Sv: Bruksspår
Kl
Tog med båda vita tokhundarna till skogen för spårning igår. Beya hamnar tyvärr lite i skymundan när det är högsäsong för tävling i och med att jag prioriterar Troja som jag tävlar med. Men igår tyckte jag det var hög tid att hon fick göra något! Fick ett ställe utpekat där det skulle vara fin spårmark av en kompis, med kommentaren "i början kan det vara lite svårframkomligt..", LITE var en underdrift haha

Men men, spåret blev 600m i väldigt varierad terräng, skog och häll, medvind och motvind.. Två spårapporter och två snusdosor, avslut var en barnmatsburk i glas fylld med frolic.
Gick och funderade hela vägen tillbaka om spåret blev för svårt för Beya som inte spårat på länge (förutom ett kort spår för nån vecka sen..).
La ett kort spår på 300m till Troja med två apporter, funderade om jag skulle byta spår till hundarna med tanke på svårighet och vana, men i och med att jag inte var säker på att Troja verkligen var helt smärtfri (hon har inte visat någonting sen i söndags!) så ville jag inte att det skulle bli för mycket för henne.. Så Beya fick ta det längre spåret, det fick bära eller brista!

Och OJ vad hon imponerade!!!
Iväg i full fart, spårade noggrant för att vara henne (hon har en tendens att fuska..) markerade alla föremål (läs: hittade föremål, tar dem, blir tokglad!

). Efter halva vägen såg man att hon började bli trött. Men hon kämpade på och gjorde det såååååå bra! Gammeltanten kan! Eller gammal och gammal... Hon är nog i sina bästa år. Än en gång undrar jag om man kanske ska försöka få ordning på lydnaden för henne... Brukset älskar hon med spår och upplet.. Kanske värt ett försök.
Troja fixade sitt spår utan några egentliga svårigheter, även om hon slarvade en del, tror hon fått vänta för länge i bilen så hon kunde inte fokusera helt 100.. Men hon tog sig runt, markerade apporterna sådär halvdant som bara hon kan

och viktigast av allt: inte ett spår av någon smärta!!! Förmodligen var det bara en sträckning eller nån nerv som kommit i kläm.