Barn som har "matvägran"

[Badger]

Sv: Barn som har "matvägran"

Jo jag antog helt fräckt (eftersom ts inte dykt upp tillbaka i tråden såvitt jag sett) att hennes "veggomat" är sådan som man får på veggorestaurang, linsgryta och vansinnigt feta udda pajer osv.

Jag håller med om att det känns som en konstig tanke att ett barn skulle kunna äta ris, ratatouille och köttbullar men inte klara av att äta ris, ratatouille och haloumi eller vindolmar eller vad som (eller pannkakor, eller som sagt pizza utan kött). Sådant som vilken familj som helst kan slänga ihop en vardag.

Sorry över veggoförsvararkommentaren. Men det kändes som att du reagerade lite extra just för att det var vegetarisk mat det handlade om. Själv reagerade jag lite på ts iom att det lät som att barnet aldrig någonsin, gillat maten. Om A här hemma började matvägra skulle jag skriva ngt i stil med -han bara älskade kyckling, åt gärna haloumi och nu vägrar han, istället för -han accepterade vissa maträtter och jag har gett mig gällande andra, men nu vägrar han allt.

 

[cirkus]

Sv: Barn som har "matvägran"

jag tror nog också att det är så.
Plus att det är besynnerligt att bara för att pappan är veggo så måste barnet också äta sån mat, mamman äter ju kött.

 

[TinyWiny]

Sv: Barn som har "matvägran"

Varför tvingar du ditt barn att äta vegetariskt om han inte har valt att vara vegetarian? Vill du verkligen att sonen ska tvingas äta på ett sätt som han inte vill? Tänk om nu pappan åt kött, skulle du då tvinga sonen att äta kött även om han ville vara vegetarian bara för att den man du har valt att leva med har valt att äta på ett visst sätt? För mig så låter detta helkonstigt. Varför inte låta ditt barn växa upp i en familj där han får välja vad han vill äta? Varför vill du skapa dramatik och sätta en massa prestige i maten?

Jag är vegetarian och trots att jag har varit ensam med mina barn det mesta av deras uppväxt så har jag alltid lagat kött till dem. Något annat vore inte tänkbart för mig. Mina barn har fått välja vad de har velat äta och på så sätt kunnat vidga sin matsyn. De är inte inkörda på att mat ska vara på ett visst sätt, typ kött, potatis och sås utan de är vidsynta för de vet att mat kan vara så otroligt mycket mer. Varför vill du skapa problem runt maten? För det är faktiskt det du gör. Då skulle jag vara mer orolig för att han äter chokladpuffar till kvällsmat. Det om något är väl helt vansinnigt att äta som ett mål mat. Det är ju inte mat. Det är ju godis.

 

[ridtravare]

Sv: Barn som har "matvägran"

Just nu äter han ju inte ens det hemma som han normalt tycker om...Vore jag du skulle jag prata med min son och höra vad det är som han tycker är jobbigt.

Jag tror det är något annat än maten faktiskt, något med kompisar, skolan??? Någon förändring han inte tycker om kan styra. Försök enas om att han äter något nyttigt, och allt är ju faktiskt nyttigare än mjölk och chokladpuffar..

stuvade makaroner med falukorv tex...eller corn köttfärssås med spaghetti...låt honom vara med och laga maten...

 

[Tora]

Sv: Barn som har "matvägran"

Kl

Det händer att jag lagar 3 olika maträtter. Tex pannkakor till den äldste, potatisgratäng till mellanpojken och något vegetariskt till mig (min man får välja något av de tre eller göra något själv). Men när jag gör tre olika så gör jag det lätt för mig tex frysta pannkakor, bara att värma. Osten köps färdigriven osv. Ibland vill någon bara ha välling och då får dom det.

För det mesta så lagas dock något som alla barnen vill ha, brukar vara lättast så.

Tycker det finns viktigare strider att ta. I det stora hela så spelar det ingen roll vad barnen äter bara dom äter och att det inte är för onyttigt. Än så länge har det aldrig varit problem med maten när vi är bortbjudna.

Ibland är jag själv jättesugen på något speciellt och för mig är det ju lätt att fixa, barnen klarar ju inte av att göra det själva än så då får jag hjälpa dom.

Det viktiga är att det är glädje runt maten. Det brukar bli lättast och bäst så i längden.

 

[Sol]

Sv: Barn som har "matvägran"

Jag har en snart 6-åring som kom in i en sådan period och det spelade ingen roll vad vi gjorde för mat. Allt var äckligt, punkt. Köttfärssås med spaghetti, pannkakor, våfflor, blodpudding, makaroner och korv... allt som han tidigare älskade. Allt var äckligt och det fick vi veta. Han petar i maten och efter mycket stånkande och stönande äta litegrann.

Vi förklarade för honom att han behöver inte äta, men vi blir ledsna när han bara säger hur äcklig maten är. Vill han inte äta behöver han inte men då får han lämna matbordet eftersom vi andra vill äta utan att behöva höra hur äckligt det är.

Åt han dåligt fick han en smörgås och ett glas mjölk innan sängen.

Nu äter han. Inte riktigt på samma sätt som tidigare men det går betydligt bättre.