lyssnar på dom med stetoskop och att det i kombination med feber och hosta och Corona inte är någon vidare bra situation. Jag försöker ta in det och inte klanka ner på mig själv och tycka jag är dålig.

Jag bruka be om ursäkt för att jag tar upp deras tid och så där men igår var jag tydlig med att jag behöver hjälp, jag orkar inte ha det så här. Att jag knappt inte kunnat andas på hela dagen utan fått kämpa för varje andetag. Sen blev det inte så mycket av det hela men i måndags på akuten fick jag ju syrgas så det är väl det som återstår att göra, annars verkar dom inte kunna hjälpa. Hade verkligen behövt syrgasen igår i vissa perioder.

Har du fått antibiotika för lunginflamationen?