Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad duktig du är som fixade utmaningsmat!Jag överlevde gårdagen och har lovat både mina föräldrar och min terapeut att inte skada mig själv. Jag har svårt att prata om sådana här saker med dom i vården för jag har aldrig riktigt känt att jag kan lita på någon där. Jag kan berätta lite men inte fullt ut.
Nu ber min terapeut mig att lita på henne, våga berätta och vara ärlig, försöka att inte känna mig tvingad att hålla uppe den glada och pigga fasaden i dagvården eller bland folk i min omgivning. Ingen förstår nog riktig hur jobbigt jag har med maten för jag är inte den som vägrar äta, springer iväg eller gör en massa saker och att jag är så trött och nere märks inte lika mycket för att jag försöker vara aktiv och hålla igång mig själv. Nu börjar folk se på mig ibland att jag är väldigt deprimerad, det blir svårare och svårare att dölja det, orkar i korta perioder ibland och vissa dagar men andra gånger går det inte alls. När jag är själv kraschar jag oftast totalt av utmattning efter att jag försökt vara "normal".
Det är svårt att lita på någon helt, men jag ska försöka lita på terapeuten. Är det någon jag kan lita på inom vården så är det nog henne. Jag är så rädd bara för att öppna mig och sen inte få gå kvar i behandlingen, eller att inte uppfylla deras krav och få sluta och sen börja om på nytt igen med en ny behandlare eller stå ensam kvar utan behandling precis när jag börjat komma igång med att jobba med allt jobbigt, eller att bli tvångsinlagd.
Tillbaka till trådens ämne, gårdagen blev lite fel med mattider och allt eftersom jag var så deppig och trött och ur fas med allt. Var livrädd för att terapeuten skulle bli arg på mig för att det blev så fel men det blev hon inte, hon sa att det var bra jobbat av mig för att jag ätit och gjort det jag skulle även om det inte blev exakt som bestämt. Idag har det gått ok, har en massa ångest för middagen nu och vill ta tabletter men ska försöka stå ut för jag vet att min pappa kommer lite efter sju så tills dess borde jag väl klara mig?
Har klarat av utmaningsmat till lunchen både igår och idag!!!
Ta det på allvar, ryggen ska man vara rädd om. 48 timmars vila är ingenting jämfört med vad det kan bli om man inte lyssnar på inrådan och sin kropp (framförallt). Tro mig, att vakna vissa morgnar och inte kunna gå pga ryggsmärta så man inte ens kan sköta sitt jobb är inte roligt...