Berätta om lyckade operationer.

[SkorpSmulan]

Jag har lämnat min hund på djursjukhuset för akutoperation av livmoderinflammation. Hon fick även framfall av tredje ögonlocken så hon blev i princip blind.
Jag har själv inte mått så bra så detta var svårt. Det är alltid svårt när djuren är sjuka men jag har inte resurser till att hålla ihop mig själv.
Jag kan inte sluta skaka.
Jag kan inte sluta se bilden av att hon undrar vart jag tog vägen. Nästan blind, sjuk, ledsen och ynklig och matte lämnar henne.

Vi var på djursjukhuset nästan 7 timmar i väntan på utredning och hon gick från att vara ganska pigg till att vara riktigt hängig.

Jag klarar inte av att förlora henne. Jag klarar inte av att hon ska känna sig övergiven.

Jag behöver höra om operationer som gått bra. Snälla berätta för mig om när det gått bra för era hundar.

 

[Unafraid]

Mammas hund opererades akut. Det läkte dock dåligt (vad jag kommer ihåg, på grund av orutinerade veterinärer). Operationen fick göras om(eller inte hela operationen, jag tror de fick öppna och sätta om några stygn?) en eller två veckor senare när ordinarie veterinär var tillbaka från semestern. Trots komplikationer levde hunden vidare utan några som helst bestående men i typ tio år till.

 

[Maniac123]

Jag har lämnat flera hundar på operation flera gånger, både planerat och akut. Det har alltid gått bra! Min tik på bilden opererades för pyo för snart 2 år sedan och hon var ganska dålig så vi hann knappt in med henne innan hon låg på bordet. Det är ett rutiningrepp, veteinärerna gör det ofta. Det kommer gå bra! Din vovve är snart hemma igen, och då har hon glömt allt och största problemet kommer vara att hålla henne lugn under läkningsprocessen

 

[Unafraid]

Den andra tiken gick det hur bra som helst för. 2/2 behövde alltså operera bort livmodern. 2/2 klarade sig utmärkt!

 

[pepp]

Tänker på er och håller tummarna

 

[SkorpSmulan]

Visa bifogad fil 81740
Jag har lämnat flera hundar på operation flera gånger, både planerat och akut. Det har alltid gått bra! Min tik på bilden opererades för pyo för snart 2 år sedan och hon var ganska dålig så vi hann knappt in med henne innan hon låg på bordet. Det är ett rutiningrepp, veteinärerna gör det ofta. Det kommer gå bra! Din vovve är snart hemma igen, och då har hon glömt allt och största problemet kommer vara att hålla henne lugn under läkningsprocessen

Tack.
Åh jag hoppas verkligen det.
Det blev extra jobbigt när jag fick svara på om jag ville att dom skulle försöka återuppliva vid eventuellt hjärtstopp.

 

[tuaphua]

En av mina tidigare hundar fick tumör i livmodern. Jag bodde då hos mina tränare på deras hästgård ute i ingenstans. När jag tog ut hundarna mellan hästarna vi jobbade så såg jag att ena hunden hade fått som framfall med en liten kula. Jag blev helt chockad. Liksom insidan var utanför.. Jag visste ju noll om sånt.. Prognos eller vad fan som ens hände. Som tur var så var ena tränaren hemma och beordrade in mig i bilen. Så åkte vi till närmsta veterinär. De kunde inte operera. Men vi fick tid på Strömsholm dagen efter.
Tumören hade inte spritt sig. Så vi valde operation. De tog bort livmodern. Hunden var väl då iaf över 10 år. Men piggelin och frisk och av en ras som blir gammal.
Operationen gick bra. Hon återhämtade sig väldigt fort och det enda menet hon fick sen var att hon lätt gick upp i vikt. Innan hade hundarna fri tillgång på torrfoder. Hon fick istället matas bestämda mål med dietfoder.
Hon gick bort några år senare i rimlig ålder för sin ras så att säga.

Håller tummarna för din vän!

 

[MayGrace]

Pappas hund har fått operera bort livmodern efter hon blev svårt biten i magen av Annan hund. Hon lever och mår gott och är idag 8 snart 9 år gammal och lika pigg som innan olyckan för några år sedan Brukar hänga med mig i stallet på dagarna, full i bus

 

[Scata]

Min första Terv fick akut pyo, då var hon 11 år! Men eftersom hon var en pigg och aktiv hund som ingen trodde att hon var gammal, så valde vi ändå att operera. Vet. tyckte också att hon skulle opereras. Det gick lysande
Hon läkte och blev frisk i ett nafs, sen levde hon vidare tills hon var över 16 år.

Hennes dotter fick akut pyo vid 9 års ålder. Samma sak där som med sin mamma, lyckad op! Hon blev visserligen "bara" 14 år

Men jag full respekt för din oro - jag är likadan! Jag var lika orolig när jag lämnade mina nuvarande hundar för kastrering på hanen och sterilisering på tiken, och då var dom ändå friska och unga.
Vi håller tassar och tår att det ska gå bra för din fina vovve

 

[SkorpSmulan]

Min första Terv fick akut pyo, då var hon 11 år! Men eftersom hon var en pigg och aktiv hund som ingen trodde att hon var gammal, så valde vi ändå att operera. Vet. tyckte också att hon skulle opereras. Det gick lysande
Hon läkte och blev frisk i ett nafs, sen levde hon vidare tills hon var över 16 år.

Hennes dotter fick akut pyo vid 9 års ålder. Samma sak där som med sin mamma, lyckad op! Hon blev visserligen "bara" 14 år

Men jag full respekt för din oro - jag är likadan! Jag var lika orolig när jag lämnade mina nuvarande hundar för kastrering på hanen och sterilisering på tiken, och då var dom ändå friska och unga.
Vi håller tassar och tår att det ska gå bra för din fina vovve

Tack
Ja vanligtvis hade jag absolut varit väldigt orolig men nu är det för mycket, det har varit för mycket under en för lång tid.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har lämnat min hund på djursjukhuset för akutoperation av livmoderinflammation. Hon fick även framfall av tredje ögonlocken så hon blev i princip blind.
Jag har själv inte mått så bra så detta var svårt. Det är alltid svårt när djuren är sjuka men jag har inte resurser till att hålla ihop mig själv.
Jag kan inte sluta skaka.
Jag kan inte sluta se bilden av att hon undrar vart jag tog vägen. Nästan blind, sjuk, ledsen och ynklig och matte lämnar henne.

Vi var på djursjukhuset nästan 7 timmar i väntan på utredning och hon gick från att vara ganska pigg till att vara riktigt hängig.

Jag klarar inte av att förlora henne. Jag klarar inte av att hon ska känna sig övergiven.

Jag behöver höra om operationer som gått bra. Snälla berätta för mig om när det gått bra för era hundar.

Visa bifogad fil 81738

Extremt få hundar dör till följd av pyo. De som gör det är nästan alltid pga att livmodern spruckit och djurägaren väntat alldeles för länge med att söka vård. Eller väljer att avliva istället för att operera pga ekonomi, hundens höga ålder, andra sjukdomar etc. Absolut kan hunden vara riktigt dålig men de allra allra flesta klarar sig med god veterinärvård.

Det kommer att gå jättebra!

 

[SkorpSmulan]

Extremt få hundar dör till följd av pyo. De som gör det är nästan alltid pga att livmodern spruckit och djurägaren väntat alldeles för länge med att söka vård. Eller väljer att avliva istället för att operera pga ekonomi, hundens höga ålder, andra sjukdomar etc. Absolut kan hunden vara riktigt dålig men de allra allra flesta klarar sig med god veterinärvård.

Det kommer att gå jättebra!

Tack

Jag är så rädd för att jag har missat tecken.
Att jag väntat för länge.
Hon blev diffust hängig redan på tisdag kväll. Var pigg på kvällspromenad men sen var hon lite konstig och så fick vi gå ut tre gånger under natten för att bajsa.

Men jag har hållit utkik efter flytningar osv och inte sett något, ingen ovanlig aktivitet på att slicka sig har hon heller haft, hon har inte haft någon feber. Lätt ökad törst igår.

Jag tänker att framfall av tredje ögonlocken borde vara ett tecken på att det är ganska illa. Men jag vet ju inte.
Ovissheten är olidlig.

 

[Malibu_Stacy]

Tack

Jag är så rädd för att jag har missat tecken.
Att jag väntat för länge.
Hon blev diffust hängig redan på tisdag kväll. Var pigg på kvällspromenad men sen var hon lite konstig och så fick vi gå ut tre gånger under natten för att bajsa.

Men jag har hållit utkik efter flytningar osv och inte sett något, ingen ovanlig aktivitet på att slicka sig har hon heller haft, hon har inte haft någon feber. Lätt ökad törst igår.

Jag tänker att framfall av tredje ögonlocken borde vara ett tecken på att det är ganska illa. Men jag vet ju inte.
Ovissheten är olidlig.

Om din hund stod upp och gick iväg på sina egna ben är det nog inte så illa ändå. Hon kanske behöver några dagar på djursjukhus men hon kommer bli bra igen.

 

[SkorpSmulan]

Om din hund stod upp och gick iväg på sina egna ben är det nog inte så illa ändå. Hon kanske behöver några dagar på djursjukhus men hon kommer bli bra igen.

Det gjorde hon, jag gick en liten kissrunda med henne innan jag lämnade henne. Viftade på svansen gjorde hon också.

 

[Motacilla]

Min gamling var med om både det ena och det andra under sina 14 år, såväl planerat som akut.

Oftast var jag ganska nervös, ibland riktigt rädd. Men det gick BRA. Ibland bättre än veterinären själv trodde.

Hunden somnade in i hög ålder i februari.

De fyrbenta är segare än vi tror! Det kommer att gå bra för er också!

 

[_Zacke_]

Opererad min tik för ett år sen akut för livmoderinflammation. Hon var då 9år. Operationen gick bra men efter en vecka blev hon väldigt dålig, troligtvis av metacamet. Men även det blev bra och nu är hon piggare än någonsin! Som ung på nytt det kommer gå bra och personalen på djursjukhusen är oftast supergulliga snart är hon hemma igen!

 

[Kilauea]

Efter flera år just inne på operation så kan jag ärligt säga att det går bra för de allra flesta - även de kritiskt sjuka. Inte ens på ett stort djursjukhus med många patienter är det många som inte klara sig.
Håller såklart tummarna att det går bra för din hund med . Dom som jobbar där kommer garanterat göra sitt allra bästa för att hon ska må så bra som möjligt, både innan, under och efter operationen.

 

[Red_Chili]

Haha, alltså ja... Min äldsta tik har opererats ungefär en miljard gånger. Ska se om jag kommer ihåg alla... Inte korrekt tidsordning eller hur man ska säga utan mer "framifrån till bakdelen" på hunden:

*Sytt ihop sår på frambenet där det var hål in till skelettet. Kan ha hänt att hon bara fick lugnande då? Vet inte om hon faktiskt var sövd men det gissar jag.
*Skallfraktur, behövde såklart sövas för att plocka bort lösa benbitar som stack ut.
*Juverinflammation som behövde opereras.
*Juvertumör som togs bort kort efter att juverinflammationssåret läkt (visade sig att juvertumör störde läkning).
*Kastration då vi hittade vätska i livmodern. (den + de tre tidigare operationerna skedde alla inom ett 6 månadersspann).
*Pga brutet kloben (ena sporren) så sövdes hon och amputerade den sporren. Ungefär ett år senare fick hon en cysta där som också fick opereras bort.

Hon har fått en rejäl knäfraktur också. Hela patellan var förstörd. "Det såg ut som att det skett en explosion där inne!" sa veterinären som opererade, och som förövrigt rekommenderade avlivning eftersom han var säker på att hon aldrig skulle klara av att använda benet igen. När hon kom hem från veterinären hade hon gips från tassen upp till höften och det tog ett halvår innan hon kunde springa igen.

Hon har klarat allt. Hon har dessutom blivit sjuk nu på äldre dagar då hon fått lymfom (cancer i lymfsystemet). Nu går hon därför på cellgifter, meeen även det fungerar finfint. Vi har nu hittat en dos cellgifter som fungerar, betydligt lägre än först planerat, och hon är pigg, glad och busig som en unghund.

Trasig dam:

En av de senaste bilderna på henne:

 

[mysboll]

Haha, alltså ja... Min äldsta tik har opererats ungefär en miljard gånger. Ska se om jag kommer ihåg alla... Inte korrekt tidsordning eller hur man ska säga utan mer "framifrån till bakdelen" på hunden:

*Sytt ihop sår på frambenet där det var hål in till skelettet. Kan ha hänt att hon bara fick lugnande då? Vet inte om hon faktiskt var sövd men det gissar jag.
*Skallfraktur, behövde såklart sövas för att plocka bort lösa benbitar som stack ut.
*Juverinflammation som behövde opereras.
*Juvertumör som togs bort kort efter att juverinflammationssåret läkt (visade sig att juvertumör störde läkning).
*Kastration då vi hittade vätska i livmodern. (den + de tre tidigare operationerna skedde alla inom ett 6 månadersspann).
*Pga brutet kloben (ena sporren) så sövdes hon och amputerade den sporren. Ungefär ett år senare fick hon en cysta där som också fick opereras bort.

Hon har fått en rejäl knäfraktur också. Hela patellan var förstörd. "Det såg ut som att det skett en explosion där inne!" sa veterinären som opererade, och som förövrigt rekommenderade avlivning eftersom han var säker på att hon aldrig skulle klara av att använda benet igen. När hon kom hem från veterinären hade hon gips från tassen upp till höften och det tog ett halvår innan hon kunde springa igen.

Hon har klarat allt. Hon har dessutom blivit sjuk nu på äldre dagar då hon fått lymfom (cancer i lymfsystemet). Nu går hon därför på cellgifter, meeen även det fungerar finfint. Vi har nu hittat en dos cellgifter som fungerar, betydligt lägre än först planerat, och hon är pigg, glad och busig som en unghund.

Trasig dam:

En av de senaste bilderna på henne:

Det finns ju anledningar till att de säger att vinthundar är mer som katter..

 

[Red_Chili]

Det finns ju anledningar till att de säger att vinthundar är mer som katter..

Jag tror t.o.m. en katt hade varit avundsjuk på hur många liv hon har. Hon har ju dessutom lyckats med "småsaker" som reva på hornhinnan, rejäl öroninflammation, ögoninflammation (inte det öga som fick skadad hornhinna), hade en ordentlig muskelskada när hon kom till mig, har skurit upp trampdynorna flera gånger... När vi kommer till veterinärer nu, som inte ens har hela hennes journal, så tittar de lite, stirrar på henne och undrar hur hon alls kan leva fortfarande

Hade det inte varit för att hon är så löjligt lätthanterad (hon behövde tex inte tratt ens en dag efter knäoperationen) och läker oerhört fort så hade hon inte levt idag. Hon visar inga tecken på att bli understimulerad när hon ska vila efter sina skador, hon är lugn i all hantering och trots att hon nu tröttnat på djursjukhus så står hon så snällt att hon får vara "provdocka" när djurvårdare ska träna på olika sätt att ta blodprov m.m.