Barn i stallet

[Filura]

Sv: Barn i stallet

Absolut! Det kan vara jätte tungt att mocka ... Men det finns mindre lättare modeller på skottkärror och det går att anpassa grepar med framför allt lämplig längd på skaft.

Ponnyn vi har står på bädd och det handlar om en halvskottkärra om dagen ... Men absolut! Anpassa arbetet, slita och släpa för tungt sliter när man inte är färdigvuxen.

 

[Bulldoozer]

Sv: Barn i stallet

Min dotter (10år) har ingen egen häst men jag och syster har en 3 åring hon får rida på om hon vill. Följer hon med till stallet får hon göra alla sysslorna, hämta hästen i hagen, borsta, mocka, fixa vatten osv. Dock så delar vi upp det så det går snabbare och ofta hämtar hon hästen & borstar medans jag mockar då det går snabbast så.
Ridningen är oftast bara ut i skogen och promenera och då följer man självklart med då hästen är så ung. Samma sak i paddock att man är med och kollar så allt går bra. För hästens del så tror jag det är jätte-bra att få gå lite med en lätt ryttare i början och dottern är duktig på att sitta kvar även om det sprätter till lite eller blir nåt glädje-bock. Hon har fått rida systers tidigare hästar också som alla har varit åt det hetare hållet så jag känner att unghästen är cool i jämförelse.

Stallet får hon följa med till så lite eller så mycket hon vill och det blir ju inte alltid ridning utan ibland bara mockning och pyssel. Nu är hon mest i ridskolan där hon skaffat sig en sköt-ponny och har kompisar + rider lektion. Tror gemenskapen är roligare och att få pyssla ifred med "sin" ponny än att följa med mig och fixa med vår häst då det inte finns jämnåriga där.

 

[MamaJustify]

Sv: Barn i stallet

Exakt, alla barn är inte stöpta i samma form och alla familjer ser olika ut och gör vad som passar dom bäst. Håller med dig

Det har gått för långt när barnet får göra "allt" tycker jag, det kan bli för tungt och tråkigt och intresset hålls inte vid liv. Det är en balansgång, låt barnen göra det dom klarar av och mår bra av utan att curla.
Världen är inte svart eller vitt

 

[MagicaDeHex]

Sv: Barn i stallet

kl

Vi har egna hästar och de dagarna dottern har fixar hon allt själv. Nu är hon 11 år men har alltid vart med och hjälpt till i stallet. När hon va yngre så gjorde jag dom tyngre sakerna då jag inte ville belasta hennes rygg för mkt . Nu är hon starkare i kroppen men jag vill ändå att hon hellre går flera ggr med vattenkannorna än överfyller och skadar sig.

Hon tar in och ut hästar och sadlar etc själv, men jag slänger alltid ett getöga så att det är korrekt.

 

[lobell]

Sv: Barn i stallet

Nu är mina småbarn inte så ofta i stallet, men däremot sambons dotter som är 14. Hon rider på sambons häst då han inte hinner.
Jag mockar då jag är hemma på dagarna och har det som min terapi

Bonusen och min dotter hade innan ansvaret för stallet, men det blev så rörigt och skitigt så jag tog över .

Fast ber jag henne så fyller hon på vatten i hagen, och rider vi så hjälper hon till med att sopa och fylla hö osv.

Hade jag varit borta hela dagarna hade hon fått hjälpa till med hälften däremot.

Fast jag tycker inte att jag curlar. Jag ville ha hästarna. De är köpta till mej och sambon , men nu vill hon rida och det funkar bra. Fast själva stallbiten trivs jag med att göra själv, då jag vill ha det på ett visst sätt.

 

[cirkus]

Sv: Barn i stallet

Jag tycker det är stor skillnad på om man köper en häst till barnet eller om man har en häst till sig själv som barnet får rida på.

Självklart ska barnet hjälpa till i bägge fallen men en egen häst är ett större åtagande än att få rida på förälderns

 

[Stallwest]

Sv: Barn i stallet

Oj,oj,oj... Det där tog en otäckt vändning.
Jag, som så många andra, förstår inte när TS var otrevlig?

Iallafall...
Min dotter som är 7år, har en egen ponny. Hon borstar, pysslar och rider henne. Dock sköter jag mockningen, detta för att hon tycker att det är tungt och svårt att mocka.
Tidigare tänkte jag, precis som många andra, att ska man ha häst får man sköta allt. Men jag tycker faktiskt inte att det är roligt att vara i stallet när jag hela tiden får höra hennes gnällande om mockningen, därför gör jag det. Men jag tycker även att hon är lite för liten, då det är tungt och mocka och jag är rädd om hennes rygg.
Det är mycket trevligare nu, då vi tillsammans delar ett intresse och kan vara ute i stallet och pyssla med hästarna. Vi rider även tillsammans och detta är oerhört roligt.
Så här har vi det hemma i vårt stall......

 

[lobell]

Sv: Barn i stallet

Jag tycker det är stor skillnad på om man köper en häst till barnet eller om man har en häst till sig själv som barnet får rida på.

Självklart ska barnet hjälpa till i bägge fallen men en egen häst är ett större åtagande än att få rida på förälderns

Jo, där håller jag med. Nu är iofs hästen som hennes egen då sambon inte hinner rida alls. Hon har haft egen foderponny för några år sen, men den lämnade vi tillbaka när hon slutade borsta, rida och till slut bara fuskade i stallet, så den delen har vi redan haft

 

[MamaJustify]

Sv: Barn i stallet

Det viktigaste är att alla trivs!

 

[cirkus]

Sv: Barn i stallet

Ärligt så tycker jag att en sjuåring är för liten att ha en häst - hade jag haft en sjuåring så hade jag sagt att pålle är min, jag hade skött de tyngre sysslorna. När barnet sedan är gammalt nog (typ 10+) så hade barnet fått sköta allt. ALDRIG att min unge fått gnälla över att mockningen är för jobbig, för jag tror att om den är jobbig när man är 7 så är den jobbig när man är 10 och 14 också. Dvs intresset för totalansvaret är noll, barnet vill bara ha de goa bitarna om hen får välja. Och då hade mitt barn inte fått en ponny...nånsin. Men jag hade kunnat äga en..typ så

 

[MamaJustify]

Sv: Barn i stallet

Så behöver det ju inte vara, barnet mognar ju och intresset kan växla

 

[cirkus]

Sv: Barn i stallet

Det är ju just det - intresset kan växla. Och växlas intresset bort så skall ungen inte ha någon ponny

 

[Tokmaja]

Sv: Barn i stallet

Har visserligen ponnier som yngsta barnet (snart 6 år) säger att de är h*ns och det låter jag h*n säga. Helt ok för mig.
MEN hästarna har jag skaffat och de är mitt ansvar.
Så länge h*n tycker att det är roligt att rida behålls den ena ponnyn (som är en foderponny, som vi av olika anledningar har) men när h*n inte tycker att det är kul att rida (även om det nu bara är typ 1-10 ggr i mån) så åker den ponnyn hem (ja om inte ägaren plockar hem den tidigare -hoppas INTE).

SÅ mina barn är med i stallet när de tycker att det är roligt och de gör vad de tycker är roligt. Jag har krav på att om det ska ridas så ska det också borstas, före och efter ridtur.
När de blir äldre blir det även krav på mockning av den boxen vars häst de använder men som det är nu så mockar jag i samband med utsläpp och då sover de fortfarande så...
Vatten orkar de inte bära, även om de vill. Hö vill jag inte att de ger dem pga stark ström på tråden....

 

[Fille]

Sv: Barn i stallet

Spinner vidare på "curlingtråden"...
Min undran är hur mycket gör era barn i stallet ??
Mitt barn på 9 år tar oftast in och ut sin ponny. Mockning sköter jag än så länge men han kan fixa vattnet och ge mat.
Kan inte påstå att borsta och fixa står högt på "gilla göra listan" men han gör det och myser och kelar mycket.
Ibland är det motigt att rida innan han kommer ut men tycker i princip alltid att det är kul när han väl sitter up.
En svår balansgång det där med hur mycket ansvar ett såpass litet barn ska ta över ett så stort djur med såpass mycket arbetsinsats det faktiskt krävs.
Våra barn är i princip födda i stallet, vi bor på gård där djuren har sin självklara plats i vardagen även för dem (hästarna ska ut innan skolan o dyl)
Vi försöker hitta en balansgång så att barnen ska orka känna att de tar hand om sina hästar och har ansvar men inte så pass mycket att det blir betungande för då tror jag att man kan ta död på intresset istället

Nu har jag inte barn än men precis så tänker jag om mina barn. Jag har en bekant som var lovande ryttare men hon hade fått fixa sin häst själv mer eller mindre sen hon var liten, så hon spydde tillslut på allt vad hästskötsel hette och slutade...

 

[FreSus]

Sv: Barn i stallet

Våra döttrar som det skiljer 15 månader emellan, startade samtidgt vid 5 och 6 års ålder med prova på ridning. Där gick de i ett år ca, man kom dit, satt upp och leddes omkring. Sedan blev det foderhäst för min del och de var med mig och pysslade ibland, red ibland. Endast den yngsta, idag 11 år behöll sitt intresse.
Henne skafafde vi en b-ponny till på foder för snart 2 år sedan. Villkoret var att hon skötte honom de dagar hon red. Då han går på lösdrift var det inga betungande saker.
Hon har alltid borstat, sadlat och tränsat själv, spolat av honom och även rengjort sakerna själv. Varit med och flyttat om hagar, lastat hö osv osv men naturligtvis i hennes takt och ork. Men med ska hon vara oavsett väder, årstid eller dagslust. Det är ett djur som inte kan plockas fram när man behagar och visst, vissa dagar har man ingen ridlust men då finns det annat att göra. Det viktigaste har varit att hon förstår ansvaret.
Hon och hennes jämnåriga kompisar har drillats i säkerhetstänket från dag 1, de vet hur man ska hantera hästarna och var gränsen går mellan skoj och livsfarligt.
Nu har vi en helt annan situation, i samband med puberteten fick dottern reumatism. Smärtan och obalansen i hormonerna har gjort att stallet har fått ligga lågt... de dagar hennes kropp orkar rider hon men vissa saker KAN hon inte göra pga smärta, såsom sopa eller mocka. Men hon gör det hon klarar av. Vi har också haft en tuff gräns för vad som accepteras i humör i stallet och hon har till och med fått kliva av mitt i en ritt och gått hem för att hennes humör gick ut över hästen, vad GLAD jag blev av att läsa att det finns fler som tänker som jag!
Jag tror, att har hon ett genuint intresse så komemr det att gå i vågor genom hela livet. Men jag har valt att aldrig försköna hästlivet, det är tufft, slitigt och ibland för jäkligt. Men också alldeles underbart

 

[cirkus]

Sv: Barn i stallet

Vad bra ni har hanterat situationen !

Väldigt likt mitt tänk !

Nån annan "lät sitt barn kalla hästen sin" DÄR tror jag ett dumt tänk finns, det blir en ägodel, en statuspryl och det är viktigt att poängtera att det är MIN ( i barnets värld). Jag skulle passa mig för detta - de barn som fått kalla än det ena än det andra för sitt eller sina, de har fått döpa katter och bestämma hundens namn blir ofta rätt trista både tillsammans med djuren och emot sina kompisar, rent av dryga, det viktiga är inte djuret utan att just poängtera vems djuret är. Obs, detta är min erfarenhet och inte personlig kritik

 

[Araminta]

Sv: Barn i stallet

Inte för att vara sån, men tar du inte i lite nu? Jag menar, varenda ridskoleunge kallar ju favorithästen för "sin" utan att för den sakens skull ha någon djupare tanke kring det. Det är en förenkling och förkortning av språket som för många kommer helt automatiskt. Jag kallade t.ex. fd. sköthästen ofta för "min häst" och då var jag ändå 20år gammal med full koll på både ansvar, mitt och ditt och hästen som en egen individ.

Självfallet får man agera om det finns tendenser hos barnet att vilja äga hästen för ägandets skull men i normalfallet så ser jag inte det farliga i enbart språkbruket.

 

[Tokmaja]

Sv: Barn i stallet

Jag vet inte vad du har träffat för barn, men mina är varken dryga eller otrevliga eller snobbiga för att de har hästar. De har ALLTID haft häst och det är väldigt naturligt för dem.
Ett tag tyckte de faktiskt att det var mer konstigt att man inte hade det.
Och varför skulle de bli trista mot sina djur?????
Mina barn ÄLSKAR sina djur, fast de kallar dem sina och i vår familj tolereras inte dumheter mot djuren på något sätt.
Och ja, jag är så hemsk att barnen fick katten i present också, de fick dessutom döpa henne.
Jag har då inte hört någon av mina bekanta vars barn blivit tryga eller trista mot varken djur eller kompisar för att de har haft "egna" djur, det jag har märkt är istället att de är otroligt STOLTA över sina djur och vill gärna visa upp dem för sina vänner OCH vill gärna att deras kompisar ska få ta del av djuren, på det sättet det går.

SÅ jag förstår faktiskt inte alls vilka barn du träffat och jag har mycket svårt att tro att det beteendet som du pratar om handlar om att barnet får kalla djuret för sitt. Framför allt om barnet har naturligt från början det här med djur i familjen som sköts genom ett gemensamt ansvar.

 

[-Catherine-]

Sv: Barn i stallet

Nu skall jag erkänna ngt riktigt läskigt ur föräldrasynpunkt:

När det kommer till min kille (9½ år) så sköter jag ALL skötsel runt ponnyn. Mockar, fodrar, borstar, selar, selar av, borstar osv. Och allt detta av egen bekvämlighet, det går helt enkelt fortare och jag slipper hans eviga gnäll om att det är jobbigt & trist.

Japp, han vill hellre bara köra och jag har varken ork eller lust att tjafsa med honom om den saken för tjafsar gör vi nog ändå, jag vill hellre ha en trevlig stund i vagnen ihop med min son...halshugg mig om ni vill, jag är en usel förälder

 

[Tokmaja]

Sv: Barn i stallet

Halshugger inte.
Förstår känslan.