Behöver lite stöd

[Nota]

Tack Tanten för ett tänkvärt inlägg.

Känner igen så mycket i det där. Upplever ibland att jag beter mig som hans ”personal”. Känner av när man skall backa, gör avkall på mig själv osv allt för att inte uppröra honom. Mina behov får inte finnas, då blir det jobbigt. När jag sa att ”jag vill inte ha mer bråkiga konversationer” och han svarade att allt han ville ha var lugn och ro men att jag inte verkade vilja ha det. Frågade då hur han menade- ”Du går och mår dåligt och försöker göra mig ansvarig”…. Det är inte riktigt sund reaktion när nån berättar att den far illa av konflikter. Kan även känna igen mig i det där att boosta, spelar ingen roll hur tvär han är så sitter jag och berömmer och peppar. För absolut ingenting alls, ändå gör jag det.

Absolut samma typ, allt kretsar kring honom. Han sa/skrev t.o.m. nån gång att sitt liv formar man kring sig själv, sen kan person Xyz vara med på ett hörn. Det säger ganska mycket. När han har ork kan han ”se” andra men alltid han själv i fokus. Mår han dåligt är det radiotystnad, även om han vet att andra far illa av det.

Återigen, tack

När jag läser det här låter det ju som att ni lever tillsammans eller åtminstone har ett förhållande?

Tycker faktiskt det känns lite obehagligt hur mycket du hängt upp dig på en person du bara träffat några få gånger och inte har något förhållande med överhuvudtaget(inte från hans sida)

Släpp honom om han får dig att må så dåligt och du inte kan acceptera honom som han är

 

[Unhappy]

När jag läser det här låter det ju som att ni lever tillsammans eller åtminstone har ett förhållande?

Tycker faktiskt det känns lite obehagligt hur mycket du hängt upp dig på en person du bara träffat några få gånger och inte har något förhållande med överhuvudtaget(inte från hans sida)

Släpp honom om han får dig att må så dåligt och du inte kan acceptera honom som han är

Om du visste hur mycket jag vill det, eller iaf får ett svar. Men jag vågar inte ens smsa och fråga honom.

 

[Nota]

Om du visste hur mycket jag vill det, eller iaf får ett svar. Men jag vågar inte ens smsa och fråga honom.

Varför vågar du inte det?
Skriva och fråga om han fortfarande kommer med båten är väl inte så farligt?

Något annat kommer du nog tyvärr inte få ett svar på om han är allt det där som du skriver

 

[a1agnlju]

Om du visste hur mycket jag vill det, eller iaf får ett svar. Men jag vågar inte ens smsa och fråga honom.

Det behöver du inte göra heller. Har han något mellan öronen så fattar han att han satt sin sista potatis. Varför ska du göra eller kräva ett tydligt avslut när han inte bryr sig ett skit? han verkar ju bara tycka alla andra utom han själv är jobbiga och krävande. Nä du... Släpp den där snubben. Han är inget att ha.

 

[tanten]

Om du visste hur mycket jag vill det, eller iaf får ett svar. Men jag vågar inte ens smsa och fråga honom.

Du vågar inte för att han har all makt i er "relation".

Bara detta lilla gör att du borde ta tag i det och sätta stopp.
Nu.

 

[Unhappy]

Du vågar inte för att han har all makt i er "relation".

Bara detta lilla gör att du borde ta tag i det och sätta stopp.
Nu.

Jag vet och det är så sorgligt. Egentligen hade jag velat skriva till honom idag ”hej hur går det, börjar komma iväg? Då ses vi ju snart… eller nåt. Men jag vågar inte.

Största rädslan är inte om han ändrat sig utan om han faktiskt inte ens öppnar/svarar.

 

[Unhappy]

Det behöver du inte göra heller. Har han något mellan öronen så fattar han att han satt sin sista potatis. Varför ska du göra eller kräva ett tydligt avslut när han inte bryr sig ett skit? han verkar ju bara tycka alla andra utom han själv är jobbiga och krävande. Nä du... Släpp den där snubben. Han är inget att ha.

Så är det ju.

Jag tror såsom jag känner honom att han inte alls tror det. Han har mycket att göra, har precis gått på semester och sagt att han ska komma.

Då skall jag fatta det och anpassa efter det. Jag skulle t.o.m. gissa att han själv tycker att han varit supertydlig.

 

[Nota]

Jag vet och det är så sorgligt. Egentligen hade jag velat skriva till honom idag ”hej hur går det, börjar komma iväg? Då ses vi ju snart… eller nåt. Men jag vågar inte.

Största rädslan är inte om han ändrat sig utan om han faktiskt inte ens öppnar/svarar.

Det hade varit så spännande att höra hans version för du har beskrivit honom som så många olika typer av person så jag vet faktiskt inte vad man ska utgå ifrån längre

Så som du beskrev honom för några dagar sen lär han lik min man med psykisk ohälsa och att han stänger av men enligt dina senaste inlägg låter det mer som han inte är intresserad av dig bara,supersvårt att få en klar bild av honom

 

[Nota]

Jag vet och det är så sorgligt. Egentligen hade jag velat skriva till honom idag ”hej hur går det, börjar komma iväg? Då ses vi ju snart… eller nåt. Men jag vågar inte.

Största rädslan är inte om han ändrat sig utan om han faktiskt inte ens öppnar/svarar.

Så är det ju.

Jag tror såsom jag känner honom att han inte alls tror det. Han har mycket att göra, har precis gått på semester och sagt att han ska komma.

Då skall jag fatta det och anpassa efter det. Jag skulle t.o.m. gissa att han själv tycker att han varit supertydlig.

Känner du honom egentligen då?

För du har så många olika teorier och förklaringar till hans beteenden nu så det låter som du pratar om flera olika personer.

 

[Unhappy]

Känner du honom egentligen då?

För du har så många olika teorier och förklaringar till hans beteenden nu så det låter som du pratar om flera olika personer.

Jag tänkte på det, han har som 2 personligheter. Jag kan liksom inte ens koppla ihop den han är när vi ses och som han är när han skriver och är grinig, trött osv.

Den jag träffar är en kille öppnar dörren, knappt tar egna initiativ, brer mina mackor och håller upp dörren och ständigt är noga med att se till att jag har det bra. Ganska tyst när den charmiga fasaden släpps.

Jag uppfattar det som att är han i fas, har tid, energi och lagom grejer i livet så är han väldigt trevlig. Stress och för mycket att göra- ja då blir han otrevlig som attan, går in i sig själv och skiter i allt utom det nödvändigaste. Det nödvändigaste är inte andra människor. Människor är ”jobbigt”, hans introverthet är inte bara introverthet för honom utan en hel livsstil.

Det är vad jag tror om jag utgår från det han säger och gör. Han har försökt ge förklaringar på en del saker… om så än väldigt väldigt udda. Han skiljer sig betydligt från majoriteten, både på gott och ont.

Nu blev det ett långt inlägg om honom igen tyvärr. Men jag försöker bara förklara.

 

[Unhappy]

Det hade varit så spännande att höra hans version för du har beskrivit honom som så många olika typer av person så jag vet faktiskt inte vad man ska utgå ifrån längre

Så som du beskrev honom för några dagar sen lär han lik min man med psykisk ohälsa och att han stänger av men enligt dina senaste inlägg låter det mer som han inte är intresserad av dig bara,supersvårt att få en klar bild av honom

Jag håller med. Det är nog det som gör mig så galet förvirrad.

Tänker jag ”inte intresserad” är det tusek saker som talar emot. Bla att höra av sig och säga att man vill ses och annat. Det har han velat hela tiden

”Intresserad”- Nä, inte det heller med tanke på att han inte vill ha en fullfjädrad relation, inga krav och ghostar såhär.

Jag är totalförvirrad. Hur mycket jag än tänkt, skrivit upp vad han sagt, ser till vad han gör så går ingenting ihop.

 

[Gnapp]

Jag håller med. Det är nog det som gör mig så galet förvirrad.

Tänker jag ”inte intresserad” är det tusek saker som talar emot. Bla att höra av sig och säga att man vill ses och annat. Det har han velat hela tiden

”Intresserad”- Nä, inte det heller med tanke på att han inte vill ha en fullfjädrad relation, inga krav och ghostar såhär.

Jag är totalförvirrad. Hur mycket jag än tänkt, skrivit upp vad han sagt, ser till vad han gör så går ingenting ihop.

Men säger han oprovocerat ”ja! Jag vill ses!” eller är det mer åt ”visst, kan vi väl” när du frågar? Det låter som det senare när jag läser dina inlägg.

 

[Nota]

Jag tänkte på det, han har som 2 personligheter. Jag kan liksom inte ens koppla ihop den han är när vi ses och som han är när han skriver och är grinig, trött osv.

Den jag träffar är en kille öppnar dörren, knappt tar egna initiativ, brer mina mackor och håller upp dörren och ständigt är noga med att se till att jag har det bra. Ganska tyst när den charmiga fasaden släpps.

Jag uppfattar det som att är han i fas, har tid, energi och lagom grejer i livet så är han väldigt trevlig. Stress och för mycket att göra- ja då blir han otrevlig som attan, går in i sig själv och skiter i allt utom det nödvändigaste. Det nödvändigaste är inte andra människor. Människor är ”jobbigt”, hans introverthet är inte bara introverthet för honom utan en hel livsstil.

Det är vad jag tror om jag utgår från det han säger och gör. Han har försökt ge förklaringar på en del saker… om så än väldigt väldigt udda. Han skiljer sig betydligt från majoriteten, både på gott och ont.

Nu blev det ett långt inlägg om honom igen tyvärr. Men jag försöker bara förklara.

Ge dig inte in i den där soppan är mitt råd.
Även om han ”bara” skulle vara som min så är bara det ett litet helvete.

Försök bryt dig loss och träffa någon du mår bra av som inte tar din kraft och inte ger dig fjärilar i magen av oro utan av förälskelse

 

[Nota]

Men säger han oprovocerat ”ja! Jag vill ses!” eller är det mer åt ”visst, kan vi väl” när du frågar? Det låter som det senare när jag läser dina inlägg.

Personen har vid flera tillfällen åkt till ts så jag tror absolut han själv velat åka till henne.

 

[Unhappy]

Men säger han oprovocerat ”ja! Jag vill ses!” eller är det mer åt ”visst, kan vi väl” när du frågar? Det låter som det senare när jag läser dina inlägg.

Han har skrivit ”ja det vill jag, på en rak fråga”…han sa även ”jag vill fortsätta ses men kan inte säga när/hur ofta” samma dag han sa att jag inte skulle förvänta mig flytt/mer än det vi har osv.

När han hörde av sig spontant efter 4-5 dagars radiotystnad så berättade han hur det gick med båten, Jag frågade ”ses vi då?”
Svar: ”Ja det gör vi, jag är lite efter men iväg kommer jag. Jag kan anpassa och lägga till utanför hamnen för lite egentid tills du har tid”. Ganska exakt citerat.

Sen 8 dagars tystnad.

 

[EmmaBovary]

Han har skrivit ”ja det vill jag, på en rak fråga”…han sa även ”jag vill fortsätta ses men kan inte säga när/hur ofta” samma dag han sa att jag inte skulle förvänta mig flytt/mer än det vi har osv.

När han hörde av sig spontant efter 4-5 dagars radiotystnad så berättade han hur det gick med båten, Jag frågade ”ses vi då?”
Svar: ”Ja det gör vi, jag är lite efter men iväg kommer jag. Jag kan anpassa och lägga till utanför hamnen för lite egentid tills du har tid”. Ganska exakt citerat.

Sen 8 dagars tystnad.

Men är det alltså den lilla kontakten ni haft mellan den första tråden och att du skapade denna?

 

[Nota]

Han har skrivit ”ja det vill jag, på en rak fråga”…han sa även ”jag vill fortsätta ses men kan inte säga när/hur ofta” samma dag han sa att jag inte skulle förvänta mig flytt/mer än det vi har osv.

När han hörde av sig spontant efter 4-5 dagars radiotystnad så berättade han hur det gick med båten, Jag frågade ”ses vi då?”
Svar: ”Ja det gör vi, jag är lite efter men iväg kommer jag. Jag kan anpassa och lägga till utanför hamnen för lite egentid tills du har tid”. Ganska exakt citerat.

Sen 8 dagars tystnad.

Då får du försöka släppa tankarna på detta nu och hör han av sig och är på väg till dig sen får du ta det därifrån.

Du kommer ingenstans av att grubbla kommer han så kommer han och vill du sen ha ett förhållande med honom får han antingen ändra på sig eller så får du acceptera att han är sån här

Låt honom vara nu och ägna dig åt ditt eget liv

 

[Unhappy]

Personen har vid flera tillfällen åkt till ts så jag tror absolut han själv velat åka till henne.

Ja, och det är ingen kort resa. Han ville försöka ses 1 gång/mån när vi pratade i början av Juni också. Eller svarade ”Vi kan försöka”, med det inte menat att han inte ville utan mer tidsmässigt hur det skulle funka. Och han hade inte haft problem att skriva ”nej, det vill jag inte”.

Han har aldrig sagt att han inte vill ses, däremot vara fri att anpassa efter sig själv, inte binda upp sig dvs frihet

 

[Unhappy]

Men är det alltså den lilla kontakten ni haft mellan den första tråden och att du skapade denna?

Nej, vi har pratat mer. Flera dagar emellan, men haft en del trevliga konversationer också. Men han försvinner alltid mitt i dem också. Nån gång sa han att ”nu får vi sluta för energin börjar ta slut, jag blir kvar o stanna i min grotta ett tag till”

 

[Unhappy]

Då får du försöka släppa tankarna på detta nu och hör han av sig och är på väg till dig sen får du ta det därifrån.

Du kommer ingenstans av att grubbla kommer han så kommer han och vill du sen ha ett förhållande med honom får han antingen ändra på sig eller så får du acceptera att han är sån här

Låt honom vara nu och ägna dig åt ditt eget liv

Det är ju det jag så gärna vill göra, hellre än nåt annat men på nåt vis går det inte.

Nu vet jag att du inte tror riktigt på anknytningsmönster men ska man se det ur det perspektivet så har jag sedan jag varit liten aldrig dugt riktigt. Min grej sen jag var liten för att få kärlek och bekräftelse har varit att anpassa mig efter saker jag inte vill/velat göra. Har det inte funkat har jag gjort det lite till och lite till… det mönstret behöver jag ta mig ur. Jag är ju inte sån egentligen eller mot nån annan.