Blommor, ljus och dekorationer efter olyckor

[Niyama]

Kan inte tänka mig att varje ljus, blomma och brev kommer från någon som älskade människan när den levde... Tycker det är både märkligt, obehagligt och fascinerande att folk sörjer någon dom inte brydde sig om när de levde.

Fast när det läggs nytt väldigt lång tid efteråt tror jag det vanligtvis är personer som stått den avlidne nära. När det handlar om brott så handlar det väl inte alltid om sorg utan om att visa sitt deltagande och att liksom markera mot våldet. Om en inte känner den avlidnes anhöriga så är det ju lite påträngande att skicka blommor etc direkt till dessa.

 

[Amha]

Kan inte tänka mig att varje ljus, blomma och brev kommer från någon som älskade människan när den levde... Tycker det är både märkligt, obehagligt och fascinerande att folk sörjer någon dom inte brydde sig om när de levde.

Folk reagerar väldigt starkt, speciellt på tragiska händelser. Barn som dör, otäcka olyckor osv.

 

[Lampan]

Jag kör förbi fem minnesplatser när jag far och handlar, dit jag åker oftast. Den äldsta har funnits i flera år (det var en ung person, vad jag förstått), den nyaste dök upp i somras. Två av dem ligger precis utanför någons hus. Nej, dikena svämmar inte över men det är sannerligen inte något sällsynt heller.

Det stör mig inte, men jag är lite undrom över fenomenet. För mig är det en gräslig plats att vilja minnas någon, en olycksplats är för mig en plats för skräck, smärta, förlust - inte något jag skulle vilja hålla liv i. Men det är ju hur jag ser det, och det finns såklart inget som tvingar just mig att söka upp en olycksplats för att sörja någon jag förlorat. (För all del börjar det väl bli så pass vanligt att man kan börja prata om visst grupp/normtryck att göra just det, kanske framförallt bland unga, men det är inte något som jag känner påverkar mig i alla fall...) Dock tror jag att jag nog hade upplevt det som riktigt jobbigt om jag bott i något av husen som ligger precis vid dessa platser, som att mitt hem blivit någon annans kyrkogård helt plötsligt?

Ibland kör jag också förbi en minnesplats på ett övergångsställe inne i en stad. Den tycker jag är lite läskig faktiskt, ibland är det mycket lagt där som tar plats ut i vägen, ibland är där en lite större grupp människor, osv. Ur en ren trafiksäkerhetssynpunkt tycker jag det är obehagligt, det är svårt att veta vilka som faktiskt står kvar där och vilka som inte hör till minnesplatsen utan tänker gå över vägen, jag har sett flera förare som fokuserar på den sidan av vägen och missar att hålla koll på sin egen sida - visst, förarens misstag men det är distraherande. Flera i tråden har skrivit om att folk kanske tänker till och sänker farten när de ser en minnesplats, jag tror snarare risken är stor att det blir rubbernecking-olyckor.

Kan man inte välja att se på blommorna som just bara blommor?
När en passerar dom vid vägkanten, eller om dom ligger i närheten av ens bostad

 

[Monstermom]

Kan man inte välja att se på blommorna som just bara blommor?
När en passerar dom vid vägkanten, eller om dom ligger i närheten av ens bostad

Det är knappast möjligt att helt undvika att göra associationer, ska man låtsas att man överhuvud taget inte förstår att det handlar om sorg? (Utöver blommor är det även ljus, kors och foton.)

För den som bor där är platsen knappast neutral, har det hänt en dödsolycka utanför ens hus lär man komma ihåg det.

 

[Gnist]

För att jag inte förstår varför någon tycker det är viktigt att skylta med sin sorg.
(i min värld är sorg "ens egen" och inget man behöver skylta med och för mig skulle man kunna peta in även sorg i det här resonemanget)

Jag undrar bara varför man gör det. Och det är en helt annan sak!

I min värld är, som sagt, sorg en enskild angelägenhet. Och därför blir det konstigt för mig när andra människor känner behov av att skylt med sin sorg. Lite som att "vi lägger ut mest blommor och ljus, för vi sörjer mest".

Varför planterar folk blommor och tänder ljus vid en grav? Varför är inte gravar "nakna" och igenvuxna av ogräs?

Precis av samma anledning lägger folk blommor och tänder ljus vid en olycksplats.

Enda skillnaden är att graven är kanske mer "för familjen" och olycksplatsen mer för de runt omkring som blivit berörda, men som kanske inte var nära den som dog.

Jag lägger inga blommor eller tänder ljus här och var på olycksplatser, men jag gråter heller inte när okända människor råkar illa ut eller dör som så många här inne gör. Är det jag eller de som är obegripliga eller är vi bara vanliga människor med olika personligheter och har olika känslighetsnivåer? Måste vi verkligen förstå varandra, varför en del reagerar som de gör? Går det inte bara att acceptera att det helt enkelt bara är så?

 

[mandalaki]

Fast nej, moderatorerna skriver i trådar precis som vilken vanlig människa som helst, de har inte krav på några andra regler än forumets regler.

Fast åtminstone när jag var moderator så var det också självklart att moderatorerna skulle ha ett rejält säkerhetsavstånd till reglerna. Vi skulle aldrig vara i närheten av att nudda vid dem. Det innebar i praktiken att vi skulle uppföra oss lite bättre än andra Bukefalister. Ett par stycken som inte lyckades blev petade.

(Nu säger jag inte detta för att något fel skulle vara begånget i den här tråden, utan generellt. Om inte Gunnar släppt helt på kopplet numera så har man lite högre krav på sig som moderator).

@ameo Man får inte riktigt intrycket av tråden att du ville "förstå". Det låter mer som en rätt vanlig bukevariant - någon säger sig vilja "förstå" något men fortsätter bara vädra sin kritik, hur många förklaringar hen än får.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast åtminstone när jag var moderator så var det också självklart att moderatorerna skulle ha ett rejält säkerhetsavstånd till reglerna. Vi skulle aldrig vara i närheten av att nudda vid dem. Det innebar i praktiken att vi skulle uppföra oss lite bättre än andra Bukefalister.

Ja, det låter ju himla rimligt.

 

[mandalaki]

Ja, det låter ju himla rimligt.

Ja, så var det i alla fall då. En annan sådan informell "regel" var att vi som moderatorer skulle tåla lite mer däng än andra. Vilket man oftast löste bäst genom att backa ur tråden.

 

[Raderad medlem 6459]

Ja, så var det i alla fall då. En annan sådan informell "regel" var att vi som moderatorer skulle tåla lite mer däng än andra. Vilket man oftast löste bäst genom att backa ur tråden.

Det känns spontant som att det inte gäller längre .

 

[Gry]

raderat

 

[moli]

Sorg hanteras olika. Personligen skulle jag förmodligen lägga blommor på en olycksplats länge efter olyckan om det var en närstående. Jag förlorade en ung släkting för 2,5år sedan (dog i sömnen av dolt hjärtfel). Jag blev skakad in i märgen, att kunna besöka platsen där han dog hade kanske känts enklare än minneslunden med hans namn på en sten. Dit har jag inte varit många gånger, det är för mig våldsamt tungt eftersom det blir så konkret då, samtidigt som det är overkligt att han som var så ung har sitt namn där med levnadsåren inkarvade! För mig finns han mer där han levde än där han är begravd. (Och den lägenhet han dog i är såld).

För många som är med om traumatiska händelser känns det märkligt att livet fortsätter som förut. Och en ritual i sorgearbetet blir att lägga något på en grav eller olycksplats. Mer för de levande än de döda. Kanske för att försöka ta in att det har hänt, och göra det verkligt.

Jag tycker att det är fint att det läggs blommor, ljus och hälsningar på olycksplatsen.

 

[Miiikaela_]

Jag upplever att det blir alltmer vanligt att det placeras ut ljuslyktor, blommor och andra "dekorationer" av olika slag på platser där det har skett dödsolyckor.
Jag är kanske korkad, men jag förstår inte riktigt varför man gör på det viset? Någon som kan förklara för mig? För att på något vis hedra och minnas den avlidne? Räcker det inte med att man gör det vid graven? Eller måste man visa för hela världen att just den person som avled vid just den platsen måste kommas ihåg till varje pris? Jag - som, som sagt, inte begriper varför man gör på detta viset - tycker mest att det känns som att man måste bevisa för alla andra hur mycket man sörjer. Och jag förstår inte varför man gör så?

Hur länge är det brukligt att man ställer ut dessa dekorationer?

Jag passerar ju en hel del platser med blommor och ljus mm när jag kör lastbil på somrarna, men jag passerar också en sådan olycksplats när jag svänger av från riksvägen, hemåt. Där har det fyllts på med ljus och blommor i många månader nu.

Någon som kan förklara fenomenet för mig?

I min värld är det inte bara för att hedra den avlidne utan det är ett vanligt fenomen att många "automatiskt" återvänder till olycksplatsen för att sörja eller av ingen direkt anledning alls mer än att vara med andra i samma situation. Det är därför man i många fall till exempel kallar in POSOM eller liknande grupper för stöd till anhöriga (i många fall ungdomar) till platsen där en olycka hänt. Det är på något sätt naturligt för människan att sörja på olycksplatsen. Det är inte ovanligt att det vid dödsfall (på ett eller annat sätt) vallfärdar ungdomar till olycksplatsen. På något sätt tror jag att många människor behöver se med egna ögon för att kunna gå vidare. Då blir det ofta automatiskt en plats att sörja och hedra på. Antagligen uppfattas det som nära, som en mötesplats för de drabbade. Alla sörjer olika länge och om platsen från början blivit en samlingspunkt för sörjande och delaktighet så fortsätter den ofta att vara det även senare när en gravplats finns. Ibland är människan inte logisk. Att det fortsätter år efter år tror jag är för att många ser det som en gravplats och de vill påminna sig själva om personen de en gång hade nära. Det är ju inte ovanligt att människor som råkar ut för en olycka eller något traumatiskt i ett senare skede återvänder till platsen. Vissa vill inte göra det alls men det är inte alls ovanligt att människor gör det.

I min värld är det ett sätt att vara nära, att sörja och dessutom som ungdomar gärna gör, umgås i grupp för att hantera det som de varit med om. Hur länge det sker är helt upp till de människor som sörjer, hur lång tid de har behov av att återvända, sörja och vara nära likasinnade och den avlidne. Dessutom är det i mitt tycke en bra tankeställare för de som passerar, att påminnas om att hålla hastighet, vara koncentrerad på trafiken och att trafik är farligt och kan orsaka fruktansvärd förlust. Ett sätt att visa att någon av någon anledning inte längre finns i livet pga trafiken oavsett om det var en olycka eller inte. Ser inget fel alls i att folk vill hedra och sörja på detta sätt, utan tycker snarare att det är fint!