Besluts ångerst

[a__n]

Hej

jag är 18år med ett och ett halvt år kvar på min gymnasie utbilding.
och jag känner så starkt att jag vill ha barn.
men det känns inte rättvist mot min sambo att han ska betala allt. han vill viserligen också ha barn.
sen är det ansvaret klarar jag det?
jag vet inte hur jag ska göra allt känns bara hopplöst.hinner man verkligen med hästarna om man har barn?
Jag kan berätta hur min situation ser ut:
Jag har ett fast förhållande sedan 2 1/2 år tillbaka och allt känns bra.
Han har fast jobb men jag pluggar.
Är jag för ung?

oj många frågor men jag vill gärna veta

 

[egocentrisk]

Sv: Besluts ångerst

Spontant: Nej, med alla de här frågorna och funderingarn så tycker jag inte att du verkar redo. Frågor: visst. Men inte den här typen.
Jeez, 18 år är ungt. Jag tycker inte att någon egentligen SKA börjar planera barn vid den åldern. Visst, "misstag" sker och saker kan fungera hur bra som helst, men det är fortfarande väldigt ungt och du förlorar absolut ingenting på att vänta lite, plugga klart etc. före.

 

[svea]

Sv: Besluts ångerst

hinner man verkligen med hästarna om man har barn?

Nej, inte om du ska hinna med att gå klart gymnasiet också. Vilket du behöver göra om du ska ha RÅD att ha häst i längden. Småbarnsmammor som inte har gått ut gymnasiet och som inte har arbetslivserfarenhet är inte världens hetaste på arbetsmarknaden, om man säger så...

Så bit ihop och vänta ett tag till!

 

[Armani__]

Sv: Besluts ångerst

Är det inte bättre för alla parter, att fixa åtminstonne gymnasie-utbildningen först? Det skadar inte att vänta tills iaf efter gymnasiet, varför ha så bråttom? den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge

 

[taccotad]

Sv: Besluts ångerst

Jag skrev en liknande tråd för några år sen. Fick mest svar som de andra här. Det är nog vettigt att vänta kan jag känna nu i efterhand. Vi skaffade inte barn nrä jag egentligen ville och det är jag glad för idag. Jag gick klart gymnasiet, jobbade timmar, började utbildning som jaghoppade av, jobbade lite till, blev opererad i ryggen, började annan utbildning, jobbade lite och sen kom barnet. Jag hann bli 23 innan lille Emil kom. Idag är jag glad för det. Jag hann med att ägna mig åt hästarna och andra djuren några år. Vi hade en ganska fritt liv där vi gjorde vad vi ville. Men just DÅ längtade jag bara efter barn...

Jag fick en p-stav i armen och den skulle hålla några år. Fick byta det efter ett halvår och fick då i stället kopparspiral som skulle bytas efter några år. Detta var mkt bra för då hade jag verkligen inte mkt annat val än att vänta tills jag fick den utplockad.

Så mitt råd till dig är att vänta ett tag. Gå ut gymnasiet, jobba lite, ägna dig åt hästarna och annat du gillar. Men jag förstår hur du känner. Absolut!

 

[jerseyko]

Sv: Besluts ångerst

Du är nog absolut inte ensam!

Jag och sambon satte upp några mål vi skulle uppfylla innan vi startade bebisverkstaden. Med b.la. körkort, fungerande bil, ett hus vi kan bo i under flera år, fast anställning, god ekonomi.

När vi var 20 var de målen uppnådda! När jag var 20½ börja vi bebistillverkningen.

Nu är sonen 2½ månad, vi har precis fyllt 22 och det enda vi behöver göra är att ge sonen 100%. Vi behöver inte bry oss om ekonomin osv. Jag jobbade ihop en så pass hög föräldrapenningersättning att jag utan problem ekonomiskt kunnde behålla min häst men tiden fanns inte, så hon är utlånad på foder.


Tänk på framtiden, tänk minst 10 år framåt, inte bara de 40 veckorna man är gravid.

Eftersom jag har jobb så kan jag sen säga att jag jobbar mellan 9-14. De måste då acceptera det.
Hade jag varit arbetslös hade jag istället få anpassa mig efter alla olika jobbs arbetstider för att få in pengar, vilket kanske betyder att jag blir borta 14 timmar hemifrån med resa till och från jobbet inräknat!

 

[bananabambi]

Sv: Besluts ångerst

Jag förstår inte riktigt det här med att man vill planera att skaffa barn innan man gått klart gymnasiet. Varför?

Man har faktiskt ingenting att förlora om man väntar ett par år, alla förutsättningar blir bättre. Du hinner bli äldre, skaffa dig mer livserfarenhet och du hinner fundera över vad du vill, du hinner kanske jobba lite och få ihop ett litet sparande till barnet, du slipper plugga in en del av gymnasiet som du annars måste göra om du vill läsa vidare efter barnets födelse.

Och om det dessutom handlar om att man inte klarar sig själv ekonomiskt, nej då ska man absolut vänta tills man vet att man kan klara det.

Planera inte barn nu. Planera ett barn om ett par år

Hur menar du med att du har fast jobb, men din sambo kommer få betala allt?

 

[bananabambi]

Sv: Besluts ångerst

Dessutom, att "känna starkt" för att man vill ha barn är ingen "godkänd" anledning till att vara dumdristig. Inte om man är 18 år, du har många år på dig.

Det är som att "känna starkt för" att vilja ha en splitterny bil, men på avbetalning när man inte har något jobb. Man får helt enkelt stå emot känslorna och acceptera att man måste vänta. Konstigare än så är det inte.

 

[Freddie]

Sv: Besluts ångerst

Tänk på framtiden, tänk minst 10 år framåt, inte bara de 40 veckorna man är gravid.

Det där tror jag är någonting vädigt viktigt. Jag fick min Viktor (iof inte planerad) när jag precis hade fyllt 20 (min man är dock 7 år äldre än vad jag är). Eftersom vi hade bra ekonomi, bra boende osv behövde vi varken oroa oss för ekonomin under föräldraledigheten eller efteråt. Inte heller behövde vi känna oss tvugna att sätta Vikke i förskolan på ettårsdagen, utan kan fortsätta vara hemma och njuta av att vara föräldrar. Viktor är idag 1,5 år och vi planerar att flytta till hus om några år, vi har ett bra sparkapital och har verklign kunnat gå in för att var föräldrar utan att ständigt behöva oroa oss för pengar.

Naturligtvis kan det fungera utmärkt att bli förälder även under sämre omständigheter, men har man chansen att planera och välja, då tycker jag att man ska vänta. Både för sin egen och barnets skull.

 

[pernilla_s]

Sv: Besluts ångerst

Jag hade gått färdigt gymnasiet först. Jag blev gravid på sommaren innan trean, ej planerat. Sonen skulle komma i april och jag gjorde allting färdigt tills dess så jag skulle få min utbildning iallafall. Men det ar tufft, men viktigt. Att plugga när man har liten är inte lätt, du ska vara glad om du ens får gå på toa ifred. Vänta tills du iallafall har gymnasiet avklarat för din egen skull. Det är jobbigare än vad man tror att ha barn.

 

[a__n]

Sv: Besluts ångerst

Nej, inte om du ska hinna med att gå klart gymnasiet också. Vilket du behöver göra om du ska ha RÅD att ha häst i längden. Småbarnsmammor som inte har gått ut gymnasiet och som inte har arbetslivserfarenhet är inte världens hetaste på arbetsmarknaden, om man säger så...

Så bit ihop och vänta ett tag till!

saken är att jag inte behöver oroa mig för jobb det har jag redan ett. Min pappa äger en häst affär som jag ska ta över, den går väldigt bra.

Nu låter det som att jag är världens mest bortskämda människa men så är inte fallet

 

[a__n]

Sv: Besluts ångerst

Jag förstår inte riktigt det här med att man vill planera att skaffa barn innan man gått klart gymnasiet. Varför?

Man har faktiskt ingenting att förlora om man väntar ett par år, alla förutsättningar blir bättre. Du hinner bli äldre, skaffa dig mer livserfarenhet och du hinner fundera över vad du vill, du hinner kanske jobba lite och få ihop ett litet sparande till barnet, du slipper plugga in en del av gymnasiet som du annars måste göra om du vill läsa vidare efter barnets födelse.

Och om det dessutom handlar om att man inte klarar sig själv ekonomiskt, nej då ska man absolut vänta tills man vet att man kan klara det.

Planera inte barn nu. Planera ett barn om ett par år

Hur menar du med att du har fast jobb, men din sambo kommer få betala allt?

Jag pluggar och jobbar. men han har ju fast jobb för tillfället och är den sodrar in mest pengar, mina pengar går mest till bensin samt djuren.

 

[a__n]

Sv: Besluts ångerst

Du är nog absolut inte ensam!

Jag och sambon satte upp några mål vi skulle uppfylla innan vi startade bebisverkstaden. Med b.la. körkort, fungerande bil, ett hus vi kan bo i under flera år, fast anställning, god ekonomi.

När vi var 20 var de målen uppnådda! När jag var 20½ börja vi bebistillverkningen.

Nu är sonen 2½ månad, vi har precis fyllt 22 och det enda vi behöver göra är att ge sonen 100%. Vi behöver inte bry oss om ekonomin osv. Jag jobbade ihop en så pass hög föräldrapenningersättning att jag utan problem ekonomiskt kunnde behålla min häst men tiden fanns inte, så hon är utlånad på foder.


Tänk på framtiden, tänk minst 10 år framåt, inte bara de 40 veckorna man är gravid.

Eftersom jag har jobb så kan jag sen säga att jag jobbar mellan 9-14. De måste då acceptera det.
Hade jag varit arbetslös hade jag istället få anpassa mig efter alla olika jobbs arbetstider för att få in pengar, vilket kanske betyder att jag blir borta 14 timmar hemifrån med resa till och från jobbet inräknat!

Jag har hus, bil, körkort och hyfsad ekeonomi med sambon,
det enda som känns är att jag har lägre inkomst än honom.

skället till att jag skriver denna tråd är att jag fick missfall för ca ett år sedan, innan dess hade jag aldrig haft en tanke på några barn jag skulle ju vänta tills jag hade tid det var ju min plan, men då bestämde vi oss för att behålla barnet sen gick det som det gick.
Jag kan tillägga att jag är extremt klumpig av mig så jag trillade ner för trappan och sedan började jag blöda efter ca 10 min. jag åkte till sjukhuset och de fick skrapa.
jag kännde mig så redo för barn och vi var så glada,
efter denna händelsen så har jag kännt som att det är en stor del av mig som saknas och som jag aldrig kommer att få tillbaka.

men jag känner mig redo för att få barn.

 

[jerseyko]

Sv: Besluts ångerst

Hyffsad ekonomi räcker nog tyvärr inte, vi får ut minst 6.000:- mindre nu när jag är föräldraledig, det är en riktig ekonomisk förlust för oss eftersom jag är den som tjänat mest, jag får ut strax över 16.000:- om jag tar ut 30 dagars ersättning mot 21.500:- om jag istället jobbat 4 dagar i veckan! Dessutom har regeringen gjort om hur man beräknar SGI'n och då förlorar jag på det 11:- om dagen mot förra året.
Det är inte kul tycker jag att behöva ta ut full ersättning för att få det att gå runt. Då tar dagarna slut på 1 år ungefär och jag vill i alla fall inte sätta sonen på dagis heltid när han blir 1 år.


Jag fick missfall för, vad kan det vara nu, 4 år sen och det var också starten på min bebislängtan. Men jag är otroligt glad över att jag höll mig!


Och är man redo för barn, så behöver man inte fråga andra vad de tycker och tror man klarar av!

 

[bananabambi]

Sv: Besluts ångerst

Jag kan bara citera mig själv i det jag skev tidigare:

Att "känna starkt" för att man vill ha barn är ingen "godkänd" anledning till att vara dumdristig. Inte om man är 18 år, du har många år på dig.

Det är som att "känna starkt för" att vilja ha en splitterny bil, men på avbetalning när man inte har något jobb. Man får helt enkelt stå emot känslorna och acceptera att man måste vänta. Konstigare än så är det inte.

 

[jerseyko]

Sv: Besluts ångerst

Jag kan bara citera mig själv i det jag skev tidigare:

Att "känna starkt" för att man vill ha barn är ingen "godkänd" anledning till att vara dumdristig. Inte om man är 18 år, du har många år på dig.

Det är som att "känna starkt för" att vilja ha en splitterny bil, men på avbetalning när man inte har något jobb. Man får helt enkelt stå emot känslorna och acceptera att man måste vänta. Konstigare än så är det inte.

Och det spelar ju igentligen ingen roll om man är 18, 28 eller 38 år!

Har en kamrat som nyss fyllt 40 och han har stött på många tjejer på krogen som är 30+ som letar efter en lämplig karl att ha som en 2a ingrediens för att få ett barn

"Kollar man ut på dansgolvet är det så tråkigt, man ser precis vilka singlar som vill ha barn och har ägglossning"

 

[bananabambi]

Sv: Besluts ångerst

"Kollar man ut på dansgolvet är det så tråkigt, man ser precis vilka singlar som vill ha barn och har ägglossning"

Finns det verkligen sådana människor!?

 

[oz_joj]

Sv: Besluts ångerst

Det är inte kul tycker jag att behöva ta ut full ersättning för att få det att gå runt. Då tar dagarna slut på 1 år ungefär och jag vill i alla fall inte sätta sonen på dagis heltid när han blir 1 år.

Nej, jag har inte behövt ta ut full ersättning och sonen är 2 utan att vi behövt barnomsorg (har dock en mormor som i perioder tagit en dag/vecka). Tror vi hade varit i ett helt annat läge samt prioriterat och resonerat helt annorlunda om vi hade varit unga och skaffat barn. Prioriteringarna och erfarenheten samt en stabil ekonomi gör att tryggheten känns större nu och jag är glad över de val vi gjort. Var nästan 33 när sonen föddes.

 

[bananabambi]

Sv: Besluts ångerst

Jag har heller aldrig behövt tagit ut full ersättning, tar ut minsta möjliga som fn är fem dagar i veckan. Ska börja jobba helger i vår och då kommer jag ta ut ännu mindre dagar.

 

[jerseyko]

Sv: Besluts ångerst

Finns det verkligen sådana människor!?

Tydligen, jag är för liten för att komma in på den krogen så jag har inte sett de själva, han är själv 40 och ungkarl så han kanske ser dessa tjejer också som börjar få lite panik för att inte ha karl och barn.

Nej, jag har inte behövt ta ut full ersättning och sonen är 2 utan att vi behövt barnomsorg (har dock en mormor som i perioder tagit en dag/vecka). Tror vi hade varit i ett helt annat läge samt prioriterat och resonerat helt annorlunda om vi hade varit unga och skaffat barn. Prioriteringarna och erfarenheten samt en stabil ekonomi gör att tryggheten känns större nu och jag är glad över de val vi gjort. Var nästan 33 när sonen föddes.

Jag planerar att vara hemma länge, och även ett syskon inom 2½ år. Mina barn kommer inte behöva gå på dagis för att jag och sambon har slut på dagar och måste jobba för att få allt att gå runt, de ska få gå på dagis för att leka med barn i deras ålder. Och då passar vi på att jobba under de timmarna så får man lite extra slantar till en härlig semester eller kanske en cross eller ponny