Kräsna barn

[Lingon]

När folk skriver att barnen ska smaka innan de säger nej blir jag alltid så nyfiken på vad ni gör om de vägrar smaka?
Kul att det funkar för andra men våra säger nej typ 9 av 10 gånger när jag föreslår att de ska smaka.

Nu är vår dotter inte kräsen men får ibland för sig att hon inte vill smaka något nytt. Då kör vi med argumentet: "Tänk om du inte hade vågat smaka på glass/choklad/valfritt första gången, då hade du inte vetat att det är jättegott!". Då inser hon att hon inte vill missa något som kan vara jättegott och smakar. Tycker hon inte om det så konstaterar vi bara helt neutralt att nu vet hon det.

 

[Pontevecchio]

När folk skriver att barnen ska smaka innan de säger nej blir jag alltid så nyfiken på vad ni gör om de vägrar smaka?
Kul att det funkar för andra men våra säger nej typ 9 av 10 gånger när jag föreslår att de ska smaka.

Då erbjuds inget annat. Om man inte smakar får man inte gå från bordet eller äta nåt annat. Det brukar accepteras. Vill han inte smaka så slipper han men oftast funkar Lingons idé, att skapa ett intresse runt vad han ev missar.

Sen är alla situationer olika, ibland är han för trött, ibland är det bara trams. Avledning och undanmanöver funkar ofta mycket bättre än rak konfrontation.

 

[westernsuzie]

Man lär sina barn att föräldrarna bestämmer och då finns inte tanken på att säga emot föräldern i den frågan.

Skojar du med mig nu?
Om inte så vill jag personligen verkligen Inte lära mina barn att föräldrarna bestämmer, speciellt inte över deras ätande. Jag vill att de lyssnar på sin egen kropp och sina egna hungers- och mättnadskänslor. Jag kan ju omöjligt veta hur de känns i deras mage just då. Min lilla filosofi som förälder är överhuvudtaget att de liksom ska växa upp till självständiga personer som tänker själv istället för lyder andra. Visst, jag tycker det är trevligt om de smakar av maten men det finns andra saker som är en miljard gånger viktigare.

 

[Javan]

När folk skriver att barnen ska smaka innan de säger nej blir jag alltid så nyfiken på vad ni gör om de vägrar smaka?
Kul att det funkar för andra men våra säger nej typ 9 av 10 gånger när jag föreslår att de ska smaka.

Äh vi uppmuntrar att de ska smaka vill de inte så vill de inte. Nästa gång kanske de vågar?

@Vogue Tvång kring mat är ingen idé. Det finns två saker barn kan kontrollera mat och sömn vilket de flesta barn också gör i kortare eller längre perioder av sitt liv.

Man kan inte tvinga någon att äta/sova så varför försöka? Det skapar inte ett bra förhållande mellan barn och förälder.

 

[Poison-heart]

Måste bara tipsa om Ann Fernholms bok ”Smakäventyret”. Finns mycket bra tips/fakta där om mat och barn.

 

[kakan89]

Man lär sina barn att föräldrarna bestämmer och då finns inte tanken på att säga emot föräldern i den frågan.

Wow! Att ingen tänkt på det innan.

 

[kakan89]

Jag har en snart 2-åring som i perioder enbart lever på soyguhrt. Vi försöker involvera honom väldigt mycket i matlagningen och jag upplever att han äter betydligt bättre då. Han får smaka alla komponenter som är lämpliga vid spisen och han kryddar, rör och hackar. Jag berättar hela tiden vad vi gör och va det ska bli för mat. Han får även hjälpa till att duka osv så han är med på att det snart är dags att äta.

 

[Sel]

När första partnerns barn hamnade i en Våga Vägra Mat-period körde vi ibland dagar med färgtema. Det var rätt intressant och utmanande. Sonen fick välja färg och vi fick anpassa oss!
Oftast försökte vi improvisera utan att tillsätta färg men jag måste erkänna att vi fuskade på dagen "blå".

(Dagen brun såg bedrövlig ut med köttfärsås, fullkornspasta och gul ketchup)

 

[Energi]

Wow! Att ingen tänkt på det innan.

Johodå! Så tänkte jag också. Sen fick jag barn

 

[Fille]

Måste bara tipsa om Ann Fernholms bok ”Smakäventyret”. Finns mycket bra tips/fakta där om mat och barn.

Ja väldigt bra bok! Ann Fernholm skriver mycket bra!

 

[Badger]

Våra barn (4 och 2,5 år gamla) är oerhört kräsna gällande mat. I matväg äter de i princip bara makaroner, ris, potatis eller lax, panerad fisk, köttbullar, korv eller pannkaka. De kan absolut inte ha tex makaroner och köttbullar tillsammans på tallriken, de äter isåfall först köttbullar och sen makaroner. De äter absolut inte lassange, fiskgratäng och sådana rätter.

Ni som har kräsna barn, hur gör ni?
Jag och barnens pappa har olika syn på detta. Jag vill att om vi tex lagar lassange erbjuder barnen något annat, tex makaroner eller liknande lättlagat. Medan mannen inte vill att barnen får valmöjlighet - de får äta det som vi äter.

Jag förstår hans tanke men, jag tycker att det är viktigt att barnen får i sig mat.
Hur tänker ni?

Jag tycker inte alls det är konstigt att äta makaronerna först och köttbullarna sedan eller tvärtom. Man äter väl i den ordning man vill?

Det är ju ändå en ganska lång lista, dvs potatis, ris, makaroner täcker väl in nästan allt man äter till mat.

Korv, lax, fisk, köttbullar och pannkaka täcker väl in ganska mycket man äter till.

Saknas grönsaker kanske, men det funkar kanske bredvid eller innan maten.

Lasagne och fiskgratäng är ju båda väldigt röriga rätter.

(Jag har ett barn som äter allt och tycker barn ska äta samma som vuxna, men "kraven" är ju inte hårdare än att jag är nöjd om barnet äter riset och laxen och smakar på ratatouillen. Kräver inte att det ska sätta det på samma gaffel iofs vore det synd om han inte hade ätit gryta.)

(Såhär säger jag säkert bara för att jag hatade lasagne och fiskgratäng som liten. Men åt det ändå. Som tur är lagade inte föräldrarna det dock )

 

[Badger]

När folk skriver att barnen ska smaka innan de säger nej blir jag alltid så nyfiken på vad ni gör om de vägrar smaka?
Kul att det funkar för andra men våra säger nej typ 9 av 10 gånger när jag föreslår att de ska smaka.

Leker lite, men joo den här lilla biten (doppat gaffelspetsen i), aj den bits! tänk om det är det godaste du någonsin ätit? Minns när du hatade sushi? Det här tycker jag inte om alls, vad tycker du? Plötsligt gillar man saker, olika varianter av. Och sedan ok slipp då (med gott humör) Sedan gäller det väl att det faktiskt är ätbart ibland. Du smakade! applåder! vad smakade det? (Vilken av de här chokladerna är godast?)

Nej 9 av 10 gånger är ju i alla fall ett ja 1 av 10 gånger. (Men vi har väl numera ja 9 av 10 i 8 årsåldern)

 

[turbofling]

När folk skriver att barnen ska smaka innan de säger nej blir jag alltid så nyfiken på vad ni gör om de vägrar smaka?
Kul att det funkar för andra men våra säger nej typ 9 av 10 gånger när jag föreslår att de ska smaka.

Här spelar det oftast ingen roll. Har barnet bestämt att det inte tycker om så är det så oavsett om det smakar eller inte.

 

[YorkWann]

Vi övar på att ha maten på tallriken, brukar ta fyra gånger med något nytt, sen äter de det. (Generellt sett nu då). De behöver inte smaka eller äta det, vi lockar till att smaka, men vill de inte smaka, övar vi på att ha all mat på tallriken bara.

 

[Is]

Äldsta dottern får panik om olika saker ligger på tallriken. Ketchup går bra. Men när vi äter tacos så äter hon köttfärs och gurka - köttfärsen lägger hon på tallriken och gurkbitarna på bordet..
Jag tar ett djupt andetag och låter dem hållas, till någon viss gräns.

Här serveras det "tacomacka" vilket innebär ett taco bröd med ost som viks dubbelt och körs i micron, sedan äts köttfärs och maj vid sidan av.
Allt som vi benämner som macka går oftast ner trots att han på vanlig macka bara äter smör

 

[Is]

Sonen är enligt mig inte extrem på något vis men vanligt 2-3 års kräsen vid maten.
Som någon skrev så prioriterar vi att maten är trevlig och mysig stund med familjen, brukar inte laga extra mat utan ser hellre till att det finns något på bordet som han kan plocka om inget annat passar. Ibland när jag vet att han ätit riktigt dåligt hela dagen kan jag göra lite variant av de vi äter. Exempelvis vet jag att han hellre äter strips istället för klyftpotatis så då kan jag slänga med lite strips på plåten. Äter vi ordentliga köttbitar kan jag steka lite korv eller köttbullar till barnet så får han välja om han vill äta köttbit också (han smakar ofta köttbitar och säger att det är gått men det kommer liksom inte ner något i magen)
Äter vi gratäng eller liknande brukar vi erbjuda macka TILL maten och är då noga med att säga just TILL maten och inte istället för maten. Vi lägger sedan ingen vikt vid om han har ätit det som finns på tallriken eller inte. Ibland verkar han helt enkelt vara för hungrig för att ge sig ikast med något av de som ligger på tallriken, så då kan han äta maten när han fått macka. Ett annat alt som vi ibland gör är att när vi vuxna ätit färdig erbjuda efterrätt i form av frukt som vi då äter tillsammans. Men pga ovanstående tendens så plockar vi inte bort hans tallrik först han går från bordet, för även om efterrätten består av lite lyxigare slag så som glass kan han då börja stoppa i sig maten av bara farten liksom. Han blir sugen på mer och maten finns tillgänglig.

Ett tips till (vet inte hur bra det är men) är att se om ni hittar någon krydda barnet gillar (tänker att det kan vara örter exempelvis så behöver inte nödvändigtvis vara typ salt) något som barnet själv kan förse sin mat med, vi har haft pommfrittkrydda (typ hemmablandad, köpt av ett lokalt företag, för att inte ge för mycket salt eller smakförstärkare) som sonen har kryddat Allt med, och de har liksom varit hans grej för att få maten att smaka bekant antar jag (på skolan märker jag att många barn gör samma fast med ketchup)

 

[Badger]

Här spelar det oftast ingen roll. Har barnet bestämt att det inte tycker om så är det så oavsett om det smakar eller inte.

Målet är ju inte att de ska äta det det är ju att de ska smaka . Sedan kanske de äter det någon annan gång, eller inte, att de kommer att äta det den gången är ju verkligen osannolikt, men det kan hända. (liksom bara lite komma över oron över att det kan hända någonting farligt)

(man kan smaka sig igenom (nästan)alla ingredienserna till en sockerkaka tex, har vi gjort.)

 

[cirkus]

Min erfarenhet är att barn först äter mat i pureform - ddvs allt är blandat men konsistensen är samma. Snart eftter detta stadium vill de ha "ren mat" inte blandat. Då får man försöka göra ingredienserna var för sig på tallriken. Tex så blandar man inte sallad utan lägger de tärnade ingredienserna var för sig så får barnet ta av varje. Gärna mkt "torr" mat med sås på sidan. Typ fisk med sås bredvid sanare än gratäng/gryta även om ingredienserna är samma.

 

[Amha]

Jag vill inte tvinga barnen att äta sånt de inte gillar. Däremot vill jag att de smakar och smaklökarna sitter ju på tungan. Dvs tar de något i munnen och ser vad det smakar och inser att det här var äckligt är det helt okej att spotta ut det. Detta har gjort att framförallt den äldsta har hittat smaker som hon tidigare inte uppskattade men numer tycker är toppen, eller att produkt x är äcklig i rätt a men god i rätt b. Den yngsta tänkt "det här ser äckligt ut!" men efter första smakprovet insett att det var ju faktiskt riktigt gott och vill ha mer. Skulle jag laga separat mat till mina barn hade de inte provat och hittat dessa smaker, om de nu inte fått i sig det på förskolan eller liknande.

@westernsuzie Jag har ju uppskattat det mesta i matväg som liten men blev tvingad att smaka levergryta varje gång det serverades. En bit lever skulle man äta och herrejävlar vad äckligt det var hemskt att tvingas svälja. Däremot har jag smakat andra saker jag sedan kunnat spotta ut, det har varit lättare att hantera, inte alls något som satt sig som ett dåligt minne sådär. Iom möjligheten att välja att spotta ut som mina barn får har det varit ganska lätt att få dem att prova. De har fortfarande kontrollen över sin kropp så att säga. Vissa saker vänder direkt, andra provtuggas. Vi pratar en del om smaker, skillnad mellan smaker osv om det behövs. Typ "har du provat att slicka på tomatens skal och jämfört med fruktköttet? Märker du skillnaden på smakerna?". Redan där har de ju smakat. Eller så diskuterar man lite hur man upplever smakerna. "Har du funderat på om gurkan smakar annorlunda idag än förra gången? Ibland ändras det ju så man tycker bättre om saker när man har provat det några gånger. Blir det så för dig med?" Det är ju vettigt att göra både med saker de gillar och saker de ogillar så man inte helt hakar upp sig på äcklig mat om man ska försöka prata mer neutralt om maten. Börjar mina barn gilla nåt de innan tyckt varit äckligt har vi pratat om hur det var förut och hur det var idag och att det var tur att de smakade så de inte missade det som helt plötsligt blev gott.

 

[em-pirre]

Jag hade kört mycket tapas-aktigt. Inte en hel jäkla portion med en gratäng, utan hellre lite stekt potatis, kokt potatis, rå gurka, något salt, något mjukt, något kallt, sött, krispigt, slemmigt osv

För det första gillar jag det själv, och för det andra finns det alltid alternativ. Ganska enkelt också.