Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[nullo-modo]

Jag vet inte nu utan det bestämmer vi nog imorgon. Men tror det ska regna ganska mycket så kanske inte för blir ju jobbigt att vara ute då och jag tror inte jag vill åka hem nånting imorgon. Men KAN ju ändra mig om det men så det känns nu iallafall.

Usch ja, här har det regnat hela veckan. Låter som en bra plan att inte bestämma fören i morgon.

 

[Lovisaleonora]

Jag fattar egentligen inte varför ni bryr er om nån som ni inte känner påriktigt eller nånting. Men tack att ni ändå gör det alla som svarar massa snällt och peppande hela tiden
Men känns bara att ingenting är bättre för nån för att jag finns och det var inte ens meningen att jag skulle finnas.
Men jag försöker verkligen att inte tänka så men ibland blir det ändå.

Ja, MIN värld blir i alla fall bättre av att du är i den. Även om det är via nätet och jag inte har träffat dig. Du bidrar med jättemycket till mig, jag får tänka till, jag får dela med mig av mina upplevelser och kanske, kanske, kanske påverkar det ditt liv så det blir lite, lite, lite, lite bättre eller lättare.

Och det var visst meningen att du ska finnas - annars hade du inte funnits.

Mycket av livet - har jag upptäckt - handlar om "fake it 'til you make it". D v s låtsas till det blir sant. Jag gör det minst en gång i veckan, fortfarande. Och jag jobbar jättehårt på att hitta positiva sidor i allt som händer, särskilt det jag spontant tycker är dåligt.

 

[hagel]

Jag fattar egentligen inte varför ni bryr er om nån som ni inte känner påriktigt eller nånting. Men tack att ni ändå gör det alla som svarar massa snällt och peppande hela tiden
Men känns bara att ingenting är bättre för nån för att jag finns och det var inte ens meningen att jag skulle finnas.
Men jag försöker verkligen att inte tänka så men ibland blir det ändå.

Jag har inte svarat i din(a) tråd(ar) tidigare, men läst jättemycket i dem. En av anledningarna till att jag gör det, är att jag känner mig starkare och mer "hoppfull" om mänskligheten när jag ser hur en armé av vuxna människor backar upp omkring en ung person, med vänlighet och hopp. Buke är helt enkelt fantastiskt!

Jag önskar att alla unga tjejer med sår på själen hade sin egen buke-armé .

Du är så fantastiskt starkt och modig och det är helt rörande att se din kamp och utveckling och hur en hel flock fantastiska vuxna människor gör allt som står i deras makt för att sända kärlek och styrka din väg .

Det kommer bli bättre och du är helt otroligt bra som du är!

 

[Lobelia]

Tack alla för allt snällt ni skriver
Men jag känner mig inte modig och stark och allt sånt som ni skriver. Utan känner mig bara liten och feg och dum och äcklig och som att jag har gjort nåt jätte hemskt. Så känner mig inte det minsta bra eller nåt men tack ändå att ni skriver det
Iallafall så vet mamma och pappa också nu och det är också skit jobbigt och pinsamt men nu har jag iallafall inga såna hemligheter kvar.

Det är modigt att göra det man är rädd för och när man känner sig som du gör/gjorde, liten och inget värd. Känner man sig stor och stark är det ju ingen konst

 

[LiviaFilippa]

Nu tänker jag säkert fel igen och borde inte tänka så men det känns ändå som att jag har förstört typ allt för mina föräldrar. Som liksom att det inte räckte att dom hade ett barn som har anorexi och massa sånt utan att nu berättade jag allt det här så nu vet dom att jag har gjort så deras kompis gjorde massa äckel saker också. Så ja dom säger att jag inte rår för nåt men det är ju inte helt sant ändå.

 

[emma-vsm]

Så ja dom säger att jag inte rår för nåt men det är ju inte helt sant ändå.

Vad tycker du att du gjort för fel?

Jag undrar för jag kan absolut inte se eller förstå vad du menar med att det inte är sant.

 

[Takire]

Nu tänker jag säkert fel igen och borde inte tänka så men det känns ändå som att jag har förstört typ allt för mina föräldrar. Som liksom att det inte räckte att dom hade ett barn som har anorexi och massa sånt utan att nu berättade jag allt det här så nu vet dom att jag har gjort så deras kompis gjorde massa äckel saker också. Så ja dom säger att jag inte rår för nåt men det är ju inte helt sant ändå.

Det är han som gjort. Inte du.

Tankar tänker sig själva ibland, och känslor kan leva sitt eget liv.

För övrigt håller jag med de andra som skrivit.

 

[LiviaFilippa]

Vad tycker du att du gjort för fel?

Jag undrar för jag kan absolut inte se eller förstå vad du menar med att det inte är sant.

Både vad jag hade på mig och hur jag såg ut och sånt när det hände. Och vad jag typ gjorde när han gjorde det där. Men vill inte skriva om det så mycket detaljer här men jag gjorde inte som jag borde iallafall.

 

[Ullmerkott]

Hade jag haft en kompis som gjort hemska saker hade jag velat veta. Jag hade blivit ledsen över vad personen gjort, och att personen inte var den jag trodde att hen var, men jag hade också velat kasta ut personen ur mitt liv så fort som möjligt.

 

[emma-vsm]

Både vad jag hade på mig och hur jag såg ut och sånt när det hände. Och vad jag typ gjorde när han gjorde det där. Men vill inte skriva om det så mycket detaljer här men jag gjorde inte som jag borde iallafall.

Du måste tro oss när vi säger att det spelar ingen roll hur du såg ut eller vad du hade på dig. INGEN ROLL ALLS! Och hur man agerar i en sån situation är väldigt olika, precis som någon skrev tidigare är det vanligt att man ”fryser fast”, att man gör motstånd är mindre vanligt. Med den nya samtyckeslagen är det väldigt tydligt att allt som inte är ett ja är ett nej. Har man inte fått samtycke får man inte påbörja eller fortsätta, och det gäller alla handlingar (tex om något går från puss till att man tar på varandra måste man ha samtycke ”igen”osv. Samtycke kan vara att man säger ja, eller på annat sätt visar tydligt att man vill).

I ditt fall spelar det dessutom ingen roll även om gärningspersonen skulle trott att det fanns samtycke. Du är under 15 år och alla vuxna vet att man inte får göra något sexuellt med barn.

Ingen har rätt till ens kropp om man så går naken eller i overall. Det handlar inte om klädsel eller hur man ser ut. Det handlar om att en person tar sig makt över någon annan och utnyttjar den. Och det händer tyvärr oavsett vad vi har på oss.

 

[tuaphua]

Både vad jag hade på mig och hur jag såg ut och sånt när det hände. Och vad jag typ gjorde när han gjorde det där. Men vill inte skriva om det så mycket detaljer här men jag gjorde inte som jag borde iallafall.

Hur du ser ut, vad du klär dig i etc är inget som ger någon frikort att göra saker mot dig som du inte vill. Eller som i det här fallet är olaglig även pga din ålder.

Man ska kunna gå spritt språngande naken utan att bli antastad etc.
En vettig man vill inte göra sexuella saker med en 14-åring oavsett vad hon gör, hur hon ser ut, hur hon är klädd. Det är liksom totalt otänkbart för dem!
Om så en 14-årig flicka verkligen försökte övertala den vuxne mannen så ska en normal man säga nej.

Det finns otroligt många sätt att reagera på vid övergrepp. IOM det finns det inget visst sätt som ”är som man borde göra”. Du har inte gjort fel!

Med det sagt: Han är ett jäkla as som skulle försökt utnyttja dig vad du än hade på dig, vad du än gjorde eller hur du än såg ut.
Du har inte gjort något som helst fel! Han däremot har gjort något fruktansvärt mot dig. Och det är inte du som fått honom att göra ngt. Han har själv ALL skuld!

 

[Lillgrådis]

Bra att du tar upp tankarna ändå, man kan ju inte hindra det man tänker men man kan behöva sätta ord på dem för att fä rätsida på dem och liksom testa var de kommer från.

Dina föräldrar är säkert kloka nog att förstå att det som du berättade nu påverkar ditt mående, och att om du inte hade berättat hade det gjort det ännu svårare för dig att bli frisk. Även om de är ledsna för att det har hänt, så är jag säker på att de just nu allra mest är lättade och väldigt, väldigt tacksamma för att du litar på dem tillräckligt för att klara av att dela med dig av detta. Så att de också kan hjälpa dig på rätt sätt.

Antagligen har de också ännu lättare att förstå nu när du varit arg och det har blivit bråk, att det har funnits annat som du behövt brottas med. Och att ilskan kanske inte är riktad mot dem egentligen. Och det är alltid en lättnad att kunna förstå vad sådant kan bero på eller att det kan ha spelat in.

Till sist: det finns ingen bruksanvisning för vad någon "borde" göra när man blir utsatt för övergrepp. Du kanske tänker att saker kan verka konstiga eller ologiska i efterhand eller för någon som inte var där. Men hade någon annan varit där du var så kanske den hade reagerat och gjort precis som du. Det kan ingen veta förrän den själv är med om det. Och det spelar ingen roll. Skulden är aldrig din.

 

[Motacilla]

Oavsett vad du haft på dig eller gjort så är du en tonåring!

ALLA vuxna vet att det är fel att göra något sexuellt överhuvudtaget med tonåringar! Oavsett vad tonåringen gör!

Som vuxen har man bättre koll på situationer än vad ungdomar har. Ungdomar kan inte se helheter på samma sätt som vuxna gör, det är en förmåga som utvecklas när man fyller 20-25 ungefär.

Försök tänka att du faktiskt är en ungdom och att du gjort så gott du kunnat. Du har gjort allt rätt.

 

[LiviaFilippa]

Jag menar inte dethär som att säga mot nån eller nåt sånt. Men OM det skulle vara som alla säger att det BARA är han som gjorde fel och allt sånt och ingen normal skulle ens tänka dom tankarna. Och om jag inte hade kunnat göra NÅNTING så det inte hade hänt. Varför gjorde han det då? För jag måste ju ha gjort nånting så han började vilja göra sånt annars hade det ju inte hänt.

 

[Sleepy]

Nu tänker jag säkert fel igen och borde inte tänka så men det känns ändå som att jag har förstört typ allt för mina föräldrar. Som liksom att det inte räckte att dom hade ett barn som har anorexi och massa sånt utan att nu berättade jag allt det här så nu vet dom att jag har gjort så deras kompis gjorde massa äckel saker också. Så ja dom säger att jag inte rår för nåt men det är ju inte helt sant ändå.

Det är bra att du berättar vad du känner och tänker. Jag förstår att det känns eländigt och det är nog så att du är väldigt trött nu också, efter en lång och jobbig dag med mycket spänd väntan och oro och så allt hemligt som kom ut. Då känns det gärna ännu eländigare allting.

Dina föräldrar har helt rätt, du rår inte för någonting.

 

[Sleepy]

Jag menar inte dethär som att säga mot nån eller nåt sånt. Men OM det skulle vara som alla säger att det BARA är han som gjorde fel och allt sånt och ingen normal skulle ens tänka dom tankarna. Och om jag inte hade kunnat göra NÅNTING så det inte hade hänt. Varför gjorde han det då? För jag måste ju ha gjort nånting så han började vilja göra sånt annars hade det ju inte hänt.

Du fanns där. Han tog för sig.

Tyvärr är det ofta så det ser ut.

 

[Lillgrådis]

Jag menar inte dethär som att säga mot nån eller nåt sånt. Men OM det skulle vara som alla säger att det BARA är han som gjorde fel och allt sånt och ingen normal skulle ens tänka dom tankarna. Och om jag inte hade kunnat göra NÅNTING så det inte hade hänt. Varför gjorde han det då? För jag måste ju ha gjort nånting så han började vilja göra sånt annars hade det ju inte hänt.

För att det är något fel på honom. Liksom på alla de exemplen jag nämnde förut. Hästgårdsgubben till exempel, det var bara en massa unga tjejer i din ålder som inte ville något annat än att få vara i stallet och hålla på med hästar och bli duktiga på det. De gjorde absolut ingenting alls för att han skulle "börja vilja", och ändå förgrep han sig på dem.

 

[sorbifolia]

Jag menar inte dethär som att säga mot nån eller nåt sånt. Men OM det skulle vara som alla säger att det BARA är han som gjorde fel och allt sånt och ingen normal skulle ens tänka dom tankarna. Och om jag inte hade kunnat göra NÅNTING så det inte hade hänt. Varför gjorde han det då? För jag måste ju ha gjort nånting så han började vilja göra sånt annars hade det ju inte hänt.

Han gjorde det därför att han är en dålig människa, punkt slut. Om det inte varit dig så hade han troligen gjort det med någon annan, för allt du vet så kanske han även har gjort samma med andra unga tjejer eller även killar.

Du har inte NÅGON skuld i vad som hände, lika lite som tjejen jag kände som blev sexuelt utnyttjad när hon var endast 6 år gammal... hon bara fanns där, ensam med en hemsk människa. Ibland har man bara en sådan fördj*vlig otur, tyvärr.

 

[emma-vsm]

Du fanns där. Han tog för sig.

Tyvärr är det ofta så det ser ut.

Precis.
@EmmaFilippa Det är svårt att förstå och vi vill ju gärna ha en förklaring till saker. Jag kommer aldrig på riktigt fatta hur någon kan göra så, mer än att det är något stort fel på personen som gör det.

 

[nejlica]

Jag menar inte dethär som att säga mot nån eller nåt sånt. Men OM det skulle vara som alla säger att det BARA är han som gjorde fel och allt sånt och ingen normal skulle ens tänka dom tankarna. Och om jag inte hade kunnat göra NÅNTING så det inte hade hänt. Varför gjorde han det då? För jag måste ju ha gjort nånting så han började vilja göra sånt annars hade det ju inte hänt.

Det finns ju tyvärr de som förgriper sig på småbarn, bebisar också. Vad skulle du säga att en ettåring gjort för fel?

Det är han som är hemsk, inte du som gjort något fel!