Brukshundar och könsbunden aggressivitet

Lakke har jag hört ska vara vassare i temperamentet men jag har aldrig sett någon belgare öht ha någon aggressivitet mot andra hundar oavsett kön. Jag har dock alltid varit noga med att kolla upp de hundar jag varit intresserade av att de kommer från sunda linjer med bra MH. :)
Men en hund med könsbunden aggressivitet behöver ju inte vara kass i övrigt dvs du kan ju inte kolla på MH för att avgöra om hunden är trevlig mot andra eller ej.
Det är inte helt lätt att få alla arbetsbitarna man vill ha i en bruksras utan att också få med lite mer attityd ihop med drifterna, vilket ibland visar sig som könsbunden aggression. Sen om hunden i övrigt är balanserad ska det vara styrbart. Men jag tror väldigt få med bruksraser räknar med att kunna släppa ihop några okända vuxna hanar eller tikar och att det ska fungera, det gör det väldigt sällan är min uppfattning. Men de ska ändå kunna ligga en plats bredvid varandra.

Tillägg: Jag har just nu två boxerhanar, en på fem och en på två. Jag _tror_ det kommer fortsätta att fungera även när den yngre blir helt vuxen, för han är ganska lättsam. Hade han inte varit det så vete katten, den äldre är lite vekare och tycker inte om att bli utmanad.
20240517_171241.webp

3 kelpiehanar letar torrfoder i trädgården. Yngste hanen (2 år) har de träffat kanske 5 ggr totalt? Han är nog ovanligt snäll, men man får mycket kapacitet utan en massa attityd i den hunden. Jag har hela tiden kunnat ha mina med andra okända hanhundar, så länge de har varit av den socialt kompetenta sorten. Andra bruksraser fungerar i regel inte.
 
Jag hade inte köpt kelpie då jag tycker det är för osäkert kort om du nu vet vad du vill ha hunden till.
Tycker de verkar vara väldigt ojämna som ras.
Det är väl som med de flesta andra, man måste veta vad man letar efter. Det finns rätt mycket olika inriktningar och alla avlar inte mot bruks precis. Sett ett par skräckexempel där man avlat på hundar som inte klarat korningen "hen är lika fin för det" och dessutom valt att para med en hund med samma brister... Sen förekommer det lite problem med social trygghet och det är viktigt att man kollar upp bakåt när det går.
 
Tror det va ungefär samma sak då men med hundar som dödar djur.
Jag verkar ha svårt att uttrycka mig för jag menar att om en vill något ska ändras så behöver en aktivt välja bort att köpa/avla på de "svagheterna" rasen har.
Jag har svårt att välja bort, för mig "grundläggande egenskaper" även om hunden kanske är bättre i sporten.
Som en jättebra hopphäst som en fortsätter avla på fast den nedärver sämre mentalitet.

Ja då var det att jag hade "gosedjur" (labben då antar jag) och inte förstod mig på brukshundar :)
Det är trots allt ett rätt så begränsat antal raser som har den graden av skärpa att de kan bli otrevliga på riktigt. I de fall man vill ha kvar den, och samtidigt en massa andra egenskaper, och samtidigt försöka förbättra hälsan, då kommer nog en sådan sak att prioriteras ned rätt ordentligt.

Jag vill kunna ha ett lite slappt hundägande. Jag har haft en hundaggressiv hund och en sådan vill jag inte äga igen. Jag kände mig alldeles för begränsad. Så de raserna går bort för mig. Men det är ju jag det! Andra har uppenbarligen inte problem med det, och ser det inte som en starkt oönskad egenskap. Jag kan ibland ställa samma fråga när det gäller hundar som skäller/spetsar (hur står man uuuut!??) men igen så har man olika preferenser och jag kan ju inte sitta med facit till vad en bra hund är när det är en åsikt och ingen fakta (utöver att hunden ska uppnå miniminivå map trygghet).
 
Minst risk för könsbunden aggressivitet tror jag ändå är en jaktavlad labrador. Men jag har inte så mycket erfarenhet av bruksraserna i tråden.

Från ett jaktprov vi var på i höstas - åka släpvagn där man sitter på varandra, med hundar av alla kön man aldrig träffat förut. I regel sällan några problem med en jaktavlad labrador.
IMG_8737.webp
 
Upplever Collies som lite sega i träning utifrån dom få jag sett, speciellt när jag är van vid BC.

Men Kelpie låter som något att kika på. Har inte tänkt så mycket på schäfer, har nog lite dåliga erfarenheter, alla schäfrar på patrullhundskurserna jag gick hade stora problem med att ljuda mycket, men det kanske inte är så i vanliga fall? Men skönt att höra att dom ofta fungerar bra med andra av samma kön. Hur stora brukar brukshanarna bli?

Kan absolut ha hundarna delade när jag inte är hemma, det är ju en väldigt säkerhetsåtgärd, man vet aldrig om något skulle hända.
En collie är inte en BC (men det är inte en schäfer heller faktiskt). Men sega behöver de absolut inte vara! Det skiljer väldigt mycket mellan olika linjer. Collies från arbetande linjer är väldigt roliga hundar i träning, lättsamma kring hundar av båda kön, människor, andra djur, etc och har sällan problem med ljudande i träning.
 
Minst risk för könsbunden aggressivitet tror jag ändå är en jaktavlad labrador. Men jag har inte så mycket erfarenhet av bruksraserna i tråden.

Från ett jaktprov vi var på i höstas - åka släpvagn där man sitter på varandra, med hundar av alla kön man aldrig träffat förut. I regel sällan några problem med en jaktavlad labrador.
Visa bifogad fil 145810

Jag tror också att labben ligger högt när det gäller att umgås i grupp (det hör väl till rasen?) men ville bara flika in att det där inte är ovanligt bland tjänstehundar heller :)
 
Jag tror också att labben ligger högt när det gäller att umgås i grupp (det hör väl till rasen?) men ville bara flika in att det där inte är ovanligt bland tjänstehundar heller :)
Min aggressiva åkte också helt perfekt med andra hundar på träning. Men han skulle ha ihjäl mina hundar första obevakade tillfället han fick. 🙃
 
Minst risk för könsbunden aggressivitet tror jag ändå är en jaktavlad labrador. Men jag har inte så mycket erfarenhet av bruksraserna i tråden.

Från ett jaktprov vi var på i höstas - åka släpvagn där man sitter på varandra, med hundar av alla kön man aldrig träffat förut. I regel sällan några problem med en jaktavlad labrador.
Visa bifogad fil 145810
En annan grej där det tar emot att ha jaktlabbe är nog att jag är orolig över tidsbrist till att hinna träna vallning, apportering och bruks. Känner att det är svårt nog att försöka få vara med på vettiga kurser och hitta träningsmöjligheter med vallningen så jag är lite orolig för dubbelt upp med apporteringen. 😬
 
En annan grej där det tar emot att ha jaktlabbe är nog att jag är orolig över tidsbrist till att hinna träna vallning, apportering och bruks. Känner att det är svårt nog att försöka få vara med på vettiga kurser och hitta träningsmöjligheter med vallningen så jag är lite orolig för dubbelt upp med apporteringen. 😬
Där förstår jag dig! Jag hamnar alltid lite i dåligt samvete att jag inte utvecklar min mer i apportering utan satsar mer på andra grenar även fast vi oftast gör någon form av apporteringsövning dagligen.
 
En annan grej där det tar emot att ha jaktlabbe är nog att jag är orolig över tidsbrist till att hinna träna vallning, apportering och bruks. Känner att det är svårt nog att försöka få vara med på vettiga kurser och hitta träningsmöjligheter med vallningen så jag är lite orolig för dubbelt upp med apporteringen. 😬

Det kan jag absolut förstå :)
Apporteringsträningen tar en del tid.

Men könsbunden aggressivitet eller aggressivitet mot hundar överlag är ovanligt hos jaktlabbar. Det är en del i urvalet vid avel att använda hundar som trots heta situationer med t ex vilt och dyl har hög tolerans mot andra hundar.
Jag går mycket kurser med boende och övernattning, och i regel är alla hundar med inomhus alltid och jag har aldrig varit med om att hundar ryker ihop trots att okända hundar bara släpps ihop i en hög, med tuggben och allt.
 
Jag skulle tro att de bruksraser som är mindre bra på att umgås med okända hundar av samma kön och som har närmare till aggression, könsbunden eller ej, ofta är de med mycket kamp i sig. Speciellt om den kampen kommer ur ett förflutet där förväntats slåss med/hålla fast diverse större djur. Det kräver ju en helt annan attityd än vallning eller jakt på fågel. Och sen har vi ju fortsatt att avla en del av dem som skyddshundar, där vi uppmuntrar ett stort föremålsintresse.

Egentligen är det lite förvånande för mig att schäfer och malle är de som dominerar skyddet idag, istället för dobermann, rottweiler och boxer. Där måste ju det mesta ligga i en mycket lyckad avel i modern tid (typ från tidigt 1900-tal) snarare än att de hade så mycket av de egenskaperna tidigare? Eller har de sitt ursprung mer i boskapsvaktande vallare, som förväntades jaga bort varg och andra rovdjur?
 
Jag skulle tro att de bruksraser som är mindre bra på att umgås med okända hundar av samma kön och som har närmare till aggression, könsbunden eller ej, ofta är de med mycket kamp i sig. Speciellt om den kampen kommer ur ett förflutet där förväntats slåss med/hålla fast diverse större djur. Det kräver ju en helt annan attityd än vallning eller jakt på fågel. Och sen har vi ju fortsatt att avla en del av dem som skyddshundar, där vi uppmuntrar ett stort föremålsintresse.

Egentligen är det lite förvånande för mig att schäfer och malle är de som dominerar skyddet idag, istället för dobermann, rottweiler och boxer. Där måste ju det mesta ligga i en mycket lyckad avel i modern tid (typ från tidigt 1900-tal) snarare än att de hade så mycket av de egenskaperna tidigare? Eller har de sitt ursprung mer i boskapsvaktande vallare, som förväntades jaga bort varg och andra rovdjur?
Jag tänker att vallhundar är lättare att träna. 😄
 
Jag tänker att vallhundar är lättare att träna. 😄

Jag säger inte emot. ;) Men man tycker att de i grunden borde haft mindre av "allvarspaketet" som man vill ha i skydds- och tjänstehundar. Men det har väl helt enkelt gått att plocka fram och sen kombinerat med mer träningsbarhet blev det rätt kombination.
 
Det kan jag absolut förstå :)
Apporteringsträningen tar en del tid.

Men könsbunden aggressivitet eller aggressivitet mot hundar överlag är ovanligt hos jaktlabbar. Det är en del i urvalet vid avel att använda hundar som trots heta situationer med t ex vilt och dyl har hög tolerans mot andra hundar.
Jag går mycket kurser med boende och övernattning, och i regel är alla hundar med inomhus alltid och jag har aldrig varit med om att hundar ryker ihop trots att okända hundar bara släpps ihop i en hög, med tuggben och allt.

Det låter ju helt fantastiskt. :) Det är ju helt klart en intressant ras i form av att dom verkar väldigt lättsamma + att dom verkar ha mycket will to please.
 
Jag skulle tro att de bruksraser som är mindre bra på att umgås med okända hundar av samma kön och som har närmare till aggression, könsbunden eller ej, ofta är de med mycket kamp i sig. Speciellt om den kampen kommer ur ett förflutet där förväntats slåss med/hålla fast diverse större djur. Det kräver ju en helt annan attityd än vallning eller jakt på fågel. Och sen har vi ju fortsatt att avla en del av dem som skyddshundar, där vi uppmuntrar ett stort föremålsintresse.

Egentligen är det lite förvånande för mig att schäfer och malle är de som dominerar skyddet idag, istället för dobermann, rottweiler och boxer. Där måste ju det mesta ligga i en mycket lyckad avel i modern tid (typ från tidigt 1900-tal) snarare än att de hade så mycket av de egenskaperna tidigare? Eller har de sitt ursprung mer i boskapsvaktande vallare, som förväntades jaga bort varg och andra rovdjur?
Schäfer och belgare är mycket riktigt ursprungligen boskapsvaktande vallare, men jag har under alla år med belgare faktiskt aldrig ens hört talas om könsbunden aggressivitet. Jag har haft flera tikar tillsammans hemma och mina hannar fungerar mycket bra med andra hannar. Samtliga kommer från uppfödare med flera hundar som gått tillsammans hemma och där största risken snarare varit att man blir överfallen och överpussad av flocken. Två av uppfödarna har hundar som jobbar inom polis och bevakning och jag har hämtat dem från Finland och Norge förutom Sverige.
Jag tar antingen en tesked honung eller ett halvt äpple till typ tre deciliter av huvudråvaran i en enliterflaska. Om jag har tar jag också någon matsked vassle.

Tillägg: återkommer med rapport om/när jag provar. 2-5 dagar i rumstemp med stängt lock. Snurra morgon o kväll så inget är långvarigt över ytan. Sila av när småbubblor stiger vid snurrning.

Men en hund med könsbunden aggressivitet behöver ju inte vara kass i övrigt dvs du kan ju inte kolla på MH för att avgöra om hunden är trevlig mot andra eller ej.
Självklart inte, men det finns så mycket skitavel och jag har sett några kassa MH som det avlas på iaf att det känns bättre för mig att köpa hund från stabila linjer. Jag har kollat uppfödare ända tillbaka till 70-talet när jag letade hund så jag vet vilka jag undviker och min lille norske gutt kommer från linjer jag följt i många år innan jag hämtade hem honom.
 
Jag skulle tro att de bruksraser som är mindre bra på att umgås med okända hundar av samma kön och som har närmare till aggression, könsbunden eller ej, ofta är de med mycket kamp i sig. Speciellt om den kampen kommer ur ett förflutet där förväntats slåss med/hålla fast diverse större djur. Det kräver ju en helt annan attityd än vallning eller jakt på fågel. Och sen har vi ju fortsatt att avla en del av dem som skyddshundar, där vi uppmuntrar ett stort föremålsintresse.

Egentligen är det lite förvånande för mig att schäfer och malle är de som dominerar skyddet idag, istället för dobermann, rottweiler och boxer. Där måste ju det mesta ligga i en mycket lyckad avel i modern tid (typ från tidigt 1900-tal) snarare än att de hade så mycket av de egenskaperna tidigare? Eller har de sitt ursprung mer i boskapsvaktande vallare, som förväntades jaga bort varg och andra rovdjur?

Jag tror att en bidragande orsak kan vara retrieverrasernas och vallhundarnas höga krav på samarbete med sin förare, samtidigt som de har stora drifter.

Balansen i att vara i hand och under kontroll i kombination med stora drifter och arbetslust helt enkelt :)
Det går ju att pusha en hund med stort egenskapspaket mycket längre, om den också har stor vilja att samarbeta.
 
Balansen i att vara i hand och under kontroll i kombination med stora drifter och arbetslust helt enkelt :)
Det går ju att pusha en hund med stort egenskapspaket mycket längre, om den också har stor vilja att samarbeta.

Sant. Det är ju i samarbetsviljan det oftast brister på en del av de andra raserna. Så även om de kanske är ännu mer lämpade för just "slita, bita, dra" i grunden så är det lättare att få fram rätt beteende hos en förigare hund.

För att återgå specifikt till det här med könsbunden aggression så upplever jag att de flesta som håller på med boxer som brukshundar accepterar det upp till en viss gräns. Vill de mullra på en passerande hane på en utställning, fine, men inga utfall. På kontinenten vill domarna fortfarande se dem nos mot nos i konkurrensen, att de står och direkt mäter sig med varandra. Där kan det låta en hel del i ringarna. Men så är ju de flesta som visar dem traditionellt stora rejäla karlar, även om det börjat ändras nu.
 
Sant. Det är ju i samarbetsviljan det oftast brister på en del av de andra raserna. Så även om de kanske är ännu mer lämpade för just "slita, bita, dra" i grunden så är det lättare att få fram rätt beteende hos en förigare hund.

För att återgå specifikt till det här med könsbunden aggression så upplever jag att de flesta som håller på med boxer som brukshundar accepterar det upp till en viss gräns. Vill de mullra på en passerande hane på en utställning, fine, men inga utfall. På kontinenten vill domarna fortfarande se dem nos mot nos i konkurrensen, att de står och direkt mäter sig med varandra. Där kan det låta en hel del i ringarna. Men så är ju de flesta som visar dem traditionellt stora rejäla karlar, även om det börjat ändras nu.

Ja, precis. Man har liksom inte någon nytta av att de har större fallenhet för de delarna, om man ändå inte kan kontrollera det.

Jag tror också att utställningsinriktad avel, även om den är i kombination med arbetsfokus, där hårt könstypade hundar (hanar) premieras, är en stor del i olika problem med könsbunden och även icke könsbunden aggression.
 
Ja, precis. Man har liksom inte någon nytta av att de har större fallenhet för de delarna, om man ändå inte kan kontrollera det.

Jag tror också att utställningsinriktad avel, även om den är i kombination med arbetsfokus, där hårt könstypade hundar (hanar) premieras, är en stor del i olika problem med könsbunden och även icke könsbunden aggression.

Det är klart att det bygger ju på höga nivåer testosteron, så det stämmer nog. Samtidigt så ligger det i rasstandarden med tydlig könsprägel och stor könsdimorfism, så det vore ju inte rätt att frångå det heller. Sen håller jag med om att övertypade hundar är fel väg att gå.
 
Det är klart att det bygger ju på höga nivåer testosteron, så det stämmer nog. Samtidigt så ligger det i rasstandarden med tydlig könsprägel och stor könsdimorfism, så det vore ju inte rätt att frångå det heller. Sen håller jag med om att övertypade hundar är fel väg att gå.

Vad är syftet med att man har en sådan skrivning i rasstandarden? Nu tänker jag mer generellt än specifikt boxer. Antar att det finns fler raser där man beskriver det så, men förstår nog inte poängen med att det ska läggas vikt vid specifikt.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag är på jakt efter den perfekta rasen till mig och tänkte höra om ni kanske har något tips på vägen. Jag har skannat av de flesta av...
11 12 13
Svar
249
· Visningar
30 069
Senast: Åsa A
·
Övr. Hund Lite drygt tva manader efter att vi avlivade var forra hund skaffade vi en ny hund. Vi fick hem honom i mitten av februari och han var...
Svar
16
· Visningar
2 005
Senast: Ravishing
·
Z
Övr. Hund Jag är så jävla trött, förbannad, lessen och jag vill skälla ut varenda jävel jag ser här med lös hund... Som jag skrivit tidigare så är...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
8 457
Senast: boccia
·
Hästhantering Vet att vissa här har följt alla (skräck)historier om min häst genom åren och, well, här kommer en till. Och ja, det är som vanligt...
2 3
Svar
55
· Visningar
7 951
Senast: Cornelius
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp