Min son började äta väldigt selektivt plötsligt efter en magsjuka när han var ungefär 15 månader gammal, och sen dess har det suttit kvar. Först så tänkte man ju att det tar ett tag innan matlusten kommer tillbaka efter en magsjuka, men dagar blev till veckor, som blev till månader. Otroligt frustrerande första åren, men nu ”bryr jag mig inte längre”. Han växer som han ska och följer alla kurvor, och jag är så van att laga två olika rätter, att han bara har potatis eller pasta på sin tallrik, att det bara är ett visst märke av korv han äter, att kolla så att yoghurten verkligen ÄR helt slät utan några fruktbitar i, se till att det alltid finns en enkel (smaklös) ost i kylen, köpa bröd utan frön på, osv. Det går liksom automatiskt nu, och jag har sett med egna ögon att ungen inte svälter ihjäl så det är inget jag lägger något vikt vid, utan det är bara så här det är. Han fyllde nyligen 10 år så vi har ju haft det såhär i ganska många år.
Vårat största problem var egentligen skolan, då han oftast inte åt något alls där, han äter inte ens knäckebröd. När vi tillslut fick hjälp med logoped/dietist så fick vi ett läkarintyg på specialkost direkt, så nu får han alltid en portion pasta varje dag, sen brukar han ta grönsaker till, morot, majs och ärtor.
Annars så är det mest pasta (och ketchup) som går hem, kokt potatis går om den kokas perfekt, är den för hård eller för lös så äter han knappt. Bullens pilsnerkorv och (kall) lithells grillkorv är det som funkar i ”köttväg”, löskokta ägg, McDonalds cheeseburgare med bara ost och ketchup, billys panpizza, havregrynsgröt med kanel och socker, mannagrynsgröt ibland, risgrynsgröt älskar han, strips, hemmagjord pizza med bara ost, mjuka tacobröd med gräddfil, riven ost och majs, pågenlimpa, fil, ev yoghurt om den är helt slät, banan, äpple. Det är nog typ allt? Pannkakor och stekt korv går bort då de får mörka fläckar på sig, våfflor tex är för frasiga. Allt kött (typ köttfärs) är för mörkt. All sås går bort för det är kladdigt, och jag tror att det blir för rörigt med olika färger och konsistenser som det blir med många såser.
Han får rysningar och kväljningar om han behöver bara ta på annan mat, eller ha någon annan mat på sin tallrik. Råkar han få annan mat i munnen, eller om någon skulle pressa han så hårt att han tillslut skulle smaka, då kräks han upp allt igen.
Det som är jobbigast nu är att han kommer till den åldern där man kanske vill följa med en kompis hem från skolan, en massa kalas, utflykter med skolan. Han blir i bland ifrågasatt och han väljer då istället att undvika dessa aktiviteter. Kalas vill han inte gå på längre, det dröjde ett tag innan det kom fram att han inte vill gå för han vill inte äta tårta då många har någon slags sylt i (då blir det bitar av bär, då kräks han) så det blir nästa tuffa steg att ta oss igenom. Men jag och övriga familjen har helt släppt pressen här hemma iallafall.
Om det blir bättre? Om det kommer gå över? Jag har ingen aning! Bättre hoppas jag att det blir, men gå över helt… Det tror jag faktist inte.
Vi är för övrigt under utredning och det lutar mot autism. Där är det så vitt jag förstått också ganska vanligt med just selektivt ätande.
Jag rekommenderar er att ta kontakt med vården. Vi har fått jättebra hjälp av logopeden och dietisten. Även om vi inte kom så långt med sonen och kunde öka hans ätande så fick vi föräldrar så mycket stöttning så det kändes som en Sten släppte från oss varenda gång vi var dit.
Jag minns speciellt ett besök där jag, min mamma och sonen skulle åka utomlands en vecka och jag var så orolig över maten när vi inte var hemma, men logopeden sa typ: Ja, men han äter ju chips? ”Låt han äta chips en vecka då! Han får i sig salt i värmen och potatis, så det är då ingen fara alls att leva på chips en vecka!”
Nu löste sig maten okej endå, gick att beställa strips och ren pasta utan några tillbehör på de flesta ställena, tack och lov!
Det värsta är när man äter ute och påpekar flera gånger att det ska BARA vara strips på tallriken, inget annat, sen kommer det in en tallrik med strips, sallad, stripskrydda, och ibland en klick dressing vid sidan av.
Då äter han inte alls, och det spelar ingen roll om jag plockar av all sallad och skrapar bort dressingen, för han är tallriken och maten som förgiftad då typ.
Vårat största problem var egentligen skolan, då han oftast inte åt något alls där, han äter inte ens knäckebröd. När vi tillslut fick hjälp med logoped/dietist så fick vi ett läkarintyg på specialkost direkt, så nu får han alltid en portion pasta varje dag, sen brukar han ta grönsaker till, morot, majs och ärtor.
Annars så är det mest pasta (och ketchup) som går hem, kokt potatis går om den kokas perfekt, är den för hård eller för lös så äter han knappt. Bullens pilsnerkorv och (kall) lithells grillkorv är det som funkar i ”köttväg”, löskokta ägg, McDonalds cheeseburgare med bara ost och ketchup, billys panpizza, havregrynsgröt med kanel och socker, mannagrynsgröt ibland, risgrynsgröt älskar han, strips, hemmagjord pizza med bara ost, mjuka tacobröd med gräddfil, riven ost och majs, pågenlimpa, fil, ev yoghurt om den är helt slät, banan, äpple. Det är nog typ allt? Pannkakor och stekt korv går bort då de får mörka fläckar på sig, våfflor tex är för frasiga. Allt kött (typ köttfärs) är för mörkt. All sås går bort för det är kladdigt, och jag tror att det blir för rörigt med olika färger och konsistenser som det blir med många såser.
Han får rysningar och kväljningar om han behöver bara ta på annan mat, eller ha någon annan mat på sin tallrik. Råkar han få annan mat i munnen, eller om någon skulle pressa han så hårt att han tillslut skulle smaka, då kräks han upp allt igen.
Det som är jobbigast nu är att han kommer till den åldern där man kanske vill följa med en kompis hem från skolan, en massa kalas, utflykter med skolan. Han blir i bland ifrågasatt och han väljer då istället att undvika dessa aktiviteter. Kalas vill han inte gå på längre, det dröjde ett tag innan det kom fram att han inte vill gå för han vill inte äta tårta då många har någon slags sylt i (då blir det bitar av bär, då kräks han) så det blir nästa tuffa steg att ta oss igenom. Men jag och övriga familjen har helt släppt pressen här hemma iallafall.
Om det blir bättre? Om det kommer gå över? Jag har ingen aning! Bättre hoppas jag att det blir, men gå över helt… Det tror jag faktist inte.
Vi är för övrigt under utredning och det lutar mot autism. Där är det så vitt jag förstått också ganska vanligt med just selektivt ätande.
Jag rekommenderar er att ta kontakt med vården. Vi har fått jättebra hjälp av logopeden och dietisten. Även om vi inte kom så långt med sonen och kunde öka hans ätande så fick vi föräldrar så mycket stöttning så det kändes som en Sten släppte från oss varenda gång vi var dit.
Jag minns speciellt ett besök där jag, min mamma och sonen skulle åka utomlands en vecka och jag var så orolig över maten när vi inte var hemma, men logopeden sa typ: Ja, men han äter ju chips? ”Låt han äta chips en vecka då! Han får i sig salt i värmen och potatis, så det är då ingen fara alls att leva på chips en vecka!”
Nu löste sig maten okej endå, gick att beställa strips och ren pasta utan några tillbehör på de flesta ställena, tack och lov!
Det värsta är när man äter ute och påpekar flera gånger att det ska BARA vara strips på tallriken, inget annat, sen kommer det in en tallrik med strips, sallad, stripskrydda, och ibland en klick dressing vid sidan av.
Då äter han inte alls, och det spelar ingen roll om jag plockar av all sallad och skrapar bort dressingen, för han är tallriken och maten som förgiftad då typ.
Nyss fyllda 5 år.
Hon tyckte inte om det men kändes ändå som en seger! Igår testade hon också en ny typ av majskaka som hon från början nog egentligen visste att hon inte skulle tycka om. Jag såg på henne hur hon dividerade med sig själv om hur hon skulle ta sig an detta men tillslut tog hon ett bett 
