Kräset barn

[Flixon]

Mina barn har båda haft perioder där de varit så sjukt kräsna att jag tappat all lust att laga mat. Nu för tiden är de väl som barn är mest, det går lite upp och ner och har de bestämt sig för att något är äckligt så får det vara så tills de en dag kommer ändra sig. De är 7 och snart 4.
Jag var ett extremt kräset barn själv, åt inte sås, ost, svamp, fisk, skaldjur osv. Minns den där rädslan för att något skulle vara äckligt och jag ändå skulle tvingas äta upp det som fanns på tallriken... Så jag har verkligen ansträngt mig för att göra måltiden så odramatisk som möjligt, jag uppmuntrar att smaka men struntar i om de inte vill. Ser till att det finns något som jag vet att de kommer äta på bordet. Och är man mätt så är man det oavsett hur mycket som finns kvar på tallriken (men vi kan prata lite om att hellre ta lite mindre två gånger).

Jag äter fortfarande inte svamp, men i övrigt är jag en ganska normalätande person och! Båda mina barn provade getost på eget initiativ på nyårsafton så det finns hopp!

 

[KarinStarfighter]

Vår femåring är så sjukt kräsen när det kommer till mat

När hon var liten åt hon allt, sen blev hon lite mer återhållsam när det kom till fisk tex men det känns ganska vanligt ändå. Dock blev hon bara mer och mer kräsen och nu äter hon bara ett fåtal maträtter och det går inte att få henne att smaka på sånt vi vet att hon gillat tidigare eller nya saker.

Hon äter:
- pannkakor/våfflor
- pasta
- köttbullar
- pizza
- hamburgare
- förmodligen något mer som jag glömt just nu men detta är hennes favoriter

Idag gjorde jag mos och korv och jag vet att hon inte längre gillar korv men nu tycker hon tydligen inte om mos längre heller. Grönsaker äter hon, tomater och gurka framförallt men på sommaren kan hon äta grillad majskolv också. Hon älskar äpple men vill inte längre ha banan eller päron. Clementin och apelsin äter hon bara saften av och spottar ut fruktköttet.

Sås går bort, kött och fisk likaså. Äter vi andra pasta med nån sås med kyckling eller vad som så äter hon bara pasta.

Är det någon annans barn som varit så här där det gått över eller har ni några supertips? Vi tvingar henne aldrig att smaka men erbjuder det alltid såklart, hon säger alltid nej. Många gånger gör vi så att det finns nåt hon tycker om att välja på på bordet, typ pasta, köttbullar, gurka, tomat. Då äter hon ju det såklart men ikväll åt hon ingenting för det fanns bara korv och mos.

Vet inte vad jag vill med tråden egentligen men jag är bara så otroligt trött på det här. Varenda måltid, när vi inte äter det hon gillar, så blir hon ledsen och besviken och så mycket mer pannkakor än vi redan äter kan vi inte göra

Förutom de tips som @Araminta gett så tänker jag också att ett tips är att låta barnet vara med och laga mat, baka etc så att intresset för mat väcks där också.

Sen brukar man prata om ”Food jags” vilket det låter som ditt dotter har, dvs vissa bestämda rätter som hen äter. Är det så? Lista isåfall upp alla. Våffla är en sak, pannkaka en annan. Kokt ägg är en sak och stekt en annan. Äppelmos är en sak, vanligt äpple en annan. Hänger du med på vad jag menar?

Försök sedan ser servera dessa med ”schema” så att alla återkommer regelbundet. Typ måndag: pannkaka, tisdag: hamburgare. Om alla serveras regelbundet är risken för att man bränner ut dem mindre. Jämfört med om man alternerar två och så har det gått en månad sedan man åt pizza och då vill man inte ha längre.

Jag tycker också att det låter som läge att ta hjälp?

 

[Kilauea]

Sonen, som blir 5 år i vår, är också rätt selektiv. Det är tur att pasta och korv finns i många olika varianter .
Som liten älskade han tex lax och potatis, nu vägrar han smaka.

Min bror har diagnos på autismspektrat och är väldigt selektiv även som vuxen. Jag är inte lika selektiv, men ändå mer "än normalt" som jag uppfattat det. Så för oss har det inte vuxit bort. Som liten (och även nu som vuxen) slår både jag och min bror totalt bakut om nån ska försöka "tvinga" oss att smaka. Jag kan tex gilla smaken av en soppa, men det går ändå inte ner.
I lågstadiet levde jag på hårt bröd och rivna morötter i skolan ett tag. Mina föräldrar fick igenom att det var bättre så än att tvinga mig- för det fungerade ändå inte.


Vi försöker att inte göra en stor grej av det med sonen. Serverar det han tycker om, i alla fall minst nåt på bordet. Om vi gör gryta med ris tex så brukar han vägra gryta, men ris kan gå ner med bbq-sås. Och då nöjer vi oss så.
Han äter även hyfsat med grönsaker, så brukar fylla ut med det också.

Ibland vill han tex ha grönsaker och kall korv medan jag lagar maten. Sen vill han, av förklarliga skäl, inte ha så mycket vid matbordet. Försöker tänka att det är bättre med näring så än inte alls.

Tycker faktiskt det börjar bli liiiiite bättre än det varit på många år (han började bli selektiv som tvååring).

Förskolan är bra med. Där brukar de säga att dom ev ska smaka en pyttebit, sen får han grönsaker och en macka istället så han får i sig nåt.

 

[Inte_Ung]

Så länge hon växer är aaallt normalt. Tills sist gjorde hon inte det längre utan började gå ner i vikt.

Det var där som havrebollarna kom in.
Och det fungerade ju.

 

[westernsuzie]

Vår femåring är så sjukt kräsen när det kommer till mat

När hon var liten åt hon allt, sen blev hon lite mer återhållsam när det kom till fisk tex men det känns ganska vanligt ändå. Dock blev hon bara mer och mer kräsen och nu äter hon bara ett fåtal maträtter och det går inte att få henne att smaka på sånt vi vet att hon gillat tidigare eller nya saker.

Hon äter:
- pannkakor/våfflor
- pasta
- köttbullar
- pizza
- hamburgare
- förmodligen något mer som jag glömt just nu men detta är hennes favoriter

Idag gjorde jag mos och korv och jag vet att hon inte längre gillar korv men nu tycker hon tydligen inte om mos längre heller. Grönsaker äter hon, tomater och gurka framförallt men på sommaren kan hon äta grillad majskolv också. Hon älskar äpple men vill inte längre ha banan eller päron. Clementin och apelsin äter hon bara saften av och spottar ut fruktköttet.

Sås går bort, kött och fisk likaså. Äter vi andra pasta med nån sås med kyckling eller vad som så äter hon bara pasta.

Är det någon annans barn som varit så här där det gått över eller har ni några supertips? Vi tvingar henne aldrig att smaka men erbjuder det alltid såklart, hon säger alltid nej. Många gånger gör vi så att det finns nåt hon tycker om att välja på på bordet, typ pasta, köttbullar, gurka, tomat. Då äter hon ju det såklart men ikväll åt hon ingenting för det fanns bara korv och mos.

Vet inte vad jag vill med tråden egentligen men jag är bara så otroligt trött på det här. Varenda måltid, när vi inte äter det hon gillar, så blir hon ledsen och besviken och så mycket mer pannkakor än vi redan äter kan vi inte göra

Låter väldigt likt ett av våra barn, dock är vårt barn betydligt äldre och har aldrig ätit ”allt” utan det märktes redan vid första smakproverna. Tyvärr har det blivit värre senaste tiden, förut åt barnet t.ex. köttbullar och korv men inte längre utan nu funkar bara en specifik sorts korv och inga köttbullar. Vi har kollat upp med läkare så det inte är någon allergi som spökar och följer upp vikten extra. Barnet är hungrigt, men klarar helt enkelt inte att äta så många saker.

Annars är mina tips att inte tjata, truga eller kommentera, i alla fall hos oss blir det bara värre. Vi lagar varierad mat, men försöker precis som ni att ha något på bordet som barnet gillar. Barnet äter äpplen och rostbröd, så är det helt stopp nån måltid får barnet så klart ta det efter maten om hen inte fått i sig något annat. Jag har barnvitaminer hemma som är i form av tuggtabletter som barnet tack och lov äter, så för min sinnesfrids skull ger jag sådana när det känns som det behövs. När barnet är sjukt blir det ännu värre och då får barnet typ äta lättsaltade chips eller vad sjutton som helst som hen får i sig, för annars blir det verkligen ingenting alls. Jag tänker att det viktigaste är att barnet får i sig någonting i det läget. Annars pratar jag ibland om att det är bra att smaka (det har hänt ibland att barnet vågat) och hoppas att de så småningom ska bli bättre.

 

[WildWilma]

Såg på ett BBC program där de gav en familj med väldigt kräsna barn att tipset låta barnen leka med olika råvaror. Göra olika figurer, känna och undersöka. Enda regeln var att de vid dessa tillfällen inte fick smaka. När de bekantat sig med råvarorna i leken introducerades de sakta vid måltiderna utan något tvång att smaka men barnen kände sig tryggare med råvarorna och smakade allt fler saker.

Detta var lite äldre barn, 7-9 år vet inte hur stor roll det spelar. Kan ju vara värt att prova.

Vår dotter smakar så gott dom allt om hon får stå vid spisen eller "sno" från bänken men är betydligt kinkigare när det ligger på tallriken.

 

[cili]

Min dotter (5 år) är väldigt selektiv med vad hon äter hemma, på förskolan verkar det funka något bättre.
Lösningen här är som så många andra skrivit att helt enkelt servera något jag vet att hon gillar. Hellre mätt och glad på ett fåtal rätter, än att hon går hungrig för att hon inte vågar prova.

Har även kunnat införa att hon blir erbjuden att slicka på en liten sked om jag gör en annan rätt till mig själv, och pratar mycket om att det är bra om man smakar, men man behöver inte tycka om eller vilja ha mer. På så sätt får hon prova lite nya smaker, utan att det ligger på tallriken eller att hon ens behöver ta en hel tugga/stoppa in skeden i munnen. Vid något tillfälle har jag även mutat med en godisbit i utbyte mot att hon slickar på skeden om hon varit extra skeptisk. Nu har hon till och med själv frågat hur saker smakar och velat testa innan jag hunnit erbjuda ett smakprov, det är en enorm vinst även om vi inte kommit till att hon vill ha mer på tallriken efter provsmakningen än.

Har fått höra från flera håll att "det är bara att servera det du själv vill äta och så får hon finna sig i det eller vara hungrig, hon kommer äta till slut". Men det är inget bra förslag alls, snacka om att skapa ångest kring mat och jag är helt hundra på att hon kommer matvägra.
Istället har hon många gånger uttryckt "du lagar alltid så god mat, mamma" , och kan lita på att det alltid serveras något i hennes smak.

 

[Eli]

Vår 6-åring var och är likadan. Kan starkt rekommendera Solidstarts på Instagram. Sedan jag hittade henne så har det blivit så otroligt mycket bättre. Bara grejen att vi inte pratar om mat överhuvudtaget med honom hur gjort superstor skillnad. Det svåraste är att få andra runtomkring att inte heller säga något. Som mormor och farmor tex. Farmor gjorde en jättestor grej av att han åt gravad lax på julbordet, så efter det äter han det inte längre fast han tyckte det var jättegott Vår son äter helst "frukostmat", gröt, yoghurt, smoothie så det har han fått hur mycket han vill till frukost, mellanmål och kvällsfika, sen har jag lagat hans favoriträtter med jämna mellanrum men inte anpassat hela familjens matintag efter honom. Det har blivit otroligt mycket bättre sedan han började skolan också. Jag tror att det har att göra med att han känner mer att han bestämmer själv. Ingen vuxen som tittar på hans tallrik, vad han äter och inte, så i skolan verkar han faktiskt äta det mesta. Men sen är han en sådan som inte njuter av mat som många andra. Ber i princip aldrig om mat. Man får ställa fram bara så kanske han äter. Han är helt ointresserad av att fixa sig något själv. Hans 2-årige lillebror däremot går gärna i kylskåpet och rotar Vi är olika helt enkelt.

 

[Guldaskig]

Jag har läst alla era svar och är så otroligt tacksam för tips, råd och igenkänning! Vi brukar ju som sagt duka fram så att det oftast finns nåt på bordet som hon tycker om men vi ska bli bättre på att göra det varje gång. Förut när vi andra har ätit tex kyckling och ris så har hon ätit ris och nån grönsak, men nu gillar hon ju inte ris längre så då får vi stå och koka pasta också. Egentligen inget större problem men den dagen hon inte gillar pasta längre har vi ett jättestort problem

Det där med bordsskick är svårt för oss att låta bli att kommentera men vi har kommit överens om att ara låta henne hållas. Igår åt vi köttfärssås och pasta, serverade också grönsaker som hon tycker om och då åt hon jättebra. Hon har alltid haft svårt att sitta still i matsituationer så det blir en utmaning, men på nåt sätt tror jag att om vi slutar tjata om det så kanske det ger sig av sig självt.

Någon föreslog att hon skulle vara med och laga maten men hon är inte särskilt intresserad av det. Vi frågar henne ibland och oftast säger hon nej. Och säger hon ja så är hon med en liten stund men hon tröttnar fort. Ska tänka på att erbjuda henne oftare och låta henne vara lite mer delaktig än vi kanske låtit henne vara tidigare.

Den här helgen är det bara hon och jag och bebis hemma så då ska vi bara äta hennes favoritmat

 

[Flixon]

Hon har alltid haft svårt att sitta still i matsituationer så det blir en utmaning, men på nåt sätt tror jag att om vi slutar tjata om det så kanske det ger sig av sig självt.

Ang detta. Min yngsta var helt hopplös en period, åt några tuggor innan hon bara inte klarade av att sitta still, oavsett om maten var jättegod eller inte. Efter ett par veckor började jag vänta med att plocka undan hennes tallrik även om vi andra hade ätit klart, för efter en stund brukade hon upptäcka att hon faktiskt var mer hungrig. Då var det bra att maten fanns kvar, lättillgängligt så det inte blev nån grej av att vilja äta lite till.

 

[Eli]

Det där med stillasittandet är svårt här med. I vårt fall är det nog tyvärr en effekt av att han känt sig för pressad. Det har blivit bättre sen vi slutade bry oss. Kommer han inte till bordet så låter vi honom vara. Tänker att när han är 15 år och tonårshungrig kommer han nog sitta ändå I perioder har vi lessnat på att han bara tittar på maten och skriker "blä vad äckligt!" och springer iväg. Speciellt pappan. Så vi har ibland tvingat honom att sitta 5 minuter men det ger inget. Då sitter han bara där jättearg och äter inte ändå, så jag försöker verkligen ha huvudet i det blå och låtsas som ingenting. Det jobbigaste var tidigare när vi var bortbjudna och han vägrade komma till matbordet. Man känner sig som världens sämsta förälder som inte ens kunde se till att ungen satte sig men det släppte jag också. Nu kan han prova mat borta som han aldrig skulle äta hemma.

 

[em-pirre]

En av mina klienter var ett barn med bla matproblem. Det som var viktigt är 100% av det som @Araminta skriver, men med det här barnet pratade vi lite om hur världens värsta vs världens bästa matsituation ser ut, samt om hur skalan däremellan ser ut. Barnet kom själv på olika saker och fick känna att hen hade kontroll över situationen. Det var lite om att ha de olika maträtterna på olika tallrikar, i små skålar, ha en bekväm dyna under rumpan, att först äta x och sedan smaka y osv. Inga förslag från mig utan det var grejer som barnet själv, I sakta mak, kom på.


Nu var jag en neutral person, och vi hade liksom inte en Diskussion Kring Mat, utan vanligt snack medan vi gjorde annat. Barnet måste få känna att det har kontroll över maten själv.

 

[Ainon]

Äter hon mer på förskolan?

Vår 5åring är sjukt kräsen hemma men på förskolan äter hon t.o.m. kokt potatis vilket hon vägrar ta i munnen hemma för att det tydligen är så äckligt

Har inga tips, vårt barn äter hemma typ makaroner, ris, varmkorv, köttbullar, lax, räkor, hamburgare, blodpudding och våfflor samt vanliga frukterna och majs/gurka/morötter

Om vi inte gör måltider hon gillar så brukar vi ha med någon del som vi vet hon äter så får hon äta det hon vill om så det bara blir majs en kväll.

Vår femåring är så sjukt kräsen när det kommer till mat

När hon var liten åt hon allt, sen blev hon lite mer återhållsam när det kom till fisk tex men det känns ganska vanligt ändå. Dock blev hon bara mer och mer kräsen och nu äter hon bara ett fåtal maträtter och det går inte att få henne att smaka på sånt vi vet att hon gillat tidigare eller nya saker.

Hon äter:
- pannkakor/våfflor
- pasta
- köttbullar
- pizza
- hamburgare
- förmodligen något mer som jag glömt just nu men detta är hennes favoriter

Idag gjorde jag mos och korv och jag vet att hon inte längre gillar korv men nu tycker hon tydligen inte om mos längre heller. Grönsaker äter hon, tomater och gurka framförallt men på sommaren kan hon äta grillad majskolv också. Hon älskar äpple men vill inte längre ha banan eller päron. Clementin och apelsin äter hon bara saften av och spottar ut fruktköttet.

Sås går bort, kött och fisk likaså. Äter vi andra pasta med nån sås med kyckling eller vad som så äter hon bara pasta.

Är det någon annans barn som varit så här där det gått över eller har ni några supertips? Vi tvingar henne aldrig att smaka men erbjuder det alltid såklart, hon säger alltid nej. Många gånger gör vi så att det finns nåt hon tycker om att välja på på bordet, typ pasta, köttbullar, gurka, tomat. Då äter hon ju det såklart men ikväll åt hon ingenting för det fanns bara korv och mos.

Vet inte vad jag vill med tråden egentligen men jag är bara så otroligt trött på det här. Varenda måltid, när vi inte äter det hon gillar, så blir hon ledsen och besviken och så mycket mer pannkakor än vi redan äter kan vi inte göra

 

[Masqueradee]

Äter hon mer på förskolan?

Vår 5åring är sjukt kräsen hemma men på förskolan äter hon t.o.m. kokt potatis vilket hon vägrar ta i munnen hemma för att det tydligen är så äckligt

Har inga tips, vårt barn äter hemma typ makaroner, ris, varmkorv, köttbullar, lax, räkor, hamburgare, blodpudding och våfflor samt vanliga frukterna och majs/gurka/morötter

Om vi inte gör måltider hon gillar så brukar vi ha med någon del som vi vet hon äter så får hon äta det hon vill om så det bara blir majs en kväll.

När jag gjorde min praktik som barnskötare var jag på en förskola vars koncept jag verkligen gillade och antagligen kommer tänka på när (/om) jag får egna barn. Där blandades aldrig någonting, och i princip alla barn la själva upp maten på tallriken. Salladen kom i 5-6 olika byttor, gärna i stavform eller liknande, typ minimajs som var en stor favorit. Alla fick äta grönsakerna med händerna om de ville. Eftersom alla la upp själva åt även nästan alla barnen upp. Ville barnen blanda sås och potatis gick det bra, de barn som inte ville att såsen skulle röra något kunde få en liten skål till sig själv att doppa i. Hörde aldrig någon av pedagogerna truga, utan alla frågade mest "vill du smaka potatisen?" och sa barnet nej var svaret bara "okej, säg till om du ändrar dig". Var så förvånad över hur lugn matsituationen var där. VI var kanske... 3 pedagoger på 15 barn i blandad grupp, där de äldre barnen var så glada över att kunna hjälpa de mindre att servera och duka

 

[Guldaskig]

När jag gjorde min praktik som barnskötare var jag på en förskola vars koncept jag verkligen gillade och antagligen kommer tänka på när (/om) jag får egna barn. Där blandades aldrig någonting, och i princip alla barn la själva upp maten på tallriken. Salladen kom i 5-6 olika byttor, gärna i stavform eller liknande, typ minimajs som var en stor favorit. Alla fick äta grönsakerna med händerna om de ville. Eftersom alla la upp själva åt även nästan alla barnen upp. Ville barnen blanda sås och potatis gick det bra, de barn som inte ville att såsen skulle röra något kunde få en liten skål till sig själv att doppa i. Hörde aldrig någon av pedagogerna truga, utan alla frågade mest "vill du smaka potatisen?" och sa barnet nej var svaret bara "okej, säg till om du ändrar dig". Var så förvånad över hur lugn matsituationen var där. VI var kanske... 3 pedagoger på 15 barn i blandad grupp, där de äldre barnen var så glada över att kunna hjälpa de mindre att servera och duka

Låter så trevligt! Dotterns förskola vet jag inte riktigt men tror pedagogerna lägger upp åt barnen. Men de trugar aldrig, barnen får smaka om de vill, det gillar jag.

 

[em-pirre]

När jag gjorde min praktik som barnskötare var jag på en förskola vars koncept jag verkligen gillade och antagligen kommer tänka på när (/om) jag får egna barn. Där blandades aldrig någonting, och i princip alla barn la själva upp maten på tallriken. Salladen kom i 5-6 olika byttor, gärna i stavform eller liknande, typ minimajs som var en stor favorit. Alla fick äta grönsakerna med händerna om de ville. Eftersom alla la upp själva åt även nästan alla barnen upp. Ville barnen blanda sås och potatis gick det bra, de barn som inte ville att såsen skulle röra något kunde få en liten skål till sig själv att doppa i. Hörde aldrig någon av pedagogerna truga, utan alla frågade mest "vill du smaka potatisen?" och sa barnet nej var svaret bara "okej, säg till om du ändrar dig". Var så förvånad över hur lugn matsituationen var där. VI var kanske... 3 pedagoger på 15 barn i blandad grupp, där de äldre barnen var så glada över att kunna hjälpa de mindre att servera och duka

Det låter ändå som en ganska liten grupp så det borde verkligen vara lugnt också! Men attityden låter väldigt trevlig.

 

[Dorinda]

nu är min unge inte alls trasslig med maten. Men jag är så glad att förskolan är så avslappnad kring maten!
De som kan får ta själva. De äter sen det de vill. En unge råkade glida ner från stolen och satt på golvet och åt. De uppmuntrade såklart att komma upp men gjorde noll grej av det.

När min inte ville äta mellis i matrummet hittade jag honom vid ridbordet med en macka. 5 barn satt och ritade och han satt i frökens famn och åt. Så glad att inställningen inte är som när jag var liten utan nu ska det vara en trevlig stund!

 

[Guldaskig]

nu är min unge inte alls trasslig med maten. Men jag är så glad att förskolan är så avslappnad kring maten!
De som kan får ta själva. De äter sen det de vill. En unge råkade glida ner från stolen och satt på golvet och åt. De uppmuntrade såklart att komma upp men gjorde noll grej av det.

När min inte ville äta mellis i matrummet hittade jag honom vid ridbordet med en macka. 5 barn satt och ritade och han satt i frökens famn och åt. Så glad att inställningen inte är som när jag var liten utan nu ska det vara en trevlig stund!

Håller med! Gillar också att det blivit en så stor förbättring sen när jag gick i skolan och man blev kvarhållen för att man skulle äta upp. Vilken hemsk erfarenhet, minns flera tillfällen fortfarande.

 

[vemsomhelst123]

Vår femåring är så sjukt kräsen när det kommer till mat

När hon var liten åt hon allt, sen blev hon lite mer återhållsam när det kom till fisk tex men det känns ganska vanligt ändå. Dock blev hon bara mer och mer kräsen och nu äter hon bara ett fåtal maträtter och det går inte att få henne att smaka på sånt vi vet att hon gillat tidigare eller nya saker.

Hon äter:
- pannkakor/våfflor
- pasta
- köttbullar
- pizza
- hamburgare
- förmodligen något mer som jag glömt just nu men detta är hennes favoriter

Idag gjorde jag mos och korv och jag vet att hon inte längre gillar korv men nu tycker hon tydligen inte om mos längre heller. Grönsaker äter hon, tomater och gurka framförallt men på sommaren kan hon äta grillad majskolv också. Hon älskar äpple men vill inte längre ha banan eller päron. Clementin och apelsin äter hon bara saften av och spottar ut fruktköttet.

Sås går bort, kött och fisk likaså. Äter vi andra pasta med nån sås med kyckling eller vad som så äter hon bara pasta.

Är det någon annans barn som varit så här där det gått över eller har ni några supertips? Vi tvingar henne aldrig att smaka men erbjuder det alltid såklart, hon säger alltid nej. Många gånger gör vi så att det finns nåt hon tycker om att välja på på bordet, typ pasta, köttbullar, gurka, tomat. Då äter hon ju det såklart men ikväll åt hon ingenting för det fanns bara korv och mos.

Vet inte vad jag vill med tråden egentligen men jag är bara så otroligt trött på det här. Varenda måltid, när vi inte äter det hon gillar, så blir hon ledsen och besviken och så mycket mer pannkakor än vi redan äter kan vi inte göra

Vår unge är inte lika kräsen men periodar lite hemma (inte på förskolan, där verkar hon äta allt). Vi har sen hon började äta inspirerats av ”smakäventyret”
https://www.apohem.se/hushall/bocke...MIoYWrz7u3_AIVj9Z3Ch0npgAwEAQYEiABEgKGQfD_BwE
Det går mycket ut på det som flera skrivit att främst göra matstunden till en trevlig stund, vad som hamnar i munnen är sekundärt även om vi faktiskt tvingar henne att smaka på allt även om det bara blir en slick.
Nu är det ju såklart inte så enkelt, men jag har sett så många barn där maten blivit en grej och en stor konflikt/maktfaktor innan jag blev förälder så jag lovade mig själv att verkligen aldrig sätta mig i den situationen. Ibland äter hon ingenting och då får det vara så men man behöver sitta kvar till alla är mätta (eller alla barn om det är fler) och så får hon äta kvällsfika innan läggdags där
Hon kan välja själv vad hon vill ha.
Är du själv orolig för att det är en selektiv ätstörning? Då är det ju en annan sak än om det bara är en fas av att ta kontroll över typ det enda barn kan kontrollera, dvs vad de stoppar i munnen. Allt annat styr ju vuxna.

 

[Guldaskig]

Vår unge är inte lika kräsen men periodar lite hemma (inte på förskolan, där verkar hon äta allt). Vi har sen hon började äta inspirerats av ”smakäventyret”
https://www.apohem.se/hushall/bocke...MIoYWrz7u3_AIVj9Z3Ch0npgAwEAQYEiABEgKGQfD_BwE
Det går mycket ut på det som flera skrivit att främst göra matstunden till en trevlig stund, vad som hamnar i munnen är sekundärt även om vi faktiskt tvingar henne att smaka på allt även om det bara blir en slick.
Nu är det ju såklart inte så enkelt, men jag har sett så många barn där maten blivit en grej och en stor konflikt/maktfaktor innan jag blev förälder så jag lovade mig själv att verkligen aldrig sätta mig i den situationen. Ibland äter hon ingenting och då får det vara så men man behöver sitta kvar till alla är mätta (eller alla barn om det är fler) och så får hon äta kvällsfika innan läggdags där
Hon kan välja själv vad hon vill ha.
Är du själv orolig för att det är en selektiv ätstörning? Då är det ju en annan sak än om det bara är en fas av att ta kontroll över typ det enda barn kan kontrollera, dvs vad de stoppar i munnen. Allt annat styr ju vuxna.

Det är precis som du säger kanske inte så enkelt. Vi har inte valt att hon ska bli kräsen och det går absolut inte att tvinga henne till att smaka på saker. Vi har en treåring också som fått exakt samma uppfostran och hon äter i princip allt och har absolut inga problem att smaka på saker så det är ganska tydligt här hemma att det är individuellt.

Så långe hon får äta mat hon tycker om och det finns mat som hon gillar att välja på vid alla måltider så äter hon jättebra. Det är väl mest oviljan att smaka på saker och att vissa maträtter som hon tidigare tyckte om inte faller henne i smaken längre som gör det frustrerande. Vet inte om jag egentligen är orolig att det ska handla om något mer är ”bara” kräsenhet, men blir det inte bättre eller om det blir sämre tänker jag absolut kontakta BVC