Bekräftelse

Ja, det kan ju inte jag svara på. Du var ju den som inte ens visste hur du skulle beskriva att ni går ut och har en trevlig kväll tillsammans? Men du skrev ju att ni vill vårda relationen så då tolkar jag det som att ni gör det för att ta hand om relationen, inte för att man bara vill. Att man har nåt mer långsiktigt tänk med det hela. Särskilt som du pratar om att tappa bort varandra i vardagen, om småbarn och hämtning och allt vad det var. Då handlar det ju inte om "gud vad vi känner för att gå ut och äta bara vi två!" utan mer, tänker jag mig, "nu var det länge sen vi var ute och åt, vi tappar bort varandra, nu styr vi upp det här". Eller?

Men vi kan inte bara gå ut och äta bara vi två för att vi vill som läget är nu. Skall vi göra det så måste vi planera. Vi kan liksom inte bara sticka iväg hur som helst.
 
Men vi kan inte bara gå ut och äta bara vi två för att vi vill som läget är nu. Skall vi göra det så måste vi planera. Vi kan liksom inte bara sticka iväg hur som helst.
Det var överhuvudtaget inte min poäng. Alls.
 
Det var överhuvudtaget inte min poäng. Alls.
Jag fattar inte varför du hela tiden skriver att vi inte vill. Tror du att vi hade sett till att få till ett så pass stort projekt om vi inte ville ha trevlig tid ihop?

Jag frågade för att jag var förvirrad angående utrycket vårda sin relation.
 
Jag får ibland intrycket att en del människor ser relationen i sig som ett egenmål. Nästan som en fysisk sak. Det skulle kunna förklara varför man pratar om "att vårda sin relation". Det är att ha en relation i sig som är viktig.

I mitt yrkesliv så kan jag se relationer som ett arbetsverktyg som jag använder på olika sätt, då kan jag vara taktisk i hur jag formulerar mig, vilka strider jag väljer och hur jag agerar utifrån vad min tanke med "arbetsrelationen" med klienten ska leda till.

Men aldrig att jag skulle hålla på så privat!
Jag har tex aldrig förstått folk som rent allmänt "vill vara i en relation/förhållande" är jag i ett förhållande så är det för att just den individen är så underbar. Inte för att jag inte vill vara singel... Den dagen det på det stora hela inte är roligare att vara vi två så hoppas jag att vi gör slut.


Ja, inte tusan går jag och min kille runt och pratar om vad vi ska göra för att relationen ska hålla? Inte tusan säger vi "nu måste vi försöka vårda relationen, låt oss umgås". Vi bara är. Vi bara umgås. Det bara funkar.

Har vi inte gjort nåt kul på länge går vi ut och gör nåt kul för att vi känner för det, inte för att vi ser det som nödvändigt för att maximera chanserna att RELATIONEN ska hålla.

Det här handlar inte om semantik utan om inställning till relationer. Är helt övertygad om att jag och @Tora och vilka mer det nu var har en helt annan syn på relationer än vad jag har. Kan sätta en tia på det vilken dag som helst.
 
Vad menade du då?
Exakt vad jag skrev:

Ja, det kan ju inte jag svara på. Du var ju den som inte ens visste hur du skulle beskriva att ni går ut och har en trevlig kväll tillsammans? Men du skrev ju att ni vill vårda relationen så då tolkar jag det som att ni gör det för att ta hand om relationen, inte för att man bara vill. Att man har nåt mer långsiktigt tänk med det hela. Särskilt som du pratar om att tappa bort varandra i vardagen, om småbarn och hämtning och allt vad det var. Då handlar det ju inte om "gud vad vi känner för att gå ut och äta bara vi två!" utan mer, tänker jag mig, "nu var det länge sen vi var ute och åt, vi tappar bort varandra, nu styr vi upp det här". Eller?
 
Jag får ibland intrycket att en del människor ser relationen i sig som ett egenmål. Nästan som en fysisk sak. Det skulle kunna förklara varför man pratar om "att vårda sin relation". Det är att ha en relation i sig som är viktig.
Ja, precis! @Tora
 
Men varför är ni inte bara det då? Är det något man måste anstränga er för att vara? Behövs det ett projekt?
Ingen människa är väl bara en sak?
För att vi har fyra små barn och det tar tid.

Så ja det krävs faktiskt en viss ansträngning att lägga tid på varandra.

Om vi vill ut och äta så kan vi inte bara låsa in barnen i förrådet.

När barnen blir äldre så är det en helt annan sak. En tioåring kräver inte en förälder på samma sätt som en ettåring.

Men här, just nu, är det mycket mamma och pappa som gäller.
 
För att vi har fyra små barn och det tar tid.

Så ja det krävs faktiskt en viss ansträngning att lägga tid på varandra.

Om vi vill ut och äta så kan vi inte bara låsa in barnen i förrådet.

När barnen blir äldre så är det en helt annan sak. En tioåring kräver inte en förälder på samma sätt som en ettåring.

Men här, just nu, är det mycket mamma och pappa som gäller.
Jamen, det är ju självklart att om två vuxna som har fyra små barn ihop vill gå ut och göra något utan barnen, så måste det planeras. Jag tror inte att det finns någon som inte fattar det.

Det som framstår som underligt för några av oss är det här överordnade syftet med att du och din går ut och äter. Att det inte bara är "du, det var länge sedan vi var ute och åt, tror du vi kan få barnvakt på fredag?", utan det är "nu ska vi gå ut och äta och vara som två vuxna, inte enbart som ett föräldrapar, och det är bra för relationen". Om jag trodde att min partner tänkte så, skulle jag ta direkt illa upp. Det är alltså inte för att hen har lust att gå ut och äta med mig som hen föreslår att vi gör det, utan för att "relationen" ska tas om hand.

Men vad är relationen då? Som en sorts tredje part? Något annat än partner och jag?
 
Inte konstigt att det är krig i världen.
Det är krig i världen för att det finns människor som tycker om att diskutera och analysera liv och relationer?

Har en kandidat där vi studerade just krig och just den förklaringen dök faktiskt aldrig upp.
 
Varför skulle jag det?
Ditt inlägg framstod som att du var väldigt trött på diskussionen. Den går ju att undvika i så fall, tänker jag. Det som sker i tråden är att man vrider och vänder på relationer, vilket du verkade tycka var ungefär höjden av destruktivitet - jämförbart med att starta krig. Det verkar deppigt att skriva i trådar som man uppfattar som så destruktiva.
 
Ibland får jag en känsla att det jag skriver tolkas på ett annat sätt än vad jag tänker mig.

När jag och min man ser till att spendera tid på oss så tänker vi inte "Nu måste vi lägga tid på oss för att vi måste vårda vår relation". Utan det är "Nu vill vi umgås för att vi saknar varandra".

Problemet är att för oss är det inte helt enkelt att bara sticka iväg. Dels på grund av barnen men även på grund av våra arbetstider och andra saker som livet har i beredskap åt en.

När man väl är "ledig" så är det lätt hänt att man somnar framför tvn.

Så för att kunna vara "oss" så måste man prioritera och planera och det är lätt att "oss" inte riktigt hinns med hur gärna vi än vill det.

Det är (tyvärr) ibland lätt att fastna i den där föräldrarollen. Det är en roll som vi trivs med, som vi gärna har.

Det finns säkert de som lyckas balansera föräldralivet, jobblivet och osslivet på ett perfekt sätt. Men jag tycker det är väldigt svårt just nu med de omständigheterna som är. Det är lätt hänt att det väger över åt ett ensidigt håll.

Så när vi prioriterar oss så är det för att vi saknar varandra och vill lägga tid på varandra. På bara oss utan några störningsmoment.

Att vårda relationen är då en beskrivning av det vi gör men det är inte därför vi gör det utan vi gör det för att vi vill vara med varandra.

Jag tänker mig också att om man inte prioriterar "Nu vill vi vara tillsammans" ibland så är det lättare att glida ifrån varandra.
 
Jamen, det är ju självklart att om två vuxna som har fyra små barn ihop vill gå ut och göra något utan barnen, så måste det planeras. Jag tror inte att det finns någon som inte fattar det.

Det som framstår som underligt för några av oss är det här överordnade syftet med att du och din går ut och äter. Att det inte bara är "du, det var länge sedan vi var ute och åt, tror du vi kan få barnvakt på fredag?", utan det är "nu ska vi gå ut och äta och vara som två vuxna, inte enbart som ett föräldrapar, och det är bra för relationen". Om jag trodde att min partner tänkte så, skulle jag ta direkt illa upp. Det är alltså inte för att hen har lust att gå ut och äta med mig som hen föreslår att vi gör det, utan för att "relationen" ska tas om hand.

Men vad är relationen då? Som en sorts tredje part? Något annat än partner och jag?
Tror att det är jag som inte förklarat riktigt tydligt.

Självklart är det "Du, det var längesedan vi var......"

Men jag hoppas att jag förtydligade lite bättre i mitt inlägg innan detta.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Det finns en person som jag behöver hantera med jämna mellanrum. Den personen är en sådan rövhatt ibland. Just nu är jag så arg så jag...
2
Svar
22
· Visningar
1 256
Senast: Efwa
·
Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
893
Senast: Görel
·
R
Relationer Jag skulle vilja höra lite hur andra tänker och gör osv! Men om det är en person i eran när het. Tillexempel en kompis eller nån ni...
3 4 5
Svar
87
· Visningar
4 215
Senast: Raderad medlem 149524
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 974

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp