Blommor, ljus och dekorationer efter olyckor

[Lampan]

Ja, varför pracka på människor saker? Lite min poäng.

Om människor inte får utrycka sina känslor med sin sorg (några blommor i diket). Varför ska du då få utrycka dina känslor?

Du har inte med andras sorg att göra
Klandra inte någon annan för hur DU känner
Ta ansvar för dina egna känslor

 

[Lampan]

Fast jag har en mängd åsikter om saker som inte påverkar mig i mitt vardagsliv. Saker som inte borde ske, hända eller liknande. Om vitt skilda saker. Gällande sorg; Jag tycker till exempel att det är fel väg att gå att inte hantera sorg alls, vilket tydligen är rätt/ok att tycka trots att man inte ska lägga sig i människors sorg. Jag tycker heller inte det är så ljusblått att dränka sin sorg i sprit.

Var har jag skrivit att folk står och ylar eller ens fått det att låta så? Jag tycker inte om dikesmanifesteringar. Den typen av manifesteringar hör inte hemma där.

Du har en offer mentalitet
Du klandrar andra för dina egna känslor

 

[EmmaBovary]

Hyckleri. Jag är helt tvärsäker på att det finns sätt som du finner är tveksamma sätt att hantera sorg på. Som du inte tycker är ok. I synnerhet om lång tid har gått. Att de flesta, däribland både du och jag, kan förstå bakomliggande orsaker, tragik och annat för att förstå är en helt annan sak. Förstår gör jag. Och känner med.

Det är inget hyckleri! Jag skulle tycka att det vore fel sätt att hantera om någon exempelvis slog mig för att jag skulle gråta och känna samma sak, men annars har jag svårt att se hur det kan kastas i ansiktet på en, såpass mkt att det inte är OK. Jag har respekt för sörjande människor, SPECIELLT om de sörjer längre än mallen.

 

[Gry]

Du har en offer mentalitet
Du klandrar andra för dina egna känslor

Hej amatörpsykolog!

Att du och jag har olika åsikter om var det är ok att sätta upp en minnesplats betyder inte något mer än det. Jag tycker att det finns bättre platser för att uttrycka, hedra och minnas. Ett kort hemma med ett ljus framför. På kyrkogården. Eller liknande. Jag tycker inte att en allmän plats är rätt ställe för privat sorg som inte har med allmänheten att göra.

Jag förstår att du känner dig bättre än mig när du skriver att jag har offermentalitet. Det tycker jag rimmar lite illa med hur du vill framstå.

 

[Gry]

Det är inget hyckleri! Jag skulle tycka att det vore fel sätt att hantera om någon exempelvis slog mig för att jag skulle gråta och känna samma sak, men annars har jag svårt att se hur det kan kastas i ansiktet på en, såpass mkt att det inte är OK. Jag har respekt för sörjande människor, SPECIELLT om de sörjer längre än mallen.

Och jag har heller inget emot sörjande människor. Och jag respekterar sorg. Tycker bara att vägrenarna ska vara fria. Det är ju trots allt ingen som upprättar minnesplatser på sjukhus, inne i en skog, i ett bostadsområde etc. Det är just vid vägrenar. Annars får ju människor hantera sorg på andra sätt.

 

[EmmaBovary]

Och jag har heller inget emot sörjande människor. Och jag respekterar sorg. Tycker bara att vägrenarna ska vara fria. Det är ju trots allt ingen som upprättar minnesplatser på sjukhus, inne i en skog, i ett bostadsområde etc. Det är just vid vägrenar. Annars får ju människor hantera sorg på andra sätt.

Där har du fel, har en olycka inträffat inne i en skog eller i ett bostadsområde, så görs ofta det här också. Sjukhus är jag dock mer tveksam till. Att vägrenarna ska vara fria såpass att det inte försämrar sikten när man kör, det håller jag med dig om. Men nyss läs det inte alls på dig som att det var trafiksäkerhet som var grejen. Mer att det sorgen har sin plats - på kyrkogården. Om om du nu bara stör dig på att vägarna inte har fri sikt, så låter du inte lika empatibefriad.

Eller jag tar tillbaka det jag skrev, för det handlade ju inte bara om trafiksäkerhet, du skrev att din poäng är att man inte ska pracka på någon annan människa sin sorg. Då känns det faktiskt som att du saknar empati.

 

[Gry]

Där har du fel, har en olycka inträffat inne i en skog eller i ett bostadsområde, så görs ofta det här också. Sjukhus är jag dock mer tveksam till. Att vägrenarna ska vara fria såpass att det inte försämrar sikten när man kör, det håller jag med dig om. Men nyss läs det inte alls på dig som att det var trafiksäkerhet som var grejen. Mer att det sorgen har sin plats - på kyrkogården. Om om du nu bara stör dig på att vägarna inte har fri sikt, så låter du inte lika empatibefriad.

Jag har faktiskt aldrig sett minnesplatser mitt i bostadsområden. Bara hav av blommor och ljus när det precis hänt och lite efter. Aldrig i flera år efter.

Jag är inte empatibefriad. Man är inte det bara för att man tycker att vägrenar inte är minnesplatser. Man klarar faktiskt av att känna empati, sorg, medkänsla och en himla massa annat trots det. jag ogillar minnesplatser vid vägrenar som fenomen. Jag ogillar inte sorg eller sörjande människor. Det är helt ok att inte hålla med.

 

[EmmaBovary]

Jag har faktiskt aldrig sett minnesplatser mitt i bostadsområden. Bara hav av blommor och ljus när det precis hänt och lite efter. Aldrig i flera år efter.

Jag är inte empatibefriad. Man är inte det bara för att man tycker att vägrenar inte är minnesplatser. Man klarar faktiskt av att känna empati, sorg, medkänsla och en himla massa annat trots det. jag ogillar minnesplatser vid vägrenar som fenomen. Jag ogillar inte sorg eller sörjande människor. Det är helt ok att inte hålla med.

Men om du nu är så empatisk, VARFÖR tycker du då att det är fel att vissa vill manifestera sin sorg på olycksplatsen? Läste du inlägget som @Voff skrev längre bak? Det beskriver nog känslan för många av dem som vill lägga blommor vid platsen där en anhörig förolyckats, där den var levande sista gången.

 

[EmmaBovary]

Jag har faktiskt aldrig sett minnesplatser mitt i bostadsområden. Bara hav av blommor och ljus när det precis hänt och lite efter. Aldrig i flera år efter.

Jag är inte empatibefriad. Man är inte det bara för att man tycker att vägrenar inte är minnesplatser. Man klarar faktiskt av att känna empati, sorg, medkänsla och en himla massa annat trots det. jag ogillar minnesplatser vid vägrenar som fenomen. Jag ogillar inte sorg eller sörjande människor. Det är helt ok att inte hålla med.

Jag spinner vidare, för den här tråden gjorde verkligen ont i hjärtat. Jag personligen har inte sökt mig till en minnesplats, ens en gravsten för närstående som gått bort, för mig spelar det ingen roll. MEN jag blir verkligen förbannad på när någon har en åsikt om hur en sörjande bör bete sig, att det är okej att visa sin sorg på vissa ställen, men inte andra. De personerna som sörjer ligger redan, ge fan i att sparka på dem.

 

[Gry]

Men om du nu är så empatisk, VARFÖR tycker du då att det är fel att vissa vill manifestera sin sorg på olycksplatsen? Läste du inlägget som @Voff skrev längre bak? Det beskriver nog känslan för många av dem som vill lägga blommor vid platsen där en anhörig förolyckats, där den var levande sista gången.

Jag har skrivit varför. Jag tycker inte att man ska ta allmän plats i besittning på det sättet. Det finns förhoppningsvis en grav eller en minneslund. Ett kort. Det finns mycket man känner vid en kär persons bortgång. Och mycket av det man vill göra och säga sägs och görs nog. Och mycket hindrar man sig från att göra och säga. Det inget skadligt eller emot sorgearbetet gnm att lägga blomma vid olycksplatsen. Men det finns också oändligt många som förolyckas eller rycks bort oväntat men där en minnesplats inte kan upprättas. Hur ska de göra? Måste man ha en minnesplats vid alla typer av tragedier överallt? Eller får de klara sig utan? Lyckas de sämre med sitt sorgearbete? Jag tror inte det. Jag tror att man hittar en väg ut ur sorgen, lr ett sätt att leva med den ändå.

 

[Lampan]

Hej amatörpsykolog!

Att du och jag har olika åsikter om var det är ok att sätta upp en minnesplats betyder inte något mer än det. Jag tycker att det finns bättre platser för att uttrycka, hedra och minnas. Ett kort hemma med ett ljus framför. På kyrkogården. Eller liknande. Jag tycker inte att en allmän plats är rätt ställe för privat sorg som inte har med allmänheten att göra.

Jag förstår att du känner dig bättre än mig när du skriver att jag har offermentalitet. Det tycker jag rimmar lite illa med hur du vill framstå.

Det är ganska lätt att vara amatörpsykolog på denna nivån

Tycker du inte själv att du bör jobba med dina känslor?

 

[EmmaBovary]

Jag har skrivit varför. Jag tycker inte att man ska ta allmän plats i besittning på det sättet. Det finns förhoppningsvis en grav eller en minneslund. Ett kort. Det finns mycket man känner vid en kär persons bortgång. Och mycket av det man vill göra och säga sägs och görs nog. Och mycket hindrar man sig från att göra och säga. Det inget skadligt eller emot sorgearbetet gnm att lägga blomma vid olycksplatsen. Men det finns också oändligt många som förolyckas eller rycks bort oväntat men där en minnesplats inte kan upprättas. Hur ska de göra? Måste man ha en minnesplats vid alla typer av tragedier överallt? Eller får de klara sig utan? Lyckas de sämre med sitt sorgearbete? Jag tror inte det. Jag tror att man hittar en väg ut ur sorgen, lr ett sätt att leva med den ändå.

De som känner behovet av att upprätta en minnesplats gör det, de som inte känner det behovet gör det inte. Ganska enkel matematik. Man MÅSTE inte ha en minnesplats, men jag tycker att de som blir det minsta hjälpta av att upprätta en, ska få lov att göra det, så länge det inte skulle vara mitt i vägen och innebära en trafikfara för andra.

 

[Gry]

De som känner behovet av att upprätta en minnesplats gör det, de som inte känner det behovet gör det inte. Ganska enkel matematik. Man MÅSTE inte ha en minnesplats, men jag tycker att de som blir det minsta hjälpta av att upprätta en, ska få lov att göra det, så länge det inte skulle vara mitt i vägen och innebära en trafikfara för andra.

och här någonstans får vi agree to disagree. Nu har vi dragit våra åsikter rätt många ggr fram och tillbaka. du gillar vägrensminnesmärken. Det gör inte jag. Du tycker jag är empatilös och sparkar på folk som ligger ned för att jag inte gillar fenomenet. Jag känner mig själv rätt bra så jag vet att jag varken är empatilös eller sparkar på sörjande.

 

[Gry]

Det är ganska lätt att vara amatörpsykolog på denna nivån

Tycker du inte själv att du bör jobba med dina känslor?

Tänker inte bemöta det där.

 

[Kattennizze]

Intressant ämne detta. En vän till min man dog nyligen, relativt ung. Lämnat efter sig yngre barn och man. På hennes facebooksida publicerade hennes man bilder från begravningen på kistan och barnen uppställda runt den. Min gamla svärmor förfasade sig och var mkt upprörd, hon tycker att sorgen är privat och den ska inte skyltas med. Ungefär som vissa här också skriver. Jag tyckte inte det, utan tycker att det var makens beslut, punkt. Kanske är det en generationsfråga hur man hanterar sorg?

 

[lady_vip]

Jag har arbetat på en av landets största kyrkogårdar och har läst ganska mycket om det här med minnesplatser. Det enda vi vet med säkerhet är att folks sorgebehov har förändrats och att det bland annat syns genom pynt.

Jag har varit på kyrkogårdar i många länder, superfina, och visst börjar det komma likheter även till landet lagom. Det läggs nallebjörnar, porslinsfigurer (det började med hjärtan), plastblommor, snurror, halsband etc på gravar även i Sverige. Det var förbjudet fram tills för några år sedan, så självklart ändras folks vanor att pynta även i övrigt. Det var tillochmed förbjudet att sticka ut när det gäller storlek och färg på sten på kyrkogårdarna, så inte så konstigt att folk vill sticka ut!

Jag gillar det, ska jag spekulera i varför det ogillas är det väl för att det räknas som osvenskt och vräkigt.

 

[EmmaBovary]

och här någonstans får vi agree to disagree. Nu har vi dragit våra åsikter rätt många ggr fram och tillbaka. du gillar vägrensminnesmärken. Det gör inte jag. Du tycker jag är empatilös och sparkar på folk som ligger ned för att jag inte gillar fenomenet. Jag känner mig själv rätt bra så jag vet att jag varken är empatilös eller sparkar på sörjande.

Visst, men med vissa förtydliganden. Jag varken gillar eller ogillar vägrensminnesmärken, men jag respekterar de som får ut något av dem eftersom att jag inte tycker att det finns något rätt eller fel sätt att sörja på. Jag tycker att du visar tecken på att vara tämligen empatilös när du har sagt att det finns ett ställe att sörja på, kyrkogårdar. Du får absolut ha en åsikt om vägrensminnesmärken, men jag tycker inte att det är okej att racka ned på de som vill manifestera sin sorg. Jag tycker att det låter lite skrämmande likt att säga: "Jag tycker inte om att se när två män kysser varandra offentligt, det finns ju gayklubbar där de som inte vill se slipper!" (Ja, jag förstår att du förhoppningsvis inte har samma åsikter, men retoriken är densamma).

Hur vet du förresten att du inte sparkar på sörjande? Tror du att någon som just lagt en blomma på minnesplatsen för en anhörig, skulle bli speciellt glad över att läsa att det du skrev?

 

[lady_vip]

Intressant ämne detta. En vän till min man dog nyligen, relativt ung. Lämnat efter sig yngre barn och man. På hennes facebooksida publicerade hennes man bilder från begravningen på kistan och barnen uppställda runt den. Min gamla svärmor förfasade sig och var mkt upprörd, hon tycker att sorgen är privat och den ska inte skyltas med. Ungefär som vissa här också skriver. Jag tyckte inte det, utan tycker att det var makens beslut, punkt. Kanske är det en generationsfråga hur man hanterar sorg?

Det är väldigt vanligt med foto på begravningar nu för tiden. När jag började jobba i kyrka 2004 var det inte alls lika vanligt. Nu fotar begravningsentreprenören och lämnar ut ett album till de anhöriga. Men den äldre generationen är inte helt vana vid det.

 

[Lampan]

Visst, men med vissa förtydliganden. Jag varken gillar eller ogillar vägrensminnesmärken, men jag respekterar de som får ut något av dem eftersom att jag inte tycker att det finns något rätt eller fel sätt att sörja på. Jag tycker att du visar tecken på att vara tämligen empatilös när du har sagt att det finns ett ställe att sörja på, kyrkogårdar. Du får absolut ha en åsikt om vägrensminnesmärken, men jag tycker inte att det är okej att racka ned på de som vill manifestera sin sorg. Jag tycker att det låter lite skrämmande likt att säga: "Jag tycker inte om att se när två män kysser varandra offentligt, det finns ju gayklubbar där de som inte vill se slipper!" (Ja, jag förstår att du förhoppningsvis inte har samma åsikter, men retoriken är densamma).

Hur vet du förresten att du inte sparkar på sörjande? Tror du att någon som just lagt en blomma på minnesplatsen för en anhörig, skulle bli speciellt glad över att läsa att det du skrev?

Sant, retoriken är densamma ....

 

[Kattennizze]

Det är väldigt vanligt med foto på begravningar nu för tiden. När jag började jobba i kyrka 2004 var det inte alls lika vanligt. Nu fotar begravningsentreprenören och lämnar ut ett album till de anhöriga. Men den äldre generationen är inte helt vana vid det.

Men att fota begravningar har väl varit vanligt sedan kameran kom typ. Här var det mera att det lades ut på sociala medier så att alla kunde ta del av sorgen. Ungefär som blommor och lyktor mm som läggs ut längd vägarna, alla kan ta del av det om de vill. Sorgen blir så sätt allmän i ställer för privat.