Det är klart att det kan utövas på olika sätt, men bruksridning är bruksridning och inte baserat på show, sen finns det så klart ändå dom som väljer att showa och göra det mer till en för ögat intressantare upplevelse än att det sen fungerar funktionellt. Inom western har vi ju tex reining, som är en mer "dressyrig" uppvisningsform av bruksarbete, en teknik att vända och stoppa som oftast inte funkar i verkligt arbete sen.
Spänning behövs ju när muskler arbetar och bågen spänns. En brukshäst är mer taggad än energifull. Den tänker inte "rusa i väg", den tänker "snart måste jag vända, men åt vilket håll" Det kan nog lätt missuppfattas som spänt.
Jag ser inte den negativa spänning som du pratar om. Såklart att det finns fler anledningar till spänning än just tryck/mottryck i bettet. Och återigen, ja ramen är väl snäv, men den är inte spänd, den är eftergiven. Men jag håller med om att det skapar onödiga problem för hästen, att ha så kort ram, men inte så att det förstör hästens bärighet, tyvärr kanske man egentligen ska säga, för om bärigheten (vändbarheten) försvann så skulle det ju inte vara värt att fortsätta ha så snäv ram.
Jag vet att du tycker det här är spänt också (filmen nedan), den har ju ingen snäv ram alls. Den "spänning" du ser kanske helt enkelt bara hänger ihop med att det är en bruksarbetande spänning du ser, men spänning behövs, även i dressyren. Det är balansen mellan den fysiska spänningen och den mentala som avgör om det är spänt i negativ bemärkelse eller ej anser jag.
https://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=h0Rhd6zLzV8
Jag är ju inte förtjust i dressyr som baseras på show. Det är just funktionen som är det viktiga för mig. Men jag vill ha annan funktion.
Målet för mig är att ergonomiskt stärka och gymnasticera hästen och minimera risk för slitage under ridningen.
Jag vill ju inte syssla med att rida på kor just för att jag tror det finns större risk för slitage och skador i såna kast/vändningar.
Men jag tycker bättre om den filmen än garochan. Westernhästen fick jobba fritt. Och jag tycker det är imonerande att se en bra cowhorse när den sätts igång och när man sen "backar av" den och ryttaren styr mer igen. Av och på är bra. Korrekta termer för det kan jag inte.
En grej som skiljer väldigt i bruks och dressyr är genomsläppligheten.
I dressyr, iaf så jag rider, ska hästen alltid i alla rörelser och lägen vara elastisk och följsam i formen.
Det är sällan brukshästar. Just för att debehöver få hålla balansen genom att spänna till vissa muskler.
Inte så mkt att man inte kan på reka styrning och lite grann i form.
Men de är och kan inte vara lika loss, mjuka och följsamma i det som jag vill att dressyrhästen ska vara.
Och det måste dressyrhästen vara för att jag ska kunna påverka den genom kroppen på bästa sätt.
Har du stor vana av Iberiska hästar?
De går sällan emot framåt. Däremot spänner de sig emot sig själva en del.
Det tycker jag garocha-hästen gör.
Jag hade varit intresserad av hur den hästens balans skulle se ut om man lade ner och ut den i formen.
Jag tror det blivit trubbel. Just för att den inte velat följa med ner och fram nog. Den är för spänd och för skraj för bettet.
Det kan absolut se ännu värre ut med den rasen.
Men det är inte ens ok tycker jag. Och långt från bra.
Även om den absolut är lydig och heller inte flippar ur mentalt.
Men den är för uppskruvad för min smak. Energi är en annan sak än negativ spänning.
För att det ens ska varamöjligt att komma till piaff, samling, måste hästen vara genomsläpplig. Det går inte med otakt. Då är det för mkt spänning någonstans.