Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

[Ray]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Bilen står under uppsikt såklart, precis som vagnen.

Och jag är kanske en dålig mor men om mitt barn vaknar är jag inte alltid där på två röda. Står jag i duschen torkar jag mig först.
I min omgivning har de flesta gjort liknande. Beror säkert på miljön omkring och massa annat.
Nej neurotisk är jag inte, det måste jag erkänna. Min sambo är det, men han kunde oxå lämna sovande bäbis i bilen utanför fönstret. Eller i vagnen i trädgården.
Har vänner som lämnat barnet med babywatch men det känns inte bra för mig - jag vill kunna ha dem inom synhåll.

Vill bara säga att med många barn och i
Många omständigheter går det att rida. Men inte alltid och jag tycker det blir svårare ju äldre de blir!

 

[Freyja_bus]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Låter som rena mönsterbarnen! Vad händer om bebisen inte alls vill somna snällt på fem minuter, utan vill bli buren en halvtimme? Vad händer om bebisen är av den sorten att den bara sover 20 minuter i stöten, och inte alls om den ligger ensam i en stillastående vagn? Eller kanske ammas, är det fram med bröstet i stallgången då? Eller om någon behöver komma in eller ut under den tid man står och söver barn över stalltröskeln?

Det kan säkert fungera så någon gång med en del barn, men jag hade inte kunnat gjort så med något av mina barn. De har aldrig varit sådana att man kan söva dem på kommando, någon av dem. Även om det verkar mycket praktiskt med barn som somnar på kommando, när man vill att de ska sova, och sedan sussar snällt en timme eller så.

Om de sovit lite längre på dagen någon gång, så har jag oftast behövt den timmen för att få sova själv och hämta igen nattens uppvak lite, alternativt duscha, laga lunch, äta, gå på toaletten, och annat jordiskt.

Jag har haft två bebisar som vägrat vagn och en bebis som sov bra i vagnen första halvåret. Jag har haft bebisen i sele fram tills dess att jag ska hoppa på hästen (då brukar de ha hunnit somna), lagt dem i bilstolen, och sen har jag hunnit rids ca 20-30 min, vilket är vanlig tid för mina träningspass i paddocken med hästen. Brukar bara rida längre om jag rider ut. Om bebisen vaknar medan jag rider kan jag hoppa av, amma en snabbis och sen rida lite till om det går. Eller så får jag sluta.

Om bebisen inte somnar i selen så väljer jag att arbeta hästen från marken istället.

Det är klart att det inte blir som när man inte har barn med sig, men för mig är det ändå mycket bättre än alternativet att inte kunna ha häst. Att ha med sig de större barnen tycker jag oftast är supermysigt, även om det är väldigt omständligt (särskilt eftersom deras pappa är allergisk och ett stallbesök därför kräver att vi byter om när vi kommer dit och innan vi åker hem), men jag tycker att det är roligt att ha hästeriet tillsammans med dom som en gemensam grej. Får jag bara ett par dagar på egen hand i stallet så är jag jättenöjd. Eller ja, på egen hand utan de två större dvs. Bebisen är alltid med än så länge.

 

[caballus]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Dottern har fått följa med i stallet sen liten någon gång i veckan så hon är trygg med hästarna (som vaktar henne i hagen! så de andra inte får komma nära). Hon hakar på det man gör helt enkelt, hjälper till, rider tandem med mig eller själv med ledare och i ridhus utan ledare numer. Barn blir snabbt uttråkade så man behöver jobba snabbt, kort och flexibelt. Det går utmärkt för dottern att vara med i ridhuset när vi är ensamma (tar med hink/spade i vår enorma sandlåda ;-) ) vissa dagar kan hon leka en stund, andra dagar är det bara hon som ska rida... Hon är 4,5 år, och klarar frigång i stall sen 3 års ålder.

 

[Apollo 13]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

kl

Jag tror rent generellt att saker blir lite efter vad man har för inställning till dem. Det är klart att inte världens problem löser sig bara för att man är positiv, men tack och lov är det ju inte världsfreden vi pratar om.
Jag har inga förväntningar på att mina ungar kommer gilla att hålla på med hästar, jag skulle rent av se det som en lyx om de inte gjorde det, jag hänger tillräckligt i kalla ridhus om vintrarna

Jag förväntar mig inte att jag kan hålla på med hästarna på precis samma sätt som innan jag hade barn heller och jag har inga problem med att trixa till det för att få en lösning som passar både mig och barnen. Bara för att de kanske inte kommer gilla hästar, så innebär inte det i min värld att de inte kan vara med i stallet. Borsta på hästar är inte den enda leken man kan leka i stallet.

Däremot är det inte ett alternativ för mig att lägga hästarna helt åt sidan. För oss är inte hästarna bara en hobby utan det är en livsstil och de är helt enkelt våra familjemedlemmar och precis som vi måste städa hemma så måste det städas hos hästarna. Den ena hästen behöver också röra på sig för att må bra och då behöver det helt enkelt också lösas. Däremot har jag ställt av honom periodvis när det har varit den bästa lösningen för oss alla, men i längden skulle det inte vara bussigt. Under en period kanske x är den bästa lösningen men helt plötsligt visar det sig att y är bästa lösningen, då har inte jag några problem med att saker kanske inte blir riktigt som jag tänkt mig. Sen får man ju vara ärlig också och inse att en dag kanske vi kommer fram till att det bästa är att stalla upp hästarna på helinackordering och flytta till en lgh i stan, men då får vi ta det då... jag vägrar bara se allt som ett stort jäkla olösbart problem tills dess. Är glaset halvtomt eller halvfullt?

 

[Stormcast]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Kl
Alla jag känner har haft barn med när de rider så länge barnen är så små att de sover på dagen. Funkar hur bra som helst. Fixar iordning hästen och sen får den vänta i stallgången medans bäbis får mat och sen styr man runt vagnen över stalltröskeln tills bäbis sover och placerar vagnen utanför ridbanan medan man rider. !

Vänligen observera vad Ray skriver:
Alla hen känner- ingen egen upplevelse. Jag antar att ray själv inte varit med varje gång.
Ingen av mina barn har somnat av något tröskel-rullande eller gungande av vagn. Inget av mina barn har heller sovit på beställning. Tvärtom tycks det som att när man vill eller behöver att barnet sover, då kan man ge sig på att hen inte kommer somna. När man däremot har räknar med lite sällskap så har de sovit som ...
De allra flesta jag känner - har varit med om samma sak.
Hästägarna bland dem, har med varm hand överlåtit barnen till deras andra förälder, företrädelsevis pappan .... eller mor/farförälder. I allafall avseende ridningen.

Många verkar tro att det här med att "vara hemma med barn" är en "ledighet" som det missvisande heter. Tror det var någon som myntade begreppet "Föräldratnsgöring". En del får oerhört nöjda och lättskötta babys, men vem vet de kanske är lugna och lättskötta för att de snabbt får respons för sina behov?

 

[Stormcast]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Jag var fyra år och mycket trygg med vår nordsvenska valack. Han vaktade också mig i både stall och hage. Jag satt ofta mellan hans framben och matade honom med potatis. Jag var mycket trygg i stallet och en notorisk hästentusiast.

I såna här lägen är det ju alltid helt värdelöst att börja dra upp en massa skräckhistorier- men jag har fortfarande - 30 år senare- problem med höften, och ett jack i skallbenet efter olyckan med ovan nämnda nordsvensk. Jag var fyra år, och hade änglavakt.

Det är några saker jag förundras över i såna här diskussioner:

1) Förälderns absoluta rätt att utöva sin hobby. Sköta hästens behov är en sak. men just att faktiskt få rida när man saknar barnvakt.

2) Var är den andra föräldern?

3) Går inte barnet och lägger sig på kvällen?

4) Hur kan man tycka att det är säkert att ha en barnvagn på stallgången, i ena handen när man leder en häst och värst av allt på ridbanan?? eller att bära barn i babyskydd/bärsele eller lös i famnen samtidigt som man hanterar en häst?

Att låta barn sova i bilen så länge det passar föräldern känns lite "Anna wahlgren"- "sova hela ridturen kuren" kanske vore nåt?

 

[Apollo 13]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Även fast jag inte ser hästeriet som enbart en hobby, så förstår jag inte heller problemet med att gå ut i stallet när man är föräldraledig, eller i föräldratjänst som du vill kalla det. Barnen behöver aktivitet och vad spelar det för roll om vi går ut och leker och aktiverar oss i stallet eller på en lekplats? Som sagt, bara för att man är i stallet så behöver inte alla lekar innefatta hästar. För våran del som dessutom bor rätt off, så skulle det betyda att jag skulle behöva stuva in ungen i bilen, åka minst 20 minuter och sedan kliva ur vid en lekplats. Nu gör vi det också, idag tex Men annars ser jag inget problem i att vi leker i stallet och att när barnet ändå har sin sovtid så sover hen i vagnen med en baby watch och jag kan rida samtidigt. Vissa dagar lär det funka, andra inte. Men det är ju inte samma sak som att jag skulle tvinga mitt barn att sitta i vagnen och glo på mig de dagar de inte funkar.

Men för att svara på dina frågor

1. Många hästar har behov av att även få röra på sig, jag ser heller inga problem att välja stallet att aktivera barnen i.

2. På jobbet, eller är han hemma så har han bustrollet och jag går ut i stallet själv. Men nu handlade det ju om att man ville fånga dagsljuset och då jobbar väll antagligen de flesta.

3. Jo, men då är det mörkt.

4. När jag har haft mitt barn i sele på magen så har jag endast haft hästar som varit trygga och haft dem på behörigt avstånd när jag leder dem. Det har dock hänt väldigt sällan att jag haft ett behov av att leda med just barnet på magen än så länge, och nog mest varit till och från hagen. Annars brukar jag lämna barnet i vagnen, fastspänd, och gå till hagen och hämta dem.
I stallet ställer jag vagnen i spolspiltan, barnet har uppsyn men hästen skulle behöva vilja springa rätt in i väggen för att dra dit om det hände något. Personligen skulle jag inte ställa vagnen inne på ridbanan, jag skulle ställa den utanför.


Men sen måste jag säga att de som verkar ställa sig negativt till att vara i stallet men barnen får det att låta som att man ALLTID har barnen med, att vi vARJE dag är i stallet och att barnen måste hänga med oavsett. Så är det inte. Vissa dagar funkar det, andra inte. Ibland får barnen välja, "vill du vara i stallet med mamma eller vill du stanna inne med pappa?". De dagar man får ihop det kan man ju vara glad, men det är ändå mil ifrån att man ser det som någon form av rättighet att rida samtidigt som man är hemma med barn.

 

[Stormcast]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

För mig är det milsvidd skillnad mellan att "vara i stallet" och att rida.

 

[Apollo 13]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Ja kanske det, men jag ser inte problemet i att man även rider om tillfälle ges. Där med inte samma sak som att jag förväntar mig eller kräver att jag kan det. Hoppas däremot, det kan jag göra.

 

[Petruska]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

1) Förälderns absoluta rätt att utöva sin hobby. Sköta hästens behov är en sak. men just att faktiskt få rida när man saknar barnvakt.

Ja, det är lite underligt. (En häst som har behov, har man ju bara om man har häst, så att säga, och det måste man ju inte ha. Men ridningen är ju helt klart den mest kritiska punkten i sammanhanget.)

2) Var är den andra föräldern?

På sina hobbies, som kanske är minst lika barnovänliga? Eller på jobbet?

3) Går inte barnet och lägger sig på kvällen?

Inte enligt min erfarenhet, faktiskt. Jag hade inte orkat vänta ut att min unge somnade, som bäst vid 22-snåret, ofta senare, innan jag åkte till stallet.

4) Hur kan man tycka att det är säkert att ha en barnvagn på stallgången, i ena handen när man leder en häst och värst av allt på ridbanan?? eller att bära barn i babyskydd/bärsele eller lös i famnen samtidigt som man hanterar en häst?

I bärsele eller famnen när man hanterar en snäll häst man känner väl i bekanta miljöer, känns ok för mig. Jag går ju även över gator med barnvagnen och jag kör bil med barnet i bilen. Kort sagt: jag utsätter barn för vissa risker.

Att låta barn sova i bilen så länge det passar föräldern känns lite "Anna wahlgren"- "sova hela ridturen kuren" kanske vore nåt?

 

[Kattennizze]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Jag skulle inte kunna ha med mig mina småbarn till stallet eftersom jag måste passa dem. De skulle aldrig nöja sig med en hink och spade utan vill ju fråga om allt och umgås. Och det är såklart min prioritering. Nu är ju barn olika och det funkar säkert för vissa, men inte för mig eller mina barn. Sen är det en fråga om säkerhet för mig, när min äldste son var bebis och låg i vagnen höll jag på att lasta min krånglande unghäst och han kastade sig rakt bakåt och även om jag tyckte att jag ställt vagnen så långt bort så att han inte kunde nå den så nog 17 var hästen i närheten och höll på att ramma den....där och då bestämde jag mig för att ta en paus med hästeriet medan barnen var små. Och även om jag saknar det mycket har jag aldrig ångrat mig.

 

[ako]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Fast ingen i tråden verkar ju tycka att det är tabu att ha barnen med i stallet ibland. Det flera av oss däremot tycker är att det inte är ok om barn måste vara med ofta och utan att de hat något intresse av det, alternativt att det inte verkar säkerhetmässigt att hantera hästar med små barn omkring. Ingen har någonsin skrivit att det skulle vara fel att passa på att mocka med barnet lekande bredvid om det funkar och ingen verkar heller tycka det är fel om barnen någon gång i bland behöver följa med och fixa det nödvändigaste med hästen även om de inte tycker det är superkul. Det i alla fall jag vänder mig emot är om man faktiskt sätter sin egen hobby ( för en hobby är det- även om vår hobby gärna blir en livsstil. Jobbar man med hästar är barnen på dagis då för man har ju knappast med sig barnen på jobbet) före barnens väl och intressen i stort.

 

[Apollo 13]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Men vem har då sagt att de är intresserade av att ha med barnen i stallet på de premisserna? Nu har ju inte du skrivit det men ingen i tråden har tagit upp att de ser det som en rättighet att vara i stallet eller rida när man är föräldraledig, ändå ska det alltid tas upp när sådana här trådar kommer på tal. Det enda jag kan se, är någon som vill ha råd, från andra som fått det att funka, vilket kanske kan leda till att det funkar även för dem. Där med inte sagt att det ska funka alla dagar i veckan, år ut och år in. Alla sådana här trådar resulterar mer eller mindre i att vissa inte aaaalls förstår hur man kan ta med sitt barn, att det är en säkerhetsrisk osv, istället för att komma med konkreta råd för hur man man minska riskerna eller kanske "den här leken lekte vi och det var jätte uppskattat av barnen". Tråden handlar ju i grunden inte om "om" utan om "när" eller "hur", ändå har det som vanligt mynnat ut i det.

 

[Mabuse]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Mitt bästa tips är att försöka ordna så att någon annan tar hand om barnet medan man rider. Jag har sett de som tagit med småbarn till stallet och försökt jonglera barn och häst samtidigt, men aldrig tänkt att gud vad synd att mina barn inte är här, det verkar mycket bättre att ha dem med istället för att kunna koncentrera sig på ridningen fullt ut. Jag rider hellre kvällstid utan barn, än dagtid med dem. Så mitt bästa tips är helt enkelt: lämna barnen hemma när du åker till stallet, det är guld värt!

 

[Petruska]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Tråden handlar ju i grunden inte om "om" utan om "när" eller "hur", ändå har det som vanligt mynnat ut i det.

Antagligen därför att flera av oss har erfarenheten att svaret på frågan "hur gamla är barnen när det funkar att ha med dem när man rider" är samma som svaret på frågan "hur gamla är barnen när det funkar att lämna dem ensamma hemma medan jag åker till stallet".

Det här är inte ett föräldraledighetsproblem, det är helt enkelt problemet att man inte kan göra hur många saker som helst samtidigt.

Hur man sedan löser det, kan ju variera. Varför är inte barnen hemma med pappan med man rider, tex? Det är min absoluta favoritlösning.

 

[Apollo 13]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Jag föredrar också att lämna min dotter hemma med sin pappa så att jag får vara lite i fred och får mer kvalite i ridningen. Men det är inte samma sak som att det inte går att lösa om man vill kunna lösa det. Och nej, det kanske inte är ett föräldraledighetsproblem, och det har jag eg heller aldrig hävdat utan det var dom som skrev att de inte kunde förstå att vissa ser det som en rättighet att rida under föräldraledigheten osv. För mig är inte detta ämne ett problem öht. Jag gör det jag känner för och vad som passar mig och mitt barn. Sedan föredrar jag många gånger att göra stallet utan henne eftersom det som du säger ger mer kvalite osv, men det är inte samma sak som att det inte går att lösa om vi velat. Nåja, vissa gånger om barnets humör inte är med mig, men oftast går det att lösa jätte bra.

Jag säger inget om att man infliknar om att "för oss passade det bättre att lämna barnet hemma av x anledning", jag förstår bara inte varför det innebär att det kommer med kommentarer som att man skulle se det som en rättighet att rida under föräldraledigheten och dessutom till vilket pris som helst. Om någon sedan sagt just det, att för oss gick det inte att lösa, så har jag iaf inte uppfattat det som att man uttrycker det på ett sätt som du uttryckte det nu utan mer på ett "aggressivt" sätt och inte speciellt ödmjukt till att det kanske kan funka för andra.. men det kanske bara är jag som läst något mellan raderna som inte stått.

 

[Ray]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

Håller med i Apollos inlägg.

Tillägger att alla jag känner med barn och jäst är 7
Personer och nej, de har inte med barnen alla dar i veckan och det är självklart inte alla dagar de lyckas rida.
Mitt barn sov minst en timme och det hinner man mycket på.
Har aldrig lämnat ett skrikande barn i bil, vagn
eller säng
och har inget Anna W i mitt familjeliv.

Men det finns folk som lyckas rida under småbarns åren.

 

[caballus]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

I såna här lägen är det ju alltid helt värdelöst att börja dra upp en massa skräckhistorier- men jag har fortfarande - 30 år senare- problem med höften, och ett jack i skallbenet efter olyckan med ovan nämnda nordsvensk. Jag var fyra år, och hade änglavakt.

Tråkigt det som hände dig, det kan säkert hända vem som helst, vilket det ju också gör, och det vi alla försöker att jobba på att försöka undvika oavsett ålder, men...
(Jag har lite svårt för moraliserande inlägg som börjar på MEN...)

I och med att du riktade svaret till mig, så fyller jag i lite.
Det är lätt att dra slutsatser på väldigt skrala grunder, på ett internetforum.

1) Ingen människa har absolut rätt att göra nånting. Allting är relativt. Allting har ett pris. Ett pris som alla parter måste vara med och betala.
För de som inte har ridsporten som en hobby - utan som yrke och levebröd - är det ok för dem att "jobba över" någon enstaka timme när barn sover?
För alla de kringresande tävlingsryttarna som kuskar runt på tävlingar - är det bättre att de lämnar barnen till en barnvakt över helgen, eller ta med barnvakten och istället tillgodose barnets behov av att umgås med sin trygga förälder? Allting är inte riktigt svart eller vitt.

Och vad är det som säger att man åsidosätter barnens intressen bara för att de följer med till stallet? Att umgås med djur, även på avstånd, lär barnen en hel del om empati, och förståelse bland annat.

2) den andra föräldern kanske tar hand om de andra hundra barnen, hunden, egna företaget eller kanske också behöver lite andrum. Är man en dålig förälder för det?

3) visst lägger sig barnet på kvällen någon gång, när sömnen väl infinner sig och inte när man önskar. Man kan natta kl 19, och fortfarande natta kl 23... Men hur barnet sover på kvällen, hur hänger det ihop med frågeställningen? De behöver i början av livet även sova på dagarna. I en barnvagn. Varför inte i stallet? Är det olösbart att göra det på ett säkert sett? Kanske bygga en halmbalsmur och tejpa runt vagnen? Eller en airbag som utlöser om hästen ens råkar fisa inom en meters radie?

4) hur kan man tycka att det är säkert att åka bil? Att ha en barnvagn på stallgången på ett skyddat ställe eller i en box, ur väg för hästens flykt, och att öht inte hantera oregerliga hästar när man har barnen med, är några bra tumregler att utgå från. De flesta brukar därtill parkera sina barnvagnar utanför ridbanan, ur hästens flyktväg.

Hur kom det sig att ERA föräldrar en gång lät er börja rida överhuvudtaget?

(Min mamma stod på läktarn och grät varannan lektion, men kärleken för djur kom tidigt, djur i allmänhet, hästar i synnerhet. Var hon en dålig mamma för att hon lät mig rida? Klappa hundar som alla kan vara potentiellt farliga? Doppa fingret i illaluktande akvariefiskvatten? Svaret är kanske. ) jag måste nog konfrontera henne med det här omedelbart!

Och ja, självklart har jag skrivit detta ovan delvis med en nypa ironi, men också lite sunt förnuft. Inte riktat mot någon personligen utan till frågeställningarna så som de var presenterade.

 

[ylvalill]

Sv: Hur gamla var/är barnen när ni börjar kunna rida på ridbanan och ha med barnen?

KL

Mina barn har varit med mig i stallet i varierande omfattning sedan de var bebisar. I början sovandes i vagnen (ställde då in vagnen i en tom box och hade en babywatcher i den för att hela tiden kunna höra om han/hon vaknade) och sedan när de inte längre sov eller ville sitta stilla och leka så fick de helt enkelt hjälpa mig med de sysslor som skulle göras. Gjorde dock aldrig mer än mocka, fixa mat och snabbt kolla över hästen, inte en chans att de skulle sova eller vara nöjda så länge att det gått att hinna med mer.

Barn kan mycket väl i perioder tycka att det är otroligt underhållande att packa höpåsar och fylla vattenhinkar, bara man gör det på barnets villkor och räknar med att det tar en nedrans tid. När mina barn blev så pass stora att de kunde förstå att hästar inte står blickstilla hela tiden utan att man måste akta sig lite (i alla fall så länge man är med och påminner hela tiden...) så har de även fått vara med och pyssla med hästen lite. Att borsta och kamma och kratsa hovar kan också vara kul för en liten, om det sker på barnets villkor och man hela tiden är med och håller koll. Ridning har jag ibland löst så att maken har kommit och hämtat barnen i stallet när allt pyssel är undanstökat och hästen är redo för ridning. På så sätt har jag och barnen kunnat få en mysig stund i stallet tillsammans och sedan har jag kunnat rida i lugn och ro (och eventuellt städa undan det som inte har gått att göra tidigare) och samtidigt har jag sparat in någon eller några timmar på kvällen.

I perioder har barnen inte tyckt att stallet har varit speciellt kul och då har jag anpassat mig och bara åkt dit sena kvällar efter att de har lagt sig. Nu har dottern (5 år) dock själv blivit rätt hästtokig så nu får jag snarare smyga iväg till stallet sent på kvällarna för att kunna få pyssla lite i lugn och ro ibland. När hon var 4 år såg hon en något äldre tjej (i 6-årsåldern kanske) som satt på en bänk i ridhuset och tittade medan hennes mamma red. Detta tyckte hon själv var en väldigt bra lösning och hon tjatade länge, länge om att hon skulle få vara med och titta när jag red någon gång. Lovade dyrt och heligt att hon visst kunde sitta lugnt och titta och inte alls tröttna direkt. För att få slut på tjatet så lät jag henne testa en gång, knappt 5 minuter tog det innan hon tröttnade och frågade om jag inte var klar snart, knappt 10 minuter red jag, och sen har hon inte tjatat mer om att få vara med, nu vet hon hur tråkigt det blir.