Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[Motacilla]

Nu bara undrar jag om nån vet. Men om det är en vuxen som har dom problemen som jag har får den välja då om den vill ha behandling eller kan dom också bli tvingade till det även om dom inte vill?

Enligt min kompis som jobbar med såna här grejer inom psykiatrin så kan även vuxna bli tvingade till sånt de inte vill.

Du får ju vård inom ungdomspsykiatrin, min kompis jobbar med vuxna. Hon jobbar halva veckan med ätstörningar och halva veckan med andra typer av problem. Vissa blir tvingade till hjälp och andra gör samma saker frivilligt.

 

[LiviaFilippa]

En vuxen har mer val och inga föräldrar som har ett ord med i spelet, men det kan bli frågan om tvångsvård om man är farlig/riskerar att skada sig eller/andra.

Men dom kan inte tvinga en att man MÅSTE gå upp i vikt tillexempel om man är vuxen eller?

 

[Motacilla]

I vuxenvården är det en ansvarig läkare som bestämmer om patienten ska "tvingas" till vissa saker. Så det verkar inte skilja sig jättemycket från ungdomsvården.

 

[Motacilla]

Men dom kan inte tvinga en att man MÅSTE gå upp i vikt tillexempel om man är vuxen eller?

Jo de kan sätta sond även på vuxna, och gör det.
Och matschema är samma för vuxna.

 

[LiviaFilippa]

Jo de kan sätta sond även på vuxna, och gör det.
Och matschema är samma för vuxna.

Okej så man får ALDRIG bestämma själv om sig själv och sin kropp då. Det är ju skit dåligt.

 

[Sleepy]

Varför skulle det bli bättre bara för alla vet massa äckliga detaljer om jätte privata saker? För är ju egentligen bara det jag har berättat. Och fattar inte varför nåt skulle bli bättre bara för dom vet och tydligen tycker att dom kan prata om det hur dom vill.

Är det läkaren idag du tänker på? Förstår att det var jobbigt att hon pratade om det fast du sa ifrån att du inte ville och att du kände dig utsatt i den situationen, nu så nära inpå att du berättat om det också. Kanske kände hon att hon på något vis behövde nämna det för att ta med det i diskussionen och planeringen. Det blev nog lite mycket på en gång för dig, med mat och vikt och allt annat också. Kram.

 

[LiviaFilippa]

Vet inte varför jag visar denhär men iallafall. Har ritat denhär idag.

 

[Lobelia]

Okej så man får ALDRIG bestämma själv om sig själv och sin kropp då. Det är ju skit dåligt.

Jodå, så länge man är psykisk frisk får man bestämma. När man har exempelvis anorexi och brottas med monster så är det väl bra om man får hjälp att bli frisk så inte monstret får chansen att ta över och bestämma?

 

[LiviaFilippa]

Jodå, så länge man är psykisk frisk får man bestämma. När man har exempelvis anorexi och brottas med monster så är det väl bra om man får hjälp att bli frisk så inte monstret får chansen att ta över och bestämma?

Det beror väl på om man vill bli frisk. Men om det är att antingen tar monstret över och bestämmer eller så gör läkaren och andra det så är det ju ändå bara andra som bestämmer så då spelar det ju ingen roll vem det är. Och då tar jag hellre monstret faktiskt.

 

[Sleepy]

Vet inte varför jag visar denhär men iallafall. Har ritat denhär idag.

Den visar väldigt tydligt hur din dag har varit. Tycker du kan visa dina teckningar för psykologen, eller lägga dem i dagboken.

 

[LiviaFilippa]

Är det läkaren idag du tänker på? Förstår att det var jobbigt att hon pratade om det fast du sa ifrån att du inte ville och att du kände dig utsatt i den situationen, nu så nära inpå att du berättat om det också. Kanske kände hon att hon på något vis behövde nämna det för att ta med det i diskussionen och planeringen. Det blev nog lite mycket på en gång för dig, med mat och vikt och allt annat också. Kram.

Ja men inte bara hon utan alla. Som det att hon visste det men jag har inte sagt det till henne. Så nån annan har ju gjort det. Och ja jag vet såklart att dom skriver massa saker i journalen men tycker inte dom borde få skriva såna saker där hur dom vill.

 

[Lobelia]

Varför skulle det bli bättre bara för alla vet massa äckliga detaljer om jätte privata saker? För är ju egentligen bara det jag har berättat. Och fattar inte varför nåt skulle bli bättre bara för dom vet och tydligen tycker att dom kan prata om det hur dom vill.

De får inte prata hur de vill om de du berättar, de har tystnadsplikt, men den gäller inte mellan vårdpersonalen på samma vis som utåt. Och inte på samma vis mot dina föräldrar som mot främlingar.


Uppfattar jag det rätt när du upplever det som att de hanterar dina hemligheter på ett felaktigt vis och för många fått reda på det? Och talar om det på ett olämpligt vis? Det låter inte bra, kan du ge något exempel så jag förstår vad det handlar om utan att gå in på detaljer om vad de säger?

 

[Motacilla]

Om du vill, kan du titta på det här föredraget om historiska djur:

https://urplay.se/program/216776-ur-samtiden-antikmassan-2020-historiska-hastar

 

[LiviaFilippa]

De får inte prata hur de vill om de du berättar, de har tystnadsplikt, men den gäller inte mellan vårdpersonalen på samma vis som utåt. Och inte på samma vis mot dina föräldrar som mot främlingar.


Uppfattar jag det rätt när du upplever det som att de hanterar dina hemligheter på ett felaktigt vis och för många fått reda på det? Och talar om det på ett olämpligt vis? Det låter inte bra, kan du ge något exempel så jag förstår vad det handlar om utan att gå in på detaljer om vad de säger?

Jag menar som den saken jag berättade som läkaren ville prata om idag. Som inte jag har sagt till henne eller att jag vill att nån annan ska säga till henne. Och ja hon kanske behöver veta vissa saker men kan ju vara en andledning att jag inte har sagt det till henne för jag INTE vill prata med henne om det. Och även så när jag sa att jag inte ville prata om det så sa hon ändå saker som typ handlade om det.
Men det är inte bara det heller utan många saker som jag kanske säger till EN men ändå vet andra också om det.

 

[Sleepy]

Ja men inte bara hon utan alla. Som det att hon visste det men jag har inte sagt det till henne. Så nån annan har ju gjort det. Och ja jag vet såklart att dom skriver massa saker i journalen men tycker inte dom borde få skriva såna saker där hur dom vill.

Läkaren måste ju hålla sig informerad om hur det går för dig med olika delar av ditt mående, så att hon kände till det var i sin ordning, även om jag förstår att det måste ha känns jättekonstigt när du inte hade fått berätta det för henne själv och att det känns lite som att skvallret går, men så är det inte. Men personalen hjälps ju åt att ta hand om dig. Det här var ju en sak som är jätteviktigt för dem att veta, eftersom det är något som får dig att må dåligt. Nu kan du få hjälp att hantera det.

Du behöver inte skämmas. Det var inte ditt fel.

 

[Motacilla]

Skulle du eller dina föräldrar kunna be att personalen går igenom hur de jobbar? Jag menar vem som får vilken information.

Kanske det känns bättre för dig om ni kan prata om det här?

 

[LiviaFilippa]

Läkaren måste ju hålla sig informerad om hur det går för dig med olika delar av ditt mående, så att hon kände till det var i sin ordning, även om jag förstår att det måste ha känns jättekonstigt när du inte hade fått berätta det för henne själv och att det känns lite som att skvallret går, men så är det inte. Men personalen hjälps ju åt att ta hand om dig. Det här var ju en sak som är jätteviktigt för dem att veta, eftersom det är något som får dig att må dåligt. Nu kan du få hjälp att hantera det.

Du behöver inte skämmas. Det var inte ditt fel.

Fast jag tycker inte att alla behöver veta det ändå. Och jag vill inte att dom ska prata om såna saker om mig eller skriva eller vad dom gör. Och vill inte att vemsomhelst ska veta om såna pinsamma detaljer om mig utan det borde jag få bestämma tycker jag.

 

[LiviaFilippa]

Skulle du eller dina föräldrar kunna be att personalen går igenom hur de jobbar? Jag menar vem som får vilken information.

Kanske det känns bättre för dig om ni kan prata om det här?

Jag vet inte om det skulle hjälpa nånting för vet ju redan att dom berättar vidare saker om DOM tycker att det behövs. Och att läkaren är den som har själva ansvaret så då får hon veta typ ALLT.
Så vet inte som med psykologen och den dagboken så hon sa ju att den är mellan oss. Men jag vet inte om hon menar det påriktigt eller om hon bara sa så och sen kanske hon ändå berättar saker från den för mina föräldrar eller läkaren eller nån.

 

[Lobelia]

Jag menar som den saken jag berättade som läkaren ville prata om idag. Som inte jag har sagt till henne eller att jag vill att nån annan ska säga till henne. Och ja hon kanske behöver veta vissa saker men kan ju vara en andledning att jag inte har sagt det till henne för jag INTE vill prata med henne om det. Och även så när jag sa att jag inte ville prata om det så sa hon ändå saker som typ handlade om det.
Men det är inte bara det heller utan många saker som jag kanske säger till EN men ändå vet andra också om det.

Jag tror att du får räkna med att hela vårdteamet får reda på det du säger till en person så länge du inte ber om ett löfte att de inte får föra det vidare. Och det finns etiska regler när vårdpersonal får bryta mot tystnadsplikten mot din vilja. Det är ju lite sent nu när du redan upplever det som de brutit mot ditt förtroende.

Om man ser det lite från utsidan som jag gör så är du i en besvärlig ålder, ursäkta uttrycket men det rör alla i din ålder. Du håller på att gå från barn till vuxen och har större behov av integritet än barn och har större behov av att bestämma själv och samtidigt så verkar det som att alla i alla välmening bestämmer över dig. Du ska äta på ett visst vis, få permission när andra anser det, träffa hundarna när andra tycker det är lämpligt osv. Jag förstår att det är extremt frustrerande.


Jag skulle om jag var du ta upp en diskussion med läkaren att du vill ha en mer aktiv roll i vårdplaneringen, visa din fina teckning. Du kanske kan fråga om du åtminstone kan får bestämma om någon liten bit helt själv så att du inte känner dig helt överkörd? Eller så kanske det finns något du bestämmer helt själv men missar nu när du känner dig så åsidosatt, då kan du få hjälp att hitta de bitarna?

 

[Sleepy]

Fast jag tycker inte att alla behöver veta det ändå. Och jag vill inte att dom ska prata om såna saker om mig eller skriva eller vad dom gör. Och vill inte att vemsomhelst ska veta om såna pinsamma detaljer om mig utan det borde jag få bestämma tycker jag.

Jag förstår, det här var ju något väldigt känsligt för dig. Det var så starkt att du delade med dig av det. Tyvärr är du nog inte den första patienten de har som har haft såna här dåliga erfarenheter. De är vana vid att få höra olika svåra saker som hänt. Så för personalen var det inte en pinsam sak, bara tragiskt att du blivit utsatt för det. Det du var med om är ju sånt som kan påverka jättemycket hur någon ser på sig själv och tex göra att anorexin blir värre. Så det är jättebra att de vet nu så du kan få rätt hjälp.