Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.
 

Ingen aning. Jag kan inte säga hur andra ska svara utan alla får väl svara vad dom vill men det som HAR varit bra var att det har känts som jag är lite normal iallafall när jag skriver här och kunde bara skriva med som vemsomhelst. Men nu känns det iallafall inte så längre. Men jag har ändå förstört allting annat så borde inte ens vara förvånad att jag inte kan skriva här längre heller. Och spelar ingen roll vad jag skulle få för svar ändå och jag vill inte att nån ska svara nåt bara för den tror att jag vill ha det svaret eller nåt.
Jag menar, vill du helst ha omtanke, medhåll eller tankar om hur vi skulle göra i en viss situation?

T.ex ibland vill jag bara få klaga över något som hänt och få medhåll om att det är jobbigt, utan att någon försöker lösa situationen åt mig. Och ibland vill jag faktiskt ha förslag på hur man kan lösa ett problem. Något som jag inte kommit att tänka på själv.

Ofta är det mest kravlöst och skönast när nån bara lyssnar och håller med om att det är jobbigt, UTAN att föreslå en massa saker. Men det är svårt för folk att lyssna så, väldigt många vill liksom fixa när de hör att andra har problem.
 
Sen bara en annan sak att ni vet ingenting som har hänt sen i förrgår. Så det att jag har förstört allt så jo det har jag.

Nej, vi vet inte annat än vad du skrivit. Men med mindre någon har dött, vilket jag hoppast inte har hänt, så går det nog att rätta upp igen det du eventuelt har förstört. :heart
 
Nej men alla andra verkar tycka att jag är det. INGEN verkar bry sig att vanliga jag också finns. Eller fanns allafall.
Som du säger att du gör misstag gör vi alla andra också det. Du är inte någon som gör mer missar än vi andra. Här kan nog både jag och en del andra känna att vi kanske missat lyfta de sidorna hos dig.
Jag hoppas du hittar tillbaks till känslor kring vad du brukar bry dig om. Så hoppas jag vi kan ”prata” om det!
För egen del känner jag inte att du skriver ngt jag tycker är äckligt, konstigt eller får mig att må dåligt på ngt vis. Jag hoppas du fortsätter skriva av dig här om du känner för det!
Vi kan ju välja om vi vill läsa/svara etc. Vill vi inte är det bara att låta bli. Det är inte ditt ansvar att skydda oss genom att inte skriva. Vi är vuxna som har möjlighet att välja. Jag tror alla i tråden vill att du ska må bättre. Och vill kommunicera med dig också!
 
Ibland när man gjort något misstag så hjälper det att det får gå några dagar så att alla känslor hinner lugna sig. Då hinner alla människor som berörs av misstaget också fundera på sätt att lösa saken.

Ibland blir folk chockade eller rent av arga av pur förvåning. Men det lugnar ner sig och när alla hinner tänka igenom saker så kan man lösa det senare. Och även om man blivit ovän med någon så kan man hitta tillbaka till varandra också.
 
Om jag bara tänker vad JAG VILL så vill jag kunna skriva av mig här och säga saker till mina föräldrar eller personalen och så men det är ändå som att jag inte KAN det mera. För om jag säger nåt så vet jag att dom kommer berätta exakt allt vidare och att dom tänker massa saker och bestämmer vad jag måste prata om och massa sånt. Som att såfort jag säger nåt så är det inte min sak längre utan dom får bestämma allt om vem som får veta allt och när man ska prata om det och allt möjligt. Så då går det inte och jag kan inte säga NÅNTING till dom.
Och skriva här så som jag skrev så har det varit som skönt att skriva av sig bara men det känns som jag inte får det nu. Och det är ingen här som kan ha nån lösning så ingen behöver ge massa tips som ändå inte funkar utan det jag ville var bara kunna skriva av mig och bara prata eller skriva normalt utan att nån ska säga massa fel på mig och skriva ner allt så alla andra kan disskutera det. Men somsagt så KÄNNS det som jag inte får även fast vissa skriver att jag får. Och jag får inte fram några ord ändå hur jag mår eller om saker som har hänt igår och förrgår och sånt. Så kan ändå inte.
Så fanns en enda person då kvar men nej tydligen så är han mycket sämre för mig än alla andra som ljuger och luras FAST han var den enda jag kunde prata lite med. Men då var det jätte dåligt att jag hade en enda typ vän för det får jag inte ha. Så nej när mamma och pappa fick veta det så var det bort med sociala medier appar och massa kontroll så jag inte får ha nåt privat liv alls. Så ja det är väldigt tydligt att jag INTE FÅR prata med nån som JAG vill.
 
Ibland när man gjort något misstag så hjälper det att det får gå några dagar så att alla känslor hinner lugna sig. Då hinner alla människor som berörs av misstaget också fundera på sätt att lösa saken.

Ibland blir folk chockade eller rent av arga av pur förvåning. Men det lugnar ner sig och när alla hinner tänka igenom saker så kan man lösa det senare. Och även om man blivit ovän med någon så kan man hitta tillbaka till varandra också.
Men om man inte får låta det gå några dagar så hjälper inte det så jätte mycket. Så det är ju jätte bra om man får bestämma nånting men om man inte får vänta med saker några dagar utan man måste träffa dom man kanske inte vill träffa och måste göra saker så man inte får lugna ner allt och tänka genom allt så spelar det ingen roll.
 
Usch vad jobbigt. Du kanske kan sova lite på dagen. Har du pysslat något på sistone eller funkar inte det?
Nej det har jag inte. Jag kommer inte på nåt pyssel att göra så det går inte. Så enda är färglägga men blir nästan bara irriterad då också.
 
Om jag bara tänker vad JAG VILL så vill jag kunna skriva av mig här och säga saker till mina föräldrar eller personalen och så men det är ändå som att jag inte KAN det mera. För om jag säger nåt så vet jag att dom kommer berätta exakt allt vidare och att dom tänker massa saker och bestämmer vad jag måste prata om och massa sånt. Som att såfort jag säger nåt så är det inte min sak längre utan dom får bestämma allt om vem som får veta allt och när man ska prata om det och allt möjligt. Så då går det inte och jag kan inte säga NÅNTING till dom.
Och skriva här så som jag skrev så har det varit som skönt att skriva av sig bara men det känns som jag inte får det nu. Och det är ingen här som kan ha nån lösning så ingen behöver ge massa tips som ändå inte funkar utan det jag ville var bara kunna skriva av mig och bara prata eller skriva normalt utan att nån ska säga massa fel på mig och skriva ner allt så alla andra kan disskutera det. Men somsagt så KÄNNS det som jag inte får även fast vissa skriver att jag får. Och jag får inte fram några ord ändå hur jag mår eller om saker som har hänt igår och förrgår och sånt. Så kan ändå inte.
Så fanns en enda person då kvar men nej tydligen så är han mycket sämre för mig än alla andra som ljuger och luras FAST han var den enda jag kunde prata lite med. Men då var det jätte dåligt att jag hade en enda typ vän för det får jag inte ha. Så nej när mamma och pappa fick veta det så var det bort med sociala medier appar och massa kontroll så jag inte får ha nåt privat liv alls. Så ja det är väldigt tydligt att jag INTE FÅR prata med nån som JAG vill.
Att dina föräldrar tog bort sociala medie appar känns ju elakt, det förstår jag. Men det visar att de är ansvarsfulla föräldrar som bryr sig om dig, även om det är svårt för dig att se det nu. Det är samma sak som att du inte får ha saxar och sånt. De vill inte riskera att du råkar illa ut.

Jag förstår hur du menar med att det liksom inte finns en knapp att trycka på, så att du kan prata om svåra saker på beställning när någon annan bestämt. Du måste ju få känna att du litar på den du ska prata med och kan behöva få bolla saker lite innan så att du känner dig redo. Och du kanske inte är redo att berätta allt på en gång, även om du börjar berätta lite. Det blir svårt om det känns som ett tvång då. Så jag är glad att du fortsätter att skriva med oss här, så du kan få prata lite hela tiden och prova dig fram vad du vill berätta.

Kram. :heart
 
Förstår, det kanske är bra att skippa sånt som man måste koncentrera sig mycket på just nu. Vad händer hos dig idag?
Jag ska ha läkar samtal snart så väntar på det nu. Inte för jag vill ha det men måste ändå vara med även fast jag inte kommer säga nåt och jag vet exakt vad hon kommer säga. Men det är väl det enda som är in planerat som jag vet iallafall.
 
Att dina föräldrar tog bort sociala medie appar känns ju elakt, det förstår jag. Men det visar att de är ansvarsfulla föräldrar som bryr sig om dig, även om det är svårt för dig att se det nu. Det är samma sak som att du inte får ha saxar och sånt. De vill inte riskera att du råkar illa ut.

Jag förstår hur du menar med att det liksom inte finns en knapp att trycka på, så att du kan prata om svåra saker på beställning när någon annan bestämt. Du måste ju få känna att du litar på den du ska prata med och kan behöva få bolla saker lite innan så att du känner dig redo. Och du kanske inte är redo att berätta allt på en gång, även om du börjar berätta lite. Det blir svårt om det känns som ett tvång då. Så jag är glad att du fortsätter att skriva med oss här, så du kan få prata lite hela tiden och prova dig fram vad du vill berätta.

Kram. :heart
Ja jag VET varför dom gjorde det men känns ändå som att alla vill kontrollera exakt allt och att jag inte får prata med nån som jag vill. Utan allt känns som allt ska vara hur dom bestämmer.
Nu har jag iallafall haft läkar samtalet och alla är jätte sura på mig men jag kan inte göra nåt åt det även fast jag vill. Men går bara inte ändå.
 
Ja jag VET varför dom gjorde det men känns ändå som att alla vill kontrollera exakt allt och att jag inte får prata med nån som jag vill. Utan allt känns som allt ska vara hur dom bestämmer.
Nu har jag iallafall haft läkar samtalet och alla är jätte sura på mig men jag kan inte göra nåt åt det även fast jag vill. Men går bara inte ändå.
Ja det måste kännas jättejobbigt att inte få ha kontroll själv utan andra bestämmer.
Vad är de sura för? Kram.
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 009
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu skriver jag som det är. Jag behöver input och jag vill/kan inte berätta detta för någon i min närhet. En triggervarning kanske är på...
Svar
7
· Visningar
1 128
Senast: soom
·
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 793
Senast: Raderad medlem 149524
·
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
363
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Kall lägenhet
  • Göra egen tvål
  • Vad gör vi? Del CCV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp