Barn eller inte?

[Kattennizze]

Sen så är det jäkligt tufft att ha barn stundtals. Och i de situationerna är i alla fall jag glad över att mitt beslut att bli föräldrar var synnerligen övertänkt.

 

[TinyWiny]

Men det här tycker jag är att bagatellisera grejen med att välja att bli förälder. Jag tror inte alls att man har en inbyggd förmåga att ta hand om sin avkomma, det visar sig ju för alla de barn som far så väldigt illa. Om man är det minsta osäker så är abort att föredra än ett livslångt åtagande för en annan individ. Jag kan inte riktigt förstå varför det är så viktigt att heja på för att någon ska bli förälder när de känner sig osäkra? Då är det bättre med abort, absolut. Det är ju inte så att vi lider av befolkningsbrist direkt här i världen.

En inbyggd förmåga att ta hand om sin avkomma har nog de flesta bara man vågar lyssna på sitt inre och följer sin magkänsla. Tar man dessutom mod till sig och frågar någon man litar på om det som man är osäker på eller funderar på så brukar det ju trots allt gå bra. Oftast behöver man ju bara en bekräftelse på att det man känner instinktivt faktiskt är det rätta.

Jag tror precis som @ameo att de flesta funderar mycket och får mer eller mindre panikkänslor när man väl är gravid. Särskilt med första barnet och det oavsett hur efterlängtat barnet är. Det är en stor och omvälvande händelse i livet att få barn och man vet ju att det inte går att göra ogjort när barnet väl är fött. De flesta får mer eller mindre panikkänslor när de ska köpa hund, häst eller något annat djur med första gången just för att det förändrar livet så mycket och man är orolig för hur det ska gå och om man ska klara av att ta hand om djuret på bästa sätt. Då är det ändå ett djur som man i värsta fall kan sälja om man inser att det faktiskt inte fungerar. Ett barn har man ju om allt går bra resten av sitt liv så jag tycker inte att det är konstigt om man upplever lite panikkänslor eller känner sig osäker på vad man egentligen håller på med då och då när man är gravid eller planerar att bli gravid.

Ja tyvärr finns det alltför många föräldrar som aldrig borde blivit föräldrar och som inte tar väl hand om sina barn men jag tror inte att det beror på att de inte vet hur de ska göra utan jag tror att det beror på andra saker. Ibland beror det på föräldrarnas oförmåga att sätta någon annan före sig själv. De är helt enkelt för egoistiska. Ibland så ligger det ouppklarade saker i ryggsäcken sedan man själv var liten som man behöver ta hand om innan man blir tillräckligt hel som människa för att kunna ta hand om en ny liten individ. Ibland ligger det sjukdomar bakom, ibland ett dåligt förhållande till den andra föräldern och ibland är det helt enkelt en omognad eller en dålig förståelse för andra människors behov som gör att barnen inte tas om hand på bästa sätt.

Självklart ska man göra abort om man känner att; "-nej jag vill absolut inte ha barn. Iallafall inte nu." Men att man ska göra abort för att man får lite panikkänslor och känner sig osäker tycker jag är att gå för långt. Då skulle det inte bli många barn födda om alla resonerade så. Det viktiga är ju att man verkligen tänker efter och känner efter om man vill ha barn eller inte och om man vill ha barn eller inte med sin partner.
Att göra en abort för att man blev osäker trots att man faktiskt egentligen vill ha barn och som man sedan ångrar är ju inte heller optimalt. Vi är ju alla olika och för vissa är en abort inget de fäster någon större vikt vid medans det för andra är något som ofta finns i deras tankar även om de egentligen inte ångrar själva aborten. Endel ser aborten som en befrielse medans det för andra är en fruktansvärt jobbig upplevelse och sedan finns ju alla känslor och upplevelser däremellan.

 

[Kattennizze]

En inbyggd förmåga att ta hand om sin avkomma har nog de flesta bara man vågar lyssna på sitt inre och följer sin magkänsla. Tar man dessutom mod till sig och frågar någon man litar på om det som man är osäker på eller funderar på så brukar det ju trots allt gå bra. Oftast behöver man ju bara en bekräftelse på att det man känner instinktivt faktiskt är det rätta.

Jag tror precis som @ameo att de flesta funderar mycket och får mer eller mindre panikkänslor när man väl är gravid. Särskilt med första barnet och det oavsett hur efterlängtat barnet är. Det är en stor och omvälvande händelse i livet att få barn och man vet ju att det inte går att göra ogjort när barnet väl är fött. De flesta får mer eller mindre panikkänslor när de ska köpa hund, häst eller något annat djur med första gången just för att det förändrar livet så mycket och man är orolig för hur det ska gå och om man ska klara av att ta hand om djuret på bästa sätt. Då är det ändå ett djur som man i värsta fall kan sälja om man inser att det faktiskt inte fungerar. Ett barn har man ju om allt går bra resten av sitt liv så jag tycker inte att det är konstigt om man upplever lite panikkänslor eller känner sig osäker på vad man egentligen håller på med då och då när man är gravid eller planerar att bli gravid.

Ja tyvärr finns det alltför många föräldrar som aldrig borde blivit föräldrar och som inte tar väl hand om sina barn men jag tror inte att det beror på att de inte vet hur de ska göra utan jag tror att det beror på andra saker. Ibland beror det på föräldrarnas oförmåga att sätta någon annan före sig själv. De är helt enkelt för egoistiska. Ibland så ligger det ouppklarade saker i ryggsäcken sedan man själv var liten som man behöver ta hand om innan man blir tillräckligt hel som människa för att kunna ta hand om en ny liten individ. Ibland ligger det sjukdomar bakom, ibland ett dåligt förhållande till den andra föräldern och ibland är det helt enkelt en omognad eller en dålig förståelse för andra människors behov som gör att barnen inte tas om hand på bästa sätt.

Självklart ska man göra abort om man känner att; "-nej jag vill absolut inte ha barn. Iallafall inte nu." Men att man ska göra abort för att man får lite panikkänslor och känner sig osäker tycker jag är att gå för långt. Då skulle det inte bli många barn födda om alla resonerade så. Det viktiga är ju att man verkligen tänker efter och känner efter om man vill ha barn eller inte och om man vill ha barn eller inte med sin partner.
Att göra en abort för att man blev osäker trots att man faktiskt egentligen vill ha barn och som man sedan ångrar är ju inte heller optimalt. Vi är ju alla olika och för vissa är en abort inget de fäster någon större vikt vid medans det för andra är något som ofta finns i deras tankar även om de egentligen inte ångrar själva aborten. Endel ser aborten som en befrielse medans det för andra är en fruktansvärt jobbig upplevelse och sedan finns ju alla känslor och upplevelser däremellan.

Jag håller inte med dig om att man inte ska göra abort om man känner sig osäker. Varför inte? Det får större konsekvenser om man väljer att föda trots osäkerhet än att göra abort åtminstone för barnet. Jo men om man har en naturlig förmåga att ta hand om sin avkomma eller inte, spelar ju ingen större roll om man ändå har sådana problem att man inte kan ta hand om sitt barn på ett tillfredsställande sätt. Och med dagens socialtjänst som är överhopad med arbete och dagens adoptionsregler för inhemska adoptioner så far väldigt många barn illa i Sverige.

 

[Kattennizze]

Nu är det OT för TS, hennes situation vet jag ju inget om.

 

[Kattennizze]

Och återigen, varför alltid detta hejande när någon känner sig osäker på föräldraskap? Allting kanske inte alls löser sig när man står med kolikbebis mitt i natten och är beredd att kasta ut ungen genom fönstret? Sen är vällingträsket både långt och djupt. Och angående att inte många barn skulle bli födda, tja någon befolkningsbrist lider vi som sagt inte av, tvärtom är vi väldigt överbefolkade här i världen.

 

[Alindra2000]

Och återigen, varför alltid detta hejande när någon känner sig osäker på föräldraskap? Allting kanske inte alls löser sig när man står med kolikbebis mitt i natten och är beredd att kasta ut ungen genom fönstret? Sen är vällingträsket både långt och djupt. Och angående att inte många barn skulle bli födda, tja någon befolkningsbrist lider vi som sagt inte av, tvärtom är vi väldigt överbefolkade här i världen.

Fast ärligt talat tycker inte jag att det hejats på så mkt? Snarare att man önskar lycka till oavsett vilket valet blir, som just ts väljer.
Ibland när man är rädd och osäker behöver man också höra att trots att man inte kan allt från början så lär man sig, om man vill.
Lösningen är inte alltid att få barnet och ibland får man ett barn med jobbig kolik som tär på krafterna. (Även om även det ger sig med tiden). Men ibland är det rätt att få barnet och de flesta barn har inte kolik mm... Oavsett vad ska man ju välja det man själv vill, utan att ngn annan varken övertygat att man ska ha det eller inte.

 

[Meggan]

Varför säger man att man har 9 månader på sig att vänja sig när man normalt plussar i V5 och således har 8 månader på sin höjd kvar innan den tittar ut? Jag har alltid undrat det Många som inte planerat testar ju dessutom senare än så.

Eller som jag upptäckte i vecka 16 att jag var gravid födde vecka 31 blev en rekordkort graviditet hann inga mammakurser eller förlossningsförberedande samtal gick fint ändå

 

[ameo]

Och återigen, varför alltid detta hejande när någon känner sig osäker på föräldraskap?

Orsaken till att jag skrev som jag gjorde tidigare var att belysa det faktum att en väldigt stor andel av nygravida kvinnor - oavsett om barnet är planerat och önskat, oplanerat men välkommet, eller rent av oönskat - känner sig väldigt osäkra efter att ha fått sitt lilla plus. Att få barn ÄR en stor förändring av livet och det är normalt att man känner sig osäker inför detta nya. Denna osäkerhet behöver inte nödvändigtvis vara ett skäl för att göra abort.

 

[anonymarut]

Hur skall jag kunna veta vad man vill ???
Ser ut som om jag plussat och min reaktion var väl inte det jag hoppats på
Har aldrig varit sugen på barn, men senaste tiden har man i alla fall tänkt tanken att kanske kanske skaffa barn framöver, jag har dock inte så många år på mig.
Det skrämmer mig att skaffa barn, vet absolut inget ting hur något fungerar.

Flera som varit i samma sits? Hur gjorde ni?

Jag var i samma sits som du fast i våras. Jag blev oplanerat gravid, fick panik och gjorde en abort. Jag har ångrat mig varenda minut sen dess trots att jag innan aborten inte hade någon önskan att behålla och rent logiskt vet att det var det bästa beslutet. För min del gick allt väldigt fort från plus till beslut och hade vi väntat ytterligare tills chocken lagt sig hade antagligen beslutet varit ett annat. Så jag skulle väl helt enkelt råda dig att fundera noooga och inte stressa fram ett beslut innan chocken har lagt sig.

 

[Raderad medlem 19815]

Orsaken till att jag skrev som jag gjorde tidigare var att belysa det faktum att en väldigt stor andel av nygravida kvinnor - oavsett om barnet är planerat och önskat, oplanerat men välkommet, eller rent av oönskat - känner sig väldigt osäkra efter att ha fått sitt lilla plus. Att få barn ÄR en stor förändring av livet och det är normalt att man känner sig osäker inför detta nya. Denna osäkerhet behöver inte nödvändigtvis vara ett skäl för att göra abort.

Fast det är helt olika saker att vilja ha barn men vara osäker inför det stora som det innebär att vara förälder, och som exempelvis ts vara osäker på om man alls vill ha barn.

 

[Kattennizze]

Fast ärligt talat tycker inte jag att det hejats på så mkt? Snarare att man önskar lycka till oavsett vilket valet blir, som just ts väljer.
Ibland när man är rädd och osäker behöver man också höra att trots att man inte kan allt från början så lär man sig, om man vill.
Lösningen är inte alltid att få barnet och ibland får man ett barn med jobbig kolik som tär på krafterna. (Även om även det ger sig med tiden). Men ibland är det rätt att få barnet och de flesta barn har inte kolik mm... Oavsett vad ska man ju välja det man själv vill, utan att ngn annan varken övertygat att man ska ha det eller inte.

Fast det jag argumenterar för är att man noga ska överväga saken och att konsekvenserna att inte göra abort blir större än att föda barnet. Vill man ha barn är det ju inga problem. Jag menade inte just i den här tråden, att det hejas på, utan mer generellt vilket jag tycker att jag ofta ser och läser och det tycker jag är aningslöst. Visst går kolik över och egentligen alla problem eftersom barnen växer och blir vuxna, men det är ett livslångt åtagande som kräver väldigt mycket och det måste man vara beredd på, och inte följa någon slags norm i blindo bara.

 

[ameo]

Fast det är helt olika saker att vilja ha barn men vara osäker inför det stora som det innebär att vara förälder, och som exempelvis ts vara osäker på om man alls vill ha barn.

Visst är det så.
Men när man ställs inför ett plus och man ska fatta ett beslut, så kan det vara bra att känna till att även de som har längtat efter sin graviditet kan känna sig tämligen osäkra på om det verkligen är rätt beslut. Osäkerheten måste inte vara skäl till abort.
Problemet när det är oväntat är att man helst ska fatta ett beslut som man kommer vara bekväm med i framtiden också. Och då är det ju bra om alla möjliga infallsvinklar blir belysta. Och mitt inlägg var mest tänkt som en av dessa infallsvinklar...

 

[skiesabove]

Eller som jag upptäckte i vecka 16 att jag var gravid födde vecka 31 blev en rekordkort graviditet hann inga mammakurser eller förlossningsförberedande samtal gick fint ändå

Nu blir jag lite skraj hära, så kort tid får det inte gå! Jag plussade i vecka 12...

TS:
Känns det rätt i magen att behålla? Känns det konstigt men ändå lite kul? Eller bara konstigt och jobbigt?
Min graviditet var oväntad och oplanerad men inte helt överraskande och väldigt välkommen. Jag är inte en bebis-kär person (även om jag gillar barn som är 5 år +) men för mig och min sambo så kändes det här helt rätt. Livet tyckte att vi segade för mycket (hade tänkt vänta tills jag hade fast anställning), så vi plussade och sen fick jag fast. Hehe. Det löser sig nog .