Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Min läkare har uppmanat mig många gånger att lite fake it til you make it, inte för att man ska ignorera sina problem men man måste verkligen tro på att det går och vilja bli frisk för att bli frisk. Tyvärr är det svårt att komma någonstans om man inte tror på det.

Ja så man ska ljuga att man mår mycket bättre än man gör så dom blir nöjda. För dom bryr sig inte egentligen hur man mår utan dom vill bara lyckas med sitt jobb som är att dom kan säga att dom har gjort en frisk. Men spelar ingen roll om man mår bättre påriktigt eller om man fejkar det sålänge dom kan säga att dom gjorde bra på sitt jobb.
Men ja jag kanske kan luras att allt går bra och sluta säga som det är. Men enda det skulle göra skulle vara att dom blev skit nöjda över hur bra dom är på sitt jobb och skrev ut mig och jag skulle vara död innan andra december. Och ja jag vill det men på nåt sätt så är jag rädd för att ta själv mord också så jag VILL hellre få hjälp så jag inte känner så men det går inte. Och om jag ska börja fejka hur jag mår så kommer jag bli jävligt bra på det om man får säga så och då kommer det inte vara några problem ALLS för mig att ta själv mord.

 

[Lovisaleonora]

Ja så man ska ljuga att man mår mycket bättre än man gör så dom blir nöjda. För dom bryr sig inte egentligen hur man mår utan dom vill bara lyckas med sitt jobb som är att dom kan säga att dom har gjort en frisk. Men spelar ingen roll om man mår bättre påriktigt eller om man fejkar det sålänge dom kan säga att dom gjorde bra på sitt jobb.
Men ja jag kanske kan luras att allt går bra och sluta säga som det är. Men enda det skulle göra skulle vara att dom blev skit nöjda över hur bra dom är på sitt jobb och skrev ut mig och jag skulle vara död innan andra december. Och ja jag vill det men på nåt sätt så är jag rädd för att ta själv mord också så jag VILL hellre få hjälp så jag inte känner så men det går inte. Och om jag ska börja fejka hur jag mår så kommer jag bli jävligt bra på det om man får säga så och då kommer det inte vara några problem ALLS för mig att ta själv mord.

Det märks att du är frustrerad. Och det är OK. Men bli inte din egen fiende för att du är frustrerad. Riv inte det du byggt upp bara för att du är missnöjd med att det inte går tillräckligt fort.

Du får helt enkelt säga till dem det berör att du är besviken på dem, och så får de bemöta din besvikelse och förklara hur de tänkt och varför de gjort som de gjort. Kanske du kan hitta någon logik i det de säger? Och komma ur din nedåtgående och destruktiva spiral.

 

[Motacilla]

Bris kan du chatta med.

 

[sorbifolia]

Men om du berättade nån skit jobbig och pinsam hemlighet för en person. Och sen kom en annan person och sa saker om det. Skulle du tycka att det var snällt då att dom pratade om det bakom din rygg fast dom visste att du tyckte det var en skit jobbig sak att andra visste om?
Alltså jag fattar väl också att dom behöver göra saker ibland mot vad man vill men då kan man ju säga det till sen det handlar om eller hur? Och inte bara gå och säga massa saker bakom ryggen så det blir ännu mer omöjligt att lita på dom.

Ja, håller med om att dom borde sagt det till dig innan, till exempel "Vi kommer behöva berätta det här för läkaren iom att det fått dig att må sämre nu, så hon vet varför". Det var säkert inte deras avsikt att gå bakom din rygg, men det är klart att det upplevs så för dig.

Det är okej om du är arg nu. Tycker även du ska berätta varför du är arg och besviken, om du inte redan gjort det.

 

[sorbifolia]

Ja så man ska ljuga att man mår mycket bättre än man gör så dom blir nöjda. För dom bryr sig inte egentligen hur man mår utan dom vill bara lyckas med sitt jobb som är att dom kan säga att dom har gjort en frisk. Men spelar ingen roll om man mår bättre påriktigt eller om man fejkar det sålänge dom kan säga att dom gjorde bra på sitt jobb.
Men ja jag kanske kan luras att allt går bra och sluta säga som det är. Men enda det skulle göra skulle vara att dom blev skit nöjda över hur bra dom är på sitt jobb och skrev ut mig och jag skulle vara död innan andra december. Och ja jag vill det men på nåt sätt så är jag rädd för att ta själv mord också så jag VILL hellre få hjälp så jag inte känner så men det går inte. Och om jag ska börja fejka hur jag mår så kommer jag bli jävligt bra på det om man får säga så och då kommer det inte vara några problem ALLS för mig att ta själv mord.

Du ska inte fejka att du mår bra. Absolut inte. Vad som menas med fake it till you make it, är att du ska låtsas TRO på att du kommer bli frisk.

Om du säger tillräckligt ofta "jag kommer bli bra" så kommer du tro det till slut, och då blir det lättare och kommer inte kännas så omöjligt.

 

[emma-vsm]

Jag vet inte för jag vill inte prata i telefon och det var väl ställen man ringer till?
Och jag vet inte hur jag vill bli bemött. Eller ingen här kan göra nåt åt det iallafall så det spelar ingen roll.

Förstår att det är lättare att skriva än att prata. Bris kan man skriva till, som @Motacilla skrev och olika tjejjourer https://www.unizonjourer.se/hitta-stod/

När jag skrev det om bemötande tänkte jag på att du skrev att du är trött på att alla säger emot dig (om jag förstod dig rätt). Utifrån det tänkte jag om det skulle hjälpa dig att vi just nu, när du mår såhär, inte är så ”hårda” mot dig. Vi kan ju vara det ibland, och säga emot dig och så. Och det är för att vi bryr oss och vill dig väl. Men just idag kanske du bara behöver omtanke och uppmuntran.

 

[Lobelia]

Menar du fejka att jag tror att jag kommer bli frisk?

Ja, hjärnan har dålig koll på vad som är en fantasi och verkligheten.

 

[Lobelia]

Men om du berättade nån skit jobbig och pinsam hemlighet för en person. Och sen kom en annan person och sa saker om det. Skulle du tycka att det var snällt då att dom pratade om det bakom din rygg fast dom visste att du tyckte det var en skit jobbig sak att andra visste om?
Alltså jag fattar väl också att dom behöver göra saker ibland mot vad man vill men då kan man ju säga det till sen det handlar om eller hur? Och inte bara gå och säga massa saker bakom ryggen så det blir ännu mer omöjligt att lita på dom.

Nej det skulle jag inte tycka, men vad jag tycker behöver inte överensstämma med sanningen.

Vad jag förstod var läkaren helt öppen med att hon hört saken, det säger åtminstone mig att det inte varit någon avsikt att dölja något för dig eller prata bakom ryggen. Jag tror de trott att du var införstådd i att vårdteamet diskuterar dig och din behandling och inte insett att du skulle ta illa vid dig.

 

[Lobelia]

Ja så man ska ljuga att man mår mycket bättre än man gör så dom blir nöjda. För dom bryr sig inte egentligen hur man mår utan dom vill bara lyckas med sitt jobb som är att dom kan säga att dom har gjort en frisk. Men spelar ingen roll om man mår bättre påriktigt eller om man fejkar det sålänge dom kan säga att dom gjorde bra på sitt jobb.
Men ja jag kanske kan luras att allt går bra och sluta säga som det är. Men enda det skulle göra skulle vara att dom blev skit nöjda över hur bra dom är på sitt jobb och skrev ut mig och jag skulle vara död innan andra december. Och ja jag vill det men på nåt sätt så är jag rädd för att ta själv mord också så jag VILL hellre få hjälp så jag inte känner så men det går inte. Och om jag ska börja fejka hur jag mår så kommer jag bli jävligt bra på det om man får säga så och då kommer det inte vara några problem ALLS för mig att ta själv mord.

Nej du ska inte ljuga om hur du mår, du ska intala dig själv att du kommer att bli frisk.

Jag tror du har lite väl låga tankar om personalens engagemang i sitt jobb. Det finns säkert en och annan som inte bryr sig men de allra flesta bryr sig på riktigt om sina patienter inom våden, det skulle förvåna mig om du bara skulle träffat på undantag.

Har du hört talas om placeboeffekt och noseboeffekten? Det är ungefär samma sak att intalla sig att man kommer att bli bra (eller inte bli det), man får det man förväntar sig. Det är inte så att man aldrig kan bli bra om man inte tror på det eller säkert kommer att bli bra om man tror på det men förväntan påverkar en del.

Placeboeffekt är en gynnsam effekt vid behandlingen av en persons åkomma eller sjukdom som uppnås med en egentligen, för personen ovetande, fysiologiskt verkningslös behandling eller medicin. Hos de individer som blir utsatta för en sådan behandling finns det en tydlig andel som upplever en märkbar skillnad, vilket kan göra att ingen eller färre ”riktiga” mediciner behöver användas eller att resultatet blir bättre än utan.


Noceboeffekten är motsatsen till placeboeffekten och innebär att negativa förväntningar hos en patient förvärrar vederbörandes symptom. I placebokontrollerade studier kan biverkningar uppstå även i gruppen som får verkningslös medicin; detta attribueras då på noceboeffekten

 

[Motacilla]

Har du sett Skav:

https://www.svtplay.se/video/32432767/skav/skav-incels

 

[MiaMia]

Jag tror det skulle vara väldigt bra om psykologen fick veta de här sakerna som du skriver om nu.
Att du känner dig sviken av personalen, att du är frustrerad av hela situationen och uppgiven om att bli frisk, och att det känns hopplöst att komma vidare från minnena.
Skulle du kunna skriva eller rita något om det som förberedelse till imorgon?

 

[LiviaFilippa]

Förstår att det är lättare att skriva än att prata. Bris kan man skriva till, som @Motacilla skrev och olika tjejjourer https://www.unizonjourer.se/hitta-stod/

När jag skrev det om bemötande tänkte jag på att du skrev att du är trött på att alla säger emot dig (om jag förstod dig rätt). Utifrån det tänkte jag om det skulle hjälpa dig att vi just nu, när du mår såhär, inte är så ”hårda” mot dig. Vi kan ju vara det ibland, och säga emot dig och så. Och det är för att vi bryr oss och vill dig väl. Men just idag kanske du bara behöver omtanke och uppmuntran.

Fast jag vill inte säga att ni ska svara på nåt speciellt sätt eller sånt. Utan alla får såklart svara vad dom vill och jag får väl skylla mig själv om det är neggativa svar om jag gör dumma saker och berättar det här. Men kan ju inte säga att det hjälper heller när det inte spelar nån roll vad jag skriver så säger nån mot det och att jag gör fel.

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa Något din läkare kan hjälpa dig med är ju medicin. Kanske är det så att du skulle behöva hjälp medicinskt med att hålla dig över ytan, så att du inte sjunker så djupt när du dippar i måendet. Det finns antidepressiv medicin, det skulle du också kunna prata med psykologen om. Så kan hon i så fall ta upp det med din läkare, om det blir aktuellt.

 

[LiviaFilippa]

Nej det skulle jag inte tycka, men vad jag tycker behöver inte överensstämma med sanningen.

Vad jag förstod var läkaren helt öppen med att hon hört saken, det säger åtminstone mig att det inte varit någon avsikt att dölja något för dig eller prata bakom ryggen. Jag tror de trott att du var införstådd i att vårdteamet diskuterar dig och din behandling och inte insett att du skulle ta illa vid dig.

Men även ifall man vet att dom pratar om en så borde dom ju fatta att om man säger att man vill prata med en och man vill säga nåt jätte jobbigt som man inte vill att nån ska veta så borde dom ändå minst säga att dom måste berätta för tillexempel läkaren. Och inte bara göra det utan att man får veta att dom ska.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror det skulle vara väldigt bra om psykologen fick veta de här sakerna som du skriver om nu.
Att du känner dig sviken av personalen, att du är frustrerad av hela situationen och uppgiven om att bli frisk, och att det känns hopplöst att komma vidare från minnena.
Skulle du kunna skriva eller rita något om det som förberedelse till imorgon?

Hon kommer få veta allt jag har skrivit om här och andra saker så ja det har jag redan gjort.

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa Något din läkare kan hjälpa dig med är ju medicin. Kanske är det så att du skulle behöva hjälp medicinskt med att hålla dig över ytan, så att du inte sjunker så djupt när du dippar i måendet. Det finns antidepressiv medicin, det skulle du också kunna prata med psykologen om. Så kan hon i så fall ta upp det med din läkare, om det blir aktuellt.

Jag vill inte ha ännu flera mediciner och bli ännu konstigare i huvudet.

 

[Motacilla]

Här ska du få en länk till en söt tecknad serie om livet med katt:
https://www.boredpanda.com/funny-ca...oogle&utm_medium=organic&utm_campaign=organic

 

[Sleepy]

Jag vill inte ha ännu flera mediciner och bli ännu konstigare i huvudet.

Antidepressiva påverkar inte på samma sätt som de andra medicinerna, så det behöver du inte oroa dig för. Det är självklart din läkare som får avgöra behovet, men det skulle nog vara något att tänka på, så att du fick lite flythjälp.

 

[emma-vsm]

Fast jag vill inte säga att ni ska svara på nåt speciellt sätt eller sånt. Utan alla får såklart svara vad dom vill och jag får väl skylla mig själv om det är neggativa svar om jag gör dumma saker och berättar det här. Men kan ju inte säga att det hjälper heller när det inte spelar nån roll vad jag skriver så säger nån mot det och att jag gör fel.

Jag vet, och alla svarar såklart på det sätt dom vill. Jag kan bara gå till mig själv de dagar jag är extra skör, då betyder andras bemötande väldigt mycket för mig. Det kanske inte är så för dig men jag vill iaf skicka en kram om du vill ha en!

 

[LiviaFilippa]

Antidepressiva påverkar inte på samma sätt som de andra medicinerna, så det behöver du inte oroa dig för. Det är självklart din läkare som får avgöra behovet, men det skulle nog vara något att tänka på, så att du fick lite flythjälp.

Jaha men jag vill iallafall inte ha ännu flera mediciner och jag behöver inte sån medicin.