dotzie
Trådstartare
Har lite svårt för att fatta mig kort, hoppas ni orkar med en lite längre text..
Under ett par månader lärde jag känna en trevlig kille som jag träffade ett par gånger i veckan via en aktivitet som jag gick på. Vad är inte relevant, men det var skitkul i alla fall och jag kom väldigt bra överens med ovan nämnda snubbe. När "aktiviteten" skulle ta slut hade jag lite ångest över att jag inte skulle ha anledning att träffa denne personen något mer, men då det verkade som han tyckte likadant så tog jag kontakt med honom ett litet tag efteråt på facebook. Det var väl lite trevande och stelt i början, men snart redde det ut sig och rätt som det var flög det ur mig att vi borde ta en promenad tillsammans. Sagt och gjort - tre gånger faktiskt. Supertrevligt, vi pratade konstant och vid ett av tillfällena hamnade vi hemma hos honom efteråt där vi fortsatte att hänga tills klockan blev lite för mycket. Senast vi sågs och jag skulle dra mig hemåt fick jag mig en kram och ett "det var trevligt, det får vi göra om snart".
Så fram tills dess kändes det som vi ändå uppskattade varandras sällskap och att nöjet var ömsesidigt. Jag tog mig friheten några dagar senare att ytterligare en gång fråga om vi inte skulle dra ut en sväng, men det visade sig då att han inte kunde föreslagen dag och sedan blev det inte av den veckan. "Men gärna en annan gång" lät det från hans sida, veckan därpå skulle han ha mycket att göra men han trodde nog att det skulle gå någon kväll. Jag tänkte att han hör av sig om han får tid och lust, men hörde inget alls från honom den veckan. Skickar sedan ett meddelande för att få igång någon typ av konversation igen, men efter det har det gått relativt trögt och inte blivit sagt så mycket egentligen. Tonen är alltid trevlig dock, men det blir ju inte timvis med prat på facebook direkt, något som vi höll på med rätt mycket innan. Så jag vet inte..? Jag är urusel på att läsa av sånt här, jag kan knappt läsa av folk när de står mitt framför näsan på mig liksom, haha. Kanske har han bara varit upptagen? Eller är detta ett sätt att sakta lägga någon åt sidan? Jag har inte sagt något om den där promenaden som inte blev av, kanske borde jag, kanske inte? Vill tillägga att det i första hand inte lutar åt något mer romantiskt här, han är några år äldre och utöver flera gemensamma intressen så ser våra vardagar inte särskilt lika ut (han med heltidsjobb och jag är utan fast anställning, vilket gör att han antagligen har en himla massa mer som ska hinnas med på samma antal timmar). Jag värderar denna (ganska nya) relation såpass högt därför att jag tycker han är en grymt härlig person som är rolig att umgås och skratta med. En tragisk händelse 2012 har gjort att jag inte är så mycket för att skaffa nya vänner, men det var något som sa att jag i alla fall borde försöka denna gång. Men hur går jag vidare nu när allt känns trögare? Blir så osäker, jag är vanligtvis den fegare parten som nog hellre ger än tar. Och jag har hela tiden haft känslan av att han är lite likadan, så kanske sitter vi som två fån på varsitt håll. Eller så är jag ensam fånet som vill ha ut mer än jag kan få av denna bekantskapen.. Snälla hjälp mig med lite goda råd, stora allvetande Buke!
Under ett par månader lärde jag känna en trevlig kille som jag träffade ett par gånger i veckan via en aktivitet som jag gick på. Vad är inte relevant, men det var skitkul i alla fall och jag kom väldigt bra överens med ovan nämnda snubbe. När "aktiviteten" skulle ta slut hade jag lite ångest över att jag inte skulle ha anledning att träffa denne personen något mer, men då det verkade som han tyckte likadant så tog jag kontakt med honom ett litet tag efteråt på facebook. Det var väl lite trevande och stelt i början, men snart redde det ut sig och rätt som det var flög det ur mig att vi borde ta en promenad tillsammans. Sagt och gjort - tre gånger faktiskt. Supertrevligt, vi pratade konstant och vid ett av tillfällena hamnade vi hemma hos honom efteråt där vi fortsatte att hänga tills klockan blev lite för mycket. Senast vi sågs och jag skulle dra mig hemåt fick jag mig en kram och ett "det var trevligt, det får vi göra om snart".
Så fram tills dess kändes det som vi ändå uppskattade varandras sällskap och att nöjet var ömsesidigt. Jag tog mig friheten några dagar senare att ytterligare en gång fråga om vi inte skulle dra ut en sväng, men det visade sig då att han inte kunde föreslagen dag och sedan blev det inte av den veckan. "Men gärna en annan gång" lät det från hans sida, veckan därpå skulle han ha mycket att göra men han trodde nog att det skulle gå någon kväll. Jag tänkte att han hör av sig om han får tid och lust, men hörde inget alls från honom den veckan. Skickar sedan ett meddelande för att få igång någon typ av konversation igen, men efter det har det gått relativt trögt och inte blivit sagt så mycket egentligen. Tonen är alltid trevlig dock, men det blir ju inte timvis med prat på facebook direkt, något som vi höll på med rätt mycket innan. Så jag vet inte..? Jag är urusel på att läsa av sånt här, jag kan knappt läsa av folk när de står mitt framför näsan på mig liksom, haha. Kanske har han bara varit upptagen? Eller är detta ett sätt att sakta lägga någon åt sidan? Jag har inte sagt något om den där promenaden som inte blev av, kanske borde jag, kanske inte? Vill tillägga att det i första hand inte lutar åt något mer romantiskt här, han är några år äldre och utöver flera gemensamma intressen så ser våra vardagar inte särskilt lika ut (han med heltidsjobb och jag är utan fast anställning, vilket gör att han antagligen har en himla massa mer som ska hinnas med på samma antal timmar). Jag värderar denna (ganska nya) relation såpass högt därför att jag tycker han är en grymt härlig person som är rolig att umgås och skratta med. En tragisk händelse 2012 har gjort att jag inte är så mycket för att skaffa nya vänner, men det var något som sa att jag i alla fall borde försöka denna gång. Men hur går jag vidare nu när allt känns trögare? Blir så osäker, jag är vanligtvis den fegare parten som nog hellre ger än tar. Och jag har hela tiden haft känslan av att han är lite likadan, så kanske sitter vi som två fån på varsitt håll. Eller så är jag ensam fånet som vill ha ut mer än jag kan få av denna bekantskapen.. Snälla hjälp mig med lite goda råd, stora allvetande Buke!