Kräsna barn

[Fibusen]

Min son har selektiv ätstörning, vilket innebär att han äter enbart vissa få saker. Allt som är mörkt går bort! Har inte ätit kött/köttfärs/liknande på 5 år, inte fisk och kyckling heller. Kokt korv och smörgåsskinka är det som funkar. I vissa perioder rå falukorv. Sen är det makaroner (vanliga ideal eller snabbisar, andra går bort) vanlig spagetti, kokt potatis IBLAND, kokt ägg, gröt, fil, smörgås, och grönsaker som morot, gurka, majs och ärtor. Frukt äter han det mesta utom päron.
Han har inte ens kunnat röra maten han inte äter, fått sånna rysningar och börjat gråta nästan. Han råkade få i sig köttfärssås en gång och fick en sån kväljning så maten kom upp.

Vi går hos logoped/dietist för detta, och har gjort över ett år nu, men senaste tiden har vi kört på intensivt och går en gång i veckan. Vi leker mycket med maten, ska bygga gubbar och sånt, rita med tex sylt, osv. Logopeden menar på att så länge barn kladdar med mat så kommer fingrarna tillslut in i munnen och då kan dom känna att det var ju faktist gott, och bli nyfikna på att smaka mer. Hemma så är träningen att vi lägger upp all mat på hans tallrik, vill han inte ha maten där så får han flytta det till ”skräptallriken” (en tom tallrik där han får lägga det han inte tycker om) så att han lär sig att hantera maten. Sen ha allt i olika serveringsskålar på bordet, så han kan få välja ut själv vad han vill fylla på med nästa gång. Och första portionen som vi ska lägga upp ska alltså vara liten, och väl separerad. Vill han inte smaka/äta, så ska det absolut inte göras någon grej av det! Och han ska ALLTID ha rätt att spotta ut!

I måndags på träffen så lekte vi med köttbullar, man skulle sätta dom mellan läpparna sen testa att blåsa ut dom och träffa en tallrik. Han vägrade såklart, men innan vi skulle avsluta så gjorde han det, självmant! Den lyckan alltså!!!! När vi sen gick ut till bilen sa han att köttbullarna luktade så gott, vilket ALDRIG har hänt innan!!!! Så för första gången på alla dessa år har jag förhoppningar om att han kanske visst kommer kunna våga smaka på saker!

Nu handlar ju såklart inte detta om att min son ”bara” är kräsen, utan han mår verkligen både psykiskt och fysiskt dåligt när det kommer till mat, men jag hoppas att mina tips kan hjälpa även det kräsna barnet lite.

 

[Vogue]

Min son har selektiv ätstörning, vilket innebär att han äter enbart vissa få saker. Allt som är mörkt går bort! Har inte ätit kött/köttfärs/liknande på 5 år, inte fisk och kyckling heller. Kokt korv och smörgåsskinka är det som funkar. I vissa perioder rå falukorv. Sen är det makaroner (vanliga ideal eller snabbisar, andra går bort) vanlig spagetti, kokt potatis IBLAND, kokt ägg, gröt, fil, smörgås, och grönsaker som morot, gurka, majs och ärtor. Frukt äter han det mesta utom päron.
Han har inte ens kunnat röra maten han inte äter, fått sånna rysningar och börjat gråta nästan. Han råkade få i sig köttfärssås en gång och fick en sån kväljning så maten kom upp.

Vi går hos logoped/dietist för detta, och har gjort över ett år nu, men senaste tiden har vi kört på intensivt och går en gång i veckan. Vi leker mycket med maten, ska bygga gubbar och sånt, rita med tex sylt, osv. Logopeden menar på att så länge barn kladdar med mat så kommer fingrarna tillslut in i munnen och då kan dom känna att det var ju faktist gott, och bli nyfikna på att smaka mer. Hemma så är träningen att vi lägger upp all mat på hans tallrik, vill han inte ha maten där så får han flytta det till ”skräptallriken” (en tom tallrik där han får lägga det han inte tycker om) så att han lär sig att hantera maten. Sen ha allt i olika serveringsskålar på bordet, så han kan få välja ut själv vad han vill fylla på med nästa gång. Och första portionen som vi ska lägga upp ska alltså vara liten, och väl separerad. Vill han inte smaka/äta, så ska det absolut inte göras någon grej av det! Och han ska ALLTID ha rätt att spotta ut!

I måndags på träffen så lekte vi med köttbullar, man skulle sätta dom mellan läpparna sen testa att blåsa ut dom och träffa en tallrik. Han vägrade såklart, men innan vi skulle avsluta så gjorde han det, självmant! Den lyckan alltså!!!! När vi sen gick ut till bilen sa han att köttbullarna luktade så gott, vilket ALDRIG har hänt innan!!!! Så för första gången på alla dessa år har jag förhoppningar om att han kanske visst kommer kunna våga smaka på saker!

Nu handlar ju såklart inte detta om att min son ”bara” är kräsen, utan han mår verkligen både psykiskt och fysiskt dåligt när det kommer till mat, men jag hoppas att mina tips kan hjälpa även det kräsna barnet lite.

Du är verkligen stark!
Hade blivit galen om jag var tvungen att leka med mat, det är ett av mina och min sambos största rädslor, att barnen inte ska äta ordentligt och föra sig vid matbordet och just det här kladdet med första tårtan osv som många tycker är gulligt är horribelt och ger mig rysningar.

 

[Humla]

Du är verkligen stark!
Hade blivit galen om jag var tvungen att leka med mat, det är ett av mina och min sambos största rädslor, att barnen inte ska äta ordentligt och föra sig vid matbordet och just det här kladdet med första tårtan osv som många tycker är gulligt är horribelt och ger mig rysningar.

Men det är väl inga barn som kan äta utan att det blir kladdigt i början? De har ju inte de motoriska färdigheterna som krävs för att kunna äta med bestick och få all mat i munnen. Sen varierar det ju förstås hur mycket kladd det blir, men jag har i alla fall inte hört om något barn där man kunnat undvika det helt.

 

[Sunshine]

Du är verkligen stark!
Hade blivit galen om jag var tvungen att leka med mat, det är ett av mina och min sambos största rädslor, att barnen inte ska äta ordentligt och föra sig vid matbordet och just det här kladdet med första tårtan osv som många tycker är gulligt är horribelt och ger mig rysningar.

Alltså, kladd vänjer man sig vid när man får barn. Inte bara matkladd, utan alla möjliga sorters kladd. Och det är inte så äckligt som du föreställer dig nu. Inte konstigare än att man vänjer sig vid att plocka upp bajs efter sin hund, torka upp kattspya, eller för den del mocka efter sin häst.
Och har man en verklig fobi, så har man väl valet att gå i terapi eller helt enkelt inte skaffa barn!

 

[ameo]

Jag har nog gått igenom alla faser vad gäller barn och mat.
Alla mina barn har glatt stoppat i sig det mesta när de var små. Jag har alltid försökt få dem att smaka nya saker, men aldrig krävt att de ska äta upp om de inte gillar. De har fått alternativ om de inte gillat det de smakat, men inte förrän efter smakprovet.

Nu har jag 3 tonåringar och en 10-åring.
En av tonåringarna är extremt enkelspårig vad gäller mat, hen har en specialdeal med skolan - vi skickar med matlådor för att hen ska få i sig näring och orka med skoldagarna, skolmaten duger till hen ungefär 2-3 ggr/termin och det funkar ju inte med långa högstadiedagar utan mat.
En av tonåringarna är både lite kräsen och tål inte tomater. (och det är fan tomat i ALLT )
Den tredje tonåringen är också rätt kräsen och äter fortfarande i princip ingen blandad mat.
10-åringen har sett sina syskon protestera och gör likadant, även om det går att övertyga hen om att äta viss mat som hen egentligen inte tycker särskilt mycket om.
Rent krasst - jag har gett upp. Det finns inte många maträtter som hela familjen äter.
Det är ganska många måltider varje vecka som består av minst 3 olika maträtter. Det går liksom inte att tvinga barnen att äta mat de verkligen inte gillar. VI försöker få ihop så det finns en gemensam bas, med olika varianter av tillbehör till.
VI har verkligen inte "skämt bort" barnen med att få precis bara det de gillar, snarare tvärt om. Men det finns liksom gränser för hur långt man kan dra det. Och det blir ju inte särskilt lätt när 4 barn har olika preferenser.

Till ursprungsfrågan är mitt svar - det går inte att tvinga barn att äta mat de verkligen inte vill ha. Och konflikter om mat är verkligen inget man rekommenderar, även om det ibland blir så ändå. Åtminstone hos oss har det inte funkat att sätta hårt mot hårt. (Vi har nog provat alla varianter.)
Visst kan det vara en period när de vägrar vissa saker, som sen återkommer. Och de överlever på bara makaroner och ketchup i ett halvår.
Klassikern är att ställa fram grönsaksstavar på bordet som de får plocka i sig av medan man gör klart maten i övrigt.

 

[Fibusen]

Du är verkligen stark!
Hade blivit galen om jag var tvungen att leka med mat, det är ett av mina och min sambos största rädslor, att barnen inte ska äta ordentligt och föra sig vid matbordet och just det här kladdet med första tårtan osv som många tycker är gulligt är horribelt och ger mig rysningar.

Då ska du veta hur galen och frustrerad man är när ens barn inte äter och rasar i vikt. Det tar ett bra tag innan man kommer på vad som funkar.... Just nu har han normalvikt åt det smalare hållet. Jag oroar mig för växtperioden han säkerligen kommer få i sommar (6 år, fyller 7) om han blir mager då. Jag oroar mig för hur han mår i skolan när han inte äter där, jag oroar mig för om han får i sig alla vitaminer och mineraler han behöver, jag oroar mig för när han ska börja följa med kompisar hem efter skolan, vad ska han leva på då när han dessutom antagligen inte ätit på hela dagen i skolan heller, luft? Jag oroar mig för att han ska bli riktigt sjuk så det behövs medicin, för det går inte att få i han...

Jag blir frustrerad när jag lämnat in matintyg om specialkost som sullats bort någonstans på vägen mellan personalen på skolan, frustrerad över att köra en timme till jobb, jobba ett dygn, köra en timme hem, hämta upp sonen, köra tillbaka en timme till sjukhuset för att träffa dietister, läkare, logopeder, och sen köra en timme hem. Jag blir frustrerad när han vägrar smaka, vägrar ens ha maten på tallriken, frustrerad över alla ”nej” och ”jag tycker inte om”, frustrerad över alla samtal med skolan där dom tycker att han mest flamsar runt på eftermiddagarna. Frustrerad över huvudvärken som sonen har ofta.

Om du bara visste vad jag ÖNSKADE att han VILLE leka och kladda med maten självmant!

 

[em-pirre]

Då ska du veta hur galen och frustrerad man är när ens barn inte äter och rasar i vikt. Det tar ett bra tag innan man kommer på vad som funkar.... Just nu har han normalvikt åt det smalare hållet. Jag oroar mig för växtperioden han säkerligen kommer få i sommar (6 år, fyller 7) om han blir mager då. Jag oroar mig för hur han mår i skolan när han inte äter där, jag oroar mig för om han får i sig alla vitaminer och mineraler han behöver, jag oroar mig för när han ska börja följa med kompisar hem efter skolan, vad ska han leva på då när han dessutom antagligen inte ätit på hela dagen i skolan heller, luft? Jag oroar mig för att han ska bli riktigt sjuk så det behövs medicin, för det går inte att få i han...

Jag blir frustrerad när jag lämnat in matintyg om specialkost som sullats bort någonstans på vägen mellan personalen på skolan, frustrerad över att köra en timme till jobb, jobba ett dygn, köra en timme hem, hämta upp sonen, köra tillbaka en timme till sjukhuset för att träffa dietister, läkare, logopeder, och sen köra en timme hem. Jag blir frustrerad när han vägrar smaka, vägrar ens ha maten på tallriken, frustrerad över alla ”nej” och ”jag tycker inte om”, frustrerad över alla samtal med skolan där dom tycker att han mest flamsar runt på eftermiddagarna. Frustrerad över huvudvärken som sonen har ofta.

Om du bara visste vad jag ÖNSKADE att han VILLE leka och kladda med maten självmant!

Du behöver bara visa vem som bestämmer..


Nej men allvarligt, du gör ett suveränt jobb som förälder! Håll ut!

 

[Fibusen]

Du behöver bara visa vem som bestämmer..


Nej men allvarligt, du gör ett suveränt jobb som förälder! Håll ut!

Ja, som sagt så sista besöket vi var på i måndags så höll han en köttbulle mellan läpparna, utan att kvälja eller kräkas. Det var som att vinna högsta vinsten! Jag hoppas så att det börjar ge resultat!!!! I morgon är det dags igen...

 

[TeamLundVer]

Vi bråkar inte. Däremot får man smaka innan man säger nej. Vi lagar inte heller flera rätter utan gör fler alternativ typ finns alltid gurka och morot som vi vet att han äter.

Att hon sorterar maten hade jag inte lagt vikt vid. Hon äter och mår fint. Enough liksom

Så har vi också gjort.
Man måste smaka på nya saker, gillar man det inte så fine då kan man få macka.

Har vi mat vi vet att barnen inte gillar så finns det saker på bordet även för dem.

 

[TeamLundVer]

När folk skriver att barnen ska smaka innan de säger nej blir jag alltid så nyfiken på vad ni gör om de vägrar smaka?
Kul att det funkar för andra men våra säger nej typ 9 av 10 gånger när jag föreslår att de ska smaka.

Då blir det ingen macka som de får om de inte gillarmaten. De vet ju inte om degillar den eller ej

 

[Amha]

Då ska du veta hur galen och frustrerad man är när ens barn inte äter och rasar i vikt. Det tar ett bra tag innan man kommer på vad som funkar.... Just nu har han normalvikt åt det smalare hållet. Jag oroar mig för växtperioden han säkerligen kommer få i sommar (6 år, fyller 7) om han blir mager då. Jag oroar mig för hur han mår i skolan när han inte äter där, jag oroar mig för om han får i sig alla vitaminer och mineraler han behöver, jag oroar mig för när han ska börja följa med kompisar hem efter skolan, vad ska han leva på då när han dessutom antagligen inte ätit på hela dagen i skolan heller, luft? Jag oroar mig för att han ska bli riktigt sjuk så det behövs medicin, för det går inte att få i han...

Jag blir frustrerad när jag lämnat in matintyg om specialkost som sullats bort någonstans på vägen mellan personalen på skolan, frustrerad över att köra en timme till jobb, jobba ett dygn, köra en timme hem, hämta upp sonen, köra tillbaka en timme till sjukhuset för att träffa dietister, läkare, logopeder, och sen köra en timme hem. Jag blir frustrerad när han vägrar smaka, vägrar ens ha maten på tallriken, frustrerad över alla ”nej” och ”jag tycker inte om”, frustrerad över alla samtal med skolan där dom tycker att han mest flamsar runt på eftermiddagarna. Frustrerad över huvudvärken som sonen har ofta.

Om du bara visste vad jag ÖNSKADE att han VILLE leka och kladda med maten självmant!

Blev nyfiken på hur det där funkar i skolan, får man leka i sig maten där när man sitter med såna problem?

 

[Vogue]

Blev nyfiken på hur det där funkar i skolan, får man leka i sig maten där när man sitter med såna problem?

Har jag aldrig varit med om att man får. Hur skulle det se ut om alla barn som normalt sett ska kunna föra sig sitter o kladdar?

 

[Amha]

Har jag aldrig varit med om att man får. Hur skulle det se ut om alla barn som normalt sett ska kunna föra sig sitter o kladdar?

Har du varit med om ett barn med sådant stort problem så du har någon grund för ditt uttalande?

 

[Vogue]

Har du varit med om ett barn med sådant stort problem så du har någon grund för ditt uttalande?

Ja det har jag faktiskt. Inte mitt eget (för jag väntar mitt första nu) men elever i särskoleklassen jag arbetade i och hade egen hand om.

 

[Amha]

Ja det har jag faktiskt. Inte mitt eget (för jag väntar mitt första nu) men elever i särskoleklassen jag arbetade i och hade egen hand om.

Hur kommer det sig att man vid problem där barnet är i kontakt med vården som försöker lära barnet att hantera mat på det vis som @Fibusen beskriver inte kan försöka lösa det i skolan med? Speciellt när barnet har så stora problem med maten som beskrivits här? Notera nu att jag inte undrar över barn som vägrar äta t.ex röda saker som jag också stött på utan som vägrar betydligt fler delar där man riskerar tillväxtproblem, brister osv. Jag kan ju se minst ett sätt att göra så det kan funka i skolan också nämligen. Därmed undrar jag lite om det funnits ointresse från skolan om man nekat det där du jobbat.

 

[Raderad medlem 19815]

Då ska du veta hur galen och frustrerad man är när ens barn inte äter och rasar i vikt. Det tar ett bra tag innan man kommer på vad som funkar.... Just nu har han normalvikt åt det smalare hållet. Jag oroar mig för växtperioden han säkerligen kommer få i sommar (6 år, fyller 7) om han blir mager då. Jag oroar mig för hur han mår i skolan när han inte äter där, jag oroar mig för om han får i sig alla vitaminer och mineraler han behöver, jag oroar mig för när han ska börja följa med kompisar hem efter skolan, vad ska han leva på då när han dessutom antagligen inte ätit på hela dagen i skolan heller, luft? Jag oroar mig för att han ska bli riktigt sjuk så det behövs medicin, för det går inte att få i han...

Jag blir frustrerad när jag lämnat in matintyg om specialkost som sullats bort någonstans på vägen mellan personalen på skolan, frustrerad över att köra en timme till jobb, jobba ett dygn, köra en timme hem, hämta upp sonen, köra tillbaka en timme till sjukhuset för att träffa dietister, läkare, logopeder, och sen köra en timme hem. Jag blir frustrerad när han vägrar smaka, vägrar ens ha maten på tallriken, frustrerad över alla ”nej” och ”jag tycker inte om”, frustrerad över alla samtal med skolan där dom tycker att han mest flamsar runt på eftermiddagarna. Frustrerad över huvudvärken som sonen har ofta.

Om du bara visste vad jag ÖNSKADE att han VILLE leka och kladda med maten självmant!

Min sjuåring äter ungefär som din. Han har adhd. Vi håller absolut inte på att kladda med maten eller liknande utan han får det han vill ha. Till frukost är det ofta två kokta korvar med bröd, pannkakor eller hamburgare (från frysdisken) och frukt och morot däremellan. I skolan smakar han på maten bara så han är väldigt hungrig när han kommer hem. Han har varit underviktig men har gått upp två kilo senaste halvåret för att vi slutat truga utan bara gett honom det han vill ha.

Jag tänker att det är ju ändå en hel del som din son äter.

Fil och mackor, rå falukorv, makaroner och frukt kommer man långt på. Kan inte det få räcka?

Det låter väldigt plågsamt att hålla på och få i lekterapin och kladda med köttbullar. Känns nästan som att det stjälper mer än hjälper. Ta med några extra goda frukter som han kan äta under eftermiddagen istället, så gör vi.

 

[Raderad medlem 19815]

Hur kommer det sig att man vid problem där barnet är i kontakt med vården som försöker lära barnet att hantera mat på det vis som @Fibusen beskriver inte kan försöka lösa det i skolan med? Speciellt när barnet har så stora problem med maten som beskrivits här? Notera nu att jag inte undrar över barn som vägrar äta t.ex röda saker som jag också stött på utan som vägrar betydligt fler delar där man riskerar tillväxtproblem, brister osv. Jag kan ju se minst ett sätt att göra så det kan funka i skolan också nämligen. Därmed undrar jag lite om det funnits ointresse från skolan om man nekat det där du jobbat.

Jag tänker mig att oavsett om ett barn går i vanlig klass eller i särskola så skulle det nog setts som väldigt avvikande om ett barn sitter och kladdar och leker med maten. Det kan nog leda till en massa olika negativa saker för barnet. Personligen hade jag inte följt ett råd från vården som gick ut på att mitt barn skulle sitta och kladda med maten i matsalen.

 

[Amha]

Jag tänker mig att oavsett om ett barn går i vanlig klass eller i särskola så skulle det nog setts som väldigt avvikande om ett barn sitter och kladdar och leker med maten. Det kan nog leda till en massa olika negativa saker för barnet. Personligen hade jag inte följt ett råd från vården som gick ut på att mitt barn skulle sitta och kladda med maten i matsalen.

Men det står ju att barnet inte ens kunnat röra saker barnet inte äter och att det blivit tårar osv när barnet råkat röra. Det jag känner när jag läser det här är inte att det är ett vanligt och "inte så farligt" problem så att säga utan att det är en stor grej där man åtminstone måste lära sig att hantera det hyggligt. Inte att barnet lär sig äta allt men åtminstone får hjälp att komma förbi den stora delen av problemet. Jag tänker att det väl borde vara samma problem som att hantera olika rädslor/fobier man träffar på i sin vardag och måste lära sig leva med för att livet ska fungera.

Jag tänker väl lite att om det är så illa att barnet inte äter i skolan kanske man kan placera barnet där det inte är i centrum så att säga (för att inte trigga igång kompisarna till lek med maten) och tillsammans med någon personal eller nåt som kan hjälpa barnet eller hålla sällskap medan barnet sorterar bort oätligt och bygger snölyktor av köttbullarna. Alternativt att barnet får med sig mat som funkar för dagen så man kanske inte behöver leka i sig maten. Det viktigaste här är väl någonstans att barnet får i sig mat och kan prestera i skolan?

 

[Lingon]

Men det står ju att barnet inte ens kunnat röra saker barnet inte äter och att det blivit tårar osv när barnet råkat röra. Det jag känner när jag läser det här är inte att det är ett vanligt och "inte så farligt" problem så att säga utan att det är en stor grej där man åtminstone måste lära sig att hantera det hyggligt. Inte att barnet lär sig äta allt men åtminstone får hjälp att komma förbi den stora delen av problemet. Jag tänker att det väl borde vara samma problem som att hantera olika rädslor/fobier man träffar på i sin vardag och måste lära sig leva med för att livet ska fungera.

Jag tänker väl lite att om det är så illa att barnet inte äter i skolan kanske man kan placera barnet där det inte är i centrum så att säga (för att inte trigga igång kompisarna till lek med maten) och tillsammans med någon personal eller nåt som kan hjälpa barnet eller hålla sällskap medan barnet sorterar bort oätligt och bygger snölyktor av köttbullarna. Alternativt att barnet får med sig mat som funkar för dagen så man kanske inte behöver leka i sig maten. Det viktigaste här är väl någonstans att barnet får i sig mat och kan prestera i skolan?

Hade mitt barn så stora problem med maten hade jag inte vågat anförtro skolan det ansvaret det faktiskt är att hjälpa barnet med maten. De har ju ingen kunskap om den biten och risken att det blir fel måste vara oerhört stor!

 

[Amha]

Hade mitt barn så stora problem med maten hade jag inte vågat anförtro skolan det ansvaret det faktiskt är att hjälpa barnet med maten. De har ju ingen kunskap om den biten och risken att det blir fel måste vara oerhört stor!

Du menar att barnet inte skulle äta i skolan? Eller att du inte velat att läraren satt bredvid barnet när det leker med maten?

Edit: lite snurrig! Läraren satt bredvid barnet skulle det ju stå ofc.