Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[Fjordfrälst]

Iallafall så är planen nu att jag ska till stallet i eftermiddag. Men jag vill egentligen inte ta mera medicin mot ångesten för hatar att jag blir så konstig av den. Men om jag inte tar den så är det mindre chans att jag kan ha kontrollen liksom och då kommer jag ju inte kunna åka till stallet. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra men jag vill bara känna mig som migsjälv helt och inte i en bubbla hela tiden.

Åh vad mysigt att åka till hästarna och jo det är ju knepigt det där med ångesten och utan el med medicin.

 

[Lovisaleonora]

Härligt att ha möjlighet att komma utanför sjukhuset, oavsett om det bara är en liten stund med hundarna eller en längre stund i stallet. Och ibland räcker det med att det är en möjlighet, det behöver inte ens bli av för att det ändå ska kännas trösterikt.

Det är en process att lära sig tänka om, att styra sina tankar och att hitta vägar framåt som inte gör ont och som inte bara handlar om dåliga minnen och vad de dåliga minnena gjort. Det tar tid. Och du har ju dessutom kroppen att läka också, att komma tillbaka till fysiskt frisk tar tid det med. Det handlar ju inte bara om att gå upp i vikt, till normalvikt, det handlar ju om blodvärden och en massa organ som ska hinna komma ifatt. Det är inte gjort i en handvändning - varken det fysiska eller det som handlar om att få rätt på sina tankemönster.

Hoppas du får en jättebra dag, även om det kanske landar på hyfsad

 

[Lobelia]

Fast det är ju inte samma sak och läkaren MÅSTE inte veta. För alltså om man kissar på sig så är ju det själva problemet som man behöver hjälp med. Så ja då behöver man berätta om det. Men den händelsen som hände är ju inte en sjukdom eller nåt sånt. Så det är inte att läkaren MÅSTE veta för det har ju ingen betydelse i själva anorexi behandlingen ändå.

Det går inte att skilja på kropp och själ/psyke.

För att kunna hjälpa dig på bästa sätt är det mycket bra att veta vad som pågår i ditt huvud, varför du har en så negativ självbild, varför monstret är så starkt och gör det besvärligt att äta. Nu när du berättat så förstår de dig bättre.

Händelsen är inte en sjukdom, men den triggade en massa känslor. Blir du skjuten är kulan inte en sjukdom, men den orsakar en massa skada. Kulan här är de otäcka händelserna som du varit med om och skadan är din självbild/monstret/dina negativa tankar som du inte kan styra.

 

[Lobelia]

Ja dom flesta är säkert snälla påriktigt men man kan ju aldrig veta. Och som det verkar så av nån andledning så antingen drar jag till mig såna eller gör nåt så dom blir såna men verkar ju finnas flera som inte bara vill snälla saker.

Vad är snäll på riktigt enligt dig?

För mig finns det den konventionella snällheten, där man följer normer. Man tröstar, säger snälla saker, ger presenter, pysslar om mm. Sen finns det att vara snäll på riktigt enligt mig. När man säger och gör saker som folk behöver men kanske inte vill för stunden för att verkligen hjälpa och inte bara trösta och "sätta på plåster".

Just nu behöver du en hel del av den andra snällheten skulle jag tro, men den är mycket jobbigare att ta emot än en krya på dig present. Och det är det vårdpersonalen är där för, att vara snälla på riktigt, att hjälpa dig må bra på längre sikt och inte bara för stunden. Inte för att det är fel med presenter och uppmuntrande ord, de behövs också, men det behövs lite mer för att bli frisk ibland.

 

[LiviaFilippa]

Det här borde jag väl inte skriva för ni kommer bara tycka att jag är ännu mer dum i huvudet än ni redan tycker. Men tänker skriva det ändå så ni kan ju tycka det då.
Men idag har varit lite mer okej än senaste dagarna och andledningen är att jag har börjat skriva med den där andra äckel mannen om nån kommer ihåg. Men ja han som är den enda som går att prata med som fattar vissa saker. Och nej hań är inte heller ärligt snäll men det enda han kan hota om skiter jag i nu. Så synd för han då men han kan inte göra mig nåt.
Sen när vi skulle åka från stallet så fick mamma och pappa reda på det så dom blev jätte arga men bryr mig inte om det heller. Egentligen nästan bara bra att dom får känna hur det känns när nån gör saker den har sagt att den inte ska. Och ja det är säkert jätte taskigt sagt men jag tycker så och jag orkar inte vara snäll jämt.

 

[sorbifolia]

Vad är snäll på riktigt enligt dig?

För mig finns det den konventionella snällheten, där man följer normer. Man tröstar, säger snälla saker, ger presenter, pysslar om mm. Sen finns det att vara snäll på riktigt enligt mig. När man säger och gör saker som folk behöver men kanske inte vill för stunden för att verkligen hjälpa och inte bara trösta och "sätta på plåster".

Just nu behöver du en hel del av den andra snällheten skulle jag tro, men den är mycket jobbigare att ta emot än en krya på dig present. Och det är det vårdpersonalen är där för, att vara snälla på riktigt, att hjälpa dig må bra på längre sikt och inte bara för stunden. Inte för att det är fel med presenter och uppmuntrande ord, de behövs också, men det behövs lite mer för att bli frisk ibland.

Såkallad "tough love".... inte vad man vill ha, men gjort med genuint goda avsikter. Precis så tror jag nog det ofta är, och den hjälpen som är lite "tuffare" kan vara svårt att ta emot eller ens att inse att det faktisk är hjälp, till en början.

 

[LiviaFilippa]

Vad är snäll på riktigt enligt dig?

För mig finns det den konventionella snällheten, där man följer normer. Man tröstar, säger snälla saker, ger presenter, pysslar om mm. Sen finns det att vara snäll på riktigt enligt mig. När man säger och gör saker som folk behöver men kanske inte vill för stunden för att verkligen hjälpa och inte bara trösta och "sätta på plåster".

Just nu behöver du en hel del av den andra snällheten skulle jag tro, men den är mycket jobbigare att ta emot än en krya på dig present. Och det är det vårdpersonalen är där för, att vara snälla på riktigt, att hjälpa dig må bra på längre sikt och inte bara för stunden. Inte för att det är fel med presenter och uppmuntrande ord, de behövs också, men det behövs lite mer för att bli frisk ibland.

Du kanske tror att jag är nån jätte idiotisk liten unge som tror att nån är snäll bara för man får en present. Men nej SÅKLART är jag inte så dum så jag tror så.
Utan det jag menar är nån som är snäll BARA för den vill det för den bryr sig och så. Och inte att den är låtsas snäll för man ska lita på den så den kan göra äckel saker eller att den lovar saker för att men ska tro att den är snäll och sen bryter den det. Såna jag menar dom inte är snäll på riktigt.

 

[sorbifolia]

Det här borde jag väl inte skriva för ni kommer bara tycka att jag är ännu mer dum i huvudet än ni redan tycker. Men tänker skriva det ändå så ni kan ju tycka det då.
Men idag har varit lite mer okej än senaste dagarna och andledningen är att jag har börjat skriva med den där andra äckel mannen om nån kommer ihåg. Men ja han som är den enda som går att prata med som fattar vissa saker. Och nej hań är inte heller ärligt snäll men det enda han kan hota om skiter jag i nu. Så synd för han då men han kan inte göra mig nåt.
Sen när vi skulle åka från stallet så fick mamma och pappa reda på det så dom blev jätte arga men bryr mig inte om det heller. Egentligen nästan bara bra att dom får känna hur det känns när nån gör saker den har sagt att den inte ska. Och ja det är säkert jätte taskigt sagt men jag tycker så och jag orkar inte vara snäll jämt.

Ja, minns såklart äckelgubben, och jag är tyvärr inte överraskad över att du börjat skriva med honom igen. För så som du skrev här i går så låt det som att du kände att du inte hade en enda vän i hela världen som du kände var på din sida, och han LÅTSAS ju åtminstonde vara på din sida, så jag förstår att det känns bra/som en tröst.

Men tyvärr så kommer det bara att tillfälligt kännas bättre, han vill försöka styra dig han med, han är som ett monster och jag tror du vet det egentligen även om du väljer att blunda för det nu. För honom så är det bästa som kan hända att du fortsätter vara sjuk och ensam, han är absolut inte snäll på riktigt och vill dig inte väl. Så att skriva med honom är bara en annan form av självskadebeteende.

 

[sorbifolia]

Tillägg - men nej, jag tycker inte att du är "dum i huvudet". Jag förstår som sagt varför du kontaktat honom. Jag tycker bara att det är ledsamt att du gjort det då jag är påriktigt rädd att han kommer hindra dig i att bli frisk igen.

 

[Lobelia]

Du kanske tror att jag är nån jätte idiotisk liten unge som tror att nån är snäll bara för man får en present. Men nej SÅKLART är jag inte så dum så jag tror så.
Utan det jag menar är nån som är snäll BARA för den vill det för den bryr sig och så. Och inte att den är låtsas snäll för man ska lita på den så den kan göra äckel saker eller att den lovar saker för att men ska tro att den är snäll och sen bryter den det. Såna jag menar dom inte är snäll på riktigt.

Varför skulle jag tro att du är "jätte idiotisk", du är en fin och klok tjej. Jag ville bara visa på skillnad på att vara snäll och vara snäll. I båda mina versioner är personerna snälla på riktigt men vissa upplever det inte alltid som snällhet.


Nu menade du något helt annat som jag inte tänkte på, men att låtsas vara snäll för att vinna tillit är inte snällt alls. För mig är det att vara elak och falsk,

 

[Motacilla]

Det märks att du är arg och besviken på alla runt omkring dig!

Jag förstår att det är jobbigt att sånt man säger till en person sedan tas upp av en annan person — liksom hur har den personen kunnat få reda på det? Det tror jag inte att nån av oss tanter här heller skulle gilla, även om det är vårdpersonal.

Men snälla, skriv inte med den här mannen. Snälla snälla snälla gör inte det.
Jag vet att vi inte alltid håller med dig och att du inte alltid får de tips och svar som du kanske önskar av oss, men snälla tro på oss att det inte är tryggt för dig att ha kontakt med honom.

Kan du riva sönder papper i småbitar eller göra listor med alla svordomar du kan, för att få ut en del av dina arga känslor?
Skriv med stora svarta bokstäver.

 

[LiviaFilippa]

Ja, minns såklart äckelgubben, och jag är tyvärr inte överraskad över att du börjat skriva med honom igen. För så som du skrev här i går så låt det som att du kände att du inte hade en enda vän i hela världen som du kände var på din sida, och han LÅTSAS ju åtminstonde vara på din sida, så jag förstår att det känns bra/som en tröst.

Men tyvärr så kommer det bara att tillfälligt kännas bättre, han vill försöka styra dig han med, han är som ett monster och jag tror du vet det egentligen även om du väljer att blunda för det nu. För honom så är det bästa som kan hända att du fortsätter vara sjuk och ensam, han är absolut inte snäll på riktigt och vill dig inte väl. Så att skriva med honom är bara en annan form av självskadebeteende.

Men han kan inte göra mig nåt nu iallafall så nej tycker inte det är som ett själv skade beteende. Utan egentligen så är ju jag minst lika dum tillbaka som skriver till han bara för att skriva med nån men skiter i det han vill med det liksom.

 

[Lobelia]

Men han kan inte göra mig nåt nu iallafall så nej tycker inte det är som ett själv skade beteende. Utan egentligen så är ju jag minst lika dum tillbaka som skriver till han bara för att skriva med nån men skiter i det han vill med det liksom.

Tänk om att skriva med den mannen gör att det blir svårare att bli frisk på riktigt? Är det värt det då?

 

[sorbifolia]

Men han kan inte göra mig nåt nu iallafall så nej tycker inte det är som ett själv skade beteende. Utan egentligen så är ju jag minst lika dum tillbaka som skriver till han bara för att skriva med nån men skiter i det han vill med det liksom.

Han kan göra dig något, gör dig själv (och mig) en tjänst och läs på om grooming innan du skriver mer med honom.

Han kommer försöka manipulera dina tankar och han kan förstöra hela din behandling, han vill att du ska bli "beroende" av honom och att han ska vara din enda vän. Är det vad du vill?

 

[Motacilla]

Men han kan inte göra mig nåt nu iallafall så nej tycker inte det är som ett själv skade beteende. Utan egentligen så är ju jag minst lika dum tillbaka som skriver till han bara för att skriva med nån men skiter i det han vill med det liksom.

Men det var ju han som skickade nån äcklig bild till dig?

 

[LiviaFilippa]

Varför skulle jag tro att du är "jätte idiotisk", du är en fin och klok tjej. Jag ville bara visa på skillnad på att vara snäll och vara snäll. I båda mina versioner är personerna snälla på riktigt men vissa upplever det inte alltid som snällhet.


Nu menade du något helt annat som jag inte tänkte på, men att låtsas vara snäll för att vinna tillit är inte snällt alls. För mig är det att vara elak och falsk,

För det lät så när du började beskriva som att jag inte fattar att nån kan vara snäll även fast den behöver göra jobbiga saker och som att jag tror att allt skulle bli bra av att nån sa snälla saker och gav en present.

 

[emma-vsm]

@EmmaFilippa Du är verkligen inte dum i huvudet. Du är fin och bra och fantastisk. Det märks på hur du skrivit sen igår att du är arg, besviken, förbannad, kanske ledsen. Och jag fattar det, du har all rätt att vara det. Att känna att man inte kan lita på någon är hemskt. Sen förstår jag såklart varför vården agerar som dom gör. Allt är inte svart eller vitt, gott eller ont. Jag tycker du har rätt som är arg, jag tycker vården gör rätt som delar viktig information för att kunna hjälpa dig.

Du är inte knäpp som har börjat skriva med äckelgubben igen, men jag önskar så mycket att du inte känner att du vill det. Han är en rövhatt, och även om han inte kan göra nåt mot dig mer än att hota så tror jag att det påverkar ditt tillfrisknande. Du kanske kan läsa din tråd som du skrev om det igen, och se hur det känns?

Vi gillar dig oavsett, det får du komma ihåg!

 

[LiviaFilippa]

Det märks att du är arg och besviken på alla runt omkring dig!

Jag förstår att det är jobbigt att sånt man säger till en person sedan tas upp av en annan person — liksom hur har den personen kunnat få reda på det? Det tror jag inte att nån av oss tanter här heller skulle gilla, även om det är vårdpersonal.

Men snälla, skriv inte med den här mannen. Snälla snälla snälla gör inte det.
Jag vet att vi inte alltid håller med dig och att du inte alltid får de tips och svar som du kanske önskar av oss, men snälla tro på oss att det inte är tryggt för dig att ha kontakt med honom.

Kan du riva sönder papper i småbitar eller göra listor med alla svordomar du kan, för att få ut en del av dina arga känslor?
Skriv med stora svarta bokstäver.

Nej det kanske inte är tryggt men jag bryr mig inte. Och nej jag kan inte riva sönder papper eller skriva svär ord för det hjälper inte när jag vill bara prata med nån.

 

[LiviaFilippa]

Tänk om att skriva med den mannen gör att det blir svårare att bli frisk på riktigt? Är det värt det då?

Det kan inte bli svårare än omöjligt och det känns det redan så ja då är det värt det.

 

[LiviaFilippa]

Han kan göra dig något, gör dig själv (och mig) en tjänst och läs på om grooming innan du skriver mer med honom.

Han kommer försöka manipulera dina tankar och han kan förstöra hela din behandling, han vill att du ska bli "beroende" av honom och att han ska vara din enda vän. Är det vad du vill?

Jag har läst om grooming. Men alltså jag bryr mig inte.
Och nej det är väl inte vad jag VILL men får väl nöja mig med det jag kan få eller hur.