Barn eller inte?

[Joyride]

Hur skall jag kunna veta vad man vill ???
Ser ut som om jag plussat och min reaktion var väl inte det jag hoppats på
Har aldrig varit sugen på barn, men senaste tiden har man i alla fall tänkt tanken att kanske kanske skaffa barn framöver, jag har dock inte så många år på mig.
Det skrämmer mig att skaffa barn, vet absolut inget ting hur något fungerar.

Flera som varit i samma sits? Hur gjorde ni?

 

[Samba]

Jag var bara 19 år när det hände mig. Nu är sonen 37 och jag har aldrig ångrat mig. Ändå är jag ingen småbarnsmänniska. Jag har älskat mina egna barn över allt annat men inte varit så värst intresserad av andras. Men det är jag det. Bara du vet vad du har för förutsättningar, drömmar och mål.

Lycka till hur du än beslutar.

 

[Mia_R]

Hur skall jag kunna veta vad man vill ???
Ser ut som om jag plussat och min reaktion var väl inte det jag hoppats på
Har aldrig varit sugen på barn, men senaste tiden har man i alla fall tänkt tanken att kanske kanske skaffa barn framöver, jag har dock inte så många år på mig.
Det skrämmer mig att skaffa barn, vet absolut inget ting hur något fungerar.

Flera som varit i samma sits? Hur gjorde ni?

Jag gjorde abort, har aldrig ångrat mig en dag.

 

[Koppen]

Äsch folk skaffar barn vid 45 årsåldern nuförtiden, så känner du att du inte är för gammal ska du nog vänta tills du verkligen vill.
Samtidigt är det inte så svart och vitt heller. Svårt val...

 

[sthu]

Hade jag blivit gravid hade jag utan ett tveka gjort abort. Nu är jag ung och har många många år på mig om jag skulle ändra mig.
Jag tänker att man ska vänta tills det känns rätt. Spelar ingen roll om man är 16 eller 43, det ska kännas rätt.
Det är nog mycket som Samba säger, även om man inte gillar andras barn älskar man sina egna. Min mor säger samma sak.

Och att inte veta hur det fungerar, hur många gör det innan första barnet? Det är ju inte direkt så man går en kurs "Så här är det att ha barn"..
Annars kan man göra som min syster, ha fosterbarn. Hon ska ha sitt första fast femte barn nu i höst, snacka om att ha tränat innan

 

[Blueberry]

Jag blev väl knappast överlycklig när jag insåg att jag var gravid.
Mitt resonemang var så här:

Vill jag ha barn? Ja, någon gång vill jag det.
Vill jag ha barn med min man? Ja, absolut. Det är knappast som att jag går och väntar på att någon annan ska dyka upp.
Blir jag yngre? Nej, det blir jag inte.
Kommer jag att bli lättad eller ledsen om jag får missfall? Först: Lättad. Men efter två veckor: Ledsen.

Så nu sitter jag här och är gravid och i femtonde veckan och försöker fortfarande vänja mig vid tanken.

 

[lil-sis]

När jag var 18 gjorde jag abort.

Ångrar det inte en sekund fastän det nu när jag VILL ha barn går skitdåligt.

 

[Smulu]

Första känslan när du såg plusset?
Kan du gå på den?

 

[Teilani]

Barn blir ju sällan till på egen hand, hur tänker den bkivande pappan?

Även om det är helt och hållet ditt beslut så är väl han den som är närmast att bolla med. Och det är ju stor skillnad på att vara en eller två med allt ansvar ett barn innebär.

 

[Joyride]

Första känslan när du såg plusset?
Kan du gå på den?

Ja vad tänkte jag,,.... kommer knappt i håg, vart nog chockad och fick nog panik :s Ingen bra reaktion direkt, hade väll hoppats att jag känt mera glädje.
Valeteär nog inte så svårt då vi båda inte är direkt barnkära.
Men är svårt ändå att ta ett beslut

 

[Squie]

Jag säger så här. Det ska finnas tillgång till kuratorer på abortmottagningen som hjälper till att reda ut i tankebanorna. De är till för de som behöver någon form av stöd, oavsett beslut. Det var iaf den informationen jag fick för x antal år sedan när jag gjorde mitt val. Jag behövde aldrig hjälp med mitt val men de var noga med att berätta att skulle jag komma på andra tankar så fanns de där för att hjälpa mig. Kanske kan vara något att kolla upp? Om du känner att du behöver den typen av hjälp.

 

[ako]

Vill du inte ha barn ska du ju göra abort. Att man däremot inte är någon "barnkär" person betyder dock för de flesta inte att man inte uppskattar sina (eventuellt) egna barn, det blir ju en annan grej; du vet "mina barn o andras ungar ;-)".

Lycka till hur som helst!

 

[ameo]

Hur skall jag kunna veta vad man vill ???
Ser ut som om jag plussat och min reaktion var väl inte det jag hoppats på
Har aldrig varit sugen på barn, men senaste tiden har man i alla fall tänkt tanken att kanske kanske skaffa barn framöver, jag har dock inte så många år på mig.
Det skrämmer mig att skaffa barn, vet absolut inget ting hur något fungerar.

Flera som varit i samma sits? Hur gjorde ni?

Jag tror att nästan alla som plussat för första gången, oavsett om det varit planerat eller oplanerat, har haft många funderingar runt hur man kommer att klara att ha barn. Vissa mer säkra än andra och somliga definitivt mer panikslagna...
Vi är garanterat jättemånga som gått igenom graviditeten med många frågetecken om hur man ska reda ut att ha barn och hur man gör.
Mitt bidrag till diskussionen här är att "det löser sig oftast". Dels har man 9 månader på sig att förbereda sig för att bli förälder. Och dels så har vi nog en inbyggd instinkt om att ta hand om vår avkomma. Man lär sig sen efterhand hur man gör... (Och faktum är att även om man har många barn själv, så vet man inte hur nästa barn blir, vad det har för behov. Så även om man är en rutinerad mamma så kan det bli annorlunda med nästa barn). Jag har själv haft känslan att man kan göra nästan likadant som med hästarna

Det där med "barnkär" tycker jag är en konstig grej, för det är ganska vanligt att man inte gillar andras barn men älskar sina egna.

Om du känner att du nog vill ha barn i framtiden, så kanske det bara är så att det är framtiden som hade lite bråttom att komma till dig.

 

[Alindra2000]

Hur skall jag kunna veta vad man vill ???
Ser ut som om jag plussat och min reaktion var väl inte det jag hoppats på
Har aldrig varit sugen på barn, men senaste tiden har man i alla fall tänkt tanken att kanske kanske skaffa barn framöver, jag har dock inte så många år på mig.
Det skrämmer mig att skaffa barn, vet absolut inget ting hur något fungerar.

Flera som varit i samma sits? Hur gjorde ni?

Du ska ju självklart göra det som känns rätt för dig/er. Men vill också påpeka det andra redan sagt, bara för att man inte är barnkär är det inte samma som att ha eget. Så är det för mig, jag har inte varit den som älskar (andras) barn. Nu har mitt första kommit och jag är så lycklig att jag tog beslutet att få just min bebis.

Lycka till med beslutet oavsett vilket det blir!

 

[lil-sis]

Varför säger man att man har 9 månader på sig att vänja sig när man normalt plussar i V5 och således har 8 månader på sin höjd kvar innan den tittar ut? Jag har alltid undrat det Många som inte planerat testar ju dessutom senare än så.

 

[Smulu]

Varför säger man att man har 9 månader på sig att vänja sig när man normalt plussar i V5 och således har 8 månader på sin höjd kvar innan den tittar ut? Jag har alltid undrat det Många som inte planerat testar ju dessutom senare än så.

Fel, du har faktiskt nio månader
Graviditeten räknas från sista mens första dag och är 40 veckor det vill säga 10 månader.
Testar man i vecka 5 blir det knappt nio månader tills bebis kommer

 

[Andromedae]

Jag kan bara instämma med de som skriver att det inte är samma sak med egna barn som med andras. Själv mådde jag piss när jag blev gravid (trots att det var planerat) och undrade ett antal gånger vad jag hade gett mig in på. Fortfarande är jag inte vidare förtjust i andras barn, men min unge är förstås fantastisk

Men att du är gravid betyder förstås inte att du måste få barn. Det är ett beslut som är helt och hållet upp till dig. Behåll? Fine. Göra abort? Fine. MVC har kuratorer/psykologer som kan vara bra att ha. Brukar även finnas psykologer i anslutning till abortmottagningarna.

 

[lil-sis]

Fel, du har faktiskt nio månader
Graviditeten räknas från sista mens första dag och är 40 veckor det vill säga 10 månader.
Testar man i vecka 5 blir det knappt nio månader tills bebis kommer

Fast det är inte bara fyra veckor i varje månad.

 

[Andromedae]

Fast det är inte bara fyra veckor i varje månad.

En lunarmånad är. En kalendermånad är inte.

 

[Kattennizze]

Jag tror att nästan alla som plussat för första gången, oavsett om det varit planerat eller oplanerat, har haft många funderingar runt hur man kommer att klara att ha barn. Vissa mer säkra än andra och somliga definitivt mer panikslagna...
Vi är garanterat jättemånga som gått igenom graviditeten med många frågetecken om hur man ska reda ut att ha barn och hur man gör.
Mitt bidrag till diskussionen här är att "det löser sig oftast". Dels har man 9 månader på sig att förbereda sig för att bli förälder. Och dels så har vi nog en inbyggd instinkt om att ta hand om vår avkomma. Man lär sig sen efterhand hur man gör... (Och faktum är att även om man har många barn själv, så vet man inte hur nästa barn blir, vad det har för behov. Så även om man är en rutinerad mamma så kan det bli annorlunda med nästa barn). Jag har själv haft känslan att man kan göra nästan likadant som med hästarna

Det där med "barnkär" tycker jag är en konstig grej, för det är ganska vanligt att man inte gillar andras barn men älskar sina egna.

Om du känner att du nog vill ha barn i framtiden, så kanske det bara är så att det är framtiden som hade lite bråttom att komma till dig.

Men det här tycker jag är att bagatellisera grejen med att välja att bli förälder. Jag tror inte alls att man har en inbyggd förmåga att ta hand om sin avkomma, det visar sig ju för alla de barn som far så väldigt illa. Om man är det minsta osäker så är abort att föredra än ett livslångt åtagande för en annan individ. Jag kan inte riktigt förstå varför det är så viktigt att heja på för att någon ska bli förälder när de känner sig osäkra? Då är det bättre med abort, absolut. Det är ju inte så att vi lider av befolkningsbrist direkt här i världen.