Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[Lovisaleonora]

Nej ingen har kanske skrivit det rakt ut men jag fattar ju ändå att jag gör fel. För om man får svar att man ska prata med nånannan och det inte är bra att skriva här och att man typ inte vill rätt eller att ifall man inte tror att man kan bli frisk så har man bestämt sig att man inte ska det och allt sånt. Så behöver ju inte nån skriva exakt SLUTA SKRIVA OM JOBBIGA SAKER för att man ska fatta bud skapet.
Jag fattar att endel tycker att jag ska säga allt till psykologen och läkaren och ingen annan. För att dom sakerna är för dåliga och äckliga och dumma och idiotiska och hemska och neggativa och INGEN vill höra eller läsa sånt. Förutom dom som är utbildade jätte länge så dom kan ta mot såna störda saker. Eller dom vill kanske inte heller men dom måste väl. Och alla andra är fel och att jag är själv desstruktiv och förstör för mig själv för jag försöker göra NÅNTING som känns mindre dåligt men allt är ju fel.

Men du. Det är ju ingen här som har ens uttryckt något i närheten av det. Det är monstersnack. Inte någon här.

Att du kanske har mer nytta av att prata med någon irl har med att göra att vi känner oss hjälplösa när du behöver så mycket mer än vi kan erbjuda. Vi lyssnar jättegärna, och du får skriva till fingrarna blöder, det är en jättebra säkerhetsventil att skriva här. Men jag tror att vi alla önskar att du hade hittat någon inne på BUP som kan vara ett stöd för dig, för ingen av oss kan vara där i verkligheten. Ibland är det verkligen BARA att vara över nätet.

 

[LiviaFilippa]

Men du. Det är ju ingen här som har ens uttryckt något i närheten av det. Det är monstersnack. Inte någon här.

Att du kanske har mer nytta av att prata med någon irl har med att göra att vi känner oss hjälplösa när du behöver så mycket mer än vi kan erbjuda. Vi lyssnar jättegärna, och du får skriva till fingrarna blöder, det är en jättebra säkerhetsventil att skriva här. Men jag tror att vi alla önskar att du hade hittat någon inne på BUP som kan vara ett stöd för dig, för ingen av oss kan vara där i verkligheten. Ibland är det verkligen BARA att vara över nätet.

Jo det är det. Jag orkar inte leta genom allt men skulle kunna hitta alla dom sakerna som nån har skrivit här.
Och sen så kanske jag inte VILL vara ett psyk fall helatiden som bara måste prata med utbildade. Utan IBLAND kanske man vill prata om saker med nån annan som är helt normal och vanlig och inte nån som tar exakt ALLT man säger och skriver mer och bedömmer. Utan man kanske vill BARA skriva.
Men nu spelar det iallafall ingen roll för det är iallafall försent nu för allt.

 

[Lobelia]

Nej det gör jag väl inte för tror ju inte att det kommer bli bra som jag ska tänka. Och jag gör massa fel hela tiden så gör ju inte så gott jag kan då. Och det är inte jag som tycker att jag bara ska prata med psykologen utan alla andra verkar tycka det att jag inte ska prata med nån annan.

De flesta gör en massa fel och ändå så gott de kan, det är inget mått på om man gör så gott man kan. Och vad är rätt eller fel, vem ska avgöra det? Många gånger finns det inga enkla svar.

 

[Lovisaleonora]

Jo det är det. Jag orkar inte leta genom allt men skulle kunna hitta alla dom sakerna som nån har skrivit här.
Och sen så kanske jag inte VILL vara ett psyk fall helatiden som bara måste prata med utbildade. Utan IBLAND kanske man vill prata om saker med nån annan som är helt normal och vanlig och inte nån som tar exakt ALLT man säger och skriver mer och bedömmer. Utan man kanske vill BARA skriva.
Men nu spelar det iallafall ingen roll för det är iallafall försent nu för allt.

Varför är det försent för allt? Det spännande med livet är att väldigt mycket kan vända på väldigt kort tid.

 

[Motacilla]

Jag håller med @gammalek — vi klarar av att höra det mesta.

Du kan skriva vad du vill.

Det jag menar är att det blir lite fel när du får 15 välmenande råd som alla tycker lite olika. Och där en vuxen kan välja bland råden och fundera på vilka som passar, så kanske du känner att du måste göra precis allt som vi rekommenderar, för att ingen ska bli besviken.

Och vissa saker folk skrivit här, har faktiskt varit riktigt fel och dåligt för dig. Ingen har menat det så, men när man inte har så mycket kunskap så kan det bli så att man inte förstår vad dåliga råd kan föra med sig.

Ju mer man vet, desto mer inser man vilka begränsningar det finns i ens kunskaper — om du förstår vad jag menar. När man bara kan lite av ett ämne, då tror man att det är lätt. När man lär sig mer och mer då inser man vilka oceaner av kunskap det finns inom ämnet och hur mycket mer man behöver lära sig innan man kan allt.

 

[Andromedae]

Jag kan bara tala för mig själv nu, men en av anledningarna till varför jag har pushat för psykolog/personal och så vidare är helt av egen erfarenhet. För det första så vet de mycket fler sätt att hjälpa i stunden (det är ju ändå deras jobb), dels så är de där du är. Vi sitter ju på olika delar av Sverige och kan inte, hur gärna vi än skulle vilja, kliva igenom skärmen och finnas där för dig.

Med det sagt, så finns det nog inget som du skulle kunna skriva som skulle kunna göra mig illa till mods. Och jag tror inte att jag är ensam om att känna på det sättet.

 

[LiviaFilippa]

Varför är det försent för allt? Det spännande med livet är att väldigt mycket kan vända på väldigt kort tid.

För att jag inte kan skriva eller prata och få ur mig saker längre. Och för OM jag heltplötsligt skulle må bättre så skulle det inte spela NÅN roll alls för nu vet alla om massa tankar och sånt så om jag skulle verka må bättre skulle dom ändå inte tro på det så inget skulle ändras för det. Och för nu har jag försökt ALLT jag kan och det enda som har hänt är att allt är en miljon gånger värre.

 

[Ullmerkott]

Jag har inte heller tolkat någon som att du inte får skriva här. Bara att vi som icke-proffs ska vara försiktiga med vad vi skriver till dig, eftersom vi kanske inte kan hjälpa dig på ett så bra sätt som du förtjänar. Vi vill ju alla att du ska få må bra och vill hjälpa till, men vet inte riktigt hur.

Om orden kommer tillbaka och du vill få ur dig dem är det bara att skriva hur mycket du vill.

 

[Motacilla]

@EmmaFilippa hur känner du för att prata om sånt som inte är så allvarligt? Hästar, hundar, musik, tv-serier, filmer, böcker osv?

 

[sorbifolia]

Jo det är det. Jag orkar inte leta genom allt men skulle kunna hitta alla dom sakerna som nån har skrivit här.
Och sen så kanske jag inte VILL vara ett psyk fall helatiden som bara måste prata med utbildade. Utan IBLAND kanske man vill prata om saker med nån annan som är helt normal och vanlig och inte nån som tar exakt ALLT man säger och skriver mer och bedömmer. Utan man kanske vill BARA skriva.
Men nu spelar det iallafall ingen roll för det är iallafall försent nu för allt.

Det är klart att du både kan och behöver prata med "vanliga folk". Förstår absolut att det inte är lika kul alltid när nån skriver ner allting du säger och analyserar det, som du skriver.

Vad om du kunde hitta någon som varit med om något liknande, som du kunde prata med? Tror du att det vore skönt på ett vis?

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa hur känner du för att prata om sånt som inte är så allvarligt? Hästar, hundar, musik, tv-serier, filmer, böcker osv?

Jag orkar inte och jag bryr mig inte minsta lilla om nåt av det.

 

[EmmaBovary]

Jag orkar inte och jag bryr mig inte minsta lilla om nåt av det.

Jag tror att jag kan relatera till hur du känner till viss del, att när ens verklighet för tillfället är ganska svart är det svårt att prata om annat. Kruxet är, som andra är inne på, att det kan bli helt fel om man får olika råd från annat än behandlande personal och då antar jag att det kan kännas som att det inte är okej att spy ut sig saker. Fast det är liksom okej att spy ur sig all skit, på samma vis som att det inte är okej för någon annan att ge potentiellt felaktiga råd. Blir lite av ett moment 22.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att jag kan relatera till hur du känner till viss del, att när ens verklighet för tillfället är ganska svart är det svårt att prata om annat. Kruxet är, som andra är inne på, att det kan bli helt fel om man får olika råd från annat än behandlande personal och då antar jag att det kan kännas som att det inte är okej att spy ut sig saker. Fast det är liksom okej att spy ur sig all skit, på samma vis som att det inte är okej för någon annan att ge potentiellt felaktiga råd. Blir lite av ett moment 22.

Så vadå jag ska skriva massa men ingen ska svara nånting om det är minsta lilla neggativt eller vadå? För då blir det ju att jag inte ska skriva nånting ändå.

 

[EmmaBovary]

Så vadå jag ska skriva massa men ingen ska svara nånting om det är minsta lilla neggativt eller vadå? För då blir det ju att jag inte ska skriva nånting ändå.

Nja, menade inte så. Mer att "fan vad tungt det låter" kanske är ett vettigare svar än att leda dig in på en riktning som blir helt fel i förhållande till din behandling. Och det kan vara svårt att navigera.

Sedan ska jag erkänna att jag själv har väldigt svårt att ta till mig tips om att ändra tankesätt etc., även om jag förstår att tipsen är sagda av välmening. Det är lite mer av en personlig preferens, överlag är det inte fel att säga till folk, men jag kan förstå att det kan framstå som pressande även om det egentligen är en potentiell möjlighet som presenteras.

 

[Takire]

Jag kan förstå att du känner dig tystad och ensam (även om jag inte förstår vidden av det då jag aldrig varit där den som är du är nu).

Du blev ju liksom bestulen på den kontakt som det verkar som att du kände dig sedd och lyssnad av. Om bara det hade varit någon med rakt igenom goda avsikter...

 

[Motacilla]

Hur skulle du vilja att samtalen med oss ser ut?

Om du berättar något jobbigt, vilken typ av svar vill du helst ha från oss då?

 

[emma-vsm]

Jag hoppas att du vill fortsätt skriva här om du tycker att det ger dig nåt. Det är klart att en utbildad psykolog vet bättre än tex mig, men man behöver ju också medmänniskor! Rätt personer för rätt saker liksom, psykologen kan ge dig råd som inte vi kan ge, men vi kan finnas här och lyssna och bolla en del saker.
Och jag tror du har så himla rätt, det är viktigt att kunna skriva och prata om vanliga saker också, allt måste inte handla om monstret eller din sjukdom. Du ÄR inte din sjukdom (tycker inte jag, även om det kanske känns så för dig ibland?)

 

[LiviaFilippa]

Hur skulle du vilja att samtalen med oss ser ut?

Om du berättar något jobbigt, vilken typ av svar vill du helst ha från oss då?

Ingen aning. Jag kan inte säga hur andra ska svara utan alla får väl svara vad dom vill men det som HAR varit bra var att det har känts som jag är lite normal iallafall när jag skriver här och kunde bara skriva med som vemsomhelst. Men nu känns det iallafall inte så längre. Men jag har ändå förstört allting annat så borde inte ens vara förvånad att jag inte kan skriva här längre heller. Och spelar ingen roll vad jag skulle få för svar ändå och jag vill inte att nån ska svara nåt bara för den tror att jag vill ha det svaret eller nåt.

 

[LiviaFilippa]

Jag hoppas att du vill fortsätt skriva här om du tycker att det ger dig nåt. Det är klart att en utbildad psykolog vet bättre än tex mig, men man behöver ju också medmänniskor! Rätt personer för rätt saker liksom, psykologen kan ge dig råd som inte vi kan ge, men vi kan finnas här och lyssna och bolla en del saker.
Och jag tror du har så himla rätt, det är viktigt att kunna skriva och prata om vanliga saker också, allt måste inte handla om monstret eller din sjukdom. Du ÄR inte din sjukdom (tycker inte jag, även om det kanske känns så för dig ibland?)

Nej men alla andra verkar tycka att jag är det. INGEN verkar bry sig att vanliga jag också finns. Eller fanns allafall.

 

[sorbifolia]

Ingen aning. Jag kan inte säga hur andra ska svara utan alla får väl svara vad dom vill men det som HAR varit bra var att det har känts som jag är lite normal iallafall när jag skriver här och kunde bara skriva med som vemsomhelst. Men nu känns det iallafall inte så längre. Men jag har ändå förstört allting annat så borde inte ens vara förvånad att jag inte kan skriva här längre heller. Och spelar ingen roll vad jag skulle få för svar ändå och jag vill inte att nån ska svara nåt bara för den tror att jag vill ha det svaret eller nåt.

Det är absolut inte du som forstört något! Kom ihåg att alla vi som läser och skriver här inne tycker du är fantastisk, klok och bra på att uttrycka dig. Och vi svarar här endast för att vi tror på dig och vill finnas här för dig, om du vill skriva med oss.