Barn är läskiga

[Jen80]

Det finns INGET som är så vackert som gravidmagar!

Men som sagt, innehållet är jag skitskraj för, de första månaderna...

Detta ställer till lite problem just nu, då en nära vän ´ska få en liten bebis...och jag VILL så gärna kunna hålla det lilla knytet , men jag är skiträtt!

Liksom...tänk om jag skulle tappa h*n? ¨Listan skulle kunna fortsätta till en tjockdel av en roman. Kortfattat, jag är livrädd för allt som handlar om barn upp till ett år, då lättar det lite...
Hur kommer man från en sån här rädsla?

Wei, första tråden jag startat på Förälder

 

[jerseyko]

Sv: Barn är läskiga

Bebisar tål mer än man tror, jag vet hur jag var i början jag satt jätte obekvämt med kramp för jag inte våga flytta på Rasmus!


Vi hälsa på svärmors gubbe när han fyllde år, Rasmus var 1½ månad då och hälsade på alla, hos en kompis var han i kanske 2 minuter, hon klara inte längre, svetten rann och hon skaka å var tvungen att gå ut och röka. Då har hon ändå 2 barn sen tidigare!


Du kan bära en bebis hur som helst, håll stöd bakom huvdet även om de är stadiga och är de inte bra så säger de ifrån!

 

[Marvin]

Sv: Barn är läskiga

Jag har också alltid varit livrädd för bebisar!
Första gången jag höll en bebis var för ungefär ett år sedan, lilla Måns 5 månader då botade mig ganska bra!

Sen har vi läst pediatrik det här året, och då blir det till att lära sig att hantera dem. Plötsligt är det bara jag, mitt stetoskop och en underbart söt nyfödd bebis. Jisses, vilket klydd med kläder och blöjor och grejer, jag visste inte hur man klär av en bäbis, men det var bara att jobba sig igenom lagerna av kläder, och samtidigt hålla bäbis glad, för det är svårt att höra hjärtljud på ledsen bäbis!

Nu har jag gått från en som inte är så förtjust i barn, och aldrig skulle stå ut med att jobba som barnläkare, till en som inte skulle klara att jobba som barnläkare för att det är så emotionellt jobbigt med sjuka barn.

Angående det här med att stötta nacken, det har jag aldrig sett att man gör här. Drar upp dem till sittande genom att dra dem i händerna, lyfter lite hursomhelst.
Ska bli spännande att se hur nyfödda/spädbarn hanteras på svenska sjukhus!

 

[jerseyko]

Sv: Barn är läskiga

De har nog stöd i nacken på sina bebisar. Med stöd menar jag inte att man alltid har en hand bakom huvdet och lyfter bebisen genom att knöla in handen under huvudet.

Jag vet inte om alla bebisar gör så, men Rasmus har och har alltid "kastat" sig bakåt och när man har ett huvud som väger typ 3 kg och en kropp som väger 1 kg funkar de inte så bra, som en up och nervänd bowlingkägla

Dra bebisen i händerna till sittande har läkarna gjort som kollat på Rasmus i alla fall vad jag kan minnas och jag har aldrig lyft honom från liggande genom att ha ena handen som lyfter huvudet eller vad man ska säga, de har han fått hålla upp själv om han nu inte sover.

 

[Snurrfian]

Sv: Barn är läskiga

Om du känner dig osäker så behöver du inte bära runt på liten, sätt dig i en soffa och sätt dig så att om du skulle tappa liten så ramlar den i soffan, inte för att du kommer att tappa men det känns bättre!

Man känner sig rätt klumpig i början men man vänjer sig väldigt fort oxå! På BB kände jag mig helt hopplös först med suturer på magen, inga magmuskler och sedan försöka resa sig ur sängen och få med sig Elin. Men med fredrik kändes det hur enkelt som helst, och andras ungar fungerar utan några som helst problem!

 

[marielen]

Sv: Barn är läskiga

Bebisar är ganska läskiga... Säger jag som har 2 barn....


Bebisar är så mycket mer tåliga än man tror!!
Allt ger sej naturligt!!
Och vännen kan ju faktiskt tala om hur du ska hålla ju!!!


Äsch, slappna av!! Det kommer gå kanoners!!!

 

[CosmicQueen]

Sv: Barn är läskiga

När man inte har barn själv & kanske ingen större erfarenhet av barn så tror jag att det är fullt normalt att känna sådär. Så har jag alltid känt, ända tills jag fick barn själv.

Ville gärna hålla i bebisarna jag hälsade på, men tordes knappt, oj, dom var ju så små & pjäckliga, livrädd för att tappa eller göra något fel så jag skulle göra illa den lilla. När jag var gravid (halvvägs typ) så höll jag i en nyfödd och tom då kände jag så och då började jag att undra hur sjutton jag skulle klara att bli mamma.

Allra helst var jag livrädd att dom skulle börja skrika då jag höll i dom, hjälp, vad sjutton skulle jag göra då. Okej om mamman eller pappan var där, men om dom inte kunde ta barnet just då. Ja, det hade jag verkligen panik över & mkt därför som jag drog mig för att hålla i bebisar...

Men när man får barn själv så blir det annorlunda, då inser man att dom inte går sönder, dom är tåligare än man tror.

 

[Mitten]

Sv: Barn är läskiga

jag tänkte likadant när JAG var gravid
Men när hon pluppade fram (för 3 veckor sen) så var det den naturligaste sak i världen! Men jag tycker fortfarande att det är lite läskigt med andras bebisar, sin egen kan man ju liksom ... Jag tycker, sätt dig i en soffa och be nyblivna mamma visa hur du ska hålla Hon kommer nog bara tycka det är kul att få visa, och blir glad över ditt intresse!!

Summa summarum : Bebisar ÄR skitläskiga, men det går oftast bra ändå, du ska se att du kommer hem och är äggsjuk själv när du varit där

 

[Jen80]

Sv: Barn är läskiga

*KL*

vad gulliga ni är
Jag är inte ensam med andra ord . Jag har, såklart, hållt barn tidigare, men det är så...litet?

Jag praktiserade 12 v. på BB/Gyn när jag pluggade, gissa hur många barn jag höll där? Borde vant mig . Men då var det inga problem, det är nu på äldre dar som jag knasat till det.

Minns för något år sen när Bebben skulle gå ut och röka, och lämnade över mig med sin son i min famn...trodde jag skulle dö . men det gick ju bra, tappade honom inte en enda gång!

Summan av allt...det är bara att bära och se överlycklig ut!

 

[Jen80]

Sv: Barn är läskiga

Summa summarum : Bebisar ÄR skitläskiga, men det går oftast bra ändå, du ska se att du kommer hem och är äggsjuk själv när du varit där

Säg inte så!

 

[Mitten]

Sv: Barn är läskiga

Det finns INGET som är så vackert som gravidmagar!

Men att vara GRAVID var inte sådär rosaskimrande som jag trott Det var bara foglossning och läskiga hårstrån på nya ställen och flåsande och hästbrist. Blä!
Skönt att DET är över

 

[Stollan]

Sv: Barn är läskiga

Liksom...tänk om jag skulle tappa h*n?

Det är nog mycket få människor som inte är vana att hålla bebisar som inte känner precis samma sak och vet du vad bebisar brukar inte tappas trots detta. En fruktansvärt bra försvarsmekanism för att få arten att överleva. Att ha rädsla att tappa så man gör allt för att inte göra så.
Man vänjer sig snabbt jag lovar.
Det finns inget mysigare än att pussa på små bebiskinder

 

[Jen80]

Sv: Barn är läskiga

Det finns inget mysigare än att pussa på små bebiskinder

Nej det är just det...

Men ändå...tänk om

Man vänjer sig snabbt jag lovar.

Hoppas jag verkligen, för nu ska det kramas med bebisar hade jag tänkt (skrev jag det?)

Förresten, min storasyster tappade mig i asfalten när jag var liten, kanske därifrån sviterna kommer?!

 

[Björk]

Sv: Barn är läskiga

Hur kommer man från en sån här rädsla?

Du kommer över det genom att umgås mycket med bebisen (eller bebisar!) Jag har iofs inte varit rädd för att hålla bebisar direkt, men alltid ändå känt mig lite osäker när någon lagt en liten bebis i min famn. Mest har jag varit rädd för att den ska börja skrika.

Men, med en egen är det ju en helt annan femma! Nu känner man sig som värsta bebishanteraren och all osäkerhet (även för andra bebisar) är som bortblåst.

Så; umgås med din vän när bebis kommer. Tala om att du är osäker/rädd och be om hjälp när du ska hålla bebisen. Hjälp till att byta blöjor, klä på och umgås med bebisen. Det går över!

 

[Jen80]

Sv: Barn är läskiga

Den blivande mamman (C_L ) är mycket medveten om hur jag känner, och vi fnissar rätt bra över situationen tillsammans .

Jag tycker själv att jag är jättefjantig, för egentligen ÄR ju risken att jag tappar barnet minimal. Dessutom HAR jag ju burit barn! Fast när en mamma gav mig två barn på en gång (tvillingar) under praktiken blev jag lite nervös...men hon var helt slut och bara grät, så självklart tog jag dom en stund så hon fick sova. Dessa två tappade jag inte heller *impad*

Dessutom, kom jag på nu, hur underbart gott Luktar inte bebisar?!

Mest har jag varit rädd för att den ska börja skrika.

De har en viss tendens att börja gallskrika hos mig, förstår inte varför. Rikigt SÅ ful är jag ju inte . Bara nästan .

 

[Mitten]

Sv: Barn är läskiga

Dessutom, kom jag på nu, hur underbart gott Luktar inte bebisar?!

Sjuuuukt gott Jag var så besviken att jag var lite täppt i näsan när Elina föddes, så det var svårt att snosa
Men jag har tagit igen det nu

 

[No1]

Sv: Barn är läskiga

Mest har jag varit rädd för att den ska börja skrika.

!

...och jag för att de ska dräggla eller spy, sann äckelfobiker som jag är.


//No1 - aldrig hållt i en unge.

 

[Marie_C]

Sv: Barn är läskiga

Jag är också lite rädd Ändå har jag en bebis som snart är 10 månader Henne har jag aldrig haft problem att hålla men andras bebisar tycker jag fortfarande är svårt!

 

[Snovind]

Sv: Barn är läskiga

Det håller jag med om!!! Det är bara ett år sen min kille var nyfödd, men jag vet inte hur man gör längre!

Jag har alltid varit lite rädd för barn och de börjar alltid gråta när jag är i närheten. Men som någon sade, sätt dig i soffan så ramlar liten inte så långt. Och CL verkar ju vara en förnuftig person så det kommer nog gå kanon. När är det dags?

 

[C_L]

Sv: Barn är läskiga

Har missat denna tråden

Rädslan finns nog hos alla, inte minst när det inte ens är ens eget barn!

Men på något finurligt sätt styrs kroppen in i små instinktiva handlingar som gör att man både är försiktig och beskyddande på samma gång, även om det inte är ens eget barn..

och

några måsten finns ju inte, ej heller några förväntningar...enbart glädje