Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.
 

Du har så mycket att säga, och du säger det så bra här. Så många ord, så bra beskrivet. Och så talande teckningar.

Om du vill så kan du fundera på att visa urklipp av det du skrivit här, för att slippa upprepa dig. För jag tror att många av oss verkligen känner att du förmedlar ditt mående genom både ord och bild i den här dagboken.
Det hjälper inte. Jag behöver få ut allt som är i huvudet NU men jag kan inte. Jag får inte ihop orden och finns ingen jag kan och får säga eller skriva till.
 
Det hjälper inte. Jag behöver få ut allt som är i huvudet NU men jag kan inte. Jag får inte ihop orden och finns ingen jag kan och får säga eller skriva till.

Låter jätte, jättejobbigt. Jag har fått köra med en del trick genom åren, t ex en fin bok och skriva för hand, kladda, skriva dikter - bara ordbajsa. För att få proppen att gå ur liksom.

51su9WLxcqL._SX258_BO1,204,203,200_QL70_ML2_.jpg


Nu tycker jag att du är väldigt verbal här, du skriver så vi förstår (tror vi!) och vi har kunnat följa din resa genom din dagbok. Hade någon på BUP fått läsa här hade de fått en jättebra bild av hur du har det. Hade det varit lättare om någon frågat och du fått svara på direkta frågor? Eller om du hade en kontaktperson som du fått prata med, som sedan kunde föra vidare information till läkare och psykiatriker?

Du behöver självklart inte svara, men finns det mer som har hänt än det du har berättat här? Eller du menar mer att det är svårt att berätta hur du KÄNNER än sånt som har HÄNT?
 
Låter jätte, jättejobbigt. Jag har fått köra med en del trick genom åren, t ex en fin bok och skriva för hand, kladda, skriva dikter - bara ordbajsa. För att få proppen att gå ur liksom.

Nu tycker jag att du är väldigt verbal här, du skriver så vi förstår (tror vi!) och vi har kunnat följa din resa genom din dagbok. Hade någon på BUP fått läsa här hade de fått en jättebra bild av hur du har det. Hade det varit lättare om någon frågat och du fått svara på direkta frågor? Eller om du hade en kontaktperson som du fått prata med, som sedan kunde föra vidare information till läkare och psykiatriker?

Du behöver självklart inte svara, men finns det mer som har hänt än det du har berättat här? Eller du menar mer att det är svårt att berätta hur du KÄNNER än sånt som har HÄNT?
Jag kunde förut men inte nu sen i förrgår. Nu kan jag inte få ut nånting alls. Alla är fel att säga nåt till och allt blir helatiden fel och ingen vill ens lyssna på mig eller om nån vill så ska jag inte prata eller skriva till den. Så dom enda jag får säga NÅT till är dom jag inte litar på alls så jag inte KAN.
 
Det hjälper inte. Jag behöver få ut allt som är i huvudet NU men jag kan inte. Jag får inte ihop orden och finns ingen jag kan och får säga eller skriva till.
Kanske du kan skriva det i en alldeles privat dagbok? En som ingen får se. Förstör pappret sen om du är orolig att någon ska se den. Det kan kanske hjälpa dig att sortera dina tankar och få ut dem.


:heart :heart :heart :heart :heart :heart
 
Kanske du kan skriva det i en alldeles privat dagbok? En som ingen får se. Förstör pappret sen om du är orolig att någon ska se den. Det kan kanske hjälpa dig att sortera dina tankar och få ut dem.


:heart :heart :heart :heart :heart :heart
JAG bryr mig inte att nån annan ser eller vet. Eller jag typ behöver få ut det TILL nån men det går inte och finns ingen som jag kan få ut det till. Bara till mig själv spelar ingen roll.
 
JAG bryr mig inte att nån annan ser eller vet. Eller jag typ behöver få ut det TILL nån men det går inte och finns ingen som jag kan få ut det till. Bara till mig själv spelar ingen roll.
Om du inte vill eller kan skriva här, kanske chatten på BRIS då?
Det kan räcka med att du börjar med att säga just det: att du mår så fruktansvärt dåligt och inte kan få ur dig det.
Då kanske de kan hjälpa dig att börja få ur dig det genom frågor.
Eller vill du att vi här försöker ställa frågor?
Om du vill kan vi så klart försöka! ❤️
 
Jag förstår att det kan ha blivit för mkt sista tiden. Du berättade något väldigt jobbigt och det blev inte som du trott. Och du känner dig sviken, pressad och kritiserad.
Då kan det lätt bli att man omedvetet lägger locket på. Och att man inte riktigt når de känslor man ändå vet finns där. Man känner att man mår väldigt dåligt. Men det är som att de liksom är höljda i dimma och inte når fram till dem. Kan inte tyda, kan inte nå oavsett hur man kämpar.
Jag vet inte om det är så du upplever det. Men för mig var det så. Om du känner igen det så kan du iaf veta att du inte är ensam!
Och det går att lära sig nå dem, identifiera dem, sätta ord på dem, bearbeta och bli fri.
Även om det känns totalt hopplöst där och då.
Och du är inte konstig, dålig eller knäpp etc som reagerar så. Det är en fullt naturlig instinkt vi alla har. När det blir för tufft kan kroppen stänga ner.
Då kan man behöva hjälp att få ur sig känslor och tankar när det känns som man blivit stum. ❤️
 
Om du inte vill eller kan skriva här, kanske chatten på BRIS då?
Det kan räcka med att du börjar med att säga just det: att du mår så fruktansvärt dåligt och inte kan få ur dig det.
Då kanske de kan hjälpa dig att börja få ur dig det genom frågor.
Eller vill du att vi här försöker ställa frågor?
Om du vill kan vi så klart försöka! ❤️
Jag försökte igår fast inte bris men en annan chatt. Men det går ändå inte. Och jag får inte eller ska inte prata eller skriva till nån. Så alla tycker att jag ska prata och få ur mig saker men om jag försöker så gör jag fel. Säger fel tänker fel pratar med fel person. Om jag försöker få ut nåt så är det fel. Helatiden så ska jag bara vara tyst och inte säga nåt inte skriva inte försöka få ut nåt men det är fel att jag inte gör det också.
 
Ledsen att du känner det så. :heart Skulle du behöva en liten paus från att behöva förhålla dig till människor kanske, och bara vara med djuren ett tag? Får du träffa hundarna eller hästarna i dag om du vill?
 
Ledsen att du känner det så. :heart Skulle du behöva en liten paus från att behöva förhålla dig till människor kanske, och bara vara med djuren ett tag? Får du träffa hundarna eller hästarna i dag om du vill?
Nej jag skulle behöva en paus från migsjälv och från att vara ensam helatiden. Och nej det får jag inte.
 
Vad trist. :( Blev det mycket bråk om att du börjat skriva till den andra äckelgubben igen? Är det därför att det känns som du inte får skriva eller prata med någon?
Nej inte jätte. Men får inte skriva till han. Och kan inte skriva här. Och inte chatta. Enda jag FÅR prata med är personalen som jag inte KAN prata med.
 
Nu kommer säkert endel bli sura men jag vill ändå försöka förklara. Men om ni tycker att det är jätte fel och att jag inte borde skriva nåt här alls så behöver ni ju inte läsa heller eller hur.
Men ja som det känns för mig så säger alla att det är sååå jätte bra om jag pratar om saker och hur jag mår och sånt. Men om jag vill prata med nån i personalen så berättar den varenda liten detalj som jag inte vill att alla ska få veta. Så jag kan aldrig säga vad jag tänker till dom.
Och om jag skriver här så tycker vissa att jag inte ska skriva här och ska hålla allt för mig själv också som ingen ska veta.
Äckel mannen kunde jag skriva till och han försökte inte bara få mig att inte skriva nånting men sen fick jag inte skriva till han ändå.
Och mamma och pappa känns som dom har massa krav att jag ska prata och säga saker som jag inte kan.
Enda ALLA utom äckel mannen säger samma är att jag ska prata med psykologen. Så hon är den ENDA som kan ta mot endel av mina tankar och ska till henne på onsdag är planen. Så tills dess ska jag bara vara tyst och inte säga eller skriva nånting och inte känna nåt sen ska jag kunna ta bort stoppet och prata då. Och det går inte.
 
Nu kommer säkert endel bli sura men jag vill ändå försöka förklara. Men om ni tycker att det är jätte fel och att jag inte borde skriva nåt här alls så behöver ni ju inte läsa heller eller hur.
Men ja som det känns för mig så säger alla att det är sååå jätte bra om jag pratar om saker och hur jag mår och sånt. Men om jag vill prata med nån i personalen så berättar den varenda liten detalj som jag inte vill att alla ska få veta. Så jag kan aldrig säga vad jag tänker till dom.
Och om jag skriver här så tycker vissa att jag inte ska skriva här och ska hålla allt för mig själv också som ingen ska veta.
Äckel mannen kunde jag skriva till och han försökte inte bara få mig att inte skriva nånting men sen fick jag inte skriva till han ändå.
Och mamma och pappa känns som dom har massa krav att jag ska prata och säga saker som jag inte kan.
Enda ALLA utom äckel mannen säger samma är att jag ska prata med psykologen. Så hon är den ENDA som kan ta mot endel av mina tankar och ska till henne på onsdag är planen. Så tills dess ska jag bara vara tyst och inte säga eller skriva nånting och inte känna nåt sen ska jag kunna ta bort stoppet och prata då. Och det går inte.
Du gör så gott du kan eller hur? Det kan aldrig vara fel, mer kan du inte göra. Det är bara du som kan bestämma vad du ska göra och om du endast vill prata med psykologen så är det rätt för dig just nu. ♥️
 
Nu kommer säkert endel bli sura men jag vill ändå försöka förklara. Men om ni tycker att det är jätte fel och att jag inte borde skriva nåt här alls så behöver ni ju inte läsa heller eller hur.
Men ja som det känns för mig så säger alla att det är sååå jätte bra om jag pratar om saker och hur jag mår och sånt. Men om jag vill prata med nån i personalen så berättar den varenda liten detalj som jag inte vill att alla ska få veta. Så jag kan aldrig säga vad jag tänker till dom.
Och om jag skriver här så tycker vissa att jag inte ska skriva här och ska hålla allt för mig själv också som ingen ska veta.
Äckel mannen kunde jag skriva till och han försökte inte bara få mig att inte skriva nånting men sen fick jag inte skriva till han ändå.
Och mamma och pappa känns som dom har massa krav att jag ska prata och säga saker som jag inte kan.
Enda ALLA utom äckel mannen säger samma är att jag ska prata med psykologen. Så hon är den ENDA som kan ta mot endel av mina tankar och ska till henne på onsdag är planen. Så tills dess ska jag bara vara tyst och inte säga eller skriva nånting och inte känna nåt sen ska jag kunna ta bort stoppet och prata då. Och det går inte.

Varför skulle vi bli sura? Jag har inte sett någon här som sagt att du inte ska skriva om hur du mår, du får skriva om precis vad du vill och vad du behöver. :heart

Det var väl någon som kommenterade att vi nog inte är lika bra på att ge dig råd som psykologen, men det betyder inte att vi inte får skriva här. Endast att du bör lyssna på henne i fall hon säger annorlunda än oss, iom att hon är experten.
 
Du gör så gott du kan eller hur? Det kan aldrig vara fel, mer kan du inte göra. Det är bara du som kan bestämma vad du ska göra och om du endast vill prata med psykologen så är det rätt för dig just nu. ♥️
Nej det gör jag väl inte för tror ju inte att det kommer bli bra som jag ska tänka. Och jag gör massa fel hela tiden så gör ju inte så gott jag kan då. Och det är inte jag som tycker att jag bara ska prata med psykologen utan alla andra verkar tycka det att jag inte ska prata med nån annan.
 
Varför skulle vi bli sura? Jag har inte sett någon här som sagt att du inte ska skriva om hur du mår, du får skriva om precis vad du vill och vad du behöver. :heart

Det var väl någon som kommenterade att vi nog inte är lika bra på att ge dig råd som psykologen, men det betyder inte att vi inte får skriva här. Endast att du bör lyssna på henne i fall hon säger annorlunda än oss, iom att hon är experten.
Nej ingen har kanske skrivit det rakt ut men jag fattar ju ändå att jag gör fel. För om man får svar att man ska prata med nånannan och det inte är bra att skriva här och att man typ inte vill rätt eller att ifall man inte tror att man kan bli frisk så har man bestämt sig att man inte ska det och allt sånt. Så behöver ju inte nån skriva exakt SLUTA SKRIVA OM JOBBIGA SAKER för att man ska fatta bud skapet.
Jag fattar att endel tycker att jag ska säga allt till psykologen och läkaren och ingen annan. För att dom sakerna är för dåliga och äckliga och dumma och idiotiska och hemska och neggativa och INGEN vill höra eller läsa sånt. Förutom dom som är utbildade jätte länge så dom kan ta mot såna störda saker. Eller dom vill kanske inte heller men dom måste väl. Och alla andra är fel och att jag är själv desstruktiv och förstör för mig själv för jag försöker göra NÅNTING som känns mindre dåligt men allt är ju fel.
 
Jag fattar att endel tycker att jag ska säga allt till psykologen och läkaren och ingen annan. För att dom sakerna är för dåliga och äckliga och dumma och idiotiska och hemska och neggativa och INGEN vill höra eller läsa sånt. Förutom dom som är utbildade jätte länge så dom kan ta mot såna störda saker.
Jag tror nog att vi tål att höra det mesta. Men vi är inga experter, så vi kan ju ge fel råd. Det är det som det handlar om, tror jag. Vi kanske säger saker som är helt uppåt väggarna - och det skulle ju kunna påverka dig negativt. Och det vill vi inte.
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 009
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu skriver jag som det är. Jag behöver input och jag vill/kan inte berätta detta för någon i min närhet. En triggervarning kanske är på...
Svar
7
· Visningar
1 128
Senast: soom
·
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 793
Senast: Raderad medlem 149524
·
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
363
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp