Bekräftelse

Att jobba är inte nödvändigtvis jobbigt. Om jag t.ex. rider en häst så kan jag ju påstå att jag jobbar med något, t.ex. att förbättra min sits. Det kan vara både utmanande och roligt på samma gång, men att man ska pusta och stånka för att det är jobbigt är ju ingen nödvändighet. Att utfodra hästen kan ju också ses som ett jobb men hur stor ansträngning är det? Vissa saker gör man ju bara.

Fast att jobba på något låter ju ansträngande?
 
Det är en tolkningsfråga. Ett jobb kan faktiskt vara roligt också. Hur många är det inte t.ex. som jobbar på att skapa ett grönsaksland och odla sin egen mat? Och de gör det med glädje. Att så ett frö är ju att jobba på att få något att växa, men är det ansträngande?
Så då något är jobbigt kan det också betyda att det är roligt? Med den logiken.


Det här blir bara rörigare och rörigare.
 
Funderat lite mer på tråden och nyfiken på åsikterna över följande situation:

Ett par som glidit ifrån varandra, bor ihop men typ möts i dörren många av dagarna och är dom hemma samtidigt grejjar var och en med sitt istället för att umgås med varandra.
Anlendning: den ena har ett relativt nytt och spännande jobb, jobbar över rätt mycket och tar med sig jobbet hem inte alltid i form av papper men tänker mycket på jobbet ich det upptar en stor del av personens fokus. Den andra har jobb och tidskrävande hobby och spenderar mycket tid med den, mer tid nu än tidigare under relationen. Ingen är särskillt nöjd i relationen så som den ser ut just då, det flyter alltså inte på. Men personerna älskar varandra

Vad gör man?


Så var vi det ibland, jag har ett jobb jag gillar, min partner har ett jobb som är både hens intresse, hobby och inkomst. Jag ser det inte som ett problem, det bara är så just då. Sen finns det perioder när vi ägnar massa tid åt att sitta i varsin ände av soffan och läsa, jobba, prata eller dricka rödvin. Vi kan ju inte sitta och stirra förälskat på varandra i resten av livet, vi trivs ändå. För att trivas måste vi båda få utvecklas, annars är det ingen poäng.
 
Så var vi det ibland, jag har ett jobb jag gillar, min partner har ett jobb som är både hens intresse, hobby och inkomst. Jag ser det inte som ett problem, det bara är så just då. Sen finns det perioder när vi ägnar massa tid åt att sitta i varsin ände av soffan och läsa, jobba, prata eller dricka rödvin. Vi kan ju inte sitta och stirra förälskat på varandra i resten av livet, vi trivs ändå. För att trivas måste vi båda få utvecklas, annars är det ingen poäng.
Men ni är väl kanske inte så missnöjda som i exemplet? Vi sitter också oftast och pynjar med våra egna grejer och båda är.väldigt nöjda :laugh:
 
Men ni är väl kanske inte så missnöjda som i exemplet? Vi sitter också oftast och pynjar med våra egna grejer och båda är.väldigt nöjda :laugh:

Jag är helnöjd. Vi är tillsammans men kravlöst.
Jag säger det igen; en relation är bra när jag kan sitta och läsa i soffan och vi har sällskap av varandra men vi inte måste bekräfta varandra hela tiden.

Vi bor ihop, har BARN ihop, har bostad ihop, har som grädde på moset gift oss efter 8 år, hur mycket mer bekräftelse ska man vara tvungen att leverera;)?

För mig är en bra relation en med bra vänskap. Sex är en bonus, men jag tycker inte det är en hörnpelare i relationen. Trivseln är viktigast.
 
Jag är helnöjd. Vi är tillsammans men kravlöst.
Jag säger det igen; en relation är bra när jag kan sitta och läsa i soffan och vi har sällskap av varandra men vi inte måste bekräfta varandra hela tiden.

Vi bor ihop, har BARN ihop, har bostad ihop, har som grädde på moset gift oss efter 8 år, hur mycket mer bekräftelse ska man vara tvungen att leverera;)?

För mig är en bra relation en med bra vänskap. Sex är en bonus, men jag tycker inte det är en hörnpelare i relationen. Trivseln är viktigast.
Jag kände också igen mig i det där exemplet, OM man räknar bort missnöjet. Men missnöjet var ju den springande punkten. Natutligtvis KAN missnöjet bero på att den ena eller båda har överdrivet romantiska ideal för sin relation. Då är det kanske något att ta tag i.
 
Jag är helnöjd. Vi är tillsammans men kravlöst.
Jag säger det igen; en relation är bra när jag kan sitta och läsa i soffan och vi har sällskap av varandra men vi inte måste bekräfta varandra hela tiden.

Vi bor ihop, har BARN ihop, har bostad ihop, har som grädde på moset gift oss efter 8 år, hur mycket mer bekräftelse ska man vara tvungen att leverera;)?

För mig är en bra relation en med bra vänskap. Sex är en bonus, men jag tycker inte det är en hörnpelare i relationen. Trivseln är viktigast.
Kravlöst är ordet som jag fastnade för här!
Trivsel lät också bra.
 
Det är väl kanske olika då hur man ser på relationer. Jag planerar att bli gammal med min sambo. Jag räknar med att vi under tiden kommer ha olika åsikter om saker och ting, eller kanske perioder då den ena kanske vill vara mer sexuellt aktiv än den andre ( händer rätt ofta när barnen är små, när kvinnor går i klimakteriet etc ) kanske perioder av arbetslöshet, eller sjukdom . Ja livet helt enkelt. Jag tror alltså på att ta sig igenom perioder som inte är en dans på rosor tillsammans, för mig är detta jobba för relationen. Jag vill leva med min sambo livet ut, därför kommer jag fundera på hur vi ska få det att funka när livet är tufft, tillsammans. (=jobba för relationen)

Jag går inte runt vare dag och funderar över på hur jag ska kunna jobba för relationen just idag. Det flyter på jättefint mellan mig och min sambo förövrigt.
Fast det där med att bli gammal tillsammans låter för mig mer som en försäkring om att inte bli ensam. Jag skulle aldrig kunna planera mitt liv så, tänk om det dyker upp någon annan som jag blir väldigt kär i? Då är ju inte mitt nuvarande val rätt. Eller om jag plötsligt skulle komma på att jag vill leva med en kvinna i stället? Jag skulle känna mig kvävd och mer som ett företag, en slags försäkran om att slippa ensamhet, varför det nu skulle vara så hemskt egentligen - om man inte är fattigpensionär dock som många kvinnor dessvärre blir. Jag säger inte att ditt synsätt är fel, utan tvärtom det allra vanligaste, men jag skulle aldrig vilja leva så, bara.
 
Jag tror inte vi kommer till närmre förståelse för varandras synpukter än såhär.

Jag tycker det låter helt fel för mig med "antingen håller det eller så håller det inte" "idag känns det bra, men vi får se hur det känns imorgon"

Jag ser inte på relationer på det viset och för mig känns det lättvindigt, osäkert och flycktigt. Jag tror på något djupare, nått med större engagemang.

Men vi behöver ändå inte komma överens om saken. Sålänge man hittar en partner som delar sin egen syn på saken. :)
Oj vad olika man är, jag skulle bli galen om jag inte levde så, alltså att jag valde min partner varje dag, jag vill liksom suga märgen ur livet och inte låta rädsla styra mina val, vilket jag tror att det många gånger handlar om när par uppenbarligen borde ha gjort slut för länge sen (observera att jag inte säger något om din relation) utan mer generellt. Jag tycker nog att mitt engagemang blir djupare då, annars så skulle det bara bli slentrian för mig. För övrigt har jag haft samma partner längre än Petruska till och med om det nu egentligen spelar någon roll.
 
Måste säga att jag blir lite förvirrad när jag läser här.

Som exempel: Jag tycker ibland att bland hämtningar på förskola, bytande av blöjor, nattamningar, promenader med hundarna, arbete, sjukskrivningar, dödsfall och allt annat som hör till livet så kan det vara att man liksom tappar bort varandra lite på vägen. Man hinner inte riktigt med varandra.

Om man då som min man och jag planerar in ett riktigt lyxigt restaurangbesök i mitten på april för att bara vara vi två en stund, är inte det att vårda förhållandet? Tar hand om varandra? Eller är vi bara snälla mot varandra? Eller vad är det vi gör?

Ett lyxigt restaurangbesök hör ju absolut inte till vardagen för oss utan det är ett enormt avsteg från de dagliga rutinerna.
 
Måste säga att jag blir lite förvirrad när jag läser här.

Som exempel: Jag tycker ibland att bland hämtningar på förskola, bytande av blöjor, nattamningar, promenader med hundarna, arbete, sjukskrivningar, dödsfall och allt annat som hör till livet så kan det vara att man liksom tappar bort varandra lite på vägen. Man hinner inte riktigt med varandra.

Om man då som min man och jag planerar in ett riktigt lyxigt restaurangbesök i mitten på april för att bara vara vi två en stund, är inte det att vårda förhållandet? Tar hand om varandra? Eller är vi bara snälla mot varandra? Eller vad är det vi gör?

Ett lyxigt restaurangbesök hör ju absolut inte till vardagen för oss utan det är ett enormt avsteg från de dagliga rutinerna.
Eller för att ni tycker att det är mysigt?
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Det finns en person som jag behöver hantera med jämna mellanrum. Den personen är en sådan rövhatt ibland. Just nu är jag så arg så jag...
2
Svar
22
· Visningar
1 256
Senast: Efwa
·
Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
893
Senast: Görel
·
R
Relationer Jag skulle vilja höra lite hur andra tänker och gör osv! Men om det är en person i eran när het. Tillexempel en kompis eller nån ni...
3 4 5
Svar
87
· Visningar
4 215
Senast: Raderad medlem 149524
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 974

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp