Sv: AR - HELT prestigelöst?
Bärigt är det när hästen börjar använda sin bakre hävarm Bäckenet för att avlasta framdelen - då sträcks halsen framåt - och förutsatt att den är avspänd så kan den också börja röra ryggen i tre plan
Hur ser man att det är bärigt - den sätter ned sina fossingar rent dvs och har ett svävmoment
skritt på bild är svårt att avgöra men så fort du har en bild i trav eller galopp och det inte är helknasigt moment så tar det en halv sekund att avgöra hur den låter - dvs om den är taktmäsisig/rytmisk.
Jag tycker det är otroligt intressant att dina beskrivningar så klockrent stämmer överens med det jag upplever och det tränaren brukar prata om. Kanske inte exakt samma ord men med känslan att "det där är något som jag hade kunnat skriva". Och ändå är vi så icke-överens med jämna mellanrum om man tittar på bilder
Det kan förstås vara så att "vi" (alltså, läs: många) är på sån basic-nivå att man fortfarande arbetar med delar som skapar förutsättningar för takt, som skapar förutsättningar för hävarm.
Att takt egentligen blir en viktig grund som växer fram i takt med grunderna/helheten, men inte något man kan kräva alla gånger förrän man redan förbättrat några snäpp om man börjat från minusläge.
Att tonus är höjt tycker jag man ser tydligt om det är eller inte är. Framförallt genom att se en häst live och genom att se starten = dvs inte höjt tonus och genom att se samma häst som kommit igång eller utför mer krävande övning/rörelse och höjer tonus- är ju utifrån hästen det räknas.
Även tycker jag det är lätt att se om hävarmseffekten i bäckenet finns, eller som tränaren pratar om - känslan av att hästen bär sig bakifrån med en hals som växer upp/fram utifrån manken till handen. Men det läget är det såklart inte heller alla som är i. Eller att ekipaget kan nå dit vissa bra glimtar men inte hela vägen ut eller hela pass.
Sen detta med takten, den eviga diskussionen. Personligen är det något jag tycker man får räkna med - att få brister i takten nu och då, särskilt om man ligger och tränar maxstyrkan ett fåtal steg i taget och ligger och balanserar kvar hästen i det läget samtidigt som man (såklart) försöker att inte störa eller pressa för mycket - kanske är något man får räkna med? Min personliga gissning är alltså att vill man ta sig framåt får man inte vara rädd att tappa takten ibland, även om det såklart är tecken på en brist är det ju inte konstigt att man ser brister när man försöker gå ett steg till? Eller att man har problem med takten om man har problem med grunderna, och/eller att hästen har grova problem med tekniken i en gångart? (Tänker t ex på islandshästar med för mycket lateral rörelse som har svårt att trava, eller travare som ännu inte lärt sig bäckentekniken för en bra galopp.)
Å andra sidan tycker jag det är en stor skillnad mellan att se något för vad det är -just nu- och kunna se förbättringar och se skillnad på att gå åt rätt håll eller fel håll
utifrån just det ekipaget även om det helt klart krävs mer i grunderna innan det rent allmänt ska kunna klassas som "bra".
En annan grej som jag tycker är intressant är hur mycket det verkar kunna skilja i en sån här diskussion beroende på vilken typ av häst en person främst är inriktad på. (Tänker inte på er i tråden.
)
För helt klart är taktproblematik något som uttrycker sig tydligare bland vissa hästtyper. Och - kanske det viktigaste? Väldigt olika beroende på vilka svagheter/styrkor man vanligast kommer i kontakt med som grund till taktproblematiken?
Helt klart kan olika lösningar vara olika lämpliga för olika ekipage. Även om det teoretiska "korrekta målet" stämmer överens på ett ungefär iaf, individer emellan.
till detta! Mycket klokt skrivet! 
