Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

[ien]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tror att det du kallar "ramaskri" beror på att omdömet lat är väldigt negativt värderande...

Sen är det så här att jag tycker det är lite konstigt att folk som inte satt sina små på dagis innan tvåan har kommit helt plötsligt ska in med ettan för att avlastas

Nu var det ju inte det scenariot du målade upp i trådstarten. Där skrev du:

Andra som har syskon till sina barn är hemma med tvåan och låter ettan gå på dagis, varför brukar jag fråga.

vilket inte alls specificerar att det första barnet skulle sättas i förskola för att det får ett syskon, utan lika gärna kan innebära att barnet redan har förskoleplats.

Som jag skrev, skulle jag inte heller välja att skola in ett litet barn om någon av oss föräldrar ändå skulle vara hemma med en bebis, men å andra sidan har vi gjort valet att inte skaffa barn så tätt eftersom vi bedömt att det inte är förenligt med hur vi vill vara som föräldrar.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tror att du kan ha nytta av ett lite mer ödmjukt sätt att se på andra människors val. Jag tror att jag förstår vad du menar, men en del av det du skriver kan uppfattas som rätt fräckt.

Jag kan inte förstå att min åsikt väger så tungt för många här, dom kan ta det med en nypa salt om det inte stämmer in på dom. Alla gör som dom vill oavsett varför men jag måste få tycka för det, eller?

Jag ska inte förneka att vissa dagar varit riktigt tuffa, men överlag har det gått bättre än vad jag hade trott att ha två så små barn. Och nu är de ju nästan stora!

Ja precis, och dom for inte illa av att det var tufft emellanåt, ni tog er igenom det

Men vi trivs så bra såhär så vi kanske väljer att ha dem hemma ett år till

Roligt att höra att fler tycker det är kul att få ute lite mer tid av sina barn. Vi kommer ha bägge hemma så länge alla är nöjda, småbarns tiden med lite sömn har jag gett mej fan på att komma igenom utan att behöva lämna bort ettan.

 

[ako]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag kan ju bara svaa för mig själv, men jag skulle aldrig drömma om att ta i från ludvig, drygt tre som gått på dagis sedan han var knappt två år, den glädje, lek och stimulans och de relationer till både kompisar och andra vuxna som vår fantastiska förskola ger. Dessutom handlar det ju inte om att lämna i väg storasyskonet heldagar när man är hemma med bäbis, utan 15 h per vecka - alltså tre timmar om dagen. Egentligen tycker jag inte frågan är något att diskutera- man får väl hoppas att föräldrar gör det som passar den egna familjen bäst utan att sätta duktigstämpel på varesig det ena eller det andra.

 

[Calazirya]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

I det stora hela så kanske det inte spelar någon större roll vad du som enskild individ anser, men det är trots allt många föräldrar som liksom du tycker en massa och lägger ner mycket nedvärderande kommentarer om andra föräldrar och det är det som jag reagerar på.

Så är vi ju på ett diskussionsforum och då diskuterar vi.

 

[Armani__]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Roligt att höra att fler tycker det är kul att få ute lite mer tid av sina barn. Vi kommer ha bägge hemma så länge alla är nöjda, småbarns tiden med lite sömn har jag gett mej fan på att komma igenom utan att behöva lämna bort ettan.

Jag har läst en del i tråden men inte brytt mig om att svara, men nu tänker jag ändå göra det.
Jag blev lite ledsen och irriterad av det jag läste här, det jag gjort fet-stilt. Vi då som faktiskt bar ett barn, men som skulle vilja vara hemma längre men som inte har råd? Jag hade gladeligen varit hemma med Milton ett år till, eller låtit honom gå som 15-timmarsbarn på dagis, eftersom jag anser att det är en fantastisk kombination för barnet, med mycket tid tillsammans med föräldrarna och samtidigt få stimulans och umgås med andra barn. Men rent ekonomiskt är det inte genomförbart för vår del, tyvärr.
Hade vi dessutom fått ett barn till, så hade Milton fått gå som 15-timmars, ser inte riktigt problematiken? Att kalla det "förvaring av barnet" eller som om detta skulle avlasta massor för föräldrarna, tycker jag är konstigt. Lite ensamtid med Tvåan är väl inte helt tokigt? Det har ju Ettan fått hittills i livet?

Jag tycker liksom inte att det ena behöver utesluta det andra, eller att man måste se allt svart eller vitt. Det ena passar kanske viss och vice versa.
Sedan är det säkert väldigt olika, vad för typ av barn man får
Miltons bebis-tid var otroligt jobbig för oss, då han hade väldigt mycket kolik och skrek 70 % av dygnet och sov resten. En Tvåa med samma mönster, hade gjort att vi och Milton nog hade uppskattat de där 15 timmarna.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag har läst en del i tråden men inte brytt mig om att svara, men nu tänker jag ändå göra det.
Jag blev lite ledsen och irriterad av det jag läste här, det jag gjort fet-stilt. Vi då som faktiskt bar ett barn, men som skulle vilja vara hemma längre men som inte har råd? Jag hade gladeligen varit hemma med Milton ett år till, eller låtit honom gå som 15-timmarsbarn på dagis, eftersom jag anser att det är en fantastisk kombination för barnet, med mycket tid tillsammans med föräldrarna och samtidigt få stimulans och umgås med andra barn. Men rent ekonomiskt är det inte genomförbart för vår del, tyvärr.
Hade vi dessutom fått ett barn till, så hade Milton fått gå som 15-timmars, ser inte riktigt problematiken? Att kalla det "förvaring av barnet" eller som om detta skulle avlasta massor för föräldrarna, tycker jag är konstigt. Lite ensamtid med Tvåan är väl inte helt tokigt? Det har ju Ettan fått hittills i livet?

Jag tycker liksom inte att det ena behöver utesluta det andra, eller att man måste se allt svart eller vitt. Det ena passar kanske viss och vice versa.
Sedan är det säkert väldigt olika, vad för typ av barn man får
Miltons bebis-tid var otroligt jobbig för oss, då han hade väldigt mycket kolik och skrek 70 % av dygnet och sov resten. En Tvåa med samma mönster, hade gjort att vi och Milton nog hade uppskattat de där 15 timmarna.

Synd att du blir ledsen och irriterad då det inte alls är riktat mot dom som inte har möjligheten till att ha barnen hemma, men med en ny två så har man ju den möjligheten utan att det påverkar ekonomin.

 

[Squie]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Det jag kan tycka är väldigt tråkigt är att läsa om den dömande attityden. Jag är fullt övertygad om att alla gör sitt bästa för sina barn efter de förmågor de har.

Oavsett vilket område (häst, barn, hund, osv) vi rör oss i så är det mkt 'titta snett' på olika människor.

 

[giovanna]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag vill bara lägga in ett litet medhållande inlägg, de flesta har ju gett mothugg hittills
Jag tycker att dagis (häng mig gärna för att jag använder det ordet också )
i första hand ska vara till för att föräldrar ska kunna arbeta, inte vara barnvakt åt lediga. Jag förstår dock att eftersom "alla" lämnar de äldre barnen på dagarna när de är föräldralediga så finns det ju inga barn att leka med och då kan det väl vara kul för barnet att komma iväg några timmar i veckan. Men, det är ju faktiskt något som finansieras genom skatten, skulle man betala den verkliga kostnaden så är det nog inte så många som skulle göra så...
MEN jag tror att det är nyttigt att ha tråkigt också, att det är viktigt för kreativiteten att själv få komma på saker att sysselsätta sig med. Jag som är uppväxt på landet och inte gick på dagis var liksom tvungen att aktivera mig ändå och jag tror inte att jag blivit en person som inte kan föra sig socialt för det.

 

[Badger]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Som sagt, folk har klarat det förr.

Självklart har man det. Mammas första minne är när hon och hennes storebror hade sprungit till järnvägsstationen i sin lilla stad, storebror slickade på en stolpe, började gråta och sprang hem. Mamma 3 år följde blodspåren för att hitta hem. Mormor var såklart hemma med nye lillebror. Mamma har inga tidiga minnen av sin mamma, bara av barngänget hon sprang med.

Det fungerade jättebra, mamma växte upp perfekt. Men det är en haken med det nu. Numera måste man korsa 8-9 bilvägar och en stor gågata för att ta sig till järnvägsstationen. (när mamma var 18 och lärde sig köra bil fanns ett trafikljus att öva på). Numera är det inte lämpligt för små barn att springa ensamma i hela staden.

Min mans mamma lärde sig simma någon gång i 5 årsåldern, hennes mamma sa att det var dags för hennes storebröder att lära henne. De gick och slängde henne i ån, som tur var passerade någon och fiskade upp henne. Hon är också en underbar människa.

Barnen i Bullerbyn för att ta ett ideal släpade också småsyskon och grannbäbisar runt hela trakten medan föräldrarna jobbade.

Visst jag håller med om att det kanske var bättre förr. Men mitt inne i stan känns det inte rätt att släppa 3 åringar fritt, passade av 4 åringar, hela dagarna.

Jag gillar dagis och jag skulle självklart använda 15 timmar om jag skaffade syskon till A. Han är snart två och har två vänner på dagis som han jämt umgås med. De äldre barnen är underbara och håller reda på varandra och de yngre, lite som barnen som sprang fritt förr och umgicks. Inte en och en med mamma utan tillsammans och tog hand om varandra.

(men oroa dig inte, inga syskon planerade)

Barn är olika, vissa kanske föredrar att vara hemma med sina föräldrar och syskon och pyssla. Andra kanske vill vara på dagis och springa. Bäbisar är också extremt olika varandra. Väninnor med barn i samma ålder har haft fullkomligt olika förutsättningar. Inte som att båda har hundar med olika raser, utan mer som att den ena har en nervig fullblodsarab och den andra en väluppfostrad kanin (beteendemässigt alltså).

Btw på 50-talet åkte kvinnor in på psyket för att de inte klarade av att vara hemmafruar utan annan uppgift än att sköta hemmet. I USA demonstrerade de mot industrin som tagit klädsömnad, sjukvård, tygtillverkning osv ifrån dem. Det startades skolor där kvinnorna skulle läras sköta ett hem prickfritt så de hade någonting att göra innan de fick spunk.

Så har vi ju dem som lämnade barnen till pigan och sedan till guvenanten och hälsade på dem på söndagarna.

 

[Brandgul]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag har full förståelse för att man måste jobba och ha barnen på dagis, men om du är hemma med ett nyfött barn så förlorar du inget på att vara hemma med båda barnen, snarare tvärtom, du slipper en dagisavgift.

Själv tycker jag att vi förlorade massor på att ha båda barnen hemma när nummer två kom.

Det var den varmaste sommaren i mannaminne och här satt vi... Inne... Det var för varmt att vara ute för bebisen. Hon kokade. Vi satt inne och ammade och... tittade på TV. Jippi. Sonen hade fått ut 100 ggr mer av att få vara på förskolan mitt på dagen, fått vara ute och leka, träffa andra och fått göra saker.

Jag tyckte att det var hemskt. Mellan 9-11 varje morgon kunde vi vara ute, sen var det för varmt och sen ammade lillasyster direkt vi skulle göra något. En ammning tar ju uppemot 30 minuter, så det är rätt mycket tid för ett äldre syskon.

Sen hade hon riktigt vakentid från 22 till... 2-3 tiden och sen skulle jag upp vid sju igen. Jag vet inte om man alltid är en så riktigt fantastisk mamma när man inte sover så mycket. Inte jag i alla fall.

Jag kan fortfarande ha så enormt dåligt samvete att han inte fick gå på förskola de där första månaderna när lillasyster kom. Nä fy fan rent ut sagt vilken sommar det var.

Det är SÅ svårt att säga precis hur det är för alla och envar innan man har gått i deras skor.

 

[Embe]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag har även jag låtit bli att svara, för att undvika att du skall tro att jag utför någon form av "ramaskri" som du verkar vilja tolka alla som reagerar på att du på ett tyvärr ganska fördömande sätt kallar föräldrar med 15-timmars barn på dagis, med småsyskon hemma, för lata.

Lathet är ett fult och mycket negativt ord i min värld (läs Calaziryas förklaring av ordets betydelse). Det känns nedvärderande och mästrande att använda det uttrycket.

Jag tror att du, likt så många här skriver, skulle tjäna på att ha en mer ödmjuk attityd mot andra föräldrar och deras val. Likt i princip alla de som svarat dig här (så vitt jag kan se) är gentemot ditt val? Istället för att ta åt dig vad de skriver så verkar du vilja tolka det som att de blivit trampade på en öm tå? När ingen verkar uttrycka att deras barn "klättrar på väggarna" utan att utnyttja 15-timmars förskola här, utan ser andra mervärden i förskoletimmarna, och även i att ha några få h/v att ägna uteslutande åt ev. återhämtning samt det lilla syskonet?

Trådstarten handlade om alla som var hemma med syskon. Nu på slutet verkar du ha ändrat dig till att rikta dig mot de som är hemma med syskon som innan tvåans ankomst inte haft dem på förskola?

Vi har här hemma en son som snart fyller 3 år och en som är 3 veckor.

Vår stora son hade ännu inte skolats in på förskola när han var lika gammal som er etta, utan började skolas in som 20-månaders.

Vi gjorde ett aktivt val att INTE skaffa våra barn så tätt, för att vi inte ansåg det som det bästa för våra barn/oss (för alla val man gör som förälder utgår ju från SINA barn och åsikter kring barn), men det skulle aldrig falla mig in att ifrågasätta att andra har andra åsikter och erfarenheter som för att de väljer annorlunda i den frågan, ens det minsta lilla.

Om jag skall svara på frågeställningen i trådstarten så har vi resonerat såhär;

Vår stora son får nu fortsätta att gå knappt 15h i veckan på förskolan. Han går 7.30-12.00 tre dagar i veckan. Han är morgonpigg och har därmed alltid börjat tidigt på förskolan, för det passar honom bättre att istället komma hem tidigare, så vi har valt att behålla den rutinen. Det fungerar även ypperligt med den pedagogiska verksamheten på förskolan, då de har dagens "huvudaktiviteter" på förmiddagarna - så han får känna att han är med på mycket av det hans kompisar pratar om och gör, trots att han nu går så pass få h.

Vi funderade på att inte längre ha honom på förskolan inför tvåans ankomst, men slog ganska snabbt bort den tanken för vår del. Dels för att vi, eftersom han nu gått på sin förskola lite mer än ett år, vet exakt vad deras verksamhet går ut på och vad han får för positiva erfarenheter av att gå där, och dels för att han skall få behålla en del av den trygghet han har i sina vardagsrutiner, "trots" att han nu fått en lillebror vilket är en tillräckligt stor förändring i sig, för honom. Förskolan har varit en betydande del av hans värld, vi ville inte förneka honom den världen och alla de relationer han skapat sig där för att han nu fått ett syskon - när vi nu har möjligheten att låta honom få del av båda delar.

Vi NJUTER av att få ha honom hemma mer de kommande 1,5 åren (åtminstone), vi gör MYCKET saker tillsammans, och älskar att umgås som familj. Precis som jag tror gäller för de allra allra flesta föräldrar!

Vi kommer att vara mycket på ÖF (vilket vi också var innan han började förskolan), vi har alltid varit mycket i lekparker, träffat mycket folk, etc etc etc, men jag vågar påstå - likt så många andra som skrivit här i tråden påpekar - att de sakerna inte är att likställa med de erfarenheter de får från förskolan. Därmed inte sagt att de barn som inte går på förskolan inte klarar sig lika bra - de får bara ANDRA erfarenheter!

Vi, sett till vår umgängeskrets, har inte tillräckligt många vänner med barn i samma ålder som honom för att få till det sociala samspel och den interaktion i lekarna som han nu får träna sig i på förskolan, tex. Vi hade nog lyckats klura ut något sätt att försöka ge honom samma sak om han inte gått på förskolan, men det hade inte varit enkelt, så nu när han får det via förskolan känns det jättebra! (för de relationer han skaffar sig på ÖF här i vår stad går inte att likställa, tyvärr).

Hade han däremot varit lika liten som er etta när tvåan kom, så hade vi med allra största sannolikhet inte skolat in honom förrens det var dags för tvåan att börja, för då hade han inte redan skapat sig det sociala liv han nu har på förskolan, det går ju inte att jämföra en 1,5-åring med en 3-åring riktigt.

Att vi som familj dessutom får möjligheten att vara mer utvilade, genom att jag (som ammar) kan dra ett lite tyngre lass på nätterna för jag kan sova ikapp lite på de förmiddagar då stora sonen är på förskolan och mannen därmed är mer utvilad och har mer ork kvar även han för alla familjeaktiviteter när han kommer från jobbet ser jag bara som en bonus som vi alla vinner på, inte minst barnen!

 

[Badger]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Man är två st som åker dit

Briljant idé.

Känns som att du resonerar utifrån dina perfekta förutsättningar. Din man är hemma i 7 veckor. Du har bottenlös energi, friluftsområden, en öppen förskola som inte är av denna världen (i jämförelse med de personallösa ställen jag besökt med ett garage ett par lådor leksaker och ev möjlighet att köpa kaffe.) Barn som pysselsätter sig självt i tidig ålder och sover hela nätterna. Till och med så bra att du kan skriva -när nätterna blir bättre, tar man hem syskonet då? (hehe jag sover fortfarande inte hela nätter det är en otroligt underlig känsla när man får göra det ibland när A sover över borta )

Alla har inte perfekta liv i perfekta orter, med superbarn.

Det är inte alls otroligt att barn inte sover hela nätterna. Jag har inga vänner med barn som sover hela nätterna. Det är nog vanligare att de inte sover än att de gör det faktiskt.

Att sova på dagen är inte lathet, det är säkerhet. Ibland var jag så borta att jag hade dålig balans och snubblade och gick in i saker hela tiden och synfältet var dimmigt. Då säger jag helt krasst att A sov bra! för han sov när han inte ammade på nätterna. Vid 10 månader var det lite bättre men jag sover fortfaraned inte hela nätter, han är snart 2.

 

[fred]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Kl ,kan inte låta bli att svara trots att det är många år sedan mina barn var små. Har 1 år o 9 mån mellan ettan o tvåan sen är det knappt 3 år till 3:an . Att aktivera en knappt tvåårig samtidigt som du ammar bebisen är definitivt inte lätt. Vi bodde utomlands när barnen var små och jag var ensam med dem mycket. Att ta hand om storasyster + bebisbror ensam i 2.5 mån var inte lätt. Mion man var hemma ca 1 vecka efter förlossningen sen åkte han tillbaka.Jag åkte dit efter ca 2 mån och vilken lycka att få lekis till storasyster.
Hon var grymt svartsjuk ,gick inte att lägga ifrån sig bebis på golvet alls då bet hon honom eller satte sig på honom. ammade var annan timme+ att han hade kvällskolik. Skönt för dig som har mannen hemma i 7 v och kan hinna få ordning på amningen och avlastning. Jag har alltid varit hemma mycket med mina barn ,arbetat natt för att minimera dagistid mm men att avstå från 15t /v hade jag aldrig gjort.Fanns inte den möjligheten när mina var små tyvärr.Ångrar inte en dag med mina barn ,var hemma i 5 år med yngsta men att tro att det är enkelt att aktivera en 2-åring samtidigt som bebisen ska ha sitt är verkligen naivt och att kalla folk lata för det är direkt ofröskämt tycker jag.

 

[FadeAway]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Fast jag kan enkelt jämföra min överkreativa sambo (som gick på dagis) med mig som inte är mer än måttligt kreativ så spricker den bubblan. Jag var sjukt avundsjuk på de som fick gå på fritids och pyssla när jag gick i skolan.

Att jämföra olika människor och deras olika förutsättningar är som att jag skulle säga att de som mår dåligt i graviditeten bara är mesiga eftersom jag själv mått strålande (peppar peppar).

 

[Mustasukka]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Verkar vara ett väldigt känsligt ämne det här.

Jag har haft min 5-åring hemma nu när jag varit föräldraledig med minsta. Har blivit ifrågasatt många gånger. Men han fick välja själv, och han ville hellre vara hemma.
Vilket jag är tacksam för. Är alldeles för lat för att orka klä på bebis/mig själv och stressa iväg till 8.30, sen göra samma sak 3 timmar senare.
Räcker att jag går ut med hunden 2 ggr under dagen.
Omöjligt att tajma alla promenader med dagistiderna.
Dock har han varit där på pappas dagar, och jag hämtar honom alltid där på onsdagar.
Flera av fröknarna har varit väldigt positiva till att han fått vara hemma med mig och lillebror. Och även till att jag inte ville skola in lillebror så fort han fyllt 1. De kunde inte förstå hur föräldrar tänker när de skolar in nyblivna 1-åringar fast de inte jobbar/pluggar.

 

[Sunshine]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag bor i Hemmafruland (England ) dar det finns gott om barn i samma alder hemma om dagarna, och gott om aktiviteter for forskolebarn att agna sig at.

Ingen jag kanner har varit hemma pa heltid med sina barn langre an tva ar. Darefter gar de iaf 10-15h/v pa dagis/forskola. Den allmanna uppfattningen verkar vara att foraldrarna vardesatter mojligheten for barnen att fa umgas i grupp, skaffa kompisar oberoende av foralderns inverkan, fa umgas med andra vuxna, gora massa olika aktiviteter som man kanske inte gor hemma (besok bakom kulisserna pa mataffaren t.ex.), vara delaktig i gemenskapen som forskolan innebar mm mm.

Och har betalar man dyra pengar for den erfarenheten, sa inget snyltande pa staten har inte

Jag tycker du resonerar oerhort fyrkantigt och naivt och ratt ofta nedlatande och elakt ocksa.

 

[Sunshine]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Sen tycker jag heller inte att det ar nagot FEL med att inte vara en s.k. superforalder - det ligger inte i allas personlighet att vilja leka hela dagarna, eller ha fantasi nog att hitta pa olika saker hela tiden, eller ha oandligt talamod, eller tycka att det ar hojden av lycka att vara hemma med sma barn i flera ar.
Alla ar vi olika och tur ar val det for om alla var som dig TS sa skulle ingen jobba...

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tycker du resonerar oerhort fyrkantigt och naivt och ratt ofta nedlatande och elakt ocksa.

+1 på den.

 

[angelwings]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

*kl*

Jag har aldrig gått på dagis eller hos dagmamma utan min 'sociala' karriär började i lekskolan som 6åring.
Mina föräldrar hade turen att jag var ett lugnt och stillsamt barn som helst höll mig för mig själv. Och så har jag varit alltid, mina föräldrar hade affär så jag var för det mesta ensam inne i vårt hus tillsammans med hunden eller så gick jag ut en sväng och gick och hälsade på dem i affären. (även som liten...) Har alltid sovit på nätterna och överlag varit väldigt lugn, bara skrikit om jag haft ont osv.

Sen föddes min syster när jag skulle fylla 6. Och hon var en furie.
Hon vägrade sova, hon skrek jämt, hon har jämt hittat på en massa jäkelskap och bus, hon skulle inte tvätta håret, hon rymde hemifrån, hon vägrade prata under långa perioder utan skulle bara yla som en varg, hon slet ut mina föräldrar helt och hållet. Även när de satte henne hos dagmamma på dagarna så var de helt utslitna. Och det var ingen rolig upplevelse för mig som storasyster heller.
Föräldrar som är fullständigt utmattade är inte särskilt roliga att ha med att göra. Ingen vågade komma hem till mig för alla var livrädda för min mamma.

Mitt eget barn är ganska lugn och sansad men ändå med rätt mycket mer 'go' än jag har. Skulle dock aldrig skaffa ett syskon just med tanke på hur min syster var. (men nu ville jag eg inte ha barn alls så jag är väl kanske inte så representativ)

Har jobbat på förskola som pedagog i ett antal år och det är få barn som inte passar in på förskola eller kan lära sig trivas, men jag har stött på dem. Där man tycker så synd om barnen som verkligen inte vill vara på förskolan. Där de fortfarande 1 år efter inskolning gråter hjärtskärande varenda dag och är ledsna stora delar av dagen. Men det är som sagt kanske en 2-3 stycken av alla barn som passerat. Då har vi faktiskt sagt ifrån i det fall där syskon föddes att h*n nog skulle må bra av att få vara hemma med mamma och bebis. Och det fick h*n vara, sen när h*n skolades in med småsyskonet gick det bra.

Jag tycker man som förälder ska göra som man känner är rätt, och inte bry sig så mycket om vad andra tycker. Jag har jämt joxat och trixat för att vara hemma så mycket som möjligt med min dotter, men vissa perioder har det inte funkat pga schemaläggningar. Och då får det vara så, man gör ju sitt bästa.

Däremot kan jag personligen ha mindre positiva tankar kring de föräldrar som ser till att plugga distanskurser när de får syskon för att de ska ha rätt till heltid på förskolan. En chef jag hade på en förskola uppmanade föräldrar att göra så eftersom hon inte ville ha några 15-timmars barn på förskolan.
Det tycker jag är fel. Men 15-timmar kan jag inte tycka är något att dividera om så länge barnet trivs och tycker om sin förskola. Sen tycker jag kanske att de om de är så pass stora får stanna hemma en dag om de vill även om det är en förskole-dag.

 

[angelwings]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Just ja, kanske borde tillägga för de som inte känner till mig så väl att min lilla numera snart är 11 år så det är ett tag sen hon var 'liten'