Sv: Bärighet, form mm (från annan tråd)
(Och delvis knapplån)
Jag tycker också det blir väldigt konstigt att prata om konst. Visst kan jag hålla med de som säger att konsten sitter i betraktarens öga. När det gäller döda föremål som tavlor, statyer mm mm, ja. Men, inte när det gäller en levande varelse. Jag tycker faktiskt inte att ridning är en särskilt filosofisk sysselsättning alls, utan bygger i högsta grad på närvaro just här o nu, på teknik och känsla i kombination.
Alla är vi nybörjare först, och visst behöver man lära in teknik först för att sedan kunna koppla på känslan mer o mer. En mindre van ryttare klarar inte av att rida på känsla, h*n känner inte när hästen arbetar rätt eller ej och känner inte när h*n behöver parera eller på vilket sätt.
Men för mig blir det totalfel, fullständigt kajko, att säga att det är bra när det känns bra, att alla får välja själva när det är bra och vilken väg man ska gå i hästens utbildning. Det är en grov förenkling och sätt att slippa att verkligen börja rida. Tyvärr.
För nog är väl ändå hästens anatomi väldigt väl undersökt o dokumenterad. Och nog är det väl noga klarlagt hur hästen behöver arbeta för må bra. Och då fattar inte jag hur man kan göra avkall på utbildningsskalan och tycka att "det får väl andra ägna sig åt, jag sysslar med konst".
Det fanns en tråd för inte alls länge sedan där det från vissa AR-ryttares håll ifrågasattes varför takten måste komma först, det är ju tydligen inte nödvändigt inom AR. Man kan ju där, enligt dessa (t.ex. Totola), börja i andra änden och koncentrera sig på samling och sedan få resten på köpet. Man hade då ingen som helst förståelse för att hästen måste vara i balans innan man kan begära något annat. Fler exempel på dylika trådar finns, men jag orkar inte leta och länka. Så jag blir faktiskt väldigt förvånad när en del av dessa personer nu helt plötsligt ifrågasätter mitt påstående att man inom AR inte lägger vikt vid utbildningsskalan. Någon blev tom så arg att h*n fann det lämpligt att angripa mig personligt (i annan tråd). Eller har dessa på kort tid ändrat åsikt? Eller gör det inget att hästen snor omkring i total obalans så länge matte/husse ägnar sig åt "konst"?
Men var kommer AR in i det Det är väl en utveckling som många går igenom, men att för den skull välja en väg som bortser helt ifrån hur en häst behöver arbeta för att använda sin kropp bäst under ryttare
Dvs bortser från den klassiska utbildningsskalan. Att tala om konst i sammanhanget förstår jag inte öht. Det känns rätt avlägset.
(Och delvis knapplån)
Jag tycker också det blir väldigt konstigt att prata om konst. Visst kan jag hålla med de som säger att konsten sitter i betraktarens öga. När det gäller döda föremål som tavlor, statyer mm mm, ja. Men, inte när det gäller en levande varelse. Jag tycker faktiskt inte att ridning är en särskilt filosofisk sysselsättning alls, utan bygger i högsta grad på närvaro just här o nu, på teknik och känsla i kombination.
Alla är vi nybörjare först, och visst behöver man lära in teknik först för att sedan kunna koppla på känslan mer o mer. En mindre van ryttare klarar inte av att rida på känsla, h*n känner inte när hästen arbetar rätt eller ej och känner inte när h*n behöver parera eller på vilket sätt.
Men för mig blir det totalfel, fullständigt kajko, att säga att det är bra när det känns bra, att alla får välja själva när det är bra och vilken väg man ska gå i hästens utbildning. Det är en grov förenkling och sätt att slippa att verkligen börja rida. Tyvärr.
För nog är väl ändå hästens anatomi väldigt väl undersökt o dokumenterad. Och nog är det väl noga klarlagt hur hästen behöver arbeta för må bra. Och då fattar inte jag hur man kan göra avkall på utbildningsskalan och tycka att "det får väl andra ägna sig åt, jag sysslar med konst".
Det fanns en tråd för inte alls länge sedan där det från vissa AR-ryttares håll ifrågasattes varför takten måste komma först, det är ju tydligen inte nödvändigt inom AR. Man kan ju där, enligt dessa (t.ex. Totola), börja i andra änden och koncentrera sig på samling och sedan få resten på köpet. Man hade då ingen som helst förståelse för att hästen måste vara i balans innan man kan begära något annat. Fler exempel på dylika trådar finns, men jag orkar inte leta och länka. Så jag blir faktiskt väldigt förvånad när en del av dessa personer nu helt plötsligt ifrågasätter mitt påstående att man inom AR inte lägger vikt vid utbildningsskalan. Någon blev tom så arg att h*n fann det lämpligt att angripa mig personligt (i annan tråd). Eller har dessa på kort tid ändrat åsikt? Eller gör det inget att hästen snor omkring i total obalans så länge matte/husse ägnar sig åt "konst"?
Senast ändrad: