Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Som du säger, vi ska verkligen inte prata vikt. Däremot vill jag påpeka att vikt bara är EN av många faktorer när det gäller hållbarhet. Underlag, skoning, sadeltillpassning och framför allt kvaliteten på arbetet är också jätteviktiga. En häst som rids i obalans kan paja även om en mygga rider på den (och hästar som bara körs kan ju också paja). En häst som rids i balans av en ryttare som är duktig på att känna att hästen bär sig och som avbryter när hästen blir trött kan hålla jättebra med en tyngre ryttare.

De där små skritturerna du får ta nu är jättebra, de hjälper dig att inte tappa för mycket av din bålstyrka så att du kan balansera när du börjar rida. Det är viktigare än kilon hit eller dit.

Ja jag vet att det är jätte många saker som har betydelse! Men nu undrade jag bara om just vikten. Både för jag undrar OM det är en risk att jag blir för tung för henne OCH att jag undrar hur mycket nån kan väga ifall jag skulle försöka hitta nån annan som kanske kan börja rida henne.

 

[mamman]

Frukosten gick skit dåligt och jag ska ha läkar samtal igen idag. Skulle egentligen inte ha det men dom ändrade för dom tyckte väl att det behövdes ändå nu för hur helgen har varit. Så nu är jag jätte nervös för det också och känns som jag kommer spy igen men FÅR inte göra det för då tror dom väl att jag gör det med flit också.
Och det regnar ganska mycket så om inte det ändras så blir det nog ivilketfall ingen permison till stallet eller ute med hundarna idag heller Som är typ det enda jag vill iallafall pytte lite att träffa dom och slippa vara här ett litet tag.

Nej, de tror inte att du gör det med "flit". De vet att det beror på att du mår dåligt och att du inte kan hjälpa det.
Vad positivt att du känner att du vill träffa ponnyerna och hundarna. Även om det bara är pytte lite som du vill. Jag tycker att du ska försöka berätta det för läkaren. Det finns regnkläder !

 

[Andromedae]

Det här kanske låter dumt, men är det möjligt för dig att helt lämna över ansvaret för ponnyerna till dina föräldrar under en tid? Även tankearbetet?

Det kanske inte är så att du ska hitta någon annan som kan rida C, utan det får din mamma göra. Hon är ju vuxen och verkar vara hästkunnig? Om inte, så kanske du har en tränare eller så som dina föräldrar kan diskutera en bra lösning med?

Så får de gå in i allt med exakt vad C behöver i sin rehab och framtida ridning.

Jag fattar att det är supersvårt (vi älskar ju våra djur och vill alltid finnas där för dem). Du är uppenbart en person som är noga och vill att dina djur ska må bra. Men att ta det ansvaret när du redan kämpar med så mycket, det måste vara tungt, och jag tror att det är något som dina föräldrar hade kunnat ta ifrån dig ansvaret.

Menar inte här att du ska sluta med allt vad hästar heter och så vidare, utan jag tänker mer att just nu så kanske ditt fokus med hästarna bör vara att få göra det som känns bra och som i förlängningen kan ge dig energi tillbaka.

 

[Lobelia]

Ja jag vet att det är jätte många saker som har betydelse! Men nu undrade jag bara om just vikten. Både för jag undrar OM det är en risk att jag blir för tung för henne OCH att jag undrar hur mycket nån kan väga ifall jag skulle försöka hitta nån annan som kanske kan börja rida henne.

Just för att det är så mycket som spelar roll så är vikten ganska oviktig. Om folk är objektivt normalviktiga till lätt övervik (BMI) och hästen normalbygd så är det ryttarens längd, ridskicklighet och vad man tänker göra med hästen samt hästens träning som spelar roll.

Det är alltid risk att man blir för tung för en ponny men folk växer snarare ur dem och blir för stora på alla håll och kanter. När folk väger nära normalvikten och det gäller tävlingsponnyer så är det vettigare att titta på längden och om ekipaget är harmoniskt.

 

[Lovisaleonora]

Ja jag vet att det är jätte många saker som har betydelse! Men nu undrade jag bara om just vikten. Både för jag undrar OM det är en risk att jag blir för tung för henne OCH att jag undrar hur mycket nån kan väga ifall jag skulle försöka hitta nån annan som kanske kan börja rida henne.

Fast det går inte att säga mer än att jag tror 90 kg ofta är för mycket för en smäckert byggd C-ponny. Det är en bedömningsfråga. Precis som det blir en bedömningsfråga för er om en ev medryttare är tillräckligt ridkunnig eller tillräckligt kort för att fungera med C.

 

[LiviaFilippa]

Det här kanske låter dumt, men är det möjligt för dig att helt lämna över ansvaret för ponnyerna till dina föräldrar under en tid? Även tankearbetet?

Det kanske inte är så att du ska hitta någon annan som kan rida C, utan det får din mamma göra. Hon är ju vuxen och verkar vara hästkunnig? Om inte, så kanske du har en tränare eller så som dina föräldrar kan diskutera en bra lösning med?

Så får de gå in i allt med exakt vad C behöver i sin rehab och framtida ridning.

Jag fattar att det är supersvårt (vi älskar ju våra djur och vill alltid finnas där för dem). Du är uppenbart en person som är noga och vill att dina djur ska må bra. Men att ta det ansvaret när du redan kämpar med så mycket, det måste vara tungt, och jag tror att det är något som dina föräldrar hade kunnat ta ifrån dig ansvaret.

Menar inte här att du ska sluta med allt vad hästar heter och så vidare, utan jag tänker mer att just nu så kanske ditt fokus med hästarna bör vara att få göra det som känns bra och som i förlängningen kan ge dig energi tillbaka.

Fast så är det redan att jag BEHÖVER inte tänka på nånting med ponnysarna. Utan mamma fixar allt med dom och hon som rider O endel hjälper ju såklart till med han. Och mamma går promenader och tömkör C och har henne som hand häst och massa sånt så hon har en rehab plan också redan.
Men JAG VILL ha mer ansvar för dom iallafall det jag kan. Så det är JAG som vill tillexempel att C kanske kan börja ridas lite av nån ifall jag inte får rida henne nu. Så att jag kanske kan få rida henne sen. Men somsagt det är för jag vill det inte att jag behöver planera sånt.
Och det som känns bra med ponnysarna är ju rida som jag inte får göra ordentligt och att sköta om dom BRA och ta reda på mer saker och lära mig typ allt som går. Så det är inte jobbigt alls utan skulle vara mycket mera jobbigt om jag inte fick tänka på nåt annat än mig helatiden.

 

[LiviaFilippa]

Fast det går inte att säga mer än att jag tror 90 kg ofta är för mycket för en smäckert byggd C-ponny. Det är en bedömningsfråga. Precis som det blir en bedömningsfråga för er om en ev medryttare är tillräckligt ridkunnig eller tillräckligt kort för att fungera med C.

Ja men det är ändå lättare för som längden så vet jag att jag är på gränsen för hoppning så ifall nån skulle kunna börja rida henne så kan den vara kanske max 160 och såklart att dom inte ska hoppa då. Och jag vet ju ungefär hur duktig man behöver vara och så för att det ska funka bra. Men vikten är mycket svårare så därför jag vill veta bara på ett ungefär.

 

[LiviaFilippa]

Vill berätta om läkar samtalet idag men det gick SKIT DÅLIGT. Först så frågade hon hur jag mådde och sånt och om det där jag inte vill prata om. Men ja jag sa att jag inte ville prata om det så sa hon typ okej men sen sa hon ändå flera saker till som hade lite med det att göra kan man säga. Så blev ju inte på bättre humör då.
Sen var det om maten och det att jag har mycket ångest nu så IGEN sa hon nånting om detdär. Typ som att hon bara var tvungen att tjata om det fast att jag hade sagt att jag INTE ville prata om det ALLS.
Men det var iallafall inte bra med maten och det måste bli stabilare liksom och det är typ ät träning och fortsätta gå mot monstret och sånt. Så exakt samma som jag har gjort i flera månader redan fast det ändå inte blir så mycket bättre.
Sen vikten var inte heller bra så det klagade hon på också. Och sen började hon prata om skolan som att jag kanske ska börja med nåt ämne iallafall och att man kan ha kontakt med läraren och sånt så det lät ju bra liksom. Men sen när hon hade sagt det så jag typ började hoppas lite iallafall pådet så sa hon att hon tycker det är för mycket för mig just nu men det är nästa steg typ om ett tag. Så INTE nu. Och då hade hon ju redan inte lyssnat och var skit jobbig om vikten och allt så jag tappade väl tålamodet kan man säga. Och nej det borde jag säkert inte ha gjort men nu blev det så iallafall.
Så det gick skit dåligt och sen var det lunch som också gick dåligt. Och nu har jag vilat och ska kolla på nåt tror jag eller pyssla eller nåt till mellis och sen efter det ska jag iallafall träffa hundarna ett litet tag.
Men ja heltenkelt så är det en skit dag idag och känns som tillbaka i somras att jag inte kan förklara nånting och ingen lyssnar eller bryr sig. Så är jävligt trött på allt idag.

 

[Lobelia]

Ja men det är ändå lättare för som längden så vet jag att jag är på gränsen för hoppning så ifall nån skulle kunna börja rida henne så kan den vara kanske max 160 och såklart att dom inte ska hoppa då. Och jag vet ju ungefär hur duktig man behöver vara och så för att det ska funka bra. Men vikten är mycket svårare så därför jag vill veta bara på ett ungefär.

Ska du sälja hästen så borde det vara till en yngre/mindre förmåga och inte på någon som är på gränsen och behöver sluta rida hästen inom kort så jag skulle tänka mer åt 140 som max längd, då är de allra flesta långt under vad hästen borde kunna bära.

Kan det vara så att vikten egentligen inte är så viktig men att du fastnat lite på det här?

 

[LiviaFilippa]

Ska du sälja hästen så borde det vara till en yngre/mindre förmåga och inte på någon som är på gränsen och behöver sluta rida hästen inom kort så jag skulle tänka mer åt 140 som max längd, då är de allra flesta långt under vad hästen borde kunna bära.

Kan det vara så att vikten egentligen inte är så viktig men att du fastnat lite på det här?

Ja såklart att jag inte skulle sälja henne till nån som är längre än mig! Men nu var det inte sälja det handlade om heller utan KANSKE om nån vill hjälpa till att börja rida henne tills att jag får rida henne ordentligt själv. Och SEN när hon ska säljas så ska det SÅKLART vara till nån mindre.
Och nej det är inte att vikten inte är så viktig fast att jag jag fastnat utan jag vill bara veta UNGEFÄR hur mycket nån kan väga som kan rida henne OCH om jag kommer bli för tung för henne.

 

[sorbifolia]

Vill berätta om läkar samtalet idag men det gick SKIT DÅLIGT. Först så frågade hon hur jag mådde och sånt och om det där jag inte vill prata om. Men ja jag sa att jag inte ville prata om det så sa hon typ okej men sen sa hon ändå flera saker till som hade lite med det att göra kan man säga. Så blev ju inte på bättre humör då.
Sen var det om maten och det att jag har mycket ångest nu så IGEN sa hon nånting om detdär. Typ som att hon bara var tvungen att tjata om det fast att jag hade sagt att jag INTE ville prata om det ALLS.
Men det var iallafall inte bra med maten och det måste bli stabilare liksom och det är typ ät träning och fortsätta gå mot monstret och sånt. Så exakt samma som jag har gjort i flera månader redan fast det ändå inte blir så mycket bättre.
Sen vikten var inte heller bra så det klagade hon på också. Och sen började hon prata om skolan som att jag kanske ska börja med nåt ämne iallafall och att man kan ha kontakt med läraren och sånt så det lät ju bra liksom. Men sen när hon hade sagt det så jag typ började hoppas lite iallafall pådet så sa hon att hon tycker det är för mycket för mig just nu men det är nästa steg typ om ett tag. Så INTE nu. Och då hade hon ju redan inte lyssnat och var skit jobbig om vikten och allt så jag tappade väl tålamodet kan man säga. Och nej det borde jag säkert inte ha gjort men nu blev det så iallafall.
Så det gick skit dåligt och sen var det lunch som också gick dåligt. Och nu har jag vilat och ska kolla på nåt tror jag eller pyssla eller nåt till mellis och sen efter det ska jag iallafall träffa hundarna ett litet tag.
Men ja heltenkelt så är det en skit dag idag och känns som tillbaka i somras att jag inte kan förklara nånting och ingen lyssnar eller bryr sig. Så är jävligt trött på allt idag.

Det är helt okej att ledsna och tappa tålamodet ibland. Fattar att det blev lite väl mycket.

Fick du sagt att du skulle vilja börja med lite skoluppgifter och så? Tänkte om hon tror att du helst inte vill det eller att du tycker det är jobbigt, och att det är därför du måste vänta. Vad är ditt favoritämne i skolan?

 

[LiviaFilippa]

Det är helt okej att ledsna och tappa tålamodet ibland. Fattar att det blev lite väl mycket.

Fick du sagt att du skulle vilja börja med lite skoluppgifter och så? Tänkte om hon tror att du helst inte vill det eller att du tycker det är jobbigt, och att det är därför du måste vänta. Vad är ditt favoritämne i skolan?

Inte kanske exakt så men hon borde iallafall inte tro att jag inte vill det.
I skolan så är mitt favorit ämne idrott och kanske typ musik. Men egentligen så är det inte att jag inte gillar andra ämnen utan mera att själva lektionerna är jobbiga för man bara sitter stilla. Så själva ämnen så gillar jag SO och engelska också men oftast inte lektionerna.

 

[Lobelia]

Ja såklart att jag inte skulle sälja henne till nån som är längre än mig! Men nu var det inte sälja det handlade om heller utan KANSKE om nån vill hjälpa till att börja rida henne tills att jag får rida henne ordentligt själv. Och SEN när hon ska säljas så ska det SÅKLART vara till nån mindre.
Och nej det är inte att vikten inte är så viktig fast att jag jag fastnat utan jag vill bara veta UNGEFÄR hur mycket nån kan väga som kan rida henne OCH om jag kommer bli för tung för henne.

Ingen vet. Vi har varken sett dig eller hästen. Ungefär blir i stil med 50-
80 kg.

 

[sorbifolia]

Inte kanske exakt så men hon borde iallafall inte tro att jag inte vill det.
I skolan så är mitt favorit ämne idrott och kanske typ musik. Men egentligen så är det inte att jag inte gillar andra ämnen utan mera att själva lektionerna är jobbiga för man bara sitter stilla. Så själva ämnen så gillar jag SO och engelska också men oftast inte lektionerna.

Ah okej. Jag gillar musik och engelska med, men var inte så bra på idrott i skolan.

Om det är så du känner så förstår jag ännu bättre hur jobbigt det måste vara för dig nu som du måste sitta stilla hela tiden och vila så mycket... Har du alltid haft svårt för stillasittande? Du har ju blivit otroligt mycket bättre på det nu åtminstonde, som du har fått träna så mycket på att sitta stilla och pyssla och rita och skriva och så.


ETA: när jag tänker efter så var jag rätt bra på friidrott och sådant, men gillade inte lagidrotter, och var inte populär så det var ingen som ville ha med mig på sitt lag... Så det var nog därför som jag inte tyckte om idrott då. Gillar du alla typer av idrotter?

 

[LiviaFilippa]

Ah okej. Jag gillar musik och engelska med, men var inte så bra på idrott i skolan.

Om det är så du känner så förstår jag ännu bättre hur jobbigt det måste vara för dig nu som du måste sitta stilla hela tiden och vila så mycket... Har du alltid haft svårt för stillasittande? Du har ju blivit otroligt mycket bättre på det nu åtminstonde, som du har fått träna så mycket på att sitta stilla och pyssla och rita och skriva och så.


ETA: när jag tänker efter så var jag rätt bra på friidrott och sådant, men gillade inte lagidrotter, och var inte populär så det var ingen som ville ha med mig på sitt lag... Så det var nog därför som jag inte tyckte om idrott då. Gillar du alla typer av idrotter?

Ja jag har alltid haft ganska svårt för det iallafall. Men som när man var liten så hade man ju inte så långa lektioner och inte så långa dagar så det har blivit mer jobbigt i skolan i mellan och högstadiet. Men jag är inte så att jag stör liksom utan är mest att jag inte fattar nånting och inte kan göra så bra som jag vill egentligen.
Och med idrott så det är nog inget jag absolut inte tycker om men boll sporter är väl inte så jätte kul oftast.

 

[LiviaFilippa]

Nu har jag träffat hundarna också i typ tjugo minuter. Så ganska onödigt att dom skulle åka hit bara för det.
Sen vill jag skriva av mig men vet att det bara är att jag klagar helatiden. Och det kanske inte verkar så jobbigt för andra som bara läser men det är skit jobbigt att vara här helatiden. Och det spelar ingen roll om jag har blivit bättre på endel saker så är det alltid alltid saker jag är dålig på eller miss lyckas med så jag aldrig får komma härifrån.
Och ja jag vet att man ska ta en dag i taget och sånt men tror att dom som säger så inte fattar att det är enda jag KAN göra. Eller nej inte ens en dag i taget utan typ en timme i taget. För även att det mesta är samma varje dag så är det ändå ganska ofta så vet jag inte ens om jag ska träffa hundarna eller åka till stallet eller nåt sånt. Och inte när jag ska ha läkar samtal eller typ nånting. Så jag har tagit en dag i taget i evigheter nu känns det som och det har INTE hjälpt nånting alls.
Och nästan allt jag vill planera eller så så är det nån som tycker att jag inte ska. Och såfort jag vill klara nåt så har jag för höga krav men om jag inte vill försöka så måste jag hitta mottivation.
Så alltså så ska jag tänka att jag vill göra saker och vill klara dom men jag måste ändå vara skit nöjd när jag miss lyckas? Och helt ärligt så tror jag faktiskt typ INGEN skulle kunna tänka så.
Så ja idag har jag inte klarat nånting som jag ville och kan inte ens hålla mig till att inte tänka på det som jag har bestämt att jag inte ska tänka på. Och då tycker dom att jag inte ska ha så höga krav utan att jag ska vara snällare mot mig själv. Så ska väl ge mig själv berömm då för att jag är så värdelös och inte klarar nånting och är äcklig och dum i huvudet. Så ja grattis jag själv till att vara sämst i världen jätte bra gjort.

 

[Sleepy]

Nu har jag träffat hundarna också i typ tjugo minuter. Så ganska onödigt att dom skulle åka hit bara för det.
Sen vill jag skriva av mig men vet att det bara är att jag klagar helatiden. Och det kanske inte verkar så jobbigt för andra som bara läser men det är skit jobbigt att vara här helatiden. Och det spelar ingen roll om jag har blivit bättre på endel saker så är det alltid alltid saker jag är dålig på eller miss lyckas med så jag aldrig får komma härifrån.
Och ja jag vet att man ska ta en dag i taget och sånt men tror att dom som säger så inte fattar att det är enda jag KAN göra. Eller nej inte ens en dag i taget utan typ en timme i taget. För även att det mesta är samma varje dag så är det ändå ganska ofta så vet jag inte ens om jag ska träffa hundarna eller åka till stallet eller nåt sånt. Och inte när jag ska ha läkar samtal eller typ nånting. Så jag har tagit en dag i taget i evigheter nu känns det som och det har INTE hjälpt nånting alls.
Och nästan allt jag vill planera eller så så är det nån som tycker att jag inte ska. Och såfort jag vill klara nåt så har jag för höga krav men om jag inte vill försöka så måste jag hitta mottivation.
Så alltså så ska jag tänka att jag vill göra saker och vill klara dom men jag måste ändå vara skit nöjd när jag miss lyckas? Och helt ärligt så tror jag faktiskt typ INGEN skulle kunna tänka så.
Så ja idag har jag inte klarat nånting som jag ville och kan inte ens hålla mig till att inte tänka på det som jag har bestämt att jag inte ska tänka på. Och då tycker dom att jag inte ska ha så höga krav utan att jag ska vara snällare mot mig själv. Så ska väl ge mig själv berömm då för att jag är så värdelös och inte klarar nånting och är äcklig och dum i huvudet. Så ja grattis jag själv till att vara sämst i världen jätte bra gjort.

Så mycket krav och förväntningar och åsikter från alla håll, det kan inte vara lätt att vara du. Kram på dig.

 

[Motacilla]

Det verkar som att du haft en riktigt dålig dag, en sån där dag då allt bara går åt pipan.

Du ska få en video på en väldigt omtänksam pinscher som sköter om sin krassliga matte:

 

[Ullmerkott]

Du klarade ju massor av svåra, jobbiga saker i helgen, så det är inte konstigt om orken är på minus nu. Det blir bättre en annan dag.

 

[LiviaFilippa]

Du klarade ju massor av svåra, jobbiga saker i helgen, så det är inte konstigt om orken är på minus nu. Det blir bättre en annan dag.

Bara att den där dagen som det blir bättre är ju aldrig. Utan det är alltid att det kommer bli bättre men det BLIR aldrig det. Och det är lite svårt att fortsätta tro att det kommer bli bättre som alla säger om man aldrig märker det.