Fyfan varför måste man jobba

Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här.

Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har tyckt mer eller mindre illa om alla jobb jag haft efter ett tag, inte för att alla jobb varit katastrofalt dåliga, utan för att jag.. ja, hellre är ledig.

Jag har blivit utredd två gånger och har ingen konstaterad diagnos, men jag känner igen mig mycket i sådana svårigheter. På många sätt är jag som ett förvuxet barn. Jag är lat, har ingen startmotor och jag är nästan oförmögen att göra sådant jag inte vill/tycker är tråkigt. Rutingrejer som städ, tvätt, dusch osv har alltid varit en kamp. Jag äter skit när sambon inte är hemma för jag inte vill eller orkar laga mat. Jag kan låta mat för hundratals kronor ligga i kylen och bli dålig så den sedan måste slängas medan jag länsar frysen på färdigmat och helfabrikat för att jag inte orkar eller vill, som en småunge.

Jag har med åren lärt mig olika sett att hantera mina svårigheter, det är en konstant kamp men jag lever inte i misär. Men det förbannade jobbet fortsätter att vara ett gissel, det sabbar mitt liv känns det som när jag ibland känner mig trotsig.

Disclaimer: Jag är jävligt glad att jag har ett fast jobb. Ja lönen är skit, jobbet är tråkigt och min relation till kollegorna är bitvis svår, men jag är glad att jag har det. Mina svårigheter i livet gör det delvis svårt för mig att ha ett jobb, så jag håller hårt i det jag har, även om jag nog bör byta i framtiden. Jag har varit arbetslös tidigare och vet vilken enorm stress det är, så jag vill inte vara otacksam på det sättet, men känner att jag ändå måste få gnälla.

Min sambo är just nu i en ganska svår situation jobb-mässigt så jag vill inte gnälla inför honom, det känns inte rätt. Mina föräldrar har alltid varit krassa med att "var glad att du har ett jobb, alla har inte det!" så där är det ingen ide, men jag måste ventilera. JAG VILL INTE JOBBA.

Det är så mycket i mitt liv jag känner att jag VILL. Jag vill få bättre ordning hemma, på matlagningen, på motionen, sömnen. Jag vill rensa hemma, måla och fixa med grejer. Jag vill ordna mer med mina akvarium och spendera mer tid på det, jag skulle vilja lära mig sy. Jag vill odla mer och bli bättre på det (som det är nu dör mina krukväxter i omgångar för jag inte orkar vattna). Jag vill baka mitt eget bröd, äta god frukost varje dag i lugn och ro utan stressen att måsta iväg till jobbet..

Men jag orkar inget, att hålla liv i de få rutiner jag har och att se till att jobbet fungerar suger ur all min energi. Så fort jag kliver utanför kontorets dörr när dagen är slut är det som att all energi bara rinner ur mig.

På kvällarna när måsten som middag och dusch varannan dag är gjorda är det inte så fasligt många timmar kvar. Jag brukar spela ett par timmar men inte ens det orkar jag. Blir mest att jag kollar på nån serie och sedan lägger mig. Helgerna innebär ofta någon aktivitet som middag hos släkt eller vänner, och efter det är det liksom fullt i schemat. Tiden går för fort och jag känner att jag aldrig orkar ta tag i det där jag borde (och egentligen VILL) på lördagarna. Söndagarna är ofta ångestfyllda inför den nya jobbveckan.

Jag har haft depression sedan tonåren som nu för tiden är på en nivå att jag känner att jag mår mestadels mår bra men jag får små skov då och då, det går ändå bra men även det suger ut ork.

Jag önskar att jag kunde jobba 50% men det skulle vara omöjligt utan bibehållen lön, det är helt enkelt för dålig pension och för lite pengar i lönekuvertet. Jag drömmer om att kunna utbilda mig till något roligare i framtiden när sambons jobbsituation är tryggare.

Överlag mår jag bättre nu än jag gjort på många år, mitt liv är helt okej! Men jag vill bara gnälla av mig, önskar jag kunde haft sommarlov resten av livet typ.

 

[nejlica]

Kan du gå ned lite i tid även om du inte har råd att gå ned till 50%? Jag är just nu FL en halvdag i veckan och det gör så mycket skillnad för hur veckan ser ut. Tidigare i livet hade jag en period då jag jobbade 80% och var ledig på onsdagar.

Nu tycker jag att mitt jobb är jätteroligt, så jag har ingen input i den problematiken, men just det där med att vara ledig en vardag när andra jobbar (man kan inte boka in en massa "lull, lull" utan får faktiskt saker gjorda på ett annat sätt eller ren egentid) tycker jag gör stor skillnad. Och att det är en begränsad tid/dag, så kan man planera den på ett annat sätt än jag tänker mig att det blir om man "bara" gör kortare dagar och får lite mer fritid varje dag. Plus att det lämnar helgerna lite mer fria åt roliga saker om man kan beta av alla sina måsten någon annan dag.

Onsdagar tycker jag är en perfekt dag att vara ledig, då blir liksom aldrig arbetsveckan längre än 2 sammanhängande dagar.

 

[Exile]

Det är klart iom mina (som många andras) intressen att jag hellre hade jobbat halvtid ex med samma lön, så jag hade orkat med mer fritid.

Jo fast så tror jag alla känner, oavsett vad man har för jobb eller lön.

Kan du gå ned lite i tid även om du inte har råd att gå ned till 50%? Jag är just nu FL en halvdag i veckan och det gör så mycket skillnad för hur veckan ser ut. Tidigare i livet hade jag en period då jag jobbade 80% och var ledig på onsdagar.

Nu tycker jag att mitt jobb är jätteroligt, så jag har ingen input i den problematiken, men just det där med att vara ledig en vardag när andra jobbar (man kan inte boka in en massa "lull, lull" utan får faktiskt saker gjorda på ett annat sätt eller ren egentid) tycker jag gör stor skillnad. Och att det är en begränsad tid/dag, så kan man planera den på ett annat sätt än jag tänker mig att det blir om man "bara" gör kortare dagar och får lite mer fritid varje dag. Plus att det lämnar helgerna lite mer fria åt roliga saker om man kan beta av alla sina måsten någon annan dag.

Onsdagar tycker jag är en perfekt dag att vara ledig, då blir liksom aldrig arbetsveckan längre än 2 sammanhängande dagar.

Nej jag kan inte gå ner i tid. Däremot är mitt jobb rätt flexibelt på det sättet att jag brukar gå tidigt ungefär en dag i veckan, det hjälper lite. Imorgon jobbar jag till och med halvdag så det har jag sett fram emot hela veckan, sådant hjälper mycket.

Jag tar heller inte ut fyra veckors semester under sommaren utan brukar strö ut det lite, känner att jag liksom behöver kortare tid mellan ledighet så det passar mig bättre. Brukar ta en+två veckor, sedan resten som strödagar för att förlänga helger osv. Ett par gånger om året på sin höjd brukar det hända att jag faktiskt sjukskriver mig ett par dagar om det blir helt överjävligt och jag bara inte pallar.

Som sagt jag ville mest bara gnälla av mig. Jag är glad att jag har ett jobb, det är inte det sämsta jobbet i världen. Jag skulle vilja göra något annat och min lön är dålig men det är som sagt jag själv som är det största hindret där, det är jag medveten om. Hoppas på förändring i framtiden på det planet.