Bo i "stan" med barn

[feel]

Vi bor mitt i stan med våran 8 månader gamla dotter. Eller stan och stan, vi bor i ett mindre samhälle med ca 20000 invånare, men vi bor mitt i smeten och har ingen gård utanför utan bara en väg. Men har lekplatser någon minut bort.

Det är väl lite så att dom flesta som skaffar barn flyttar även till hus så att barnen ska kunna vara ute och leka, lugnare område osv. Men jag älskar verkligen att bo i min lägenhet mitt i smeten, att kunna sätta barnet i vagnen och ha en minut till affären, fiket, ja allt. Men ändå funderar vi på hus just för att barnet ska kunna vara ute och leka, cykla med kompisar och sådant.

Hur bor ni och hur resonerar ni? Är det vansinne att bo i stan med barn?

 

[TinyWiny]

Sv: Bo i "stan" med barn

Vi bodde också ganska centralt när vårat första barn föddes och även om vi inte flyttade till hus så flyttade vi ganska snart till ett område som var lugnare och hade mer lekvänliga ytor.
För mej var det snart viktigare att barnen skulle kunna gå rakt ut på gården och leka i en lekvänlig miljö utan bilar än vad det var att ha nära till affärer.

Men, alla är ju olika och det är ju först när barnet blir några år som det egentligen spelar någon roll om man går till lekplatsen/lekvänliga ytor eller om den är utanför fönstret.

 

[Lottch]

Sv: Bo i "stan" med barn

Vi bor på en gård på landet. Vilket är både bra och dåligt. När jag var mammaledig var det ganska ensamt. Mina vänner med barn bor minst en timmes bilresa härifrån och alla vänner här jobbade ju på dagarna, så jag var ganska mycket själv. Längtade efter min gamla lägenhet i "storstan" då, eller bara ett villaområde närmare stan. Det var först när vår dotter blev kring 1 år och började gå själv som det verkligen blev skönt att bo som vi bor. Bara att öppna dörren och ungen kan gå ut själv. Jag behöver inte oroa mig för bilar eller annat. Nu håller de flesta grannarna på att yngla av sig, så när hon blir större så kommer det finnas ganska många lekkompisar nära.

 

[ako]

Sv: Bo i "stan" med barn

Det finns väl fler som bor mitt ismeten med barn, och ännu är ju ert barn så litet att det inte spelar någon roll alls. När hen blir större kommer hen ju å andra sidan knappast att vara intresserad av att åka med i vagnen och fika på cafe, utan vill kunna leka med kompisar mm, och då kanske ni känner annorlunda? Nu är det ju inga bekymmer hur som.

 

[Mirtai]

Sv: Bo i "stan" med barn

Vi bor med barn (eller ja, varannan helg) mitt i stan. Nu är vi på väg att flytta till hus eftersom det inte riktigt fungerar. Det är väldigt skönt att kunna släppa ut barnen i trädgård etc utan att behöva följa med dem eller övervaka dem på det sättet som det är idag när de i så fall måste gå bland trafik.

Men så länge de är riktigt små är det ju inga problem

 

[Petruska]

Sv: Bo i "stan" med barn

Min nu 22-åriga son har bott hela sitt liv mitt inne i en betydligt större stad. Jag tycker att det har varit idealiskt. Nära till dagis, nära till skola, nära till affärer, nära till kompisar. Det har också gjort det möjligt för mig att introducera honom i "mitt liv"; han har från späd ålder hängt med på kaféer och restauranger, och tagit del av kulturutbudet - från barnteater för treåringar och framåt.

Dessutom har jag ju sluppit agera taxifirma på fritiden, eftersom det dels är så nära till så mycket, dels kan man förse barn med ett periodkort för kollektivtrafiken och en mobiltelefon, och sedan klarar de sig.

Vad gäller lek ute, så brukar det finnas innergårdar, parker, lekplatser etcetera i städer. Bilfria sådana miljöer, väl att märka.

Under tonårstiden har det varit väldigt tryggt att bo centralt i stan, då vet man ju att han alltid har kunnat ta sig hem på kvällar och nätter. Dessutom har kompisar från landsbygden som missat sista bussen hem kunnat sova över hos oss, och vi har kunnat ta hand om kompisar från landsbygden som råkat bli lite för fulla. Det känns ju inte tryggt med fulla tonåringar vind för våg på landet, med risk för rattfylla och jag vet inte vad.

 

[Calazirya]

Sv: Bo i "stan" med barn

Jag håller med Petruska.

Jag tycker inte alls att övervakningen skiljer sig så pass. Jag låter inte min 2½-åring vara ute ensam när vi är på landet, jag är med och "övervakar" precis som jag är med och övervakar när hon leker i statslekparken. Sedan får man komma ihåg att åldern där barnet kräver övervakning är relativt kort och där efter följer en tonåringsperiod där det med fördel är bättre att bo mer centralt tycker jag

Jag ser inte alls problemet med att bo i stan som flertalet här påpekat finns, jag tror att båda situationerna har sina för- och nackdelar..

 

[Mabuse]

Sv: Bo i "stan" med barn

Vi bor också i stan med vårt barn, inte innerstad men ett bostadsområde med enbart lägenheter, så inga egna tomter för barnen att leka på. Jag är uppvuxen i ett villaområde, och ser faktiskt bara fördelar med att bo som vi gör. Har nu mindre än nånsin lust att flytta till eget hus.

*Lägenhet är mer lättskött än hus --> mer tid till annat
*Många fina lekplatser i närheten att välja på, vilket inte brukar vara fallet på landet
*Åtminstone två bra bibliotek på gångavstånd, det blir av att man går dit varje vecka, och barnet kommer kunna gå själv också när det blir lite äldre
*Många daghem och skolor att välja på
*Vi bor i ett extremt barntätt område, bara i vår portuppgång med sex lägenheter bor det åtta barn i olika åldrar, och det är mer eller mindre likadant i de flesta hus här runtikring - massor med potentiella kompisar att leka med i närheten.
*Lätt att hitta på nya saker och åka till nya ställen, eftersom det finns så mycket olika saker i en stad - vilket åtminstone jag tyckte var väldigt roligt när jag var liten
*Inte beroende av bil (jag har inte ens körkort, och det har inte varit några problem alls.)
*Under mammaledigheten var det inga problem att gå tvåtimmarspromenader varje dag och se något nytt varje gång, ovanligt på landet
*Många allmänna grönytor, ovanligt i villaområden där det mesta är inhägnade tomter.
*Ingen hysterisk veckohandling, butiken ligger så nära att man kan handla det man behöver när man behöver det istället
*Möjlighet för bägge föräldrarna att hitta jobb med flexibla arbetstider, så att det går att få ihop två heltidsjobb utan att det blir evighetslånga dagar på dagis

Vi bor dessutom med en stor park på ena sidan huset, så man behöver ju inte vara jättestor för att kunna leka själv i parken (som dessutom syns väl från lägenheten, så man kan hålla koll). Bor man precis i innerstaden är det ju lite svårare med lekytor och kunna gå till kompisar själv, men även där finns ju parker och mindre trafikerade gator/områden.

 

[Mirtai]

Sv: Bo i "stan" med barn

Visst är det så, men 6-åringen i familjen kan leka "själv" (vi har ju koll men är inte med ute) på ett annat sätt om en trädgård finns. Dock får hon inte gå själv till lekparken eftersom man då måste gå över gator osv.

Det optimala är väl enligt mig hus centralt i stan om man bara kunde hitta någon som kan tänka sig att sponsra köpet

 

[Mirtai]

Sv: Bo i "stan" med barn

Fast nu verkar det ju som att alternativen är innerstad eller total landsbygd. Det finns ju faktiskt lite mellan det också...

 

[Mabuse]

Sv: Bo i "stan" med barn

Vi har flera lekparker man kan gå till utan att korsa gator, även fast vi bor i lägenhet. För övrigt, en sexåring måste väl kunna korsa en vanlig gata på egen hand? När jag var sex gick jag hem från lekis själv utan att jag minns det som något konstigt, det var en och en halv kilometer och man var självklart tvungen att gå på/korsa gator för att komma hem.

Men ni kanske bor vid väldigt trafikerade gator?

 

[Mirtai]

Sv: Bo i "stan" med barn

Vi bor vid en av stans mest trafikerade vägar som också är E14... Så där får hon inte gå själv. Sedan är det väl också olika mellan olika barn, i det här fallet är mognadsnivån i trafiken inte så hög.

 

[Badger]

Sv: Bo i "stan" med barn

Vi bor mitt i stan med våran 8 månader gamla dotter. Eller stan och stan, vi bor i ett mindre samhälle med ca 20000 invånare, men vi bor mitt i smeten och har ingen gård utanför utan bara en väg. Men har lekplatser någon minut bort.

Det är väl lite så att dom flesta som skaffar barn flyttar även till hus så att barnen ska kunna vara ute och leka, lugnare område osv. Men jag älskar verkligen att bo i min lägenhet mitt i smeten, att kunna sätta barnet i vagnen och ha en minut till affären, fiket, ja allt. Men ändå funderar vi på hus just för att barnet ska kunna vara ute och leka, cykla med kompisar och sådant.

Hur bor ni och hur resonerar ni? Är det vansinne att bo i stan med barn?

Jag växte upp mitt i "stan" och älskade det. Skulle aldrig velat bo någon annanstans och rent allmänt tyckte vi "synd" om dem som bodde långt utanför ;

(Det var väldigt lekvänligt, skola mittemot med isbana på vintern, stor trädgård utanför huset, mindre husområde bakom-perfekt för "inte nudda mark", promenad utan vuxen på 15 min till skola, vid 9 årsåldern cykel. Cykla själv till alla vänner utan skjuts när man är lite äldre. Kan inte föreställa mig bättre. Utom kanske för de vänner som bodde i radhusområdet bakom skolan kanske med tre meter till klasskamraterna.)

Skulle kunna föreställa mig att villaområde mitt inne i stan är mer praktiskt än lägenhet (som jag växte upp i och trivs bäst i) men å andra sidan brukar de väl vara dyra.

Min dröm är att hitta en trevlig fyra mitt "i stan" och låta mitt barn växa upp där. Det vore det ideala för oss! (Ingen stor stad iofs, 4 i Sverige.) just nu bor vi 7 minuter cykling från stan, i lägenhet.

 

[Calazirya]

Sv: Bo i "stan" med barn

Absolut, men "mellanåldern" är ju under en ganska begränsad period som jag skrev. Om bara några år så bör barnet kunna korsa en normaltrafikerad gata.

Jag är uppvuxen i ett bostadsområde lite utanför stan och även om jag trivdes så blev det mycket "föräldra-taxi" och det är ju detta jag menar med att det finns för- och nackdel med båda boendesätten. Småbarnsålder där barn kan leka ensam på landet men inte i en lekpark i stan är ju en rätt kort period i det stora hela.

 

[_Viva_]

Sv: Bo i "stan" med barn

Jag bor mitt i stan (5 min promenad fran centrum, stad med 250.000 inv) men har en storre fristaende villa med tradgard. Skulle absolut inte vilja bo i lagenhet men alskar att ha nara till allt.

Det finns val hus i de flesta stader, ni kan ju kanske kolla pa det alternativet.
Da far ni det basta av tva varldar.

 

[Mirre]

Sv: Bo i "stan" med barn

Vi har hus i ett villaområde, dock med minitomt.
Det är väldigt smidigt att ha nära till lekparker, affär osv, samtidigt som vi helst hade bott på en gård på landet. Då skulle vi kunna ha häst hemma och barnen springa på gården och leka.

Men samtidigt är det smidigt med gångavstånd till dagis osv.
Så jag velar lite vilken som är bäst, ibland vore det skönt att bo mitt i stan.
Samtidigt misstänker jag att ingen av oss eg skulle trivas i stan.

 

[mino]

Sv: Bo i "stan" med barn

Jag bor i hus av egoistiska skäl. Dels vill jag ha trädgård och dels vill jag ha privacy. Jag avskyr också att bo trångt. Dessutom bor vi precis mitt emellan våra arbetsplatser så det är bra för vardagslogistiken för oss. Jag tycker att det finns fördelar och nackdelar med båda alternativen och att det viktigaste är att vardagen funkar utan gigantiska pendlingstider. Men folk är olika. Jag har en vän som precis flyttat ut i skärgården och för henne är det toppen och ett riktigt drömboende och för mig skulle det vara en mardröm att bo så långt ifrån stan att man inte har råd att ta taxi hem och aldrig kan ta sig hem senare än runt 23-tiden kollektivt. Det gäller nog att veta vem man är och vad man tycker är viktigt att prioritera. För mig är det viktigt att ha tillgång till lite av varje och det får jag nu även om det allra mest optimala vore en välplacerad stor lägenhet + sommarstuga på bekvämt pendlingsavstånd.

 

[Petruska]

Sv: Bo i "stan" med barn

Att bo långt utanför stan och/eller ha långa pendlingstider, har också visat sig vara väldigt ogynnsamt för kvinnors yrkesliv. Sedan barnen skolats in på dagis, visar det sig ohanterligt att ingen av föräldrarna kan ta sig dit på kort varsel. Dels för de långa dagisdagarna, dels just att man inte kan ta sig dit fort om det händer något (barnet blir sjukt).

Det finns en avhandling som visar att detta tenderar att leda till att mamman söker ett arbete närmare bostaden och dagis. Där är naturligtvis arbetsmarknaden en helt annan än i staden, med negativa effekter på kvinnans yrkesutveckling och lön som följd.

Ja, jag kom att tänka på detta apropå din kompis i skärgården. Just skärgård är ju något av ett extremfall när det gäller pendlingstider och bristande flexibilitet.

 

[Sar]

Sv: Bo i "stan" med barn

Vi bor mitt i stan med våran 8 månader gamla dotter. Eller stan och stan, vi bor i ett mindre samhälle med ca 20000 invånare, men vi bor mitt i smeten och har ingen gård utanför utan bara en väg. Men har lekplatser någon minut bort.

Det är väl lite så att dom flesta som skaffar barn flyttar även till hus så att barnen ska kunna vara ute och leka, lugnare område osv. Men jag älskar verkligen att bo i min lägenhet mitt i smeten, att kunna sätta barnet i vagnen och ha en minut till affären, fiket, ja allt. Men ändå funderar vi på hus just för att barnet ska kunna vara ute och leka, cykla med kompisar och sådant.

Hur bor ni och hur resonerar ni? Är det vansinne att bo i stan med barn?

Det är nog så att olika passar olika.

Vi har ca 5.000 kvm inhägnad tomt, gåavstånd till lekparker, förskola och hockeyplaner samt 5 min cykling till våra respektive arbeten. Jag tycker att det är skönt att bara kunna öppna dörren och vara ute med barnen och inte behöva traska upp flera trappor/åka hiss för att hämta ett glas saft eller gå på toaletten och jag gillar friheten att ställa upp en studsmatta, kunna bygga kojor på gården eller dra fram vattenslangen för vattenlek eller badbassäng.

Jag tror helt enkelt att barn ofta anpassar sig efter rådande förutsättningar. På landet kan du ex.vis hålla fler djur och bor du mitt i staden kanske du nyttjar kulturella upplevelser för barnen oftare.

Första året tror jag faktiskt inte att det spelar ngn roll för barnet var det bor. Sedan kan nog prioriteringarna ändras allt eftersom barnet växer upp och får andra intressen.

 

[catrinc]

Sv: Bo i "stan" med barn

Jag har växt upp mitt i innerstan i Stockholm. Jag kommer ihåg att vi var ute väldigt mycket när jag var liten - innergården, lekparker, skogen osv. men då var ju alltid mamma och pappa med. Från att jag var 7-8 år åkte jag ensam till stallet med buss tillsammans med min tre år äldre syster. Jag gick också ensam hem från skola/fritids från den åldern. Jag har aldrig behövt bli skjutsad hämtad eller så, så jag kan tänka mig att mamma och pappa hade en del tid över med två hästtokiga döttrar som spenderade hela kvällarna i stallet!

På somrarna flyttade vi ut till vårt sommarställe i skärgården, och det är verkligen ute på landet. Där var man ju fri att springa runt hur som helst, fanns ju knappt några bilar eller annat farligt - ja, jag fick väl inte gå ner till vattnet själv kan jag tänka mig.. Men mamma har berättat att jag redan som tvååring lallade runt själv och gav mig iväg på upptäcktsfärder utan att någon var med.

Så man kan säga att jag fick det bästa av två världar!

I TS fall tror jag att man helt enkelt får känna efter själv vad som passar en bäst. Är man beredd att "ge lite lösa tyglar" när barnen är mogna och redo för det, så tror jag nog att man kan ha "frihet" både på landet och i stan!