Jag har knappt mött någon riktigt aggressiv hund, så jag kan inte säga att det inte är svårt att att hantera hundar av den kalibern. Jag är lyckligt ovetande om riktiga knäpphundar, utan tycker de flesta jag mött är trevliga individer.
Men jag förvånas över hur ensidigt CM beskrivs i denna tråd. Jag har nästan svårt att tro att det verkligen kan vara så illa?
Menar du att hans metoder bygger på att hunden blir kuvad? Det lilla inslag jag såg om den gula labradoren var inte i närheten av att bli kuvad, tycker jag. Snarare kan man tänka sig att hunden är lättad när pressen från CM uteblir och hunden får lov att slappna av. Nu får man inte se fortsättningen och det är bara fyra minuter någonting, men jag har mycket svårt att tänka mig att han inte också visar hunden att det är helt ok att slappna av ihop med honom?
Är det så illa, menar du, att hunden av CM endast får disciplin och inget avslut med avslappning.
Ja hans metoder bygger på att hunden kuvas. Den ska vara helt passiv, den får inte tänka själv och inte bete sig som en hund alls. Det som han kallar "calm and submissive" är hundar som är rädda. Och tro fan att han vill ha det så när han tror att alla hundar bara letar efter första bästa chans att ta över ledarrollen! Men klart att han också lägger in avslappning/uteblivet obehag som ett substitut till belöning. Får inte hunden den här förstärkningen så kommer den aldrig att lära sig något alls. Fast jag tycker ju personligen att man kan ge den en belöning som den blir glad av, istället för att förstärkningen blir att den slipper obehag.
Skillnaden i tänk är att jag vill att även problemhundar ska ha en hög och glad svansföring (beroende på ras då), de ska spetsa öronen i kommunikationen till mig och jag vill att huvudet är högsta punkten, inte en krum rygg. Det är en attityd som borgar för en bra kommunikation och en bra relation. Visst finns det lägen där man måste tillföra obehag för att bryta ett beteende, men då får belöningen vara desto roligare så hunden lyfts ur det här kuvade läget fort som attan. Så fort jag sänkt hunden så har jag ju också trasat sönder vår relation lite, och det är viktigt att reparera detta så fort som möjligt.
Detta är inte till dig utan en allmän fundering:
Jag gillar inte att man rättfärdigar ett våldsamt beteende och säger att "det är naturligt". Ja naturen är hård, grym och helt orättvis. So far so good. Men betyder det att vi människor bör efterlikna detta? Har vi ens rätt att göra det? Det är VI som bestämt oss för att skaffa en hund, inte hunden som bestämt sig för att skaffa en människa. Det betyder att HELA ansvaret är vårt. Att hunden lär sig rätt beteende, att vi får en bra relation med hunden, att hunden förhindras att göra vissa saker som hunden kanske vill göra. Vi kan inte, när det inte fungerar, lägga över ansvaret på hunden och säga att den får skylla sig själv. Gör vi det så är vi enormt orättvisa mot hunden!
Ett litet förtydligande: Jag menar inte att när en hund beter sig illa så är det alltid ägarens fel. Så är det inte. En del hundar har pga dålig uppfödning eller bara otur en mentalitet som är svårare att hantera än andra. En del är sammansatta på ett sätt som gör att de aldrig kan fungera normalt. Det jag menar är att vad vi gör åt beteendet, det är till 100 % vårt val, och inget hunden har tvingat oss till.
