Barn nr 2?!

Man tar ett påstående så personligt som den andre gör det, dvs du pratar om min partner specifikt i vissa fall. Du kanske borde gå en retorikkurs i så fall om du finner det märkligt att folk reagerar på dina direkta påståenden om andra människor.

Nej, det behövs inte. Jag tar inte ansvar för andras reaktioner. Är man på ett debattforum får man tåla en generell diskussion. Ja, det hade varit påhopp om jag kände din partner eller dig och riktade kritik mot ert liv. Det har jag inte gjort och jag har inte heller något intresse av det.
 
Föräldraledigheten är bara en liten del av livet. Är viktigare att ha en närvarande pappa senare enligt mig (för herregud, bryr bebisen sig ens om vem det är?).
Min sambo såg jag/barnet inte på dygn under föräldraledigheten men idag har han oftast huvudansvaret. Att pappan dessutom lagar mat, städar och tvättar i samma utsträckning som mamman är också viktigare än föräldraledigheten enligt mig.
 
Vet du vad? Du skrev;

Du tycker inte att det är personligt eller? Du tycker att det är generellt? Då är det fan något fel.

Nej, inte särskilt personligt. Faktum är att det är med ansvarsbiten är något som flera psykologer har poängterat som en viktig effekt av att ta föräldraledighet. Generellt talat, alltså. Och det var det jag försökte få fram. Av någon olycklig anledning tolkade du det som att just din man särskilt behöver lära sig att ta ansvar. Så menade jag alltså inte alls, utan att ALLA som är föräldralediga har större möjlighet att lära sig ta ansvar för en bebis på egen hand än de som inte är lediga. Det är alltså en positiv sak för alla - generellt sett. Förstår du bättre nu?
 
Det var ett svar på varför jag vill vara hemma längre. Inte ett argument för kvinnors rätt.

FL är till för barnet, varför måste vi då styra det utifrån tanken att det hindrar kvinnor?

Jag tänker snarare att föräldraledigheten, så som den är utformad och tillämpas bidrar till ojämställdhet, vilket jag inte tror är bra för barnen. Om jag trodde att det kvittade helt vad barn lär sig om män, kvinnor och relationer i familjer, så skulle jag bekymra mig mindre om hur föräldraledigheten används.
 
Hade jag varit man hade jag blivit hyllad som släppte mitt välbetalda jobb för att låta min fru, ny på arbetsmarknaden, få en chans att jobba ihop pension och sgi.
Men nu är jag kvinnan och då är jag helt fel ute.
Ja. Du har rätt i att vi - kulturen, samhället i sin helhet - kräver på tok för lite av män och att det är på tok för lätt för män att få på tok för mycket beröm. Men det är ju ett annat problem.
 
Nej, inte särskilt personligt. Faktum är att det är med ansvarsbiten är något som flera psykologer har poängterat som en viktig effekt av att ta föräldraledighet. Generellt talat, alltså. Och det var det jag försökte få fram. Av någon olycklig anledning tolkade du det som att just din man särskilt behöver lära sig att ta ansvar. Så menade jag alltså inte alls, utan att ALLA som är föräldralediga har större möjlighet att lära sig ta ansvar för en bebis på egen hand än de som inte är lediga. Det är alltså en positiv sak för alla - generellt sett. Förstår du bättre nu?

Stackars dom som inte har något jobb att gå till då. Vad skall dom göra? Hålla sig undan 10 h/dag så att mannen får "lära sig ta ansvar"? Det var ju uppenbarligen fel att bägge föräldrarna är hemma. om man måste "lära sig ta ansvar" så är man nog inte redo för barn öht.

Jaja, staten får väl lagstadga om det också. Krav på jobb innan man skaffar barn och frånknyckt vårdnad om den ena föräldern blir av med det.

Jag tycker du har en inskränkt, fördomsfull och kränkande syn på män. Du behöver inte ta ansvar för andras reaktioner, men jag tycker att det är en tragisk livsåskådning att "skita i vad andra tycker" trots att dom uppenbart tar illa upp. Om man uttrycker sig så jävla klumpigt så att någon tar illa upp (min icke-binära partner i det här fallet) så är man en riktig jävla douche om man anser att "det är inte mitt problem, jag skiter i vad alla andra tycker".

Det är en sjukt ocharmig egenskap som många kvinnor börjar lägga sig till med. Absolut skall man strunta i vad andra tycker och gå sin egen väg, men det verkar bli standard att göra det genom armbågar och kränkningar.

Vilket tragiskt jävla samhälle det börjar bli. En maktkamp som aldrig tar slut.

Jaja, vi får väl erkänna oss katastrofala föräldrar då eftersom min man är hemma mycket (men inte tillräckligt) och jag tydligen kommer vara hemma för mycket (eftersom jag inte har ett jobb). Stackars vårt barn, två närvarande föräldrar. Fyfan! :cry::cry::cry::cry::cry::cry:
 
Stackars dom som inte har något jobb att gå till då. Vad skall dom göra? Hålla sig undan 10 h/dag så att mannen får "lära sig ta ansvar"? Det var ju uppenbarligen fel att bägge föräldrarna är hemma. om man måste "lära sig ta ansvar" så är man nog inte redo för barn öht.

Jaja, staten får väl lagstadga om det också. Krav på jobb innan man skaffar barn och frånknyckt vårdnad om den ena föräldern blir av med det.

Jag tycker du har en inskränkt, fördomsfull och kränkande syn på män. Du behöver inte ta ansvar för andras reaktioner, men jag tycker att det är en tragisk livsåskådning att "skita i vad andra tycker" trots att dom uppenbart tar illa upp. Om man uttrycker sig så jävla klumpigt så att någon tar illa upp (min icke-binära partner i det här fallet) så är man en riktig jävla douche om man anser att "det är inte mitt problem, jag skiter i vad alla andra tycker".

Det är en sjukt ocharmig egenskap som många kvinnor börjar lägga sig till med. Absolut skall man strunta i vad andra tycker och gå sin egen väg, men det verkar bli standard att göra det genom armbågar och kränkningar.

Vilket tragiskt jävla samhälle det börjar bli. En maktkamp som aldrig tar slut.

Jaja, vi får väl erkänna oss katastrofala föräldrar då eftersom min man är hemma mycket (men inte tillräckligt) och jag tydligen kommer vara hemma för mycket (eftersom jag inte har ett jobb). Stackars vårt barn, två närvarande föräldrar. Fyfan! :cry::cry::cry::cry::cry::cry:

Kan bara säga att jag håller med dig.

Om det värsta folk kan tänka sig är att ett barn får vara med sina föräldrar mycket samtidigt så har vi det nog ganska privilegiat tycker jag :grin: alla varken vill eller orkar lägga in politik i alla val de gör här i livet. Jag är den första att erkänna att jag inte tänker efter innan vi tar ett beslut om det gynnar resten av den kvinnliga befolkningen. Är säkert egoistiskt enligt många, men ärligt talat bryr jag mig inte om det. Vi håller oss inom lagens ramar och gör inget fel, ändras lagen så ändras ramarna, inget mer med det.
 
Det går inte att göra rätt. Hur man än gör får man någon på sig som kvinna. Antingen är det de som tycker att man ska vara hemma eller så är det de som tycker att man inte ska som kommer attackera. Skittrist är det. Därmed, iom att man blir huggen oavsett, är det väl bästa alternativet för en själv att välja vem man vill ska hugga och vad som får familjen att må bäst. Nej, det är inte alltid det blir jämställd fördelning då. Fler pappamånader: ja! Självklart! Det är trist att män inte tar mer än de två öronmärkta så det är klart man ska ordna fler. Huvudsaken är att man är överens. Nu vet jag att man inte alltid är det men det är ett relationsproblem och det får staten finna sig i att de står utanför.
 
Kan bara säga att jag håller med dig.

Om det värsta folk kan tänka sig är att ett barn får vara med sina föräldrar mycket samtidigt så har vi det nog ganska privilegiat tycker jag :grin:

Ja alltså, snacka om i-lansproblem där man aldrig kan göra rätt.

Man skall inte jobba deltid - det är en kvinnofälla.
Man skall jobba heltid - men vara hemma mycket med sina barn.
Man skall jobba deltid när barnen är små - men vafan, man skulle ju inte jobba deltid!?
Man skall hjälpas åt hemma och ägna mycket tid tillsammans som familj - men det ultimata verkar tydligen vara att vara ensamstående.
Man skall ge barnen mycket tid och kärlek - men inte för mycket tid tillsammans med föräldrarna.

Alltså jag orkar inte. O_o
 
Jag slår vad om att hade jag skrivit "föräldraledig" istället för bara "ledig" på mannens schema så hade det kommit hejarop och hyllningar att han är hemma så mycket och att vi delar på det så fint. :cool:
 
Jag slår vad om att hade jag skrivit "föräldraledig" istället för bara "ledig" på mannens schema så hade det kommit hejarop och hyllningar att han är hemma så mycket och att vi delar på det så fint. :cool:

Vi var hemma tillsammans i 4 månader och ingen i familjen har tagit skada av det, snarare tvärtom. Som tur var, så var det min man som var föräldraledig och jag hade en annan sorts ledighet... ;) @californication passa på att njuta av att ni får vara tillsammans hela familjen, det är guld värt! :up:
 
Jag är den första att erkänna att jag inte tänker efter innan vi tar ett beslut om det gynnar resten av den kvinnliga befolkningen. Är säkert egoistiskt enligt många, men ärligt talat bryr jag mig inte om det.

Om det är så jobbigt att se lite längre än över sitt eget köksbord, och tar emot så att problematisera och reflektera över vad man gör, då är det inte så konstigt att samhället är ojämställt. Det du gör påverkar andra, du lever inte något vacuum, och du påverkar dina barn och deras framtida utsikter.
 
Om det är så jobbigt att se lite längre än över sitt eget köksbord, och tar emot så att problematisera och reflektera över vad man gör, då är det inte så konstigt att samhället är ojämställt. Det du gör påverkar andra, du lever inte något vacuum, och du påverkar dina barn och deras framtida utsikter.
Jag är för att min sambo tar hälften eller mer. Vi har alla förutsättningar för det idag utan att behöva tulla på mitt totala antal dagar hemma. Dvs vi kan vara hemma obetalt. Sen kan jag förstå känslan av "skitsamma" när man blir påhoppad oavsett. Det här är ju frågor vi måste rikta om till politiker och inte enskilda individer.
 
Vi var hemma tillsammans i 4 månader och ingen i familjen har tagit skada av det, snarare tvärtom. Som tur var, så var det min man som var föräldraledig och jag hade en annan sorts ledighet... ;) @californication passa på att njuta av att ni får vara tillsammans hela familjen, det är guld värt! :up:

Det ska vi! Det är känns verkligen lyxigt. Mannen har dessutom massor av semesterdagar över som han funderar på att sprida ut så han kan vara hemma ännu mer.

Jag har ju dessutom ingenstans skrivit att han inte skall vara föräldraledig (vilka jävla fördomar) utan han kommer ta ut upp till 50% beroende på hur det funkar med jobbet (kompetens som måste förnyas regelbundet). Jag ville ju med mitt inlägg bara poängtera lyxen att man kan vara hemma väldigt mycket med sitt barn trots att man fortfarande jobbar heltid eftersom alla inte har standard 8-17 jobb.. Dom dagarna han är ledig från jobbet så kommer ju jag ha möjligheten att jobba/plugga = spara dagar, trots att han inte tar ut föräldraledighet då. :up: Men som sagt, hade han jobbat 3 dagar/v och varit föräldraledig 4 dagar/v så hade nog ingen lyft ögonbrynet. Nu är ju problemet att han "bara är ledig" istället för "föräldraledig".

Vilka bekymmer. O_o
 
Men som sagt, hade han jobbat 3 dagar/v och varit föräldraledig 4 dagar/v så hade nog ingen lyft ögonbrynet. Nu är ju problemet att han "bara är ledig" istället för "föräldraledig".

Precis, då hade ni istället fått massa beröm för att han var föräldraledig och för att ni var så jämställda... ;)
 
Jag är för att min sambo tar hälften eller mer. Vi har alla förutsättningar för det idag utan att behöva tulla på mitt totala antal dagar hemma. Dvs vi kan vara hemma obetalt. Sen kan jag förstå känslan av "skitsamma" när man blir påhoppad oavsett. Det här är ju frågor vi måste rikta om till politiker och inte enskilda individer.

Ingen i tråden har blivit påhoppad på grund av sina val. Däremot har vi diskuterat olika grader av medvetenhet. Jag skulle tex aldrig påstå att mitt förhållande är helt jämställt, för det är det inte. Däremot har jag en strävan mot att det ska bli det. Det handlar inte heller om en tävlan om att göra mest rätt, utan merparten av de val som i alla fall jag blir en kompromiss mellan olika behov. Det är ungefär som att diskutera miljömedvetenhet. Ingen av oss är perfekt i det avseendet, man får göra väl avvägda val, men att så hårdnackat påstå "vi är minsann jämställda, vi delar lika (på allt utom fl), vi samarbetar minsann kring allt" och inte någonstans erkänna att det garanterat inte är så i alla avseenden när man skrapar på ytan, DET är provocerande för mig. Det är för mig är mer problematiskt än att medge att "visst, vi delar inte lika, och det medför det här och det här i långa loppet. Kanske."
 

Liknande trådar

Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 657
Senast: Ninnurur
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 118
Senast: monster1
·
Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 909
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 924
Senast: Liran
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp