Barnfritt bröllop

[Ramona]

Jag, som van bröllopsgäst, tycker spontant inte att barn passar in i en sådan miljö som det tenderar att bli på bröllop efter middagen. Och jag hade själv inte velat att "alla" gästerna gick hem när festen började. Det känns lite trist.

 

[Raderad medlem 68338]

Vilket trams. Det där "vi är en familj", är ju då tramsigt att det inte är sant. Ingen av dem har alltså egna vänner, barnen har inte egna lekkamrater och de kan inte jobba, gå på dagid eller i skolan? Eller går de "som en familj" till allting?

Hahaha alltså så klockrent sant. Och skrämmande. Har folk inga egna liv förutom barnen? Lika pinsamt som att vissa alltid måste ta med sin partner på varenda jäkla tillställning oavsett om hen är bjuden eller ej. Som att de typ sitter ihop

 

[Raderad medlem 68338]

Jag får ibland känslan av att folk tar det personligt om barn inte är välkomna?
Som att man inte vill se att barn kan skrika, störa etc och att det så inte är lämpligt i alla miljöer.

Ja det verkar onekligen så. Jag har full förståelse för att folk naturligtvis älskar sina barn. Dock betyder det ju inte per automatik att alla andra gör det. Och barn kanske inte passar in eller funkar i alla sammanhanghelt enkelt!

 

[Monstermom]

Jag har redan uppfostrat mina barn, de är vuxna nu.

Men jag tror att vi menar olika också. Om jag såg ett barn på stan stå och sparka på en soptunna skulle jag nog säga till föräldern. Om barnet sparkade på mig skulle jag säga till barnet att sluta genast och sedan säga till föräldern.

Jag hade också sagt ifrån för att avbryta, men jag ser skillnad på det och ha syfte att uppfostra. Men det kan absolut vara så att vi pratar om olika saker. Jag har aldrig varit någonstans där en unge jag har ansvar för ställer sig och sparkar på någon, så jag har svårt att leva mig in i det.
(Däremot sparkade mindren på ett bildäck en gång och sa "volvo!" med förakt i rösten, där reagerade dock jag genast så ingen förnärmad bilägare behövde gripa in. Han var tre år.)

De upplevelser jag har av andra som ska uppfostra barn de i mitt tycke inte har något med att göra är folk som tex sagt ifrån att äldren (som var enormt blyg) inte skulle skratta så högt, att yngren inte fick välja vilka ankor han skulle kasta bröd till utan alla måste få lika, och sådana saker. Vilket får mig att se totalt rött, ge fan! helt enkelt...

 

[skiesabove]

De bröllop jag var på som barn var förvisso alkoholfria, men jag tyckte inte det var tråkigt. God mat och mycket att titta på. Sen hölls det i bra lokaler (kyrkans) där det fanns barnrum. Vill mig minnas att någon som lokal till och med hade kuddrum...

Jag ser bröllop som en familjetillställning, då ska familjen vara med. Hela familjen. Så konstigt med ett barnfritt bröllop... man gifter sig väl för att bilda familj (oavsett om det blir barn eller inte, familj som familj)?

Inser att min bild av bröllop inte är likadan som alla andras. Men den är min .

(om vi blev bjudna på ett barnfritt bröllop skulle vi nog tacka nej)

 

[Monstermom]

Äh, alla håller ju bara med varandra . Kan inte nån starta en arg tråd om att de inte får ta med sin jycke på kompisens bröllop?

Du har inte läst Krokodiltårar... då? Hände den medan du var borta?
Hen kan ju vara lite tjatigt, men du har varit borta så länge så det borde snarare vara som att komma hem.
(Hundar är också hen.)

 

[bollen__]

Jag kommer bara ihåg ett bröllop jag var på som barn. Det var astrist och jag ville inte alls vara där.
Resten var jag nog för liten för att minnas.

Nu gifte vi oss borgerligt och i hemlighet, men tanken var att vi skulle ha en fest och då hade vi kört barnfritt. De flesta av mina kompisar har inte barn men min mans kompisar har det.
Jag tror inte att någon skulle ha haft problem med att vi ville ha barnfritt.
Eftersom vi inte har barn själv så skulle jag inte vilja anordna ett barnvänligt bröllop. Jag vet inte ens vad som är barnvänligt typ. Gillar inte barn så där mycket. Eller inte alls för att vara ärlig. Men jag tänker att om vi haft barn själva så hade vi antingen ordnat något barnvärnligt rum typ som någon beskrev i tråden eller ändå haft barnfritt..för så kul tyckte jag inte att det var själv, av det jag minns.

 

[stjarnhimmel]

De bröllop jag var på som barn var förvisso alkoholfria, men jag tyckte inte det var tråkigt. God mat och mycket att titta på. Sen hölls det i bra lokaler (kyrkans) där det fanns barnrum. Vill mig minnas att någon som lokal till och med hade kuddrum...

Jag ser bröllop som en familjetillställning, då ska familjen vara med. Hela familjen. Så konstigt med ett barnfritt bröllop... man gifter sig väl för att bilda familj (oavsett om det blir barn eller inte, familj som familj)?

Inser att min bild av bröllop inte är likadan som alla andras. Men den är min .

(om vi blev bjudna på ett barnfritt bröllop skulle vi nog tacka nej)

Du skulle tacka nej? Om det tex är en nära vän?

 

[skiesabove]

Du skulle tacka nej? Om det tex är en nära vän?

Har extremt svårt att tänka mig att mitt barn inte skulle vara välkommet på mina nära vänners bröllop. Men låt oss ponera att inom de närmsta fem-sex åren så av någon märklig anledning så ville min bästa vän ha ett barnfritt bröllop. Vi har ingen vettig barnvaktskandidat i nuläget då våra föräldrar bor på andra orter.

Om bröllopet hålls inom några mil hemifrån: Ja, då kan jag åka och sambon vara hemma med barnet. Jag är nykter och åker hem till läggdags.

Om bröllopet hålls inom övernattnings-avstånd: Nej. Inte värt det att behöva släpa med hela familjen till annan ort bara för att en av oss vuxna ska gå på ett bröllop.

När dottern är runt 6-7 skulle jag kunna tänka mig att låta henne sova över hos mina föräldrar.

 

[cirkus]

De flesta har väl dock två föräldrar. Vilket leder in på en annan fråga. Måste man verkligen bjuda människor som bara bor ihop med en annan människa man känner? Utan annan koppling?

I min bok: Verkligen INTE.

 

[LadyCovergirl]

Har extremt svårt att tänka mig att mitt barn inte skulle vara välkommet på mina nära vänners bröllop. Men låt oss ponera att inom de närmsta fem-sex åren så av någon märklig anledning så ville min bästa vän ha ett barnfritt bröllop. Vi har ingen vettig barnvaktskandidat i nuläget då våra föräldrar bor på andra orter.

Om bröllopet hålls inom några mil hemifrån: Ja, då kan jag åka och sambon vara hemma med barnet. Jag är nykter och åker hem till läggdags.

Om bröllopet hålls inom övernattnings-avstånd: Nej. Inte värt det att behöva släpa med hela familjen till annan ort bara för att en av oss vuxna ska gå på ett bröllop.

När dottern är runt 6-7 skulle jag kunna tänka mig att låta henne sova över hos mina föräldrar.

Menar du på fullt allvar att din dotter inte kommer sova över hos någon, utan föräldrar närvarande, förrän vid 6-7 års ålder?

 

[LadyCovergirl]

De bröllop jag var på som barn var förvisso alkoholfria, men jag tyckte inte det var tråkigt. God mat och mycket att titta på. Sen hölls det i bra lokaler (kyrkans) där det fanns barnrum. Vill mig minnas att någon som lokal till och med hade kuddrum...

Jag ser bröllop som en familjetillställning, då ska familjen vara med. Hela familjen. Så konstigt med ett barnfritt bröllop... man gifter sig väl för att bilda familj (oavsett om det blir barn eller inte, familj som familj)?

Inser att min bild av bröllop inte är likadan som alla andras. Men den är min .

(om vi blev bjudna på ett barnfritt bröllop skulle vi nog tacka nej)

Det finns säkert fler anledningar till just bröllop än bilda-familj-biten. Och framförallt, även om syftet är att bilda familj så måste inte vännernas barn vara med. Det är ju inte de barnen som kommer ingå i familjen.

 

[sjoberga]

I min bok: Verkligen INTE.

Tack. Som jag tänkte. Min fru och jag har både gemensamma bekanta och många ogemensamma bekanta. Tycker alltid det är lite konstigt när jag blir inbjuden till någon som jag knappt hälsat på och som aldrig skulle ha bjudit mig på en kopp kaffe, bara för att hen umgås med min fru.

Inte för att jag eller hon har något problem att träffa okända, men det känns som ett märkligt kriterium för att bli inbjuden.

 

[Raderad medlem 68338]

Inser att min bild av bröllop inte är likadan som alla andras. Men den är min .

(om vi blev bjudna på ett barnfritt bröllop skulle vi nog tacka nej)

Den är DIN bild av bröllop. Om det vore ditt bröllop så skulle det vara en tillställning med barn som en självklar del.
Detta är alltså inte självklart för andra. Inte ett dugg konstigt med det. Det som bjuder in sätter reglerna, ingen bör tycka en massa och/eller gnälla över det

 

[sjoberga]

Hahaha alltså så klockrent sant. Och skrämmande. Har folk inga egna liv förutom barnen? Lika pinsamt som att vissa alltid måste ta med sin partner på varenda jäkla tillställning oavsett om hen är bjuden eller ej. Som att de typ sitter ihop

Det löser ju dessutom många problem med barnpassningen...

Men tar verkligen folk med sig partners som inte är bjudna utan att höra av sig först till värden, om det passar och funkar? Det är ju fruktansvärt fräckt och socialt inkompetent.

 

[cirkus]

Menar du på fullt allvar att din dotter inte kommer sova över hos någon, utan föräldrar närvarande, förrän vid 6-7 års ålder?

Jag vet att det är jättemånga barn som aldrig sovit borta i den åldern. Bodde en period granne med en verksamhet med ridläger och översovande barn - varje år kom det många barn i 8-12 års ålder som aldrig sovit borta - det var jättetufft för lägerledarna med barn som hade svår hemlängtan. Jag tycker det var ganska oförskämt av föräldrarna att lämna sina barn på läger med okända människor utan att barnen var vana att ens sova borta en enda natt hos folk de kände. När mina egna var små hände det fler än en gång att deras kompisar fick hämtas hem på kvällskvisten för de längtade hem....då var kompisarna i allafall i 8-10 års ålder och vi kände varann väl. Jag tyckte det var skitkonstigt eftersom mina alltid tyckte att sova över var det roligaste som fanns

 

[LadyCovergirl]

Jag vet att det är jättemånga barn som aldrig sovit borta i den åldern. Bodde en period granne med en verksamhet med ridläger och översovande barn - varje år kom det många barn i 8-12 års ålder som aldrig sovit borta - det var jättetufft för lägerledarna med barn som hade svår hemlängtan. Jag tycker det var ganska oförskämt av föräldrarna att lämna sina barn på läger med okända människor utan att barnen var vana att ens sova borta en enda natt hos folk de kände. När mina egna var små hände det fler än en gång att deras kompisar fick hämtas hem på kvällskvisten för de längtade hem....då var kompisarna i allafall i 8-10 års ålder och vi kände varann väl. Jag tyckte det var skitkonstigt eftersom mina alltid tyckte att sova över var det roligaste som fanns

För mig känns det jättemärkligt. Hade jag som liten fått välja så hade jag sovit över med någon kompis varje helg.
Det är ju taskigt mot både barnen och lägerledarna när föräldrarna agerar på det sättet. Inte alls rätt förutsättningar för en trevlig upplevelse på ridläger.

Jag vet inte exakt när jag började sova över hos kompisar men jag vet att jag vid ett par års ålder bodde hos mormor och morfar i en vecka när mina föräldrar var på en resa. (Och nej, jag träffade inte mormor och morfar varje vecka dessförinnan. De bodde nämligen cirka 50 mil bort.)
Min egen dotter har sovit borta hos både släktingar och vänner sen hon var liten. Varje sommar sen hon var två år gammal har hon hälsat på mina föräldrar i 7-10 dagar på sommaren. Utan sina föräldrar. Om jag har jobbat helg har hon sovit hos någon av mina kompisar. Inte en enda gång har jag, eller hon själv för den delen, blivit upprörd, ledsen eller olycklig. Det är ju spännande att sova borta!

 

[Pontevecchio]

Rätt många kompisar tycker det är kul med barnfritt en kväll också. En kväll att fira sina vänners kärlek, få parta loss och kanske sova borta och ta en sovmorgon. Jag stämmer helt in i Ramonas ord där.

 

[diabla]

jag ska gifta mig om några månader och det har varit svårt att övertala min fästmans syster att inte ta med sina 3 skrikande barn som hon tycker är så väl uppfostrade och inte alls jobbiga. mamman sa saker som att men barnen kan ju bara somna på golvet om de blir trötta, och när vi äter middag så kommer dä ändå bara springa omkring utomhus. euhmm.. nej tack.

som tur var så var vi ute på middag för några veckor sedan och pratade om det, då börjar ett av barnen skrika hysteriskt och mamman fick lämna restaurangen med barnet sprattlandes. jag försökte hålla mig så jag inte började fnissa. efter det har hon inte nämnt det igen.

jag tycker att en fest med barn där barnen är där när man dansar, dricker, håller tal och pratar är väldigt annorlunda från en fest med drickande dansande och pratade utan att behöva anpassa saker för barnen.

Plus att min fästmans mamma, alltså mormorn, alltid ska vara den som passar barnen, så om barnen är där kommer hon inte vara med på festen, hon kommer bara sitta och torka snor eller skära upp mat i små bitar.

 

[Görel]

Det löser ju dessutom många problem med barnpassningen...

Men tar verkligen folk med sig partners som inte är bjudna utan att höra av sig först till värden, om det passar och funkar? Det är ju fruktansvärt fräckt och socialt inkompetent.

Läs Magdalena Ribbings spalt i DN. Man blir alldeles häpen över över hur en del beter sig. Någon bjuder en avlägsen släkting, denna kommer med hela familjen inklusive partnerns barn från tidigare förhållande. Har för mig att någon även tagit med svärmor för att hon skulle passa barnen. Givetvis förväntade man sig att det skulle bjudas på mat till alla.