Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Det märks att du är frustrerad. Och det är OK. Men bli inte din egen fiende för att du är frustrerad. Riv inte det du byggt upp bara för att du är missnöjd med att det inte går tillräckligt fort.

Du får helt enkelt säga till dem det berör att du är besviken på dem, och så får de bemöta din besvikelse och förklara hur de tänkt och varför de gjort som de gjort. Kanske du kan hitta någon logik i det de säger? Och komma ur din nedåtgående och destruktiva spiral.

Vadå som jag har byggt upp? Och jag är inte miss nöjd att det inte går tillräckligt fort.

 

[Motacilla]

Har du hört några nya låtar på sistone?

 

[LiviaFilippa]

Jag tror ingen fattar hur det är. Alltså nej tror inte nån här VILL skriva nåt dåligt eller så. Men det känns som att såfort jag skriver nåt så antingen säger flera mot att jag har fel och måste göra på nåt annat sätt och jag ska inte göra det jag gör. Eller så ska jag inte skriva om det alls och inte tänka på det. Så nej ingen skriver det men blir ändå som att jag inte får skriva vad jag tänker och känner för då antingen säger flera mot att jag har fel eller så märks det att endel inte tycker jag ska skriva om det alls. Så känns ju inte som jag är mindre konstig och dum i huvudet då.
Eller som det att jag berättade om den äckliga händelsen så tyckte alla att det var såååå bra att jag sa det. Men sen typ bara nån dag efter jag berättade det för NÅN så ska jag inte tänka på det alls och tycker fel som tycker det är jävligt jobbigt att det heltplötsligt är nåt som alla vet om. Men nej då är det som att har jag berättat det för nån så är det inte konstigt alls att alla pratar om min hemlighet med alla möjliga utan JAG är konstig som inte vill att dom ska det. Och JAG är konstig som vill prata med DEN ENDA som går att prata med. Men nej det är jätte dåligt för han är också ett äckel. Och ja JAG VET det kanske han är men det är ju inte mitt fel att det inte finns NÅN som går att lita på så då spelar det ju ingen roll.
Men det är bara jag som gör fel helatiden ändå så jag gör fel som blir ledsen och känns som alla sviker och jag gör fel som tar kontakt med äckelgubben och jag gör fel som inte vill bli frisk tillräckligt mycket och jag gör fel som tänker på saker och allt jag gör är fel fel fel fel. Men jag får heltplötsligt INTE säga att det är mitt fel att händelsen i våras hände för då är DET fel. Så jag gör alltid fel förutom när JAG tycker att jag har gjort nåt fel. För då har jag ändå fel.
Så kan nästan veta nu att några kommer tycka att jag är för neggativ nu och jag ska inte skriva om dethär och ska inte ens vilja prata med NÅN annan än personalen. Men JAG får inte tycka att jag gör nåt fel utan det är bara alla andra som får tycka det helatiden.

 

[Lobelia]

Men även ifall man vet att dom pratar om en så borde dom ju fatta att om man säger att man vill prata med en och man vill säga nåt jätte jobbigt som man inte vill att nån ska veta så borde dom ändå minst säga att dom måste berätta för tillexempel läkaren. Och inte bara göra det utan att man får veta att dom ska.

Jag håller med dig fullt, det jag försöker göra är att förklara varför det blev som det blev. Som jag skrev tidigare så tycker jag att du ska ta upp det med dem och tala om att du känner dig sviken och besviken.

 

[Motacilla]

Jag förstår att du behöver få prata på ditt sätt om det här.
Men jag tror att du borde prata med utbildad personal (t.ex psykologen) eller nån du känner att du kan lita på, som inte är på nätet. Nån som ser ditt kroppsspråk och hör ditt tonläge. Text är så himla lätt att missuppfatta och tolka på sitt sätt, även om den som skriver är väldigt duktig på att skriva.

Jag tror nämligen att det inte är så jättebra för dig att det finns vuxna utan utbildning som sitter och spekulerar kring hur det här kanske påverkar dig. Psykologi är svårare än hemsnickrade teorier om hur hjärnan fungerar.

Jag tror att du behöver mycket förståelse och ombry just nu. Acceptans för vem du är, och att du inte gjort något fel.

Kan du inte försöka chatta med Bris i alla fall?

 

[Motacilla]

Hur är din kontakt med din moster, tror du att du skulle vilja prata med henne?

Jag vill minnas att ni har fin kontakt. Men jag kanske har fel, ber om ursäkt i så fall.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår att du behöver få prata på ditt sätt om det här.
Men jag tror att du borde prata med utbildad personal (t.ex psykologen) eller nån du känner att du kan lita på, som inte är på nätet. Nån som ser ditt kroppsspråk och hör ditt tonläge. Text är så himla lätt att missuppfatta och tolka på sitt sätt, även om den som skriver är väldigt duktig på att skriva.

Jag tror nämligen att det inte är så jättebra för dig att det finns vuxna utan utbildning som sitter och spekulerar kring hur det här kanske påverkar dig. Psykologi är svårare än hemsnickrade teorier om hur hjärnan fungerar.

Jag tror att du behöver mycket förståelse och ombry just nu. Acceptans för vem du är, och att du inte gjort något fel.

Kan du inte försöka chatta med Bris i alla fall?

Om det fanns nån jag kände att jag kunde lita på så skulle jag ju såklart prata med den. Men det är ju det som INTE FINNS.
Och nej det är säkert inte bra om andra har massa teorier men jag vill inte vara ett jävla psyk fall hela tiden som typ inte ens ska prata med nån annan än dom som är utbildade. För alltså är jag SÅÅÅ jävla jobbig eller för jag vill bara få vara jag NÅN gång men det får jag inte.
Och jag orkar inte chatta med bris nu iallafall om man ens kan det men orkar inte förklara allting iallafall för nån helt okänd.

 

[LiviaFilippa]

Iallafall så vill jag säga förlåt om jag har gjort så nån har blivit arg eller ledsen eller nåt.
Och jag kanske är jävligt korkad ibland men jag fattar iallafall att dethär inte är nåt man ska prata eller skriva om utan vissa saker ska man bara ha som hemligheter så andra slipper dom. Och ja jag kanske borde ha fattat det tidigare men nu gjorde jag inte det så förlåt för det. Men kommer iallafall inte prata eller skriva eller nånting om alla sånahär saker nu för det är ju bara såna saker ingen vill prata om egentligen. Så ja KANSKE kan prata med psykologen eller iallafall att hon får kolla i läx dagboken men inget mer. Och tyvärr så kan jag inte bara bestämma mig för att verka glad och att allt går bra så jag KAN inte vara glad och trevlig och på jätte bra humör jämt och göra allt perfekt hur mycket jag än vill. Så kanske blir att jag inte kan prata eller skriva nånting alls istället men då vet ni iallafall om jag inte skriver nåt mera.
Och ja jag vet att jag inte behöver förklara nåt utan jag kan bara sluta skriva här om jag vill helt utan förklaring men har ändå känts som jag skriver till kompisar så vill ändå försöka förklara även fast ingen kommer fatta säkert.

 

[Motacilla]

Men det handlar inte om att du skulle vara ett psykfall!

Du är en ungdom som går igenom något som är otroligt jobbigt just nu. Då är det inte bra för dig att folk som inte har utbildning och inte heller känner dig eller ens ser/hör dig sitter och tolkar dina inlägg utgående från SINA erfarenheter! Råden är därför utgående från vad folk skulle göra själva, kanske inte vad som är bäst för dig.

Professionella personer tolkar inte personer på det sättet som vanliga människor gör. De är neutrala och ställer frågor istället. Vanliga människor har sig själv som "utgångspunkt" medan en utbildad person känner till hur det kan vara för lite olika människor. Och istället för att säga "jag skulle göra så här" så kanske de kan hjälpa dig att hitta det som känns bäst för DIG.

Och ja, man KAN chatta med Bris. De har öppet hela dagen och hela natten, ifall du skulle ändra dig.

 

[Motacilla]

Och det är SJÄLVKLART att du inte kan bestämma dig för att verka glad nu när allt är ett kaos inuti dig!

Det här är sånt jag menar med att det är dumt att outbildade personer försöker ge välmenande råd som tyvärr blir fel för dig just nu.

Alla här vill dig väl, men jag tror att det skapar ytterligare press som du inte klarar av just nu.

Lyssna på det här, och bara det här: alla känslor är okej. Du duger som du är.

 

[emma-vsm]

Jag hoppas att du fortsätter skriva här @EmmaFilippa (men såklart inte om du känner att du mår sämre av det). Som jag skrev tidigare, det här är din tråd och du skriver vad du behöver och vill. Jag ska sova snart och hoppas att du får en okej natt också.

 

[Takire]

Jag tror ingen fattar hur det är. Alltså nej tror inte nån här VILL skriva nåt dåligt eller så. Men det känns som att såfort jag skriver nåt så antingen säger flera mot att jag har fel och måste göra på nåt annat sätt och jag ska inte göra det jag gör. Eller så ska jag inte skriva om det alls och inte tänka på det. Så nej ingen skriver det men blir ändå som att jag inte får skriva vad jag tänker och känner för då antingen säger flera mot att jag har fel eller så märks det att endel inte tycker jag ska skriva om det alls. Så känns ju inte som jag är mindre konstig och dum i huvudet då.
Eller som det att jag berättade om den äckliga händelsen så tyckte alla att det var såååå bra att jag sa det. Men sen typ bara nån dag efter jag berättade det för NÅN så ska jag inte tänka på det alls och tycker fel som tycker det är jävligt jobbigt att det heltplötsligt är nåt som alla vet om. Men nej då är det som att har jag berättat det för nån så är det inte konstigt alls att alla pratar om min hemlighet med alla möjliga utan JAG är konstig som inte vill att dom ska det. Och JAG är konstig som vill prata med DEN ENDA som går att prata med. Men nej det är jätte dåligt för han är också ett äckel. Och ja JAG VET det kanske han är men det är ju inte mitt fel att det inte finns NÅN som går att lita på så då spelar det ju ingen roll.
Men det är bara jag som gör fel helatiden ändå så jag gör fel som blir ledsen och känns som alla sviker och jag gör fel som tar kontakt med äckelgubben och jag gör fel som inte vill bli frisk tillräckligt mycket och jag gör fel som tänker på saker och allt jag gör är fel fel fel fel. Men jag får heltplötsligt INTE säga att det är mitt fel att händelsen i våras hände för då är DET fel. Så jag gör alltid fel förutom när JAG tycker att jag har gjort nåt fel. För då har jag ändå fel.
Så kan nästan veta nu att några kommer tycka att jag är för neggativ nu och jag ska inte skriva om dethär och ska inte ens vilja prata med NÅN annan än personalen. Men JAG får inte tycka att jag gör nåt fel utan det är bara alla andra som får tycka det helatiden.

Jag känner mig träffad i att i ett inlägg ha sagt emot en sak och vill bara säga förlåt för det. Meningen var aldrig att ogiltigförklara dina känslor och upplevelser. Om du nu slutar skriva här kanske du slutar läsa också men då vill jag ändå ta chansen att kanske ha hunnit skriva det här.

Hur hopplöst du än verkar ha det hoppas jag fortfarande att du snart kommer må bra igen. Minst innan den andra december .

Jag hoppas att jag lyckades skriva det här utan att göra något fel apropå din behandling och utan att få dig att må sämre/bli mer likgiltig.

 

[Motacilla]

Nu blir det marathon med inlägg från mig, ursäkta för det.

Jag hoppas också att du fortsätter skriva, men förstås bara om det känns okej för dig!

Jag vill säga att det är okej att inte klara av saker, att bryta ihop, vara arg, sur, säga emot osv.
Du ska inte känna att vi här ställer några krav på dig, det här är ett utrymme som ska vara kravlöst för dig.

Jag hoppas också att du kan sova gott i natt, och att du får en bättre dag imorgon.

 

[sorbifolia]

Oj, vad mycket ni skrivit medan jag var i stallet.... Ska försöka bara kommentera lite kort.

@EmmaFilippa det låter som att du är enormt frustrerad nu, och att det blivit lite väl mycket på sistonde. Säkerligen blir det så när vi är olika personer som kommenterar och försöker hjälpa dig på olika sätt, då säger vissa mot varandra och det kanske känns omöjligt för dig att förhålla dig till allting. Men ingen utav oss vill kritisera dig eller säga att det du gör är fel, även om det kan låta så ibland. Vi tycker alla att du är en fantastisk klok och fin tjej, och vi ser hur mycket du försöker, samt att du lyckas med en hel del av vad du gör.

Kom ihåg dessutom, att ingen kan vara snäll och glad hela tiden - det är inte ens meningen att man ska försöka vara det. Man får vara arg, skälla på sina föräldrar, vara ledsen, trött och uppgiven ibland. Det är en del av livet. Ingen vill att du ska vara perfekt, bara att du ska vara dig själv.

 

[Lillgrådis]

Jag tror ingen fattar hur det är. Alltså nej tror inte nån här VILL skriva nåt dåligt eller så. Men det känns som att såfort jag skriver nåt så antingen säger flera mot att jag har fel och måste göra på nåt annat sätt och jag ska inte göra det jag gör. Eller så ska jag inte skriva om det alls och inte tänka på det. Så nej ingen skriver det men blir ändå som att jag inte får skriva vad jag tänker och känner för då antingen säger flera mot att jag har fel eller så märks det att endel inte tycker jag ska skriva om det alls. Så känns ju inte som jag är mindre konstig och dum i huvudet då.
Eller som det att jag berättade om den äckliga händelsen så tyckte alla att det var såååå bra att jag sa det. Men sen typ bara nån dag efter jag berättade det för NÅN så ska jag inte tänka på det alls och tycker fel som tycker det är jävligt jobbigt att det heltplötsligt är nåt som alla vet om. Men nej då är det som att har jag berättat det för nån så är det inte konstigt alls att alla pratar om min hemlighet med alla möjliga utan JAG är konstig som inte vill att dom ska det. Och JAG är konstig som vill prata med DEN ENDA som går att prata med. Men nej det är jätte dåligt för han är också ett äckel. Och ja JAG VET det kanske han är men det är ju inte mitt fel att det inte finns NÅN som går att lita på så då spelar det ju ingen roll.
Men det är bara jag som gör fel helatiden ändå så jag gör fel som blir ledsen och känns som alla sviker och jag gör fel som tar kontakt med äckelgubben och jag gör fel som inte vill bli frisk tillräckligt mycket och jag gör fel som tänker på saker och allt jag gör är fel fel fel fel. Men jag får heltplötsligt INTE säga att det är mitt fel att händelsen i våras hände för då är DET fel. Så jag gör alltid fel förutom när JAG tycker att jag har gjort nåt fel. För då har jag ändå fel.
Så kan nästan veta nu att några kommer tycka att jag är för neggativ nu och jag ska inte skriva om dethär och ska inte ens vilja prata med NÅN annan än personalen. Men JAG får inte tycka att jag gör nåt fel utan det är bara alla andra som får tycka det helatiden.

Men jag tycker inte alls att du gör en massa fel alltid. Du har gjort superrätt som berättat och delat vad du råkat ut för, fastän det var jobbigt. Du gör helt rätt som beskriver och säger ifrån vad som inte känns bra för dig. Du gör rätt som förmedlar hur du tänker och hanterar dina upplevelser i bilder och ord. Du gör rätt som bryr dig så om andra både djur och människor. Du gör mycket mer rätt än allt som du lastar dig själv för som fel. Det vågar jag påstå att alla som skriver här tycker. (Dvs du har lite fel när du säger att du bara gör fel. )

Jag tycker du ska fortsätta att säga ifrån vad som inte känns bra och när du känner dig sviken eller arg på någon. Både här och till dina föräldrar och sjukvårdspersonal. Det är ingen som säger att det är fel eller att du är dum för att du tycker vad du tycker och känner vad du känner. Det är en otroligt bra och nyttig egenskap i alla mänskliga relationer att kunna säga ifrån och ha integritet, sätta gränser för vad som är okej och vad som känns dåligt. Många som är äldre än du skulle behöva lära sig mycket mer av det.

Sedan kan det finnas andra skäl som gör att det ändå inte blir på det sätt du vill, just när du vill nu, på grund av att du mått så dåligt att du behöver rätt typ av vård under ganska lång tid. Det betyder inte att dina känslor inte är värda något. Bara att det finns andra skäl som är starkare just nu. Och att andra som vill ditt bästa vill ge dig ett större underlag att ha för dina egna beslut.

Ett töntigt och dåligt exempel men om jag skulle bli kär i någon och börja träffa den. Och så skulle en kompis till mig berätta att den där mannen verkar farlig/dålig på grund av vissa saker och kanske varna mig från att fortsätta. Då kan man ju se det som att kompisen tycker att jag är dum och har fel för att den har en massa skäl som går emot vad jag tänkt och vill. Men man kan också se det som att kompisen bara vill att jag ska tänka på fler saker än vad jag gjort och känt till då, för att jag inte ska bli ledsen och råka illa ut senare. Av ren omtanke och utan att det är någon kritik varken mot mig eller vad jag tänker eller känner. Därför att kanske har min kompis själv träffat en sådan man, eller flera, och råkar veta mycket mer - om just de varningssignalerna - än vad jag gör, om just den saken. Man kan inte lita på alla människor. Tyvärr. Men det skadar sällan att i alla fall lyssna på och försöka förstå andras erfarenheter, liksom förutsättningslöst. Och sedan fatta sina egna beslut där man kan.

Du är i en jättejobbig situation och det är så synd om dig att behöva känna dig så maktlös och inte lyssnad på. Den delen är inte så svår att förstå. Och ibland får man stanna upp lite och bara konstatera det också utan att verka klämkäck och hurtig och vifta bort det jobbiga. Men kom ihåg att vi alla här tycker om dig och hejar på dig så gott vi kan.

 

[emma-vsm]

God morgon @EmmaFilippa Hoppas du har fått sova! Håller tummarna för att det känns bra med psykologen idag.

 

[Lovisaleonora]

Ta en paus från oss om du behöver. Vi finns här om du vill skriva.

 

[LiviaFilippa]

.

 

[LiviaFilippa]

.

 

[emma-vsm]

Fina du Dina bilder är som alltid väldigt tydliga och gör att man fattar lite bättre. Jag hoppas du hade ett bra samtal med psykologen idag. Du är bra och klok